Rospiggen Fiske

Takläggarn och son på angeltur

2012-02-14T19:30:00.000+01:00

Kom ett mms idag med resultat från helgens fiske.

Det är min vän takläggarn som tagit sin son med sig ut på en angeltur.

21 don ute och 27 fällningar vilket slutade i 11 gäddor på isen.
Sonen blev den som krokade dagens största, en rund gädda på 4,5kg.

Dock skickar han med ett litet varningens finger för isen, 25cm kärnis vilket känns tryggt, men på sina håll var det ordentligt stöp is trots kylan vi haft!

Grattis säger jag till Simon som slog farsgubben för dagen i alla fall.

Simon med 4,5kg fin vintergädda.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Bra Miljöval INTE likamed Jämtkraft

2012-02-13T14:23:00.002+01:00

Ni som följer mina inlägg kanske minns att jag skrev om Jämtkraft och som jag tycker, vilseledande reklam om Bra Miljöval!!

Nu har jag åter haft kontakt med Naturskyddsföreningen efter att ha fått detta svaret från Jämtkraft:

Jämtkraft AB har en Bra miljöval-licens. Detta innebär att de kunder som väljer Bra Miljöval som ett tillval betalar lite extra per kilowatt får en slags märkning att elen kommer från miljömärkta och förnyelsebara källor.
Och det är vi på Jämtkraft som ser till att den el dessa kunder får lever upp till dessa krav. (Det är detta som en extern revisor kontrollerar varje år)

Svaret har kommit från Naturskyddföreningen och det är INTE vattenkraften som Jämtkraft fått sitt intyg om Bra Miljöval, utan för sin Vindkraft!
Alltså, återigen så framställer sig Jämtkraft och sin vattenkraft som en bra miljöval, när det inte är det!
Naturskyddföreningen svarar bland annat så här:

Har gått igenom vårt register och insett att samtliga Jämtkrafts Bra Miljöval-godkända anläggningar är vindkraftverk. De har alltså ingen godkänd vattenkraft (de hade några tidigare, men de klarade sig inte när vi skärpte kraven) , och köper man el märkt Bra Miljöval från Jämtkraft kommer den alltså från vindkraft.
Har tagit upp frågan om Jämtkrafts och andras marknadsföring där det för kunden ser ut som att all deras el klarar kraven. I de här fallet var det ju inte ens något av vattenkraften. Vi kommer att gå vidare med det, men det är en stor process som kommer att ta ett tag.

Som jag ser det, så gör man från Naturskyddföreningen ett bra jobb och man har en god tanke med att dela ut "Bra Miljöval" till företag, men det får inte vara så att reglerna är så otydliga så att man, som tex Jämtkraft, kan utnyttja detta som ett säljargument för hela sin energiproduktion!
Ser man sedan detta i ett större perspektiv så framstår ju vattenkraften som miljövänlig för tex en sådan som Lena Ek och andra beslutsfattare. Vi skall benämna vattenkraften så som den faktiskt är, och det är inte som miljövänlig.
Lena Ek, kvinnan som numera är vår miljöminister är bara en i raden som kommer att utreda vattenkraftens påverkan på miljön. (Eller hur var det nu, hade hon lämnat in en sådan förfrågan eller?)
Hur som helst, att återigen utreda detta faktum känns för mig som att man återigen bara är ute efter en sak, att vinna tid. Vattenkraftens påverkan på miljön måste vara det mest utredda ämnet i vårt lands historia. Känns som att alla underlag finns redan och att det nu istället handlar om att gå till direkta åtgärder.
Men, så länge som kraftbolagen utger sig för att producera miljövänlig energi från förnyelsebara energikällor och också utnyttjar falsk marknadsföring som ovan därtill att en av jättarna är statligt ägt så kommer vi nog bara att hamna i nya utredningar.
Iofs så har hon ju tiden för sig nu när hon precis som vi andra skall jobba tills hon blir 75!!

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

EU säger nej till miljövänlig fiskodling!!!!

2012-02-10T08:45:00.000+01:00

Många är vi som nu vet hur det ligger till med, till exempel de norska laxodlingarna, tickande miljöbomber som på många håll runt om i världen inte längre bara tickar utan har exploderat och nu allvarligt hotar de ekologiska systemen i de havsvikar där de etablerats.
Det har ju till och med gått så långt att, som ni såg i ett av mina tidigare inlägg, den norska staten nu stämmer Don Staniford som öppet kritiserat på vilket sätt odlingen bedrivs.
Martin Falklind, chef.red på tidningen Fiskejournalen har nu stuckit ut hakan och näst intill kräver att samma norska stat nu även skall stämma honom för förtal av denna typ av odling.
Jag tror att, om de tänker sig fortsätta och löpa linan ut, så får dom förlägga domstolsförhandlingen på en fotbollsarena, för vi är nog många som vill bli stämda, detta för att påvisa vilken löjeväckande parodi våra grannar i väster är påväg att dra igång.
Mitt råd, sätt upp kölappssystem Norge, för vi blir några till som vill delta i denna realitysåpa.

Mot bakgrund av detta, så är jakten på miljövänliga alternativ av fiskodling och kanske framför allt odling av jätteräkor otroligt viktig.
Några frågor som blir extra viktiga är hur skall vi kunna:

- lyfta odlingen ur vattnet och upp på land och med hjälp av slutna system bedriva den här typen av verksamhet.
- återanvända energi som annars bara skulle spolas direkt ut i tomma intet
- finna ut ett sätt där till och med fodret är miljövänligt och inte som nu, när vi tar av havets resurser för att ta fram odlad fisk.

Om nu detta sätt finns, där man tänker sig återanvända spillvärmen från en industri och tillsätta helt miljövänligt foder plus det faktum att verksamheten kommer att förläggas på land i ett helt slutet cirkulerande system, vad tror ni då att EU säger när de får in en sådan ansökan om bidrag?
Jo, naturligtvis säger dom NEJ!!!!
Man anser att, ett sådant system inte är ekologiskt eftersom det är recirkulerande och att odlingen är landbaserad!!
Är det bara jag som undrar om greklandskrisen tömt alla EU tjänstemännen på sunda vätskor eller är det andra ekonomiska intressen som ligger bakom?
Nu vet jag att man i projektet inte sätter sig med armarna i kors för detta, utan att arbetet går vidare.
Och med all säkerhet så kommer man att hitta samarbete med nya intressenter, sådana som är beredda på att satsa miljövänligt.
När sedan EU tänker vakna upp ur sin ekonomiska bakfylla från "festen" tillsammans med Grekland vet jag inte, men när det händer så kommer dom att bli tvunga att börja tänka om och jag ger mig den på att när anläggningen står klar i Hallstavik så kommer det att rulla in hyrbilar från Arlanda med män och kvinnor från det stora glashuset i Bryssel med kinder rodnande av självinsikt!!

Flugfiske, sport eller inte?

2012-02-04T19:05:00.002+01:00

Har haft en konversation ikväll om huruvida flugfiske kan få kallas för SPORT eller inte!!!
Tänkte till lite, och detta blir min reflektion och mitt svar på detta.
Kan vara nått att tänka på i sommar när ni sjunker ner framför tv´n för att kolla på OS från London och och vi flugfiskare är på drift i vårt avlånga land på vårt multisportande.

Trippelsporten, 1500m, värja och brottning: sly och fjällbjörksrally med flugspö.

3000 m hinder: nästan som ovan, fast nu med ihopfällt spö

Gång: en otränar kropp med på tok för mycket på ryggen i västen och runt nacken, vilket ger den något udda gångstilen, under 2 mils vandring på fjällstigar.

110 m häck: 2kg öring som rusar nedströms

400 m häck: öringen var större än 2 kg

Handboll: samma öring fast nu vänder han uppströms igen

Spjut: öringen ovan släpper

Längd: kort ansats över brett krondike

Höjd: samma som ovan fast över en rengärde

Gymnastik, fria programmet: hala stenar djupt utvadad i stark ström

Konstsim: när det fria programmet sprack och det handlar om att ta sig iland igen.

Gymnastik, band: knottviftandet vid lägerelden med en björkkvist i handen

Boxning: knotten borta men de jämtländska bromsarna har istället anlänt

Gymnastik, Bygelhäst: ån man fiskar rinner rakt igenom en ändmorän.

Ridsport: man blir diskad i Gång och tar turen via islandshäst istället

Kanot/Rodd: fiske från flytring. De kortare och mer explosiva sträckorna är när streamer´n sitter djupt förankrad i flyringen följt av, pfsssssssssssssss

Segling: samma som flytring fast nu blåser det plötsligt upp ordentligt

Tresteg: inleds nästan alltid med kortare anförande i Fria programmet följt av detta för att slippa delta i Konstsim.

Maraton: när dag blivit natt och man skall gå samma väg hem igen

och som en god fiskevän så klokt sa,
-Och detta gör vi inte bara var 4:e år, utan ibland kväll efter kväll....

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

30000+ & Don Staniford

2012-02-01T18:55:00.000+01:00

Ytterligare en gräns sprängd, denna gången har jag precis passerat 30000 besökare!!

Jag är väldigt glad för alla besöken och för att ni vill ta er tid att läsa om det jag skriver.
Det har på senare tid varit mycket i och kring Miljö & Vattenvård och kanske lite mindre kring fisket.
Jag kommer fortsatt att skriva om detta, för jag brinner verkligen för att genom både text men också genom handling jobba för en förändring.
Vi har ju nu gått in i februari, och ni som följt mig vet att jag inte är någon stor vinterfiskare men nu väntar snart havsöringsvikarna på mig igen efter att ha varit mer eller mindre bokad varje ledig tid på annat. Så hav tålamod, det kommer snart rullsurr igen.

30000 +

Till sist, även små bidrag gör skillnad!
Don Staniford har blivit stämd av ett företag inom norsk laxindustri som ägs av Norska staten.

Nu riskerar han fängelse, miljonböter och utvisning ur Kanada.
Detta bara för att han vill informera världen om norsk laxodlings miljövidrighet
Jag donerade ett litet bidrag för att visa att jag stödjer Don. Tänk på att även små bidrag kan, om de blir många, bli stora.
Klicka för länk här

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

En helg på Blidö

2012-01-29T14:02:00.000+01:00

En helg med fiskevänner. Foto i gråväder, värmande bastu, god mat och dryck och inte ett spö så långt ögat kunde nå. Avslutade kvällen med "fiskeporr" på hög nivå, planering inför sommaren och titta på bilder från föregående säsong, detta tillsammans med ett fat av goda ostar och tillbehör.

I väntan på något

Sjunken dröm

Lamm & Gratäng

Morgonsol

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Den lilla droppen och hans kompisar

2012-01-26T09:53:00.003+01:00

Vad säger ni?!

Vore det inte trevligt med lite tecknad humor (E.ON) så här en dag mitt i veckan!
Följ den lilla förnybara droppen och hans kompisar på deras väg från molnet till vattendraget, via glada laxar och turbiner till havet.
På sin resa får vi veta att den lilla droppen påverkar miljön minst av alla och att det finns gott om glada laxar, visserligen uppväxta på fosterhem, och vem blir inte glad av det.
Vi får också träffa hans kusin elektronen.
Så, vad säger ni....häng mé vet´ja!!

E.ONs vattenkraftproduktion i Sverige är uppdelad på totalt 76 vattenkraftverk varav 37 finns i Norrland, 31 i södra Sverige och 8 i Mellansverige.
Tänk så många glada droppar det måste bli.

Jag vill också nämna att Svenska Naturskyddsföreningen har något som man kalla "Bra Miljöval"
Som enligt dom själva är Världens tuffaste miljömärkning.
Men jag måste ändå ställa mig frågande till deras framtoning i frågan.
Revisorsintyg utställt till Jämtkraft finns även som länk här Bra Miljöval på Jämtkrafts sida
Bra miljöval och kriterierna för detta

För att få detta intyg av Naturskyddsföreningen så måste vissa krav uppfyllas.
Detta står att läsa på deras sida.

Stopp för mer vattenkraft

Idag är det inte tillåtet att bygga nya vattenkraftverk på grund av de negativa miljöeffekterna på vattendragen. 1996 avreglerades den svenska elmarknaden och därför kan bara el från vattenkraftverk som är byggda före 1996 märkas med Bra Miljöval. För att ett vattenkraftverk ska kunna märkas med Bra Miljöval måste det släppa fram en viss mängd vatten, så att vattendragen aldrig torrläggs på grund av kraftverket. På så sätt förbättras livsvillkoren för växter, djur och hela ekosystem i och i anslutning till vattendraget. Bra Miljöval driver också på för att det ska byggas omlöp runt kraftverken så att fisk och andra arter ska kunna simma förbi.

För mig så förefaller det då väldigt konstigt att Jämtkraft fått detta intyg utställt till sig som Bra Miljöval.

Fiskekollapsen i Stockholms skärgård

2012-01-23T08:46:00.002+01:00

Rapporten från Sverker Lovén på Stockholmsstad om läget i vår del av skärgården.
Intressant läsning på många olika sätt, men som ändå visar att det finns mycket som måste göras för att skydda, bevara och även lägga mycket mera resurser på att återskapa och restaurera gamla kända lek- och uppväxtområden för fisken.

Läs rapporten här

Nytt år nya planer

2012-01-18T09:39:00.000+01:00

Jag tror att jag inte är ensam att så här i januari sitta med kartor i knät, surfa runt på google earth och eniro, allt i jakt på sommarens planer, nu kan vi börja prata om brasfiske.

Om allt går som planerat så blir midsommarturen till Idsjöströmmen och Ottsjö förlängd så att istället för sex dagar så blir jag borta en och en halv vecka. Start i Idsjöströmmen 3 dagar och sedan resterande i Ottsjö med omnejd. Planen är att jag äntligen skall få ta mig ut på fjället igen för fiske på lite mer orörda vatten.
Ni vet sådana där vatten som man benämner med egna namn och där man väldigt sällan tar bilder med tydliga landmärken. Under den resan finns också planer på att få med mig mina fiskevänner på en hel dag med kamera istället för spö i handen.
Målet för den planen är Issjödalen via Grönvallens lappläger, ett stycke mycket vacker och unik natur där också Jämtlands enda naturliga pyramider finns.
Ett naturområde som jag anser att man från svenskt håll borde lyfta fram ännu mer och varför inte göra till världsarv.

Mina söner börjar även dom längta upp till Jämtland, så kanske blir det en tur med dom också till Ottsjö och när vi ändå är inne på Jämtland, så lutar det även åt att öringracet blir av i år igen i slutet av augusti för att sedan avsluta säsongen med Idsjöströmmen i september. Kan alltså bli en riktigt trevlig sommar med mycket tid i mitt kära landskap.

Hemmavid så hoppas jag på tidig sjösättning och sen många dagar/kvällar i båten bland koppar och skär.
Förra året så var det strandhugg på St Roten vilken ni kunnat läsa om här tidigare, i år finns nya planer för sådan åkning. Att turista på hemmaplan är inte illa alls.
Måste också utveckla flugfisket på abborre ännu mer.

När det gäller mitt engagemang för våra havsöringar i Skeboån så hoppas jag verkligen på några positiva besked redan nu under våren, bland annat så vill vi gärna få möjlighet att bjuda vår Länsfiskekonsulent Henrik C Andersson på en kopp kaffe intill åns stränder för att prata om kommande planer och idéer.
Vi kommer också naturligtvis att gå med i, vad vi hoppas, en nystartad klubb för Stockholms havsöringar som är under uppbyggnad. Vill ni läsa lite mer om detta så gå in på bloggen "Livet på Kusten" och scrolla er nedåt i inläggen. Mycket intressant idé som vi naturligtvis stödjer fullt ut. Förövrigt en mycket välskriven och intressant blogg, helt klart att rekommendera.

Först på listan står några turer till mina havsöringvikar och mars månad så är det mässbesök som gäller.

2/3 - 11/3 Båtmässan
8/3 - 11/3 Vildmarksmässan
23/3 - 25/3 Sportfiskemässan

På det stora hela så kan man säga att ord som utveckling, njutning, avkoppling, spänning, här och nu, nyfikenhet, engagemang, vänskap och några till, skall få ännu mera utrymme i mitt liv och dirigentpinnen får som alltid vara flugspöt och kameran.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

"Han vill skjuta fler sälar i Stockholms skärgård"

2012-01-16T18:40:00.003+01:00

Lugnt och tryggt?

Gjorde idag en resa in till den stora huvudstaden och naturligtvis så hamnade jag i tunnelbanan sittandes med en Metro i handen, ett fenomen som för oss som inte är där så ofta är helt underbart att beskåda, folk prasslar och står i med sina tidningar, allt för att slippa få ögonkontakt med någon på bänken mittemot.
Okej, jag satt också där, jag menar man vill ju inte vara en "lantis" och prasslade, och på sidan 4 i dagens Metro så fastnar jag vid en liten artikel.
"Han vill skjuta fler sälar i Stockholms skärgård" , det är Sverker Lovén som är Stockholms stads fiskekonsulent som enligt prasslet, tycker så!
Naturligtvis blir genast tidningen intressant på riktigt, och nog har han en poäng i att det är för mycket säl och skarv, även om vi just i min del av skärgården nu sett en minskning av skarven till förmån för havsörnen bland annat som haft gott om mat de senaste åren, men också en ökning av säl i innerskärgården.
Så det är inte det jag reagerar på utan mer på siffrorna om nätfisket från yrkesfiskarna.
Under hela 2010 fångade yrkesfisket sammanlagt sju ton gädda, abborre och öring.
Detta motsätter jag mig totalt, utan att för den skull ha några som helst vetenskapliga belägg för min åsikt, jag vill nämnligen nämna i sammanhanget alla de nät som läggs som INTE redovisas. Ni som följt min blogg har säkert läst de gånger när jag besökt våra havsöringsvikar och det nästan har sett ut som i en badmintonhall längs kusten, nät efter nät och inte ett enda av dom utmärkta så som sig bör och i längder som långt överstiger den kvot som är tillåtet, dessa nät finns inte redovisade i de sju ton som Sverker nämner. Lägger man därtill att det i slutet av 1990-talet tappas varje år 167 kilometer garn bara i den svenska delen av Östersjön, garn som fiskar året runt dag efter dag.
Dessa så kallade spökgarn eller spöknät är också en siffra som jag anser att man skall ta med en nypa salt, för inte heller där så är de nät eller garn som fiskas illegalt medräknade.
Lägger man därtill alla andra redskap som används exempelvis ålryssjor, långrevar och annat som det fiskas med längs våra kuster och utlopp från älvar och åar så inser en icke mattekunnig att siffran är långt större än de sju ton som Sverker nämner.

Jag har till exempel fiskar havsöring i min skärgård sedan i början av 1990 talet och jag tar så sällan upp fisk att jag fortfarande nästan kan komma ihåg alla som ändå tillslut landat i min frys.
Totalt handlar det kanske om ett tiotal öringar som fått sätta livet till.
Jag återknyter då till ett av mina tidigare inlägg, där man fiskade med näten likt en trål och drog dessa in mot land för att fånga öring och detta precis i närområdet till en skyddad havsvik där Tullviksbäcken rinner ut. Bara den helgen så fångades ett tiotal öringar.
Så hur var det nu Sverker sa, att "under hela 2010 fångade yrkesfisket sammanlagt sju ton gädda, abborre och öring. Säl och skarv äter samma mängd fisk på några timmar."
Då kontrar jag med att från 1990 så har jag fångat ett tiotal öringar, det är lika mycket som felaktigt fiskade nät tar upp under en dags fiske.

Jag är alltså inte emot en skyddsjakt på varken säl eller skarv, men att skylla allt på att naturen själv förstör för sig, utan att räkna in vår egen påverkan är att söka skydd i en grop för kritiken som annars skulle komma från vattenägare och yrkesfiskare.
Jag anser att man skall jaga vår nya myndighet Hav och Vatten att snabba på sina utredningar, för efter egna samtal med dem så vet jag att man just nu ser över Bottenviken och reglerna kring fisket och på vilket sätt detta får bedrivas, men man tittar också på skyddsvärda områden och mynningsområden.
Jag vet också att man kommer att jobba sig sakta söderut i Östersjön, men varför sitta och vänta, påbörja egna studier, se över skyddsvärda lekområden, minimimåtten och reglerna för nätfisket. Inför en reglerad skyddsjakt på säl och skarv. Men se också till att bättra på tillsynen och övervakningen av våra kustvatten och ligg på vår myndighet att jobba bredare och med fler resurser.
Sverker är något på spåret här, men det är inte så enkelt att det bara är naturen själv som jäklas.

Blandat smått och gott.

2012-01-13T14:24:00.001+01:00

Så har då projektet kring Skeboån även klivit in i Facebookvärlden.
Vi finns nu som en grupp där, som man kan ansöka om medlemskap i, för att fortlöpande få information om vårt arbete, sök på Skeboån Sportfiske.

Vilken i ordningen vet jag inte, men återigen så blåser det hårt över Roslagen men snön håller sig på avstånd. Det pudrar lite på marken för att i nästan stund regna. Det känns långt bort med skidåkning även om jag och yngsta sonen satt upp det på att-göra-listan i vinter, åka skidor.
Och egentligen, jag vet inte om det där med skidor är min grej. Många gånger är det skönt och riktigt bra allsidig träning, men ibland går det ju bara åt pipsvängen, en skidtur inte som alla andra.

Jag vill tipsa om en riktigt trevlig blogg kallad Den Yngre och Havet, välskriven och mycket intressant.

Allt om Flugfiske nr:1

2012-01-09T11:09:00.003+01:00

Är man det minsta intresserad av havsöringsfiske, då speciellt i Stockholms Län så skall man absolut läsa första numret av Allt om Flugfiske 2012. Under rubriken "Hur svårt kan det va?" funderar Nicolas Jändel, men också aktivt söker han, efter svaren kring öringen i länet i närheten av vår kungliga huvudstad.

Han berör några saker i sin artikel som kan vara orsaken till den uppenbara nedgången för havsöringen, och även om jag nu denna säsong haft riktigt kul resor ut till kusten så är jag helt med på hans funderingar och slutsats, öringen är färre och framför allt mindre.
Om jag nu får tycka någonting så skulle det vara att i artikeln så nosas det på några saker som sedan släpps. Skarven och Sälen i all ära, men jag vill återknyta till det jag skrivit om tidigare i omgångar, nätfisket och speciellt nätfisket innanför tremeterskurvan. Mitt senaste inlägg är inget undantag,
"Trålar längs förbudszonen"
Och även om jag nu bor långt norrut, om man är Stockholmare, så bor jag ändå i länet och satsningen i vår del av länet är under all kritik, trots att förutsättningarna finns.
Jag vill ge både ris och ros till det arbete som tex Stockholmsstad och Länsstyrelsen gör, men kanske är det så att deras oliktänkande kring utsättning av fisk ställt mot satsningen på egenreproduktion lyser igenom just i detta.
Jag kan bara återigen knyta an till det projekt jag och några vänner driver hårt här uppe i norra delarna av länet, Skeboån.

Om vi tänker Skarv tex, så har skarven under något år nu minskat i vår del av skärgården, mycket beroende på den underbara ökningen av havsörn som vi har. Sälen har dock ökat, och finns nu, speciellt under hösten långt in i innerskärgården och sen som grädde på moset alla dessa nät jag och mina vänner ser ligger längs stränderna under hösten, omärkta nät som många gånger fästs iland och ligger utan boj i andra enden, men också endats med små små korkar som enda signal om att det där ligger nät.
Men, vad är det då som både Henrik C Andersson och Sverker Lovén vill, jo att få mer öring i skärgården.
Skeboån mynnar i en lång vik som heter Edeboviken, sälen vågar sig inte in mot mynnen då viken är väl trafikerad av yrkestrafik, skarven fiskar inte heller dom i mynnen på grund utav att dom lätt blir störda, kvar finns nätfisket, som med kontroller och tydliga statuerade exemepl också skulle gå att få kontroll på, eller som det vi nämnt i vår rapport om ån och dess öringar, inför nätfiskeförbud i viken från 1 september till 31 december.
Då skulle vi alltså ha en lång havsvik som öringen skulle kunna gå relativt fri i in mot lekplatserna i ån. Då återstår själva ån då.
Skeboån har precis allt som alla önskar utav en lekå för havsöring, tryggad vattentillförsel, bra vattenkvalitet, den är lång nästan 1,2 mil, den är bredd och har bitvis kanonfin bottenstruktur för att starta biotopvård på. Allt detta kan ni läsa i vår rapport som finns på Skeboån Sportfiske
Vi har stöd lokalt för arbetet vi gör i form av Hallstaviksnätverket där vi är ett av delprojekten.
Ändå så känns det så trögt när vi sakta tar oss framåt i projektet, speciellt när vi ännu inte haft någon från varken Länsstyrelsen eller Stockholmsstad på besök för att titta och följa upp det arbete vi gjort. Tyvärr så har svaret bland annat varit att det är långt att åka.
Detta samtidigt som vi vet att man från liknande myndigheter vill ha och söker efter lokal engagemang, och mer lokalt engagemang än så här får man nog inte.
Vi har till och med svårt att få svar på våra mail och dyligt, detta trots att vi sitter bokstavligt talat i ån här och bara väntar.
Kanske är det just här som Henriks och Sverkers olika tänkande lyser igenom, om detta med utsättning av fisk.

Så här ser vi på det, vi som arbeter kring Skeboån.
Under en treårs period har det nu sats ut öring i ån, 2009-11, totalt kring 20000 smolt. Detta är ju bra så långt och en bra start till egen reproduktion. Men, och det vi pekar på, för att få egen reproduktion så måste ju arbeten i ån utföras, annars är det inget annat än put an take som utförs.
Jag hade velat att arbetet skulle varit igång redan, där öringen idag försöker sig på lek och genom detta hållit igen på fortsatt utsättning av fisk för att istället utvärdera arbetet för den redan utsatta fisken.
Detta skall vi naturligtvis göra tillsmannas för att dela med oss av våra kunskaper, för det är så vi borde arbetsfördela.
Jag vet att både Henrik och Sverker gör otroliga insatser för våra fiskar i olika projket, bland annat kring Gäddan och Havöringen, så jag är inte ute efter att "gnälla" i onödan utan istället återigen beslysa och strida för Skeboån och havsöringarna i den norra delen av länet.
Och jag är helt säker på att vi tillsammans skulle kunna skapa någonting riktigt bra i Roslagen, som snabbt skulle vara märkbart ute i vår skärgård med ökad återfångst av öring.
Så med en dåres envishet kommer jag att fortsätta strida för Skeboån och för havsöringarna och hoppas att både Henrik och Sverker inser vilken fantastisk möjlighet som flyter fram dryga 10 mil norr om Stockholmsstad där det också finns ett brinnande lokalt engagemang. Och en sak till, det är faktiskt drygt 10 mil härifrån in till stan också.
Jag hoppas nu inte att Nicolas Jändel på Allt om Flugfiske släpper detta ämne, utan följer upp det i ännu fler artiklar.

Vad tycker då jag borde göras?
Ja, vi har ett fåtal vatten som klassas som lekvatten i vår del av länet, i många av dem så sätts det ut fisk som sedan inte har några som helst förutsättningar till reproduktion efter som när dom återvänder så är dessa bäckar torrlagda.
Gör ett omtag i norra delen av länet, satsa på det som kan ge något tillbaka och lägg de andra vattnen i malpåse så länge. Tex så borde man se över Tullviksbäcken och naturligtvis satsa på Skeboån som kanske är länets största vattendrag för den här typen av verksamhet.
Det projektet kan sedan växa och ta in flera vattendrag på sikt.
Öka antalet kontroller längs kusten och statuera exempel kring nätfisket.
Det är bara några av de saker jag tycker borde göras, och lyxen i det här för Länsstyrelsen och Stockholmsstad är ju att jag bor här, inom bara någon mil från nästan alla de vatten som det sätts öring i idag.
Så med Henriks och Sverkers enorma erfarenheter, kunskap och ekonomi, plus vårt lokala engagemang skulle vi komma otroligt långt är jag säker på, men det måste bygga på sammarbete och en likriktad satsning på samma sak, nämnligen öringen.
Och så tror jag också att man måste vara lite "kaxig" och våga sticka ut hakan lite för att nå någonstans med de mål man har, att få en ökad egenproduktion av havsöring i vår del av länet och därmed öka chanserna till återfångst av grov öring i skärgården.
För vi har den i ån idag i Skeboån, den stora öringen, om än i liten skala och med dålig reproduktion.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

En kvällstur vid havet

2012-01-08T18:36:00.001+01:00

En sådan kan vara, om man är öringfiskare hur stilla och lugn som helst, eller så kan det vara som för oss ikväll. Ett antal fiskar som följde våra drag in mot land, och som spår lämnade en virvel när de vände åter ut i havet igen, några som också nafsade lite försiktigt i grejerna och sen som för Mårtensson, som återigen landade fisk, denna gång en liten silverpil på dryga kilot. Jag själv landade en liten öring som snabbt återutsattes. Jag försökte fota den i vattnet, men av den bilden blev det bara blixt mot grusig botten.

Om och om igen så är det under den gyllen timmen som allting händer.

Färgerna vi har kört är orange, rött, lila och silver kombinera någon av dessa, gärna med ett drag som du kan veva in långsamt, speciellt nu när vattnet är så kallt och högt, jag hade fisk som vände där jag normalt går torrskodd.

Nedan lite bilder från kvällen.

Inte ljust, inte mörkt, de är den gyllen timmen

Mårtensson med sin silverpil

Troféfoto när det är som bäst (sämst)

Fluganberg i månljuset

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

En saknad "jämtgubbe"

2012-01-07T18:25:00.001+01:00

Idag nåddes jag av beskedet att mycket god vän till familjen gått ur tiden efter en tids sjukdom. En man som varit en del av mina 45 år i den jämtländska byn Ottsjö, en riktig "jämtgubbe" som alltid hade flera järn i elden och som följde med intresse mina fisken i Storån. Vi hade alltid en pågående fajt om var fisken skulle tas, om det var i ottsjöns djupa vatten med långedrag eller som jag då med fluga i ån. Många fina minnen från när jag som liten fick följa honom och min far ut på ottsjön de ljusa fina sommarnätterna, där det alltid slutade med en lägereld på någon av sjöns otaliga sandstränder och där jag fick sova under bar himmel.
Hans lite krumma stil och hans breda jämtländska, alltid med något pillemariskt i blicken och aldrig långt till ett skratt. En arbetskarl som aldrig tvekade att ta i på sin gård eller med att rusta leder i fjällvärlden eller hjälpa turister till rätta vintertid.
Hans stora intresse för fisket, naturen smittade av sig och när han kom på besök så fick jag alltid som liten pojk stolt ta fram gårdagskvällens fångst ur frysen och visa.
Det var han som gav min far namnet Bäver-kungen, efter att min far, en kall sommarnatt i juli, när snön klädde fjällens toppar i tunn vit skrud, tog tre stora fina öringar i Bäverdammen, alla över 1,5kg. Så nog har han del i att jag fortsatt komma åter till byn och till människorna där, till naturen och till alla fina minnen.

Mina tankar går till hans familj, fru, barn och barnbarn men också till Ottsjö by som nu förlorat en mycket härlig man, en riktig "jämtgubbe"

Vila i frid min vän

En vacker start på 2012

2012-01-06T20:14:00.002+01:00

Det tål att sägas som start på detta inlägg, detta var dagen då Sverige vaknade upp som världsmästare i juniorhockey efter finalvinst mot Ryssland med 1-0 i förlängningen. Senast var 1981, då var jag 14 år, inatt tittade jag på finalen tillsammans med min 14 åriga son.

Trött efter natten så finns egentligen bara en plats som kan göra att man vaknar till, havet.

När väl mobilen arbetat färdigt så blev det jag och Fluganberg tillsammans med Granaten och Mårtensson som gjorde sällskap på 2012 års första fisketur i det salta kustvattnet.

Fluganberg vadar i kastläge

Långt ut till havs låg en tung dimmbank, inne vid kusten var dock luften hög klar och kall, solen gav oss sina sista gyllengula svepning innan mörkret kom krypande. Flera flockar av sångsvan kom lågt flygande på sin väg söderut. Kanske ett fenomen i sig då det fortsatt är mycket svan kvar så här långt in på säsongen vilket säkert säger en del om hur vintern varit så här långt.

Medan solen målade de yttre klipporna gula så syntes månen allt klarare. Vi spred ut oss längs kustlinjen och fiskade en stund i eftermiddagsljuset men bröt snart för lite fika. Vi är här för att fiska den korta stunden innan mörkret helt sänker sig, en timme som givit mycket kontakt med fisk de senaste försöken.

Skönt ställa att sitta och planera lite inför kommande sommar och årets första resa norrut, den vi delar mellan Idsjöströmmen och Ottsjö, ser ut att bli längre än tidigare år. Tanken är att jag skall ta med mig fiskegänget på en dryg mils fotvandring upp till en otroligt naturskön plats för en dag med endast kameror i ryggsäcken, men också en fisketur ut på fjället. Första strecken är dragna, nu återstår ytterligare lite planering.

Strandkonst

När väl koppsoppor och kaffe plus gott hembakat var slut så var det dags att på allvar ge sig i kast med havets silver. Återigen spred vi ut oss längs hela sträckan och ganska snart så pingla det i min mobil.
Mårtensson stod med landad öring, en liten öring som tyvärr tagit draget mycket illa och blödde ordentligt. Tur i oturen så var det en odlad fisk som fick sätta livet till.

Mårtensson med liten silverpil

När mörkret sänkt sig så möttes vi alla upp vid bilarna, Mårtensson var den enda som landat fisk men vi andra hade alla tre haft kontakt med fisk. Min lilla öring högg bara några meter ut från land, några vilda hopp på grunt vatten och då jag släppte löslina gjorde han allt själv och kunde ta sig loss utan att jag behövde fånga och vidröra den lilla öringen.

Med all säkerhet så hinner jag med ytterligare ett fiske innan helgen är slut för sådana här vackra eftermiddagar och kvällar vill man ju bara ha fler av.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Trålar längs förbudszonen

2012-01-04T14:18:00.002+01:00

Funderar lite kring detta med skyddsvärt eller inte!!

Gotland, ett föredöme när det gäller vården av en resurs, som i hanteringen kring havsöringen lek och hur och på vilket sätt den får fiskas.
Generellt kan man till exempel se att de likväl som på västkusten har fiskeförbud från 1 oktober till sista december, hos oss är det tillåtet året om bortsett från små enskilda plaster som anses extra skyddsvärda.
De har också ett högre minimimått på fångad fisk som i havsöringens fall ligger på 50cm, vilket är samma på västkusten. Hos oss, Stockholms skärgård nord 60°, gäller endast 40cm.
Grundtanken med hela projektet kring havsöringen på Gotland är att ingen odlad fisk skall sättas ut, får man år med dåliga förutsättningar för lek så reglerar man istället uttaget av fångad fisk i havet.
Gotland reproduktions områden är små bäckar, ändå räknar man med att siffran på reproducerade havsöringsyngel ligger kring 1 miljon (källa programmet Fiske – lite djupare)
Ser man sedan på resultatet kring havsöringsfisket på Gotland så förstår man att de lyckats med någonting som ingen annan lyckats med i landet.

Om vi då istället tittar på den region som jag tillhör, Stockholms Skärgård och jag fiskar både norr och söder om 60° breddgraden.
Jag har först och främst två minimått att ta hänsyn till 50 cm söder om 60° breddgraden och 40 cm norr om.
Vilket jag naturligtvis ifrågasätter varför. Det bör ju naturligtvis vara 50 cm som gäller längs hela vår kust, från norr till söder.
Längs Väddökusten finns en liten bäck, Tullviksbäcken. I storleksordningen som en av alla dessa vattendrag man har på Gotland. Länsstyrelsen Stockholmslän anser denna bäck som särskilt skyddsvärd, så pass skyddsvärd att man till och med skapat ett naturreservat i bäcken nedre del.
Det står att läsa en del om deras planer i Fiskevårdplanen 2007-2010 (Rapport 2007:5) Länk hittar ni här.
På Gotland är det generellt en förbudszon kring mynningarna ut i havet på 1000m, kring vår enda naturliga havsöringsbäck i norra Roslagen gäller 500m.
Det finns en hel del bra förslag i Länsstyrelsens rapport som visar på vad som bör göras för att säkra bäcken fortlevnad och därmed säkra havsöringens lek men också skydda ytterligare en unik fiskart i bäcken nämligen nejonöga.

Men, vad händer nu precis utanför den här förbudszonen då, 500 meter norr och söder om mynningen ut i havet?
Ja här blir det ännu konstigare, för i vikarna som är i direkt anslutning till förbudszonen fiskar boende i området efter öring och det på ett mycket udda sätt har jag fått beskrivit för mig.
Man trålar viken!!
Det går till på följande sätt, nät kopplas ihop i flera längder för att kunna täcka hela viken, sedan ”trålar man” kör med båtar i varje ende på näten, in mot land, drar nät utifrån och in mot land, samtidigt som de slår i vatten för att på så sätt skrämma fisken in i nätet eller mot land där den sedan lätt kan fångas.
Och det är inte slut med denna galenskap, detta görs på ett vatten där reglerna för nätfiske är ganska tydliga om hur och på vilket sätt man får lägga nät och vilken storlek på maska man får ha osv.
Dessutom så görs det också med förevändningen att man är vattenägare och därför har rätten att göra detta.
Nu stämmer då inte heller detta så särskilt bra, för visst, enligt lantmäteriet så har man fiskerätt till 2,5% övriga delar ägs av andra personer och kanske konstigast av allt, dryga 13 % ägs nämligen av en samfällighet som naturvårdverket deläger.
Det är alltså så, att några enstaka ”kaggefiskare” rovfiskar en vik precis intill mynningen för en särskilt skyddsvärd resurs och detta på ett ur sportfiskesynpunkt totalt vidrigt sätt men också helt regelvidrigt.
Lägger vi därtill att fisk med all säkerhet går in i dessa vikar på sin väg upp i bäcken för lek eller står och äter upp sig efter lek och borde då stå under ett större skydd än så här.

Ni som följer min sida och säkert också läst om det arbete vi gör och försöker göra kring Skeboån och dess havsöringar där man längre tillbaka gjort små insatser kring biotopvården men utsättningen av fisk har varit stor. Vårt arbete bygger på att man istället skall göra större insatser kring biotopvården för att få lyckad reproduktion på den fisk som går upp i ån och därmed kanske kunna minska mängden med utsättning av fisk för att i ett längre perspektiv kanske till och med kunna upphöra med detta.
Vi tittar mycket på hur man sedan skall kunna skydda fiskens in och ut vandring i ån och säkerställa vandringsvägarna.
En vandringsväg som under flera år varit stängd men som nu genom vår försorg och det faktum att vi i vårt arbete väckt andra att reagera nu i alla fall hålls öppen vissa stunder.

Vi har fått igång ett samarbete kring detta med Stockholms Idrottsförvaltning och vår insats bygger helt och hållet på lokalt engagemang. Alltså det som man från Naturvårdverket och Länsstyrelsen ser som en förutsättning för den här typen av arbete. Vi har också givit en öppning för att finnas till hands och hjälpa till kring tex Tullviksbäcken, men också kring ytterligare vatten i vår region, Tulkaströmmen, Järsöån bland annat.
Det är viktigt att klargöra en sak, vi vill skapa de bästa förutsättningar för lekande fisk så att den egna reproduktionen säkras och därmed skulle man kunna skära ner på isättningen av odlad fisk.
Vi kan inte bygga allt fiske efter våra öringar och laxar på utsättning av odlad fisk.
Grundtanken för den här typen av vattenvård måste ju ändå vara att skydda resursen, alltså vattnet och fisken på ett sådant sätt att fisket i skärgården blir allt bättre, alltså samma idé som man har på Gotland.
Och ska man vara helt ärlig, så har gensvaret varit ganska svalt på många håll.
Och sämst måste jag tyvärr säga att responsen har varit från vår egen kommun men också från andra som fått frågan från oss, som har fått tydliga frågor på hur vi skall kunna samverka kring detta.
Nu ligger ytterligare ett mail klart för att skickas och denna gång kommer det att gå till kommunens ordförande Kjell Jansson (M) som jag hoppas kommer att svara på våra frågor.
Den respons vi har fått är från Stockholms Idrottsförvaltning men också från många företag, föreningar och privatpersoner på lokal nivå som likt oss ser en möjlighet till ytterligare någonting som bland annat kan locka folk till orten/området.

Att jag tar upp detta totala missbruk i och kring Tullviksbäcken i sammanhanget är för att det ser ut så här på många ställen. Tidigare arbete i och kring Skeboån tex så var det en lokal fiskevårdsförening som var med i arbetet, samma personer fick då en ganska bra uppfattning om när öringen vandrade in mot ån via Edeboviken och lade följaktligen sina nät längs stränderna i viken och fångade fin öring. Det får inte vara så kortsiktiga mål och absolut inte något självändamål för några få för att ge sig in i den här typen av arbete. Man måste se saker och ting mycket klarare och i ett längre perspektiv och naturligtvis fråga sig, för vilka gör vi det här arbetet?
Vi har ställt oss den frågan i det vi gör och försöker få till i och kring Skeboån, och svaret är väldigt enkelt, vi gör det för fisken och för vattnets skull.
Man naturligtvis så ser vi potentialen i det arbete vi gör på längre sikt också och där kommer fisket in, dock inte med egenhändigt tillverkade trålar för att fylla frysen med fisk som inte ens är godkänd att fångas, utan på ett stärkt sportfiske utmed vår kust som i sin tur föder långt många fler på en mängd olika plan exempelvis inom Sveriges snabbast växande och största industri, turismen.
Det är inte fult att tänka pengar kring en resurs, men att ”skörda tomaten innan den blivit röd ger bara en bitter eftersmak”.
Låt den bli stor, röd och fin och skörda den när smaken är som bäst.

Jag tog också kontakt med den nya myndigheten Hav och Vatten i några av dessa frågor.
Jag fick ett svar från Martin Rydgren som löd:

Fredningstiderna för lax- och havsöring inom kustvattenområdena längs svenska kusten är följande:
16 augusti - 9 maj, Svinesund och Idefjorden,
1 oktober - 31 mars, Skagerrak och Kattegatt utom Svinesund och Idefjorden,
15 september - 31 december, mellan Kullens fyr och Torhamns udde,
1 oktober - 31 december, kustvattenområdet inom den del av Östersjöns delområde 30 som ligger inom Nordmalingskommun och inom delområde 31.
Minimimåttet varierar också längs kusten och är mellan 40 cm och 50 cm.

Vad detta beror på är inte helt enkelt att svara på men bl.a. är det ett resultat av tradition. Tidigare reglerades stora delar av fisket i ett antal s.k. länsfiskestadgor som utfärdades av respektive länsstyrelse. Fiskebestämmelserna var då betydligt mindre enhetliga än idag. I samband med införandet av den nya fiskelagen och den nya fiskeförordningen 1994 upphörde länsstyrelsernas befogenheter att meddela föreskrifter för fisket. Samtidigt minskades antalet författningar och Fiskeriverket ensamt bemyndigades att utfärda föreskrifter för fiskets bedrivande. De gamla länsfiskestadgorna slogs samman och omarbetades och infördes i Fiskeriverkets författningssamling. Avsikten var att åstadkomma ett regelverk med färre och enklare fiskebestämmelser. Huruvida man lyckats fullt ut kan kanske diskuteras men bestämmelserna är i alla fall idag avsevärt mer enhetliga och spridda i ett mindre antal författningar än tidigare. En del olikheter mellan kuststräckorna kan alltså förklaras av att fisket av tradition reglerats på olika sätt.

Vad gäller skillnaderna i hur fisket efter havsöring regleras på väst- respektive östkusten kan man konstatera att bestånden på västkusten är i bättre skick än de på sydkusten. Bestånden blir sedan allt sämre ju längre norrut i Östersjön man kommer. Fiskeriverket har därför prioriterat en översyn av fiskebestämmelserna i norra Östersjön. Fiskeriverket införde därför för ett tag sedan bl.a. nätfiskeförbud på grundare vatten än tre meter i Bottenviken under delar av året. Översynen, som numera görs av Hav, behandlar för närvarande fisket i älvarna och avsikten är att därefter fortsätta söderut.
Bevakningen sköts av Kustbevakningen och av länsstyrelsernas förordnade tillsynsmän.

Detta sammanfattar ganska väl läget för havsöringen i vår del av landet.
Så om nu jag fick fria händer i regelpärmen så skulle de med all säkerhet se ut på följande sätt.
Och detta gäller nu ostkusten.

1. Inför fiskeförbud 15 september till 31 december för allt kustfiske efter öring.
2. Nätfiskeförbud grundare än tre meter.
3. Totalt fredat 1000meter från mynning av lekområde.
4. Höj minimimåttet till att gälla 50cm längs hela vår kust.

Jag själv blöter gärna båda fluga och drag under hösten efter öring, men avstår gärna detta till förmån för öringen.
Lägg därtill att man både från Länsstyrelse och Naturvårdverk skall uppmuntra lokalt engagemang och satsa på att utbilda i frågor som kontroll, vattenvård och dylikt detta för att sprida kunskapen man sitter på men också för att bredda medvetandet och därmed arbetet kring våra vattendrag.
Fisket längs vår del av kusten har blivit sämre och fiskens medelvikt har sjunkit drastiskt den senaste 10 års period detta naturligtvis i takt med att fisketrycket har ökat från sportfiskare och från nätfiskare.
Förr pratades det om att lägga siknät när första snön föll idag är det lika många som fiskar riktat med nät efter öring.
I vår del av landet, Roslagensskärgård, norr om 60° breddgraden finns idag en handfull vattendrag som har utmärkts som öringvatten. Några av dessa 4-5 vattendrag är också i sådant dåligt skick att endast enstaka öringen som vänder tillbaka för lek, kan genomföra den.
Vi sitter bokstavligt talat och hoppar på våra stolar iklädda kostymen märkt lokalt engagemang för att hjälpa till, inte bara vid Skeboån utan också vid de andra vattendragen vi har i vår närhet.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Året som gick

2011-12-28T12:53:00.006+01:00

Det är så dags på året igen, då vi alla skall lägga fiskeåret 2011 till handlingarna och samtidigt skall börja pricka i nya datum i kalendern för 2012.
Året 2011 blev precis så där bra som jag hoppades på när jag förra året i den här tiden satt och sammanfattade det året, men så är det väl också när man tycker sig hålla på med världens bästa hobby, all tid man får ägna den är bra tid, den bästa och ibland så blir det också bättre än vad man någonsin kunnat hoppas på.

I januari fyllde Fluganberg 50 år och naturligtvis var vi på plats för att med eftertryck förmedla vår egen ungdom men också för att ge en riktigt bra vän och fiskebroder en present. Valet var enkelt, det skulle vara någonting kring flugfisket, men var?
Tillslut så föll valet på Tidan och fiske efter regnbåge. Våren blev sen lite rörig så när vi väl var på plats i slutet av maj så var det bara andra gången som jag haft fluggrejerna framme.
Vi fick några riktigt fina dagar och som grädde på moset drog födelsedagsbarnet själv resans fisk, en öring på hela 2,8kg.
(Läs mer om resan, klicka här)

Lunch vid en av stugorna i Baltak

Resans fisk till födelsedagsbarnet

Flugfiskeåret fortsatte sedan med en resa till Jämtland i slutet av juni och in i juli. Första stoppet var Idsjöströmmen några dagar för att sedan resa vidare upp till Ottsjö och strömmarna där.
Idsjöströmmen blev en riktigt varm historia med toppnotering kring +31 grader och det var bara att slänga vadarna över en torklina och åka ner till sjön för att bada.
Alla har vi någon sådan där speciell dag som vi kommer tillbaka till från året, jag fick verkligen min dag och kväll denna resa som slutade i personligt rekord på harr med hela 61cm. En fisk som kommer att bli svårslagen för min del men som kommer att finnas kvar i den biologiska hårddisken för alltid.
(Läs mer om resan, klicka här) om dagarna i Idsjöströmmen.
(Läs mer om resan, klicka här) om dagarna i Ottsjö.
(Läs mer om resan, klicka här) om mitt livs harr.
Dagarna i Ottsjö gjorde inte heller dom någon besviken även om den större öringen uteblev så togs flera fina harrar kring och strax över 50cm och en del fina matöringar, jag fick också äran att ta en Grand Slam en av dagarna, även om fiskarna inte vägde över kilot någon av dom så landades alla tre sorterna under en och samma dag vilket var väldigt kul.
Men det bestående minnet från dagarna i Ottsjö måste ju ändå vara den lilla knipungen, dunbollen Anki som följde oss under två dagar.

Granaten krokar harr i Idsjöströmmen

En speciell plats

Anki

Granaten och Anki, i samtal om livet kläckningarna kanske

Hemma i Roslagen igen, men bara för några veckor, snart var vi tillbaka i Ottsjö denna gång i slutet av Augusti på jakt efter den vandrande öringen.
Någon större fisk blev det nu inte även om vi återigen var den på spåren och hade fina kontakter.
(Läs mer om resan, klicka här)

Svåra val för en öringfiskare

Underbara augustikvällar

Granaten lägger på vakande fisk

Återigen hemma i Roslagen om än bara för ett tag, årets tredje och sista tripp till Jämtland lurade någon vecka bort men innan dess han jag och Anneli upp till Fyrväpplingen där vi tillsammans lyckades få henne att kroka sin första, andra och tredje regnbåge.
(Läs mer om resan, klicka här)

Anneli med sin första flugfångade regnbåge

I september så var det då dags för årets sista tripp till Jämtland och denna gång till Idsjöströmmen igen, tältet byttes mot säng på anrika Kullagården och vi fick några riktigt fina höstdagar i strömmen där den sista dagen bjöd på roligt torrflugefiske på vakande harr de sista ljusa timmarna.
Av flugfisket återstod nu bara några dagars fiske hemma i Roslagen i regnbågssjöarna
(Läs mer om resan, klicka här)

Vacker Idsjöharr

Säsongen är slut och vi vänder hemåt

Hemma i Roslagen då och året som gick där.
Det bestående minnet från året måste vara abborrens återtåg i skärgården. Och det är många år sedan jag faktiskt tog upp någon abborre för tillagning men i år kunde jag kosta på mig det tyckte jag.
Och forskning och uppföljning visade också på att deras lek varit riktigt lyckad så om ytterligare något år kanske vi kan få ett fiske så som det egentligen borde få vara. Det man hoppas nu är att vi alla tillsammans förstår att värna detta och återutsätter långt mer än vad vi tar upp. Gör som på banken, låt pengarna vara kvar plocka bara lite av räntan så kanske detta inte är en engångsföreteelse utan något som kan bli bestående.

Anneli med abborre som jagade strömming

Kanske skärgårdens vackraste fisk

Fluganberg med borre som tog gäddwobblern

Riktig skärgårdslyx

Det blev helt enkelt så att vi nästan la gäddfisket åt sidan till förmån för abborren och vi tog den på både fluga, spinn och wobbler.
Augusti är kräfttid, så också för oss. Vi träffades hela gänget med respektive hemma hos mig och njöt kräftor med goda tillbehör och varandras sällskap, något som jag hoppas återkommer under 2012.

Allt fanns utom då dom käcka kräfthattarna

En annan dag att minnas var vårt besök på den forna försvarsholmen Roten i yttre havsbandet. En kanondag och intressant rundvandring som gav mersmak, och vi kommer nog att återvända under 2012, då troligtvis med tälten.
(Läs mer om resan, klicka här)

Naturen återtar sakta betongbryggan i innre hamnen

Gäddfisket då under 2011. Ja som jag tidigare sa så fick de gröna madamerna flytta lite på sig till förmån för abborren men visst kom vi ut på lite sånt också. Men mindre tid med wobblern i vattnet gav också mindre gäddor. Mest minnesvärt är väl då Sportfiskarna tillsammans med Pikereg annordnade en märkningsdag uppe i vattnet kring Östhammar. Ett tiotal båtar med tre till fyra man i varje, wobbler, jerk, flugor ja allt fanns utom huvudpersonen själv, gäddan. Fram till lunch hade ingen båt fått den minsta lilla gädda så hela övningen blåstes av. På vägen hem krokade vi gädda och rapporterna sa att flera båtar fått fisk när väl övningen var över. Jag hoppas dom återkommer igen i vår, fast då kanske i vatten som vi vet att fisken finns.

Fluganberg med Novembergädda

Ja det var ett litet urval av alla de fina dagar jag haft under året i och kring fisket och våra vatten.
Skall man nämna något ytterligare så är det väl vårt fortsatta arbete kring ån på hemmaplan och dess havsöringar. Mer om det kan ni läsa på Skeboåns Sportfiske.
Och appropå havsöringen så var vårsäsongen inte mycket att hänga i granen men uppstarten på denna säsong har varit riktigt intressant med flera kontakter och tappad fisk. Fluganberg är dock fortsatt den av oss som landat och behållit en fisk. Mer om det kommer inom ganska snar framtid skulle jag tro.
Här intill så rullar ett bildkollage från året som gått, Fiskeåret 2011.
Nu återstår bara för mig att tacka alla er som läst min blogg och för all kredd som jag fått för det jag skrivit via mail. Och så vill jag passa på att önska er alla ett Gott Nytt Skitfiskeår 2012.

.·´¯`·.¸¸.·´Skitfiske 2012`·.¸ ><((((º>

Spöt byts mot julgran

2011-12-22T14:25:00.000+01:00

Julöringen fick bli julregnbåge istället och delar nu utrymmet

i kylskåpet med allehanda läckerheter.

Kvar att göra är köttbullarna och Jansson som skall ägnas tid imorgon.

Sen väntar några dagars ren avkoppling med familj och vänner, men innan jag helt försjunker i julefrid så vill jag passa på att skicka en önskning till er alla.

.·´¯`·.¸¸.·´Skitfiske 2012`·.¸ ><((((º>

Sill é gott dé också

2011-12-18T19:36:00.000+01:00

Stor fest igår. Min mor hann och få både andan i halsgropen och tårar i ögonen innan hon med en enda lång utandning satte sig i hallen.

Utan att hon lyckats fått reda på det minsta lilla lyckades syrran och jag med konstycket att få dit både gäster och hemlagad mat medans hon och sambon var ute på en lite tur bland Norrtäljes affärer.

Väl innanför dörren så klev vi fram en efter en och sjöng från tårna till 70 åringen.

Så det var lite sega benen i morse då det åter var dags för den numera återkommande strandglöggen.

Regn blandat med riktigt blöt snö och till det hårda vindar gjorde att vi flyttade in stranden i mött kök istället och på det viset behöll pepparkakorna både styrka och smak.

Fiske fick det bli efteråt, så när Fluganberg, Granaten och Mårtensson och jag tuggat klart på lussekatter och petat bort mandeln mellan tänderna så var det dags.

Ett gäng tomtenissar i köket

Havet går fortfarande riktigt högt och idag så gick det tunga dyningar rakt in mot land.
Under de ljusa timmarna så var det riktigt segt, men så kom den gyllen timmen, mörkret kom och därmed också öringen. Min första kontakt var ute på en av uddarna, troligtvis stod fisken precis i kanten mot lite djupare vatten för han kom från sidan och tog mitt JK drag, rusade en kort sväng utmed land, vände och följde en dyning in mot mig, rullande genom vitskummet. Där trodde jag att jag förlorade fisken, en fin julöring, precis lagom storlek kring 1,5 till 2 kg rund och trind.
Han blir stående en kort stund på grunt vatten, går upp i ytan, rullar ytterligare en gång med nästa dyning och efter den så var han kvar bara en kort stund till, vinkade trevlig helg med stjärtspolen innan han försvann.

Den gamla grillen står numera under vatten

Nästa kontakt var enklare, ett hugg och sen var den stunden över. Fluganberg hade även han haft kontakt lite längre in i viken.

I det knappa ljuset började jag min vandring tillbaka mot bilen, fiskade av plats efter plats.

På ett ställe fick jag passa på att kliva upp på en stor sten mellan dyningarna och naturligtvis så kom nästa hugg där, en mindre fisk.

Jag hasade ner för stenen igen, ut i det grunda vattnet, iaf grunt tills nästa större våg kom. Vattnet trängde in mellan regnbyxorna och stövlarna upp utmed benen och ner i stövlarna. Fisken satt fortsatt kvar och efter att ytterligare en gång spottat saltvatten så låg fisken i en ficka bakom en stor sten.

Runt 35-40 centimeter och absolut ingenting för ett julbord så naturligtvis fick den gå tillbaka.

Ingen av de andra hade fått något så det var bara att packa ihop och åka mot hemmet igen.

Någon julöring blev det inte i år, men jag skall absolut inte klaga, två tappade, en krokad, en följare och hugg och detta på tre försök, jag är mer än nöjd och sill é ju gott dé med!

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Julklappstips

2011-12-16T08:15:00.001+01:00

Ni har säkert sett det, men det tåls att upprepas.
Vill ni ge bort något i julklapp som gör skillnad, något som engagerar och som är för den riktigt goda saken
Gå då in på Älvräddarnas sida och ge bort ett medlemskap.
Ju fler medlemar vi blir ju tuffare får kraftverksindustrin det att ignorera det arbete som görs.
Gå till sidan för medlemsskap genom att klicka på bilden ovan.
Och så finns där en riktigt trevlig bonus och det är att man får kontakt med flera som tänker och tycker precis samma och många nya bekantskaper och vänskaper knyts, bara det en anledning så god som någon.

Älvräddarna finns också på Facebook.

Händer i helgen:
På söndag är det dags, årets strandglögg med fiskevännerna och lite fiske naturligtvis och därmed sista chansen till julöringen. Om den nu inte skulle vilja hugga så får det bli mera sill på julbordet istället.
Men innan dess skall det busas rejält med en närstående.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

En Laphroaig i den jämtländska sommarnatten.

2011-12-12T21:16:00.000+01:00

Kalendern säger att det skall vara vinter ute, men av den syns ännu så länge intet.
Det är så här års som jag brukar kunna hamna i reflektion över vad som hänt under året, och mitt fiske är inte undantaget detta. Här om dagen så pratade jag med Fluganberg över telefonen och samtalet berörde allt möjligt men naturligtvis så kom vi in på fisket, kanske för att vi redan nu börjar forma det som skall bli fiskeåret 2012.
Vilka resor skall företas? Skall vi titta på något nytt? Ska vi göra längre stopp på någon av dessa för att ytterligare förkovra oss i vattnet och livet i och kring detta?
Vilka planer finns för vårt eget projket Skeboån? osv osv.
Det finns så oändligt många fina vattendrag i vårt avlånga land som ännu inte fått besök av oss Rospiggar och viljan är stor, långt mycket större än både tiden och semesterdagarna.
Det är då det är så skönt att sätta sig ner, lyssna på regnets smatter mot rutan och låta sig förflyttas tillbaka till någon speciell dag, ett fisk eller ett möte som jag varit med om under året.
Så med en kopp kaffe på bordet och en lussekatt i handen skall jag nu ta er med tillbaka till en av dessa stunder, för att inte säga årets bästa stund, en resa med flugspö och några härliga fiskar.

Allting börjar en mycket solig och varm morgon vid halv sex tiden.
Jag är först ut ur tältet, Blidö-Matte sover ännu men vaknar i samma stund som jag drar ner dragkedjan på yttertältet. Solen har redan krupit upp över trätopparna och värmer nu upp insidan av tältet till outhärdligt. Idsjöströmmens vatten ser inbjudande ut och iklädd i kalsonger kliver jag ut, upp till knäna, i det klara vattnet och sköljer bort tröttheten ur ögonen.
Det är veckan efter midsommar och gårdagens värmerekord på hela 28 grader kommer med all säkerhet att slås idag, det känns så. Nattens fukt på bordet vid vindskyddet förångas nu och försvinner i en liten rökstrimmla.
Så snart kaffet kokat klart sjunker jag ner i en av de små trädgårdsoffor som står utställda vid vindskyddet, slänger upp fötterna på en stubbe och sjunker in strömmens brusande och ljudet från en natur som likt mig sakta vaknar. Fäster blicken på en blankfläck strax nedströms en sten och blir sittande på span efter dagens första vak.
Vardagens alla beskymmer sköljs bort till smaken av nykokt kaffe.
-Go morron! Det är Blidö-Matte som även han upplevt tältet som en dödsfälla och nu krupit ut,
-de blir varmt idag!
-Morron, -mmmm det blir nog riktkigt hett idag, får jag fram till svar.
Snart sitter två kalsongklädda män på bänken, det är långt mellan meningarna i konversationen, vi njuter!

Frukost i gassande morgonsol

Några timmar senare så är vi alla fyra igång, frukosten har intagits och även Granaten och Fluganberg har fått i sig morgonkaffet och vi börjar klä på oss för dagen.
Badbyxor skulle egentligen vara plagget, bilens termometer visar redan nu när klockan precis passerat nio, på 25 grader, ändå åker underställ på under vadarna.
Enstaka vak, men ingen direkt fart. I strankanten är det dock full fart på nymferna så till kvällen kan det nog bli riktigt fin kläckning.
Vid Bäverhyddan får jag lite svalkande skugga och redan nu tas de första klunkarna ur vattenflaskan.
Efter lite span så faller valet av fluga på en Phasant Tailnymf med gummiben.
Förmiddagen går och nymfen verkar vara rätt val, det naffsas rejält i flugan och jag får kroka av ett antal harrar kring 30-35cm.

Solskensfiske på solskensfisk.
Jag vadar ut mot strömfårans lite djupare del, sätter mig på en sten och sköljer pannan från svett, doppar till och med kepsen för att kyla ner mig ytterligare.
Snett bakom mig, ett lite tyngre vak på bara några meters håll. Bakom stenen jag sitter på bildas en liten grusås som jag följer nedströms någon meter, nu är jag i kastläge, lägger flugan uppströms där jag uppfattade att vaken nyss var, sträcker upp linan och låter sen nymfen dansa fritt nedströms.
I höjd med mig gör tafsen en kort stopp, jag lyfter och känner direkt att det äntligen är lite större fisk.
Harren gör några sköna luftsprång innan jag lyckas få den i håven, det är en riktigt fin fisk, dryga 50 centimeter och så där härligt tjock och trind.
Vi väntar ett helt år på att få sätta oss ner till julbordets alla läckerheter, harrarna i Idsjöströmmen vaknar till detta julbord varje dag, det är sländor i massor, stort som smått och under ytan är det följdaktligen precis lika mycket insektsliv. Harrarna i Idsjöströmmens restaurerade vatten har det verkligen precis så bra som man önskar att många andra vattendrag och dess fiskar borde ha det.
Den som påstår att ett restauretat och skyddat vatten inte är bra för miljön skulle göra ett besök här, se livet under och över ytan. Allt levande kring som strömmen drar nytta av det myller av insekter som finns.
Harren glider snart över håvens kant och tillbaka ut i strömmen igen. Inte ett flugbyte på flera timmar men nu är det bara 2 av de 4 gummibenen kvar. Jag tar några steg tillbaka mot utgångsläget, lägger åter min fluga uppströms, tredje kastet stramar linan åter upp sig, men nu bär det av ordentligt, det stöter hårt och tungt och det är ingen tvekan om vad som tagit flugan.

Öringen göra flera luftsprång, det ena mer spektakulärt en det andra. Här krävs mer insats av både spö och fiskare och efter att fisken har rusat upp och ner i gropen ett flertal gånger så ligger han i håven.
Det är en otroligt vacker fisk, ett fåtal röda prickar på en annars svart tätprickig gyllengul sida, buken är nästan vit och här och var går några av de svarta prickarna nästan över i blått. Även denna fisk är strax över 50 centimeter, kameran ligger i ryggsäcken på stenen och närmaste fiskekamrat är Granaten som sitter hukad på andra sidan och uppströms nästan hundra meter.
När både fisken och jag har återhämtat oss så skiljs våra vägar. Han gör ett kort stopp nedanför mig, gapar några gånger och försvinner sen blixtsnabbt tillbaka ut på djupare och tryggare vatten.
Det är bara att lyfta på kepsen och säga tack.
Passar på att åter doppa den i vattnet innan jag sätter den på huvudet, kollar in tafs och fluga och återfår ordningen på grejerna.
Lägger flugan på samma ställe några gånger till, men ingenting händer, lyfter och vrider mig en aning, flugan hamnar nu rakt över strömmen, mendar uppströms och låter min nymf svepa igenom vattnet, precis när flugan vänder upp och stiger snabbt från botten kommer hugget.
Tungt! Det är knappt jag tror mina ögon. Återigen en harr och även denna klarar 50 centimeterstrecket kanske är den till och med kring 51-52 lång.
När även denna fisk är återutsatt så skiner jag mer och starkare än solen på himlen, på dryga 30 minuter har jag tagit tre fiskar, alla över 50 centimeter och detta mitt i värsta solgasset, och en av dem var en öring.
Jag vänder tillbaka till stenen, klunkar friskt ut vattenflaskan, sätter mig ner och bara njuter.
En halvtimme och hela fiskesommaren är räddad.

Ljuset fladdrar till på bordet där jag nu sitter med mitt kaffe och tuggar på lussekatten, det är ju precis det där man sitter och drömmer om nu när regnet smattrar mot rutan och det bara är någon vecka kvar till julafton, den där dagen när allting gick rätt och verkligheten överträffade drömmen lång väg.

Hoppvillig harr

Mindre harr i Idsjöströmmen är som denna, runt 35cm

Jag fiskar mig sakta över strömmen, får några mindre harrar men snart häktar jag upp flugan i spöringen och vadar iland i vetskap att ingenting de här dagarn jag får i strömmen kommer att kunna toppa det som nyss har hänt mig, lyckligt ovetandes om vad kvällen har ge mig.
Väl uppe vid tälten pustas och stånkas det rejält, vi är alla duktigt slut och så även vattnet. Vi enas om att släppa fisket för några timmar och istället bege oss ner till Idsjöns badstrand och bada.
Det blir några timmars skön avkoppling på den vackert belägna badplatsen med åtskilliga bad och kaffe.

Badplatsen i Idsjön

Vi byter fiskestorys om vad som hänt under dagen, men lägger också upp planer för kvällen.
Jag deltar med ett halvt öra, min dag är redan räddad, hela veckan, kanske till och med hela sommarens fiske är i trygg hamn.
Bilens termometer snuddar vid trettio grader och vi fyller alla vattenflaskor vi har i Kullagården innan vi åter far ner till vindskyddet och strömmen, som får fortsatt vila och istället gör vi mat efter lång tid som tillbringats med kameran i och kring vägbron, fotandes allehanda små kryp. Även idarna som patrullerar en hölja ovanför bron jagas med kameran.

Idar patrullerar efter föda

Fluganberg håller insektslära

En våt vinterdröm för oss flugfiskare

Timmarna går och eftertmiddag har blivit senare kväll, det börjar bli dags att åter dra på sig vadarna. Jag tvekar en lång stund, fortfarande befinner jag mig i någon form av lyckligt rus över dagens fiske och funderar istället på att ta kameran och åka fram till badplatsen igen. Idsjön ligger spegelblank och naturens skådelspel kring sjön lockar mer.
Fluganberg är den som slutligen lyckas övertala mig där han står i färdigtställning att ändå välja nattfisket istället.
-Okej, men då gör jag det lätt, ingen kamera, bara någon flugask, inget onödigt tjafs.
Med håven på ryggen och spö i handen kommer jag iväg en halvtimme efter de andra. Går sakta genom skogen ner mot vindskyddet vid Bäverhyddan, Johnny, en nyvunnen fiskevän från mina hemtrakter står redan utvadad där och jag går nedströms honom en bit till den lilla ön med tallen på.
Fiskar några kast i höljan nedströms, har några drag i flugan men inget mer.
Jag vandrar upp till lilla ön, sätter mig mellan två grästuvor och lutar ryggen mot en tredje, lägger händerna och hakan på vadarstaven och sitter så en bra stund.

Bilden på den lilla ön är tagen dagen efter

På andra sidan sitter Granaten och Fluganberg intill varandra på varsin sten, ungefär i samma ställning som jag, och väntar. Väntar på kvällens första vak, på insekterna och på harrtimmen som så här års kommer när man passerar midnatt.
En halvtimme går, en timme går ingenting händer, här och var enstaka vak men i övrigt lugnt. Johnny sitter också han ner i vindskyddet på span.
Det råder ett otroligt behagligt lugn över både fiskare och fiskar.
Småskrakehonan vallar sin kull med dunbollar mot en av stenarna långt ute i strömmen, tryggare natthärbärge kan man knappast få, en morkulla flyger fram över oss drillande sin lite sorgliga ton.

Jag ser bara ringarna efter det första vaket på nacken, Fluganberg pekar med spöspetsen för att visa Granaten att kvällens första fisk visat sig på nacken. Även Johnny har sett den och börjar röra sig med lugna steg ut mot strömmen igen, det är det första tecknet på att vi nu gått in i harrtimmen.
Flera försiktiga vak syns nu, head an tail. Dom plockar stigande nymfer eller puppor och dagens första flugbyte är ett faktum. Försöker dra mig till minnes vad jag såg där i strankanten tidigare på dagen och valet faller på en liten grön mullbänk eller som den också heter hjorthårspuppa.
Jag sitter fortfarande ner på min lilla holme, allt för att inte störa fisken med onödigt vadande.
Fyra till fem meter ifrån mig kommer en riktigt fin fisk upp, viftar till med stjärtfenan, en gång två gånger sen stilla igen. Det går en liten stund sen kommer han upp en tredje gång på samma ställe och nu kan det vara dags, jag reser mig och vadar med väldigt försiktiga steg uppströms några meter bara, luftkastar några gånger innan flugan landar dryga metern ovanför den plats jag sett fisken på.
Flugan driver in mot plasten jag sett vaket, fisken kommer från sidan nästan så att han rullar över flugan, jag lyfter spöt och fisken är krokad.

Jag känner direkt att det är någonting annat än till och med de jag fått tidigare på dagen, tunga knyckar byts mot en stillastående dragkamp innan han beslutar sig för att lämna nacken och gå nedströms.
Jag kan inte på något sätt hålla honom utan att riskera att han kliver av, låter honom gå och följer efter på stappliga steg i det dunkla ljuset, vadarstaven får jag inte tag på utan den följer mig i haserna med risken att den för att hjälpa mig nu istället kommer att stjälpa mig.
Nästa hölja är grund, för grund, fisken blir stressad och börjar hoppa flera gånger, det är en jätte harr som tagit min fluga.
Återigen släpper jag på mitt tillfälliga koppel och återigen beger sig fisken nedströms. Jag hann i alla fall få tag på staven och kan nu följa honom lite snabbare.
Vi passerar ytterligare två mindre höljor innan både jag och han blir stående på lårdjupt vatten säkert lika stressade båda två.
Jag slänger ett "getöga" uppströms och ser att ingen fiskar, alla följer de min och harrens match i den ljusa varma sommarkvällen.

Jag tar det sista i kaffekoppen, tuggar på det sista av lussekatten. En skön känsla sprids i kroppen, både värme och kyla och skapar en behaglig rysning med tillhörande knotter på armarna.
Jag minns knappt tiden, eller för den delen dofter som man normalt förnimmer vid sådana här tillbakablickar.

Harren står helt stilla i gropen bara någon meter ifrån mig och mitt klass fem spö står i en skön båge. Jag vågar dock inte sätta mer press med tanke på spötopp och tafsspets men får honom tillslut med diverse spövinklingar att röra sig ner och in bakom mig.
Håven lossas med tron att han är färdig, men icke. Han gör ytterligare några luftsprång och en kortare rusning uppströms mellan mig och land.
Nu kan jag sätta håven bakom honom och sedan vada upp mot fisken, föra håven mot hans plats och låta honom nästan backa in i håven, håvad!!
Han är otroligt stor, en hane med ett ryggsegel som är enormt och sträcker sig långt bakom fettfenan.
I det svaga ljuset blir den stålgårharren nästan svart på ryggen och en bit ner på sidan, ett fåtal svarta prickar precis bakom gällocken. När han ligger på sida i håven är han nästan lika hög som håven är bred och längden är lite längre än håven och jag får använda skruven för magnetfästet som extra hjälp att få en längd, det riktiga måtten får jag mäta upp vid tältet.
Flugan sitter säkert i mungipan och lossas snabbt.
-Var f*n é kameran, måttbandet och vågen?
Allting lämnat kvar vid vindskyddet, jag skulle ju fiska lätt, inget tjafs, men nu känns det valet dumt på gränsen till larvigt dumt.
Jag vill skrika men det blir mest att jag pratar med mig själv och med harren, jag vill bara hålla honom känna på honom där han ligger i vattnet i håven.
Vi är duktigt trötta båda två, jag håller honom lika försiktigt som man håller en förstfödd och det tar ganska lång tid innan jag känner att han återfår sin styrkan.
Han får själv bestämma när det är dags och med en vispning med stjärtfenan glider han ur mitt lätta grepp och ner i gropen där vår kamp slutade.

Jag står länge och tittar på honom, han flyttar sig bit för bit ut mot den hårdare strömmen för att tillslut försvinna.
Ett riktigt långt andetag följs av en ännu längre utandning och när luften är slut så börjar jag rysa.
Johnny som sett allting kommer fram ur skogen och ner till mig där jag står.
Mina händer har börjat skaka, harrfrossa, storfiskfrossa, upplevelsefrossa, kalla det va ni vill dom skakar.
Johnnys första frågor hör jag knappt, ni vet så där som det är på film, folk ropar och den andre hör ropen långt långt borta.
-Den var stor va? hör jag tillslut han säga.
Ja, den var riktigt stor kan ha varit personligt rekord, så jäkla synd att både kamera, måttband och våg ligger kvar vid tältet.
-Ja, du skulle ju inte ens fiska utan bara mysa runt sa du.
Mmm, mysa runt var det.
-Men jag har ju kamera och mått har jag prickat in på håven , jag såg när du fick springa nedströms och började vada iland för att hinna ner och hjälpa dig tänkte jag, förstod att det var stor fisk.
Vi måttar mot Johnny´s håv och kontrollmäter även min håv vid tältet senare, 61 centimeter!!
Och ett nytt personligt rekord.
Vi blir stående en bra stund och prata Johnny och jag, men tillslut packar jag ihop mina grejer och beger mig mot tältet, väl där tänder jag en eld, sjunker ner på bänken och lägger upp fötterna på stubben, och med en whisky i kåsan och ljudet från den sprakande elden i ryggen så kan jag bara njuta dagen, kvällen och av att bara vara där. Livet har sin mening precis i den stunden och mera fast i nuet blir jag nog aldrig.

En sprakande vän

Bilden tagen dagen efter av Blidö-Matte.

Och jag kanske skall tillägga, jag blev inte sittande hela natten på bänken.

Nu sitter jag i min fotölj, tiden har rullat på ytterligare sex månader men känslan är precis lika stark idag. Jag kan inte förnimma dofter eller klockslaget, men känslan är där och bilden av harren, och de bilder som aldrig blev tagna är för mig, mina egna inre foton på en jätte stor och vacker harrhane och på en fiskare som sitter på en bänk och tar en Laphroaig i den jämtländska sommarnatten.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Perrolf stämning

2011-12-11T19:51:00.002+01:00

Om jag säger att havet i eftermiddag och kväll hade känslan av Bertil Perrolf, så tror jag att många förstår hur jag menar, ni vet han som stod på stranden i Visby när dygnet slog om från den 23;e december till julafton och för oss radiolyssnare målade en bild av det hav han stod intill och sen spelade Jussi Björling.
Precis så var det idag när Granaten och jag försökte oss på lite havsöringsfiske.

Ingen Jussi och ingen havsöring heller blev det, men allt annat fanns där.

Granaten i glöggviken

Det enda tecknet på liv var en liten följare jag hade som när den märkte hur grunt det blev skvätte till och försvann.
Havet är otroligt högt just nu, där vi normalt så här års knallar torrskodda fiskade vi nu hem våra drag. Strandlinjen är nog flyttad ett par meter.
När det sen mörknade så steg en vackert brandgul måne upp ur havet och snart låg spöt i bilen och kameran var framme istället.

Guldgata

Motsol heter det du ju, så detta måste väl vara motmåne då.

Något mer fiske blev det inte, för som sagt havet går högt just nu och i min iver att fota månen så steg det enda upp till knät och fyllde snabbt mina torra sköna stövlar.
En sak till har nu hamnat på listan över bra köp framöver, ett stativ.
Frihandsfota en brandgul måne på en i övrigt svart himmel är ganska knepigt.
Men vacker var den, och det här blev verkligen en sådan kväll när klyschan aldrig stämt bättre, att få fisk är inte allt, på en fisketur.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Julefrid? Flugefrid!

2011-12-10T17:03:00.004+01:00

I bilradion in och naturligtvis också i högtalarsystemet så dånar den ut, av alla jullåtar så är det just denna som ger mig gåshud längs hela ryggen och det inte av behag, Wham´s Last Christmas!!
I bilen funkade som tur var kanalväljaren och på det stora varuhuset för möbler så var det bara att blunda och tänka på nått annat.......-Bestå!! Var hittar man fötter till tvmöbeln bestå?
Nu for jag ensam in till Uppsala denna dag, så stunden på IKEA var ungefär lika lång som 5-10 flugbyten.
Det var lite som en julsång även det, ritsch ratsch filibom bom bom, filibom bom bom, och så var det över.
Solen lyste och plusgrader, egentligen så långt ifrån någon julstämmning man kan tänka sig, skulle vara mannen på pakeringen då, som iförd tomtedress hostade fram ho ho hoooo och bjöd på kola, till barnen!!! Va är det här, mig passerade han på behörigt avstånd med en önskan om en trevlig helg!!
Vi är på en IKEA parkering och jag står med hela famnen full av kartonger och lådor, vad tror han, jag skall skruva möbler när jag kommer hem, jag behöver den där jäkla kolan!!
-Ho ho hoooo på´re själv du tomten.

Som tur är så fanns de ett mål till för dagen, miniflugmässan på Möllers Bil, julefrid flugefrid.
Lyssnade en stund på Mikael Frödin och hans berättelse om Laxfiske med stora torrflugor, och då pratar vi stora torrflugor 6-7cm, som måste se ut som döda sparvar som dimper ner på ytan.
Långt ifrån de storlek 18-22 som jag brukar lägga på vakande harrar.
Vandrade runt en stund, samtalade bland annat med Ulf Löfdahl och naturligtvis tittade jag på hans skönheter gjorda i bambu.
-Okej, ny punkt på önskelistan till tomtefar, splitcane made by Herr Löfdahl.

Micke Frödin visade bilder och berättade om laxfiske

Tog mig fram till flugbindarbordet och fick träffa Jeanette alias fiskemorsan, och alldeles intill henne satt en fiskebroder jag träffat några gånger på mina turer till Idsjöströmmens vatten.
Mycket trevliga möten båda två, och det råder ingen som helst tvekan om att båda två hör hemma bakom ett bindstäd på mässor, riktigt fint bundna flugor.
Det är nått visst med att träffa andra likasinnade, man hamnar fort i sköna samtal som kan beröra alla möjliga ämnen, ni vet så där som det kan vara runt en eld med lite gott i kåsan!
Jeanette´s flugor kan ni se om ni surfar in på hennes sida, Fiskemorsan.
Tillslut fick jag lämna dom, så att de fick binda lite flugor också.
Själv hade jag ju en brottningsmatch kvar, den mot kartonger och lådor som slutligen skall bli en möbel. Det slutade lyckligt och alla skuvarna fanns med, kolan fick jag köpa själv.

Jeanette "Fiskemorsan" Linnarud band flugor och på sidan om henne i keps, en fiskebroder jag brukar springa på i Idsjöströmmens vatten.

I Uppsala sken solen påväg hem möttes jag av snö.

Som sagt, strålande sol och plusgrader i Uppsala, och på väg in var det blöta vägbanor men på vägen hem så möttes jag av hala vintervägar.
Kanske kanske så får vi tillslut en vit jul även i Roslagen.
Imorgon väntar lite strosande hemma innan jag på eftermiddagen beger mig ut till havet igen, kanske så står där en silverblank och väntar på mig.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Schematiska bilder på den miljövänliga vattenkraften

2011-12-07T14:05:00.000+01:00

Schematiska bilder över några av våra större älvar.

Detta är, vad tex en man som Walter Johansson kallar för miljövänlig kraft.

Efter dessa bilder så finner ni en länk till Walter´s senaste utspel.

Bilderna är hämtade från vattenregleringsföretagens hemsida.
-Jag undrar ja, om det inte är dessa som de skickar som julkort till varandra i dessa tider.

Intressant skulle det vara att med grön färg få markera de platser där det idag finns

vandringsvägar för fisk tex.
Sitter någon på den informationen så får ni gärna höra av er.

Dalälven

Indalsälven

Ljungan

Ljusnan

Umeälven

Ångermanälven

Nu är alltså Walter Johansson, Kraftkonsult för Sweco, igång igen, denna gång tar han sats mot Lungsjöån.
Klippet är bara dryga tre minuter långt, så ta er tid och se hela och lyssna framför allt på Walters envetna bubblande på sitt mantra -"Vattenkraften är inte farlig för miljön och den biologiska mångfalden"

Det är tyvärr så att människor som han ÄR den stora anledningen till att det inte byggs vandringsvägar, omlöp och annat som faktiskt säkrar miljön kring våra kraftverk. Som utpekad sakkunnig utredare så så väger hans ord tungt vid varje ställe som hamnar på hans skrivbord och fakta i målen grävs ner under turbiner och betong.

.·´¯`·.¸No happy fish today¸.·´¯`·.¸

Lyckat experiment

2011-12-04T17:48:00.000+01:00

Det är mycket att stå i i december och det är inte alla dagar som man kan släppa för fiske.

Detta var en sådan dag, men desto bättre då för nu skulle jag äntligen få chansen att pröva något jag tänkte göra redan förra säsongen, men som aldrig blev av, kvällsfiske på havsöring i julmånaden.
Detta var också får man väl säga det riktiga premiären på havsöring även om vi gjorde ett försök förra helgen också i väddö kanal men som slutade med gäddfiske istället.

Och som många gånger förr så var Fluganberg medlockad på mina tokerier och tester.

Det höga vattnet gjorde att de tunga dyningarna rullade långt upp på land. Solen går ner bakom oss och snart är det enda ljus vi har det från en svagt skinande måne och när vågorna bryter så lyser det vita skummet upp lite.

Fint påslag på en av uddarna och fisken går rakt mot land, jag får veva in löslina i ren panik innan jag åter får kontakt med fisken som nu står bara någon meter från land. Tittar mig om lite för att hitta ett ställe att försöka landa fisken, och med knäskadan så är jag ingen panter på de hala klipporna direkt.

Öringen följer med en av dyningarna upp på berget och resultatet av det är oundvikligt, fisken lossnar.

Bara någon minut senare är det Fluganbergs tur att kröka spörygg, fisken gör några riktigt härliga rusningar i viken innan det är dags att landa den. Jag har hunnit tagit mig fram och kan dela med mig av lite håvhjälp och fisken landas tryggt.
Någon mer kontakt har vi inte, men nog kan man säga att testen att kvällsfiska havsöring i december utföll väl.

Fluganberg med årets första silverpil

Så nu har en av oss lyckats landa julöringen, själv sitter jag här och nynnar
på lite Thåström "Fan Fan Fan, det skulle ha vart du"

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Fiskväg?

2011-11-28T19:22:00.000+01:00

Är det detta vi kallar för fiskväg?

Då kanske vi inte längre skall jaga kraftbolagen om insatser utan istället ge oss på vägverket.

Har roat mig ikväll med att byta ut eller lägga till lite bilder under flikarna

Ädelt, Gäddhäng och Moments här intill.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

1;a advent i blött roslagen

2011-11-27T16:54:00.000+01:00

Man glömmer så lätt.
De två första bilderna är tagna den 27;e November förra året, snön vräkte ner och roslagen hade redan då ett snötäcke på dryga 35-40 cm som sen bara växte och växte för att inte börja ge vika långt in mars april.

Idag var vädret lite annorlunda, 10 plusgrader och regnet vräkte ner istället, en hård vind som under dagen ökade till stormstyrka i byarna. Jag och Fluganberg drog oss in i det längsta men tog tillslut mod till oss och gav oss iväg på en kortare tur, faktiskt årets första på jakt efter öring.
På grund utav mitt skadade knä så blev det inget balanserande och halkande på hala klippor utan en stilla strandpromenad utmed Väddökanalen.
Tanken var enkel, fiska oss upp längs kanalen med öringbeten och tillbaka mot bilen med gäddwobbler.

Först när öringfisket övergick till gäddfiske så kom dagens första och andra kontakt.

Min gädda gjorde ett rejält hugg men sen inget mer, Fluganberg däremot landade sin adventsgädda, en välnärd 3 kilos fisk som naturligtvis återutsattes.

Någon skön adventsfika i naturen blev det dock inte, utan en kopp kaffe sittandes i bilen i skydd från regn och blåst innan vi gav oss för dagen och åkte hem till våra familjer och tände årets första ljus tillsammans med lussekatt och pepparkaka.

Vill nu passa på att önska alla en fortsatt riktigt skön 1;a advent, så ses vi kanske
redan nästa helg hoppas jag.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Den siste idioten.....

2011-11-20T19:00:00.001+01:00

....är inte född än tydligen!!!

Fått ett mail idag från en nyvunnet bekantskap, som liksom jag har en låga tänd för våra vatten, fisken och hur vi tar hand om detta.
Mailet gjorde mig faktiskt stum.

Det beskriver ett sätt att fiska på som jag faktiskt inte trodde fanns kvar längre.
Havsöringen som kommer in nu mot våran kust är målet för detta och metoden är, om man är, ja faktiskt en idiot, rätt snillrik.
Havöringen som nu går grunt i det allt kallare kustvattnet blir helt enkelt omringad.
Flera nät kopplas ihop och läggs sedan från den ena udden av viken över till den andra, viken är då helt avstängd och fisken skräms sedan in mot nätet samtidigt som detta dras sakta ihop.
Vi pratar 2000 talet nu och människor agerar som om det vore rena stenåldern.
Skulle inte bli förvånad om samma personer gnäller på sälar, skarvar och yrkesfiske när art efter art försvinner från våran kust.
Det sista som gör utnämningen dagens idiot solklar är att personerna ifråga försvarar sitt handlande med att det just där, är deras vatten.
Vilken otrolig tur att dom inte fiskar på någon annans vatten, nu tar dom ju bara sina egna havsöringar, eller?

Lite påverkan eller död?

2011-11-15T13:49:00.005+01:00

"Utdrag ur Vattenfalls miljöpolicy"

Påverkan på växter och djur

Förändringar av vattennivån i regleringsmagasinen påverkar växter och djur som lever i strandzonen. Stränderna mellan högsta och lägsta vattenstånd förlorar en stor del av sin biologiska rikedom, vilket i sin tur påverkar fisken som söker föda eller lägger sin rom i strandzonen.

Kommentar:
Det handlar inte om påverkan på strandregionen och det växt och djurliv som finns där.
Det är nämnligen så här, strandzonen är totalt död, ingenting växer där och ingenting klarar att leva där. Vi tittar åter på Håckrenmagasinet i västra jämtland dit jag åker flera gånger om året.
Strandzonen är död, botten är död, ja hela dammen är död. Det som återstår är en naken, död strand och botten där endast stubbarna av det träd som togs bort vid byggnationen av dammen finns kvar.
För mig, är det viktigt att allmänheten får se hur det ser ut på riktigt, att man får se vad många kraftbolag anser som "viss miljöpåverkan"
Finns det inget liv i dammen då? Jo då, jag kommer till det lite längre ner i texten.

Håckrenmagasinet, Västra Jämtland

Är detta möjligen en plats som har förlorat stor del av någonting eller är den död?

Det som finns kvar är ytterst lite växtlighet på toppen av några grusåsar i dammen.

Olika fiskar påverkas i olika grad. Till exempel minskar öringen vanligen vid reglering medan röding och sik klarar sig bättre. Även om vattenregleringen påverkar fisket negativt, utgör de reglerade sjöarna fortfarande en stor och välutnyttjad tillgång för husbehovs- och fritidsfiske.

Kommentar:
Det finns liv i våra dammar, inplanterad fisk som blandas upp med den instängda vilda fisken och som på sikt utarmar bestånden så pass att kontinuerlig isättning av odlad fisk är en förutsättning för det som omtalas här, nämnligen fritidsfisket och husbehovsfisket.
I Håckrendammen har man också blivit tvungen att plantera i föda åt fisken för att den om möjligt skall överleva.
Öring minskar ja, men detta bara beroende på att man i de strömmar och bäckar som fortsatt mynnar in i dessa dammar inte gör några insatser för att förstärka biotopvården för dessa lekvandrande fiskar. Rödingen klarar sig bättre sägs det. Rödingen är en fisk som delvis lekvandrar men ofta också leker i sjöarnas strandzoner, alltså dessa som när våren kommer och rödingens rom skall kläckas oftast ligger 15, 20 jag till och med 30 meter ovan vattenytan. Och som ni vet så är inte rödingen en fisk som kläcks på land och sen i motsats med evolutionen vandrar tillbaka ner i vattnet igen.
Håckrendammens rödingar har nu, 40 år efter att dammen byggdes börjat hitta upp i ån för att leka, den å som fortsatt inte fått någon form av biotopvård under samma period. Och det kanske skall tilläggas också att det inte är den ursprungliga stammen röding som gör denna omställning utan återigen bygger på utsättning av odlad fisk.
Så, visst finns det liv i Håckrendammen alltid.

Älven nedströms regleringsmagasinen och kraftverken påverkas också. Här påverkar ett minskat vattenflöde de strömlevande arterna negativt, medan arter som trivs i lugnt vatten ökar. Växter och djur som lever i strandområdet och är beroende av årliga översvämningar försvinner eller minskar kraftigt, eftersom vårfloden uteblir. Dammbyggnader och kraftverk påverkar ofta de naturliga vandringsvägarna för främst olika laxfiskar.

Kommentar:
Nedanför Håckrendammen finns inget vatten i den gamla strömfåran, den är torr och består numera endast av sly eller naken sten därtill små små vattensamlingar. Vatten från dammen leds numera i en rör i marken ner till Sällsjö där nästa damm ligger. Den så omtalade Storboöringen som en gång lekt i dessa strömmar är numera sedan länge borta.

Sammanfattningsvis så är det precis så här det ser ut vid många av våra vattenmagasin och reglerade älvar. Håckrenmagasinet är ingen undantag och detta är viktigt att förstå när man hör våra kraftbolag direktörer beskriva sin miljöinriktning och hur dom ser på vattenkraften som den miljövänligaste kraftkällan vi har i landet eller som dom själva väljer att kalla den, den förnyelsebara energin.
Vad vill nu jag och många andra som likt mig kämpar för våra vattendrag och den biologiska mångfalden? Vill jag riva Håckrendammen kanske?
Svaret är nej!! Även om jag kan få drömma om det ibland, men det funkar inte så. Det skulle aldrig att kunna återställa naturen efter en sådan damm, det skulle bli ett naket sår som för alltid skulle ligga helt öppet för vind och väder att påverka, snarare skulle det skapas ett ökenlandskap där sanden skulle bli en stort problem när höststormen river upp den från botten.
Nej, det funkar inte så att det är bara att riva, men det finns så många andra sätt man kan verkligen från kraftbolagens sida visa sin inställning till miljöarbete på annat sätt än bara ur plånboksvyn.
Jag har skrivit om det tidigare, i ett annat inlägg om hur jag ser på Håckrendammen och de åar som mynnar ut i den, Storån och Sätterån.
Finns att läsa här: Tankar kring Storån
Där jag skriver lite om vad jag tycker borde göras i området för att skapa något mer än bara en fiskdamm.

Vad kraftbolagen har skapat är egentligen jättelika uppväxtdammar för utplanterad fisk.
För om vi tittar på Håckrendammen igen så finns där knappt någon sjöfågel heller, om man jämför med hur det ser ut i en fungerande sjö där den biologiska mångfalden sträcker sig från botten av sjö och den minsta organismen via musslor kräftdjur och insektslarver via fisken upp mot strandzonen där fåglar av olika slag, vadare och andfåglar till exempel tar vid till våra fyrbenta landdjur.
Att i det fallet fortsätta sin rovdrift som kraftbolagen eller privata intressen bedriver utan att ens lägga två fingrar i kors för den miljöpåverkan man har är för mig en gåta men kanske inte så konstigt.
För så länge som normsättaren i branschen, Vattenfall, statligt ägda Vattenfall agerar på detta viset så ser nog ingen av det andra någon anledning att skapa något eget.
Pengarna på bordet Vattenfall!! jag tror det är precis så dom ser på sin vinst, att pengar som satsas på något annat än en fortsatt utbyggnad är förlorade pengar, som försvinner ner i en hål under dramatiska former och till suset från aktieägarnas skrämda andetag. Pengarna på bordet Øystein Løseth, våga spela lite på miljön, där finns långt mycket mer att vinna på varje satsad krona, respekt tillexempel hos oss skattebetaler och tillika dina kunder.

Hela Vattenfalls miljöpolicy kan du läsa här: Miljöpåverkan från vattenkraft
(Skall tilläggas att just Håckrendammen inte ägs av Vattenfall men att deras anläggningar inte skiljer sig ett dugg från denna)

Svett, knäled och regnbågsfiske

2011-11-13T17:58:00.000+01:00

Idag är det en månad kvar till lucia. Knappt man kan tro det. Förra året så låg snön nästan 40cm djup här i roslagen så här dags, men som tur är så håller den sig borta än.
Nytt äventyr för oss idag, Göran som har Fyrväpplingen tog kontakt med Fluganberg och undrade om vi ville hjälpa till att ta upp båtarna i hans sjöar. Ja, så kom det sig då så att flugfiskesäsongen efter regnbåge fick ett nytt slut idag istället. Jag hade börjat att plocka undan dom grejerna, men det vara bara att plocka ihop och göra sig redo.

Klockan 08:00 i morse möttes vi upp för en kopp kaffe och lite genomgång. Rörsjön, Holmsjön och sist Skysjön, totalt cirka 60-70 båtar som skulle tas upp och vändas på.

Skysjön före.....

...och Skysjön efter.

När väl alla båtar var uppe så blev det korvgrillning i vindskyddet och lite småprat, fiskehistorier blandades med från året nya jaktberättelser.
Fluganberg och jag fick sen några timmars fiske i Holmsjön och precis när vi skulle kliva i våra båtar så sprack det upp och solen tittade fram, men fick jobba på ordentligt för att ge ifrån sig några ynka värmande strålar.
Tappade min första båge men i nedre delen av sjön så fick vi sen ett riktigt härligt senhöstfiske. Mängder av hugg blandades med drillningar och snart låg min första i båten, som var värd att behålla.

Dagens första

Fluganberg drillar hoppvillig höstbåge

Skymningen kommer fort så här års så redan vid tre tiden började vi ro mot land efter några riktigt roliga timmar. Jag tog tillslut med mig två stycken hem som kan vara bra att ha i dessa tider då gravat och rökt snart finns på varje findukat bord.

I och med detta fotsteg så avslutades säsongen

Tyvärr så lyckades jag med konststycket att kila ner foten till mitt sedan tidigare opererade knä mellan två stockar i vassen när vi drog iland båtarna i Rörsjön, just då kändes det inte så värts mycket, men nu sitter jag här med ett fotbollsknä, vackert svullet runt om.
Det blir väl till att trycka i sig inflammationshämmande dom närmsta dagarna och sen se vart det leder.
Bortsett från det så var det en riktigt kul dag, om än en aningen svettigt bitvis.
Flugorna för dagen var naturtroget så det förslog, gult och orange var de klart bästa färgvalen.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Som ett barn i en godisbutik

2011-11-10T12:52:00.000+01:00

Nu väntar en helg på mig igen, denna gång med en jourledig Fredag också som plus i kanten.
Fiskeplaner finns det och idag kom ett erbjudande som det var svårt att säga nej till och det gäller söndag och regnbågssjöarna vid Fyrväpplingen.
Göran behöver hjälp att stänga anläggningen för båtfisket och alla båtar skall upp ur sjön och efter det så skulle det bli korvgrillning och sedan fiske på det sista vaken innan isen lägger sig.
Kan jag motstå detta? Nej, naturligtvis inte.
Kanske kan jag också hittat tid till att göra ett första besök i havsöringsvattnen någon morgon, vi får se hur det blir med den saken men sugen som bara den är jag.
Annars så står båten hemma på gården och kräver sitt vintertäcke nu, så det lutar åt att jag ger mig själv beting på att det skall vara klart innan nu kylan träffar roslagen.
Ja, helt enkelt som ett barn i godisbutiken, vad skall jag välja att göra och vad är måsten.
Men jag satsar på att det som är måsten skall vara klart, så får vi se sen vart jag hamnar efter det.

Istället för att jag också lägger in det, så tycker jag att ni skall ta er tid att läsa det som Fiskemorsan har som sitt senaste inlägg! En artikel som nu sprids på Facebook bland annat och som är väl värd att läsa igenom.
Länk här
Litet utdrag ur texten:
”Av ett internt PM inom miljödepartementet framgår att om inte villkoren för vattenkraften skärps kommer det att ta Sverige 150 år att klara kraven i EU:s vattendirektiv. Pm:et nådde aldrig miljöministern.

Du & jag - levande sjöar och vattendrag

2011-11-01T18:16:00.003+01:00

....eller med undertiteln
Du, jag & Svensk Vattenkraftförening - levande sjöar och vattendrag

Nej gott folk, nu är det jag som skall börja tjäna lite pengar, nej förlåt nu sa jag något tokigt, jag menar att jag skall säkerställa energiuttaget i vår del av landet.

Min idé är den ansökan jag nu lämnat in, för att få bygga ett småskaligt kraftverk i vår havsöringså här i norra Roslagen. Havöringen är ändå inte en fisk som finns i ån året runt, och andra arter som ål, gös, id och asp är ju sedan länge ändå borta från vattendraget.
Uttern, ja den har ju ben och kan således gå runt för att sedan simma vidare både uppströms och nedströms om kraftverket.
Nu ligger hon, ån alltså, bara där som en enorm resurs, eller som Svensk Vattenkraftförening säger,
-en naturnära framtidsenergi med traditioner.I Sverige finns idag cirka 2 000 småskaliga vattenkraftverk, snart är det 2001, i drift på max 10 MW. Dessa producerar cirka 4,3 TWh/år, vilket motsvarar 860 000 hushålls elförbrukning/år.
Nu kommer vi snart att klara 860 050 hushåll.
Du kan själv bli medlem och därmed stödja vårt arbete med den småskaliga vattenkraften - för miljön & klimatets skull. Tanken är nu att jag med mina investeringar, alltså de pengar som ni betalar till mig, i form av bland annat elcertifikatet och de EU pengar som finns att hämta, skall bygga vidare på denna förnyelsebara resursen som nu vattenkraften är.

Ja, ni förstår väl att jag är sprungen ur den ironiska generationen!!
Nu skall vi istället titta lite närmare på vad Svensk Vattenkraftförening har för tips kring miljön runt våra vattendrag och sjöar.
Så här står det att läsa på en länk på deras sida på nätet under en rubrik som är
-Du & jag - levande sjöar och vattendrag.
(Deras text i blå kursvi text.)

Det är inte bara de storslagna besluten som har en roll att spela för att vi ska nå miljökvalitetsmålen. Vad vi gör som individer hemma eller på jobbet har också stor betydelse.

Här är tre tips till dig som vill bidra till att vi når miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag.

1. Visa hänsyn mot naturen
Detta är särskilt viktigt när du åker motorbåt, fiskar eller lägger till med kanot längs stränderna. Strandmiljöerna är mycket värdefulla för de växter och djur som finns både i vattnet och på stranden. Samtidigt är de känsliga för störningar.
Ja, som ni ser, Svensk Vattenkraftförening är något på spåret här.
Så tänk på det nästa gång ni DRAR upp kanoten i någon av våra reglerade älvar eller åar, var försiktiga med stränderna, försök att påverka så lite som möjligt. Skulle ni sen mot förmodan färdas med er motorbåt längs någon av alla våra vattentomma stenrännor till älvar och åar, tänka på att köra på miljövänligt bränsle och helst 4-takts motorer då dessa släpper ut mindre koldioxid.

2. Sprid inte främmande arter

Töm inte ut ditt akvarium i naturen, och sätt inte ut signalkräftor eller andra djur- och växtarter i sjöar och vattendrag – inte ens i den minsta bäck!
Växter och djur som inte hör hemma i Sveriges natur kan sprida sig okontrollerat och ”kväva” de inhemska arterna, och de kan också sprida sjukdomar (till exempel kräftpest).

Här är det av yttersta vikt att ni verkligen följer dessa råd då våra dammar oftast numera innehåller endemiska arter som absolut inte får blandas upp med andra arter.

3. Värna kulturarvet

Hjälp till att bevara lämningarna av gamla kvarnar, flottningsleder, sjöbodar och andra spår efter människornas liv vid vattnet.
Vårt kulturarv binder samman tidigare generationer med kommande, och kulturarvet är viktigt för att vi ska känna att vi ingår i ett sammanhang.

Också här är det viktigt att dessa riktlinjer följs noga. Jag drar mitt står till stacken genom att varje sommar, från att isen går och fram emot hösten, arrangerar dyksafari bland annat i Håckrendammen i Västra Jämtland för att titta på de bevarade lämningarna efter vårt kulturarv, som fäbodar, fiskarstugor.
Man får en unik inblick hur livet måste ha varit där innan den förnyelsebara, naturnära framtidsenergin tog över och dränkte kulturarvet, spolade bort de känsliga stränderna och skapade endemiska arter av öring, röding.

Till sist:

VATTENFALL, enligt wikipedia så betyder detta, en plats där ett vattendrag faller rakt ned. Vattenfall bildas där rinnande vatten ej kunnat erodera ner marken lika mycket överallt, varför ett slags stup bildas på botten. Uppströms och nedströms från detta stup rinner vattnet som vanligt, men över stupet störtar vattnet brant ner.
Tänk på dé du Øystein Løseth, VD för Vattenfall.

Bonus lyx för en båtåkar själ

2011-10-30T17:56:00.001+01:00

Att skriva på önskelistan till tomtefar, matrial till ett garage för båten på gården och en trailer.

Det är vad jag skulle behöva för att förlänga säsongen ända fram tills isen lägger sig.
Jag trodde att det var slut redan förra helgen, så dagens resa bland kobbar och skär såg jag som ren lyx och en jätte bonus. Blåsten och det gåra vädret till trots så for vi ut imorse Fluganberg och jag. Tanken var först ett svep i bland ytterskären på silverjakt, men jobbet kallade för Fluganberg så det skulle inte hinnas med. Som tur var så var inte gäddprylarna undanplockade än, så det var mot sådana platser vi for.
Mer fart på di gröna idag och dagen slutade med mängder av tappad fisk och hugg, tillslut 14 stycken som fått syna insidan på Grisslan.

Dagens första gör entré

Lite motstånd i alla fall

Fluganberg var den som lyckades bäst med krokningen med sina 9 för dagen. Jag kämpade på i aktern med att styra och hålla båten från land, för bäst fiske hade vi där vinden och vågorna slog mot stränderna. Kring 3 meterskurvan och upp mot grunt vatten, plus mycket sten var melodin.
En del riktigt spektakulära hugg hade vi och några av gäddorna gjorde härliga hopp när dom försökte ta våra wobbler.

Ur vår serie, passager av trånga sund.
Varför? -För att vi kan.

Nu återstår bara sista färden hem för i år och sen hoppas ja att tomten ser min önskan om julklappar till båten. Imorgon går jag åter på en jourvecka och sen är vi en bra bit inne i november så det är väl bara att ta tjuren vid hornen och bädda in henne för vintern, lika tråkigt som alla andra år.
Nu skall det spolas på lite ny lina på rullarna, köpas ett nytt spinnspö för öringfisket, vilket vet jag inte än, och sen bär det av ut till kusten så snart möjlighet ges för havsöringsfiske.

Får lite rapporter redan nu om bra fångst på lite djupare vatten, strax utanför 3 meterskruvan.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

7 öringar i varierande storlek på nät

2011-10-26T19:35:00.001+02:00

Idag har jag svarat på ett tråkigt men väldigt engagerat mail.
En man som jag kommit i kontakt med vi mitt arbete med Skeboåns havsöringar har som jag, gjort ett nedslag ute vid Väddökusten och besökt Tullviksbäckens naturreservat.
Ett litet reservat som har till uppgift att skydda Flodnejonögorna men också de havsöringar som går upp i bäcken för lek så här i hösttid.
Till detta har man också avlyst ett skyddsområde ute i havet vilket innebär att fiske är förbjudet under tiden fr.o.m. 1 september t.o.m. 31 december i havet intill 500 meter från mynningen av Tullviksbäcken i båda väderstrecken.
Mannen i mailet beskrev det vi också sett när vi varit där, att mynningen ut i havet blir för varje år svårare och svårare för fisken att passera, då den har slammat igen av allt som bäcken för med sig, men även uppe i bäcken finns nu behov av en insats för att rensa så fisken kan röra sig fritt upp i bäcken.
Idag är det förbjudet att på något sätt påverka miljön, vilket gör våra händer bakbundna trots att vi ser att insatser nu snart är ett måste.
Ni kan själva läsa på ett tidigare inlägg från mig, när jag och mina vänner lossade våra händer och gjorde en insats för att rädda en stor havsöring från att bli instängd i bäcken.
Läs inlägget här
Det som kanske gör mig mest upprörd i hans mail var det om nätfiske i området.
En rad ur hans mail "Förra hösten tog de vid ett tillfällen 7 öringar i varierande storlek på nät"
Jag kommer att rapportera detta återigen till Länsstyrelsen i förhoppning om att dom behandlar ärendet och skickar berörda på lite spaning utmed Väddökusten, för tyvärr är det inte bara där som det begås fel.
Där vi normalt håller till för vårt fiske under vintern så är det ibland så tätt mellan näten, och detta långt innanför 3 meterskurvan, att man har svårt att kasta i området.
Finns en del att läsa i Fiskeguiden för Stockholms Län.
Länk här

Kanske skall sägas att vi i vårt fiske återutsätter nästan 90% av vår fångst, vissa år 100%.
Ett val som en nätfiskare aldrig kan göra.

.·´¯`·.¸¸.·´Ingen glad fisk idag¯`·.¸

Kan ha varit säsongsavslut idag

2011-10-23T17:13:00.001+02:00

Ytterligare en säsong som kanske tog slut i och med idag, gäddsäsongen.
Kanske kan det bli en tur till nästa helg, men sedan väntar en jourvecka och efter det är vi nästan inne mitt i november. Men idag var idag och det gällde att passa på att njuta så länge det gick.
Det första vi gjorde Fluganberg och jag var att åka förbi där sälarna har hållit till, och visst var dom där idag också. Flera nyfikna huvuden kom närmare och närmare båten, men så fort vi gjorde hastiga rörelser, som när jag försökte fotografera, så dök dom illa kvickt.
Vi stannade inte så länge, utan far vidare mot första gäddviken.

Två av flera nyfikna huvuden

Fem kast senare så hade tre gäddor synat insidan av båten och vi bara tittade på varandra, vad kan detta bli för dag. Nu var det kanske lite för tidigt att fundera på det sättet, för resten av dagen var riktigt seg om man bara skall nämna fisket ut ifrån resultatnivån. Kampen mellan Zalt vs Bomber vann tillslut Fluganberg med sina Zalt, 4-3 till hans fördel.

Morgongädda

Nu väntar inpackning av båten i sitt vintertäcke och gäddgrejorna in i garderoben. Tur då att jag samtidigt tar fram nya lådor, dom med havsöringsbeten.

En gäddfiskares vedermödor

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Oktoberbåge

2011-10-21T18:44:00.000+02:00

Riktigt klar och kall morgon, termometern i bilen visar minus 4 grader och här och var är det riktigt halt på vägen upp mot Regnbågssjöarna.

Jag var till och med före solen ut på sjön men efter bara en liten stund så smeker sig solens strålar ned utmed granarnas stammar och snart träffar den även mig där jag sitter i båten och låter blicken svepa över sjön, i jakten på vak.

Längst upp i sjöns västra del så hittar jag till slut en fisk som går upp en gång, går upp två gånger när han sedan går upp för en tredje gång så ligger min fluga där och väntar. Så här under senhösten så är det verkligen inga plaskvak som bågarna gör, utan mer smyger sig på flugan och suger i sig den.
Det är knappt så att det blir ringar på ytan.
Fiskeglädje kan man absolut säga när jag står där med fast fisk på mitt Guideline Act4 klass 3;a, och eftersom håven låg hemma så fick det bli fajt tills fisken var färdig att plockas för hand.

En riktigt knubbig 7hg båge men med alla fenor i behåll vilket glädjer ett fiskarhjärta.

Årets sista båge?

Solen har nu hunnit upp så pass att dess strålar värmer gott på kinderna och jag fortsätter mitt span efter vakande fisk. Fiskar på ytterligare en som bryter ytan vid två tillfällen utan att lyckas locka den till hugg och jag bryter för en fika i morgonsolen.

Visserligen skall jag ha mor och hennes sambo på fiskmiddag imorgon, men den fisken ligger redan i frysen så den här dagen är det inte i första hand för att fylla frysen som jag är vid sjön, nej mera för att få njuta en ledig dag tillsammans med flugspö och kamera.

Morgonkaffe

Med kaffe och macka i magen och en stund med kameran på land så är jag åter i båten på jakt efter vakande fisk. Ror lite planlöst runt längs vindkanterna i mitt spanande och får under en stund sällskap med en havsörn som också den njuter solen och sträcker ut vingarna över sjön.

Ser ni havsörnen?

Enstaka löv dansar i den stilla vinden på sin färd mot sjöns vattenspegel och längs en av stränderna så leker en liten minkfamilj tafatt bland stenblocken. Havsörnen har nu fått sällskap av det lite mindre muntra slaget, två korpar låter tydligt upprörda över hans närvaro och efter en stund så ger hans sig också av bort över skogen.
Den ena efter den andra lilla viken i sjön kollas av, men fisken är allt annat än vakvillig, men allt roende håller mig i alla fall varm. Det har hunnit bli tidig eftermiddag när jag åter hittar fisk som rör sig i ytan. Tar några årtag och glider sedan in mot den plats där den sist var uppe.
En Redtag, torr sådan, landar någon meter från stranden och blir inte liggande mer än kanske 15 sekunder innan den försvinner i en liten bubbla och försiktiga ringar, fast fisk.
Fisken gör flera luftsprång innan jag kan lyfta den in i båten, även denna är jätte fin i fenorna men inte lika stor, så den får gå tillbaka.
Får ytterligare en fisk i samma vik innan jag ror sakta mot bryggan och avslutar det som kan ha varit åtets sista dag med flugspö i handen.

Avslut.

Detta låter som en helt perfekt fredag, och det var det verkligen, men jag måste ändå få avsluta detta inlägg med en näsbränna.
För när jag druckit mitt morgonkaffe så gjorde jag en liten tur i närområdet för lite fotograferande.
Tanken var ju närbilder på höstlöv, vackra färger och sköna former på vridna gamla tallar.
Nu blev det inte riktigt så, utan det blev istället engångsgrillar, ölburkar, petflaskor, plastpåsar och allt möjligt annat som man INTE vill hitta ute i skogen.
Bland det bästa, eller värsta kanske man skall säga, var den lilla högen av engångsgrillar.
Någon har säkert lämnat den första och sen har nästkommande naturdyslektiker lagt sina på det som nu hade hunnit bli en fin liten hög av 7 stycken blänkande skelett.

Hur många kan det bli på en säsong?

Nu tror jag mig veta vem det var som gjort detta illdåd, för personen hade varit osmart nog att skriva sitt namn på en av tetrorna som lämnats kvar!

Är det förnamn eller efternamn tro?

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Vadarfrågan löste sig

2011-10-17T14:30:00.000+02:00

Så kom då äntligen mailet jag väntat på, angående mina vadare som började läcka redan in på andra säsongen.
Fly-Dressing har svarat på mitt mail, men också varit i kontakt med dom som jag köpte mina vadare hos och nu är det klart, att jag får full ersättning för dessa.

Förslaget som finns är att lägga pengar emellan för att få de nya OPAS som kommer senare under året, alternativt redan nu få ett par IKON skickade till mig. Tyvärr måste jag avböja IKON, eftersom jag inte tyckte att dom passade lika bra på mig som Gillievadarna gjorde, som bortsett från det att mina började läcka var riktigt sköna att röra sig i och hade goda andningsegenskaper.
Men som sagt, skönt att den här historien nu har löst sig till det bästa och nu kan läggas till handlingarna. Naturligtvis en upprättelse i mina ögon för Vision och Fly-Dressing, som lyssnade på kunden och insåg att jag inte är någon som misshandlar mina flugfiskegrejer.
I mångt och mycket så väljer jag ju grejer som jag känner verkar vara bra efter att ha fått känna på material och dyligt. Det handlar oftast om ganska mycket pengar plus det faktum att när man väl sätter sig i bilen för att åka norrut på en fisketripp så vill man kunna lita på spön, linor, rullar och vadare. Det är resor och dagar som man kanske gått och sett fram emot under hela vintern, så när sånt här sen händer så blir besvikelsen extra stor, men omvänt då när detta nu har löst sig.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Mads Mikkelsen´s honnörs ord

2011-10-15T18:07:00.000+02:00

Ny helg, ny tur i skärgården.

Hemma står tomten och väntar på att få sin årliga vinterinpackning, men jag har så svårt att välja bort en dag vid eller ute på sjön så här års. Det är ju som att hela alltet drar en djup inandning innan den kommande vintern, så jag bara måste ut så fort tillfälle ges.

Vapendragarna för dagen var samma trofasta lirare som vanligt, Granaten och Fluganberg.

Målet för dagen? gäddfiske.

Allt eftersom vattnet nu blir kallare så blir också dom mer aktiva. Förra helgen krokade vi 11 och idag slutade det med 14 och där också storleken börjar krypa sakta uppåt. Idag snitta gäddorna kring 2,5 - 3 kilo.

Beten och färger var, precis som det kan vara när dom börjar jaga efter en lång period stillastående, varierat, färgerna blå, gul, grön och röd var alla gångbara och storleken på våra wobbler var också dom varierande.

En sak som gav utslag dock var vevstoppen!
Flera gånger kändes små stötar, så gjordes en kortare, eller flera korta vevstopp och då kom huggen.

Han i aktern

Han i fören

Han mitt emellan

Skillnaden mellan poseringsfoto och snabb catch and release är ibland hårfin.

Abborre på våra Zalt är numera ingen överraskning

Ytterligare en fin dag till sjöss, och som sagt, jobben hemma på gården kan jag ju alltid göra imorgon.
I tider som dessa måste man ta till vara på sådana här dagar, eller som Mads Mikkelsen skulle ha sagt, Livet består av 29000 dagar, de tar fort slut alla dagarna, så var rädd om dem. För livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Säl, Gädda och så lite blod

2011-10-09T18:31:00.000+02:00

Fluganberg och Granaten, börjar bli namn ni känner igen och faktum är att jag fått några mail där jag ombetts att delta lite själv också på bilder och lite mer beskrivning om vem jag är.
Nu kommer inte det att hända just idag, men det kommer längre fram, jag lovar.
Nu då, till dagen, det utlovades ju både både Gädda och Säl och lite blod.

Och vi börjar väl från början.

Sol och riktigt vackert väder, strax över fem grader och den första nattfrosten drog sig sakta undan när vi lämnade hamnen. Siktet inställt på lite gäddfiske, denna gång på väl beprövande vatten.

Har varit lite si och så med gäddfisket under hela säsongen, men idag var det bättre fart på de gröna.

Först att landa två var jag, inga stora men kul med lite böj på spöt.

Längre in i viken så var det Granatens tur att lyfta sin första för dagen över relingen.
Redan där insåg vi att valet av bete verkade inte bli avgörande, jag fick mina på en abborrfärgad Bomber och Granaten sina på en ilgrön Zalt Zam.

Granatens förta för dagen

Vi fiskade på en stund men sökte sedan en helt vindstilla vik för att inta dagens första fika.
Nu värmde solen strålar, så det var riktigt skönt att driva omkring där i viken, helt stilla och tyst, luften är lätt att andas så här på hösten, frisk och klar och det är bara att passa på att njuta, snart ligger viken med fruset vatten och snöbyarna piskar naturen öde.
När vi sedan skulle göra platsbyte så gjorde vi en tur förbi förra helgens sälkobbe, och visst, dom var där idag också. Två stycken låg på var sin sten och njöt i solskenet medans ytterligare 3 nyfiket kom riktigt nära båten.

Nyfiken i strut

När sedan dagen började lida mot sitt slut så bestämdes sista fiskeplatsen till att bli precis utanför hamnen.
Fluganberg som hade det lite trögt i början hade, precis som Granaten, kommit igen mot slutet med 3 stycken lockde till hugg medans jag själv stoltserade med 4 krokade. Granaten hade återigen inte haft turen med sig då en riktigt fin gäddmadam krökt hans spö ordentligt och givit ifrån sig tunga knyckar, innan hon beslöt sig för att lämna honom med bara tomheten kvar.
Nu drog Fluganberg sin wobbler rakt in i en fin lite öppning längs vasskanten och mitt i den lilla viken så tog gäddan, en skaplig gädda kring 3,5kg

Fluganbergs 3,5 kg gädda.

Men det är nog inte vikten vi kommer att minnas från just den gäddan, utan mer det som händer när han skall lyfta henne ombord. Jag hör bara ett -Aj!! och sen får jag snabbt kroka loss fisken från wobblern, medans Fluganberg fortfarande satt kvar i den.
Trots gäddgreppet så hade gäddan ruskat till så pass att wobblern slog upp och drev en av trekorkarna rakt in i fingret.

Som tur är så finns det alltid grejer med ombord, så det vara att knipsa av hullingen och sedan dra kroken tillbaka samma väg som den kom in, genom fingret och vanten.
Hur är det dom brukar säga vid utförsåkning, "skippa alltid första åket, och skippa också det sista"

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Frisk igen, svamp i skogen och öring i ån

2011-10-08T14:15:00.001+02:00

Ja, det är en ganska bra sammanfattning av denna dag.

Frisk från dagarna här hemma i soffan var det bara ut som gällde idag, och det fick bli en promenad i svampskogen helt enkelt. Bäst att passa på, nästa vecka är det fullt av män i lustiga oranga hattar i skogen och att då komma flåsande med sin dåliga kondition, låter nog mer som en brustig älgtjur än en svampplockar, är nog ingen bra idé.

Fler som letade godsaker, fast lite blyg var han nog

Jag kan nästan höra hur smöret fräser i pannan

Dagens fångst

Det är så otroligt mycket svamp i skogen, så man kunde lugnt plocka de med lite storlek och sen lämna resten till senare eller någon annan som också tar sig ut.
Dagen blev ju inte sämre när jag stannade till vid ån för att titta om vädret, främst regnet gtjort att öringarna vågat sig upp. Och glad är en underdrift när en fisk, runt 3 kg, kommer simmande uppströms, under bron där jag står och målmedvetet fortsätter uppåt.

Öring i ån

En bra dag i Roslagen helt enkelt. Nu skall det rensas svamp för sen bär det av till Norrtälje för ett resturangbesök.
Sa jag förresten att det blir skärgården imorgon med Fluganberg och Granaten.
Det är rätt skoj att vara frisk.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Bland det värsta jag sett

2011-10-06T19:25:00.002+02:00

Mållös, torr i strupen, illamående och visst, jag anade en del och har därför inte köpt och ätit Norsk Lax på massor av år samtidigt som jag uppmanat alla i min närhet att göra samma aktiva val, men att det var så här (ursäkta språket) jävla illa kunde jag inte ana.
Tyvärr så sänder SVT denna programserie när många inte ens har hunnit hem från sina jobb och annat.
Men en uppmaning från mig, är att sprid detta, sprid länken till denna dokumentär till så många som möjligt.
För någonstans måste ju startskotten gå, till en bojkott och till en förändring.

Och bland det värsta som framgår av dokumentären är sammankopplingen mellan dessa båda loggor!!!

Se dokumentären, klicka på länken här.

Lite kring kommande idéer

2011-10-06T11:27:00.000+02:00

Dagarna hemma i sjuksoffan blir långa och det gäller att fördriva dom med vettiga saker.
Mail och telefon är bra verktyg när man då vill engagera sig.
Just nu pågår ett arbete att skapa ett seminarium under våren i Norrtälje, naturligtvis med inriktning på fiske men kanske främst om fiskarna. Bågens spänns högt för att sprida kunskapen om den biologiska mångfalden även i våran del av landet.
Vattendrag behöver inte ha vilda forsar, djupa dalgångar med dramatiskt landskap för att vara intressanta.
Fallhöjden i Roslagen/Uppland är ju att likställa med trappen vid ytterdörren, men det innebär ju inte att vi skall värna våra egna vatten och det liv som finns eller fanns däri.
Därav detta arbete, vilket jag hoppas se slutresultatet av under våren.
Kontakt har tagit med de främsta inom ämnet, och just ju jagas det sponsring för detta, därav allt mailande och telefonerande.
Lite förtegen är jag i dagsläget, men blir det bara en bråkdel av vad jag hoppas, så kommer det här att bli riktigt bra och så långt kan jag ju säga, att Skeboåns Sportfiske, alltså vi, kommer att finnas med under dagen för att ytterligare sprida vårt budskap och visa på vilket arbete vi gör kring det projektet.
Angående just Skeboån, så har vi börjat se öring i ån, än så länge mindre fisk som trotsat det lite för varma vattnet och vandrat upp i ån. Vädret vi nu har i Roslagen, med regn, blåst och allmänt rusk borde vara väckarklockan för den större fisken att vandra upp dom också.
I år har vi tänkt komma oss ännu närmare den lekande fisken då Granaten har skaffat sig en undervattenskamera för film, som vi tänker fästa in på en stång och smyga ner i närheten av fiskarna.
Hoppas helt enkelt på inte allt för humusfärgat vatten och lekvillig öring.
Rapport på det kommer på Skeboåns blogg.

I övrigt då.
Ja när det gäller följetången kring mina vadare, så har dom fortsatta problem med sin mail hos Fly-Dressing, för något svar har inte kommit därifrån ännu.
Väntar ivrigt deras slutdom, om huruvida det fortsatt blir Vision eller om det skall tittas på annat märke.
Och nog vore det väl ändå roligt att få någon form av besked, då havsöringssäsongen nu närmar sig med stormsteg i våra kustvatten. Än så länge fiskar jag inte, då jag inte vill riskera att kroka fisk som kanske är påväg till sina lekplatser. Men i november så startas säsongen upp är det tänkt.

Sitter också och leker lite hemma med datorn och foton från i sommar.
Gjort om två bilder till lite mer blyertstecknade varianter.
Lite kul, när man ändå sitter vid burken.

Fluganberg - Dagens fångst

Blidö-Matte - Fiske på nacken

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Debatten idag var bra

2011-10-04T16:29:00.006+02:00

Jag har tillbringat nästan hela dagen i tv soffan tillsammans med en hel hög med tillbehör så här i sjuktider.
Kopplade upp datorn till tv´n för att vid 11:00 idag följa med i debatten om biologisk mångfald i våra vattendrag.

Allt på plats, bara att köra igång

Detta stod att läsa på FishEco´s hemsida en stund efter avslutad debatt. Länk här

Christer Borg direkt från Riksdagen" jag är nöjd"...

Jag talade precis nu med Christer Borg för att få en snabb kommentar till dagens utfrågningar i riksdagen. Det var en mycket nöjd Christer Borg som kunde konstatera att alla inblandade statliga myndigheter förstått problemen med vattenkraft och biologisk mångfald samt vill verka för en förbättring. Undantaget som också fick göra sin röst hörd var Föreningen Svensk Energi (bransch.org för kraftproducenter.) samt flera enskilda kraftproducenter som inte kunde se några större problem med vattenkraft kontra biologisk mångfald.
Christer underströk också det positiva med att riskdagen tagit initiativ till denna utfrågning, det visar att problemen med det sneda systemet med elcertifikat samt vattenkraftens ovilja att ta eget ansvar för faunapassager mm nu verkligen börjar att nå våra beslutsfattare. För att kunna verka för en förändring måste man ha insikt i problemet, det har nu våra folkvalda fått via Christer Borg, Stefan Nyström mfl . Vi får hoppas att det nu kan tillsättas beslut i rätt riktning...

//Jan O +FishEco

Min egna reflektion efter avslutad debatt är att jag tycker absolut att Christer skall vara nöjd, men också Stefan Nyström Sportfiskarna.
Båda gjorde mycket bra framträdanden och tryckte på vikten av samarbete kring denna fråga.
Något som jag själv reflekterade över var hur många som ändå hade samma tankar kring att även vattenkraften skall omfattas av samma regler som andra miljötunga industrier. Att alltså vara ansvariga för den miljöpåverkan som deras industri har på våra vattendrag.
Idag är det nämnligen inte så, kraftbolagen har inte samma skyldigheter som andra tunga industrier i vårt land att ta hand om sin egen påverkan.
En viktig punkt som nu inte får försvinna.
Undantaget i dagens debatt var ändå Föreningen Svensk Energi, som inte riktigt ser det som alla andra ser.

En mycket viktig boll är nu i rullning, låt nu inte detta falla ner i någon utredningslåda.

Det finns utredningar nu så att det räcker för att visa på vad som är fel och vad som borde göras.
Och här borde det nya myndigheten HaV tilldelas ett stort ansvar som drivande kan jag tycka.
Nu måste det börja synas i realiteten att man menar allvar med ord som sammarbete, krafttag och tiden är mogen.
Debatten höll också en bra nivå och där man istället för att hela tiden visa på andras fel, presenterade sin bild av och sina egna idéer på lösningar kring den biologiska mångfalden.

Det var väl Jämtkraft då, som bara måste smyga in en påpekan om en rättelse i ÖP angående deras miljöengagemang.
Naturligtvis är det bra att dom som första kraftbolag startat en fond som skall bättra på deras miljöarbete vid sina anläggningar, och förhoppningsvis visar dom nu vägen för andra, lite större energibolag att göra samma sak.
Men nog visade hans mycket lilla utspel ändå på hans egna osäkerhet mer än på att Älvräddarna med flera har haft fel angående deras vilja till miljöarbete.
Jag menar fonden startades väldigt lämpligt precis dagen före detta debattforum.
Men som sagt, nu hoppas jag på, att det i och med detta, nu är öppet för att hitta tydliga samarbetsformer till slut och att vi också börjar synas ute vid våra vattendrag att man menar allvar.

Vill ni se debatten i efterhand, klicka på länken nedan.
Debatt om biologisk mångfald i rinnande vatten

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Lite om mycket.

2011-10-03T15:34:00.000+02:00

Imorgon är det så dags!
Öppen utfrågning om biologisk mångfald i rinnande vatten och vattenkraft

Tisdag 4 oktober klockan 11.00-14.00
Plats: Förstakammarsalen, ingång Riksplan

Miljö- och jordbruksutskottet håller en öppen utfrågning om biologisk mångfald i rinnande vatten och vattenkraft. Utskottet har gjort en uppföljning, och syftet med utfrågningen är att få ytterligare kunskap om möjligheter att bevara och återskapa biologisk mångfald i samband med vattenkraft.

Programmet för dagen finner ni här. Klicka på länk
Öppet för allmänheten och det finns plats för cirka 400 besökande.
Debatten kommer också att sändas via webb-tv, länken till det hittar ni på samma sidan som länken ovan.
Tyvärr så blir det ingen resa in dit för egen del. Sjukdom sätter på för detta, men jag tänker följa debatten via webb-tv istället. Lösningen fick bli att koppla den bärbara datorn till tv´n, så kan man ligga nerbäddad och ändå följa debatten.
Hoppas nu bara att det blir en saklig och konstruktiv sådan, jag är på det planet inte alls orolig för de som representerar våra vattendrag med Christer Borg i speten.

Till någonting helt annat så.
Jag har börjat snegla på ny kamera. Just nu kör allt foto med min Panasonic DMC-FZ38 en otroligt kompetent kamera, och skall jag nämna något som den inte har som jag borde ha, så är det att vara vattentät. Missade ju min livs harr i sommras på grund utav att kameran låg kvar i tältet istället för att hänga runt halsen, men i övrigt så är den precis vad jag vill ha ut av en kamera. Nu har jag dock börjat så smått att titta på en uppgradering till Panasonic DMC-FZ150.
Stora skillnaden är bland annat zoom omfånget som på FZ-150 är från 25 mm vidvinkel till 600mm och detta med bländare 2,8 f/ - 5,2 f/.
Den nya har också fått förutom den lilla inbyggda blixten även fäste för extern blixt.
Förbättringar i antalet bilder per sekund från tidigare endast ha klarat 3 bilder i serie så klarar den nya nu kan ta upp till ca 12 bps i full upplösning med mekanisk slutare och 5,5 bilder per sekund med kontinuerlig autofokus.
Man kan också ansluta fjärrutlösare vilket ytterligare hjälper till vid långzoom.
Med kameran på stativ så det kan vara bra att ha om, man nu köper till 1,7X konvertern som finns som tillbehör.
Hur gör jag då om storharren hugger igen?
Det får helt enkelt bli en liten vattentät kamera att ha i jacka och väst när man står utvadad i strömmen.

Och till sist!
Vision, ni vet dom som tillhanda håller vadare till folk med starkt hjärta, dom fick i förra veckan ett mail från mig angående mina vadare, där jag frågade lite kring deras sätt att dömma ut mina läckande vadare som icke reklamation.
Jag har fortfarande inte fått något svar, men återkommer så klart när detta kommer.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Skitdag, kanondag.

2011-10-01T19:20:00.000+02:00

Vissa dagar är inte som alla andra. Idag var det en sådan dag.
Solen stod högt på himlen och värmen var kvar i Roslagen. Efter lite pyssel hemma så bestämde jag och Granaten oss för att ta en tur till sjöss.
Jag var på plats i marinan före min fiskebroder och tänkte mig vara klar att lämna bryggan när han anlände, men redan här så sprack bilden av den perfekta dagen i skärgården.
Döm om min förvåning när jag skall koppla bensindunken och den är borta!!
En full 22 liters dunk hade lämnat båten, inte helt frivilligt misstänker jag.
Fan!!!
Min första tanke, som trots att timmarna har gått, lever kvar var -Må du spilla bensin på dina ben och självantända!! Jag kan inte hjälpa det, men folk som inte kan låta andras grejer vara vill jag bara ont.
Inte nog med det, så hade bensinmiffot också stängt kranen till självlänsen, så det blev att fixa det också.
Ja ja, detta skulle inte få stoppa turen till havs, ringa Granaten och meddela att jag måste hem och hämta ny dunk, och fylla med 22 nya fräscha liter bensin.
Vi möttes halvvägs. När jag sen var på väg tillbaka så ringer mobilen.
Granaten, -Ingen bra dag idag, jag har överdel till fel spö med mig!!
Vi möttes halvvägs.

En timme senare så var vi äntligen på väg ut i en solbadande skärgård allt medans andra lyft upp sina båtar för säsongen.
Vik efter vik, uddar, stenkanter, grynnor, färger, typ av beten ja allt testades.
Men ingen gädda visade det minsta intresse för våra ansträngningar.
Kanke var det just anträngningarna som vände dagen från mindre lyckad till lyckad, för på vår väg mot att fiska av ett stort grundflak så mötte oss en otroligt häftig syn.
På toppen av grynnan ligger fyra stora gråsälar och solar. Tre av dom tar det säkra före det osäkra och glider ner i skydd av det stora blå, men en av dom ligger kvar så pass länge att jag hinner få upp kameran och knäppa några bilder.

Vi stängde av motorn och drev en stund bland de nyfikna sälarna som flera gånger kommer upp bara ett tiotal meter från båten, tittar lite, frustar och dyker för att snart vara uppe i ytläge igen.

Som om inte det vore nog med det, en havsörn sveper över ön en bit längre bort och det vara bara att ta in, och njuta av naturen.

Efter den stunden så åkte bullpåsen fram och i avnjöt stunden i en höstfärgad vik.

Vi vände tillbaka till kända gäddvatten och nu kom äntligen dagens första gädda på Granatens zalt zam.

En vassudde med en liten vindkant och Granaten lägger sin wobbler strax utanför vasskanten, vattnet är klart och när wobblern dyker upp så får jag ur mig att, -visst vore det läckert om man såg en gädda komma och ta......mer hinner jag inte säga innan en stor, riktigt stor gädda glider fram från intet och slukar hans bete bara dryga metern från båten.

Uppskattningsvis väger gäddan kring 7-8kg.

Jag, och kanske ännu mer Granaten blir så häpna, att jag tjoar till och Granaten drar undan betet efter att bara ha låtit henne smaka lite.Gädda glider stilla mot den skyddande vassen och vi kommer loss i ett sådant där härligt fiskekackel, som det kan bli när man upplevt något lite extra.

Ytterligare en gädda naffsar lite i Granatens zalt och en skaplig abborre biten fast i min bomberwobbler innan vi bryter och beger oss hem genom en vackert höstfärgad skärgård, riktigt blått vatten, lövtröden som börjar övergå i gul till brandgult och allting belyst av en underbar sol.

På väg hem så doftar det kolgrill från en av öarna, och i lä sitter några och precis som vi njuter av den sista smaken av sommar vi fick i skärgårdshavet.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Höst eller sommar?

2011-09-30T22:24:00.000+02:00

30;e september och på väg hem från Regnbågssjön vid halv fem tiden så stod termometern på hela 21 grader varmt!! Hösten har verkligen tagit en kort paus dessa dagar, så det var bara att trotsa ryggvärken imorse och hoppa i fiskekläderna.
Fluganberg och jag var på plats redan vid sjutiden och bortsett från morgontimmarnas lite envisa vind så blev dagen helt underbar. När väl vinden la sig så smög regnbågen fram och nymfade i sig av höstens småttingar till insekter.

Fluganberg var den som lyckades bäst och kunde efter fiskets slut räkna in elva krokade bågar men bara tre som höll måttet för att hamna i frysen. Jag själv släppte mina tre men rodde stilla hem över sjön, glad att jag ändå smörjde igång mekanismen i ryggen så jag kunde vara ute denna, sommardag!

Morgondagen ser ut att bli lika fin, så det är nog bara att ta fram smöjkannan imorgon också.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Vision´s lågvattenmärke

2011-09-27T19:57:00.002+02:00

Minns ni märket BearLake?
Ett klädmärke som Ellos hade, och kanske har fortfarande. Därifrån köpte jag en flanellskjorta någon gång i slutet av 90-talet, den håller än.
Jag köpte ett par byxor från Pinewood för dryga 5 år sedan, dom håller än.
Lägg därtill en hel del klädesplagg från bland annat Lundhag´s i form av fleecetröjor och annat, allting har hållit.
En vadarjacka från ITAB, visserligen inköpt i år men håller gör den, och den fungerade bra i det regn jag testat under året.
Mina gamla Scierra vadare, inköpta för 800:- på rea, fick till förra säsongen nog och började läcka i neoprensockan. Skall sägas att det inte var vadarnas fel, utan kängan som var slut och skavde hål i hälen.
Kängorna åkte i soporna efter nästan 9 år i tjänst och även vadarna fick pension efter 3 säsonger och hela stället byttes ut, Simms på fötterna och Vision Gillie vadare inhandlades.
Nu skulle man kunna tro att jag borde vara nöjd, och visst är jag det, med allt jag nämnt utom mina Vision Gillie. För som ni läst tidigare så började dom läcka redan in på halva andra säsongen, och det i rumpan eftersom membranet släppt på ett ställe.
Kontakt togs med återförsäljaren som tog ärendet och jag fick till senaste resan ett par lånevadare skickade till mig. Efter första kontakten så var jag lovad en kredit för mina vadare, men döm om min förvåning när jag idag fick meddelandet att jag inte får ersättning för dom trasiga vadarna på grund utav att dom såg för slitna ut!!!!
Dom har gjort 2 fisken i Idsjöströmmen, och tre turer till Ottsjö, totalt antal fiskedagar blir max 20 dagar, då skall man tillägg att ingen av dagarna har någon långvandring gjorts.
Jag sköter mina vadare ordentligt, eftersom dom är en viktig förutsättning för min hobby, vänds ut och in efter varje fiske och tillåts torka ordentligt och rengörs, kängorna torkar och sen dammsugs för att få bort allt grus som annars kan slita på vadarna.
Nu skulle jag alltså på 20 dagars fiske, lyckats slita ner dessa så pass att jag inte får ersättning för att dom börjat läcka i rumpan.
Jag har blivit lovad hälften av dess värde, och detta som goodwill från Vision!!
Jo jag tackar, det är klart jag säger ja till detta fantastiska erbjudande.
Imorgon tar jag sista kontakten, löser det sig inte så tar jag det jag får och vänder ryggen åt Visions vadarprogram för gott, till förmån för annat märke.
För ingen kan lyckas få mig att tro att jag kan lyckas slita ner ett par vadare på 20 fiskedagar så pass att dom inte ens går att reklamera.
Jag har fiskevänner som vandrar miltals i sina vadare och kängor och grejerna håller år efter år.
Och som jag sa, alla andra grejer jag räknat upp har varit med på långt mera äventyr än dessa vadare.
Vision Gillie var namnet, och sa jag att dom tydligen har utgått ur deras sortiment efter bara några säsonger på marknaden, man undrar ju varför.
Behöver jag säga att jag är besviken.
Tilläggas bör kanske, att någon skugga på återförsäljaren finns inte, då dom har gjort vad dom kan för att få mina vadare godkända som reklamation.

Vemodets ilning

2011-09-25T20:02:00.001+02:00

Vinden sveper kall och hård genom dalen, gång på annan följer gulnande löv med och dansar sin sorgliga höstdans mot Idsjöströmmens vatten. Vi är på plats för några dagars flugfiske i strömmande vatten, de sista för året. Det drar en liten ilning av vemod längs ryggraden när jag står vid vindskyddet tillsammans med mina vänner och knyter flugan vid tafsen. För mig är det första gången som jag är på plats i Gimdalen under hösten, men Granaten, Fluganberg har gjort dessa dagar under många år, Blidö-Matte är inne på sitt 19;e år och firar alltså 20 år nästa år.

Vattennivån var enligt mina vänner bra, men vinden är inget en flugfiskare har som sin vän.

Blidö-Matte.

Granaten.

Fluganberg.

Jag som bara någon dag innan avfärd fått en liten klass 3;a, Guideline ACT4 8,8 fot, med posten hade hoppats att få använda det redan första dagen men det fick bli min klass 5;an som skulle göra dagen.

Så med lånevadare på, då mina egna började läcka på förra jämtlandsturen började fisket i strömmen.

Några vakande fiskar syntes inte till så flugvalet blev nymf och ganska snart stod spöt i en härlig båge och en harr på dryga 30 cm fick vemodet att lämna kroppen och ersättas av andetag fyllda med vällust.

När solen under en kort stund bröt igenom den annars så gråa himlen så högg en fin 53 cm harr min lilla guldskalle, en harörevariant med lila i bakkroppen. Tunga knyckar och flera rusningar runt i gropen innan den grå harren låg tryggt i håven. Samma lilla grop gav mig en otrolig trippel under sommarresan, då 3 fiskar på dryga 50cm, två harrar och en öring, inom loppet av en halvtimme tog min fluga.

Efter detta så vadade jag iland och mötte upp de andra för lite lunch och vila i vindskyddet.

I väntan på korvglöd.

Eftermiddagens fiske gav flera fina harrar kring 40-45cm för oss alla och solen gjorde flera stopp över oss men vinden lämnade oss inte ensamma en enda stund.
Kullagårdens värmande famn välkommnade oss efter dagens fiske och vi fick också tillfälle att utbyta några ord med Leif Milling innan vi vred upp värmen på ugn och spis och körde igång en riktigt god middag.
Dag två, säsongens sista, ja årets sista fiskedag i strömmande vatten var här. Vinden var inte lika elak som dagen innan men nog fanns den kvar och i den 7 gradiga värmen så var det tur att solen gjorde oss sällskap.
Nu var det äntligen dags för min lilla 3;a att vädras. Det visade sig vara ett mycket kompetent litet spö med en hel del känsla. Riktigt kul när jag krokade en 45cm harr som krökte ryggraden ordentligt på spöt. Det sköna var att man ändå kunde ta fisken ganska hårt och på det sättet inte äventyra dess chans till överlevnad.
Det orkade också att bära mindre guldskallar i den lilla vind som ändå var kvar.

Minnesbilder till vintertimmar.

Fluganberg lossar nymfen.

Mycket glupsk liten öring.

Dagen var fiskemässigt den bästa för mig med flera fina harrar kring 35-40cm och några öringar, bland annat en riktigt glupsk liten rackar tog mina nymfer och när solen startade sin allt för hastiga och tidiga vandring ned bakom Gimdalens gröna berg så började försiktiga vak synas på åns lugnare partier och vi fick alla njuta våra sista kast och krokad harr för året, med torrfluga på tafsen.

Fluganberg krokar på torrt i sena eftermiddagsljuset.

Fluganberg på vandringen mot stranden efter sista kastet för året.

Liten men kanske årets viktigaste harr, tagen på torrfluga och blev säsongens sista.

Blidö-Matte njuter sina sista kast i kvällssolen.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

På hugget

2011-09-17T20:58:00.000+02:00

Det var i alla fall vad vi var när vi lämnade bryggan, jag, Granaten och Fluganberg.
En heldag på sjön och gäddfiske stod på programet. En ganska byig ostlig vind och valet av plats blev därefter, så efter en stunds båtåka så låg vi i slagläge. Fyra kast senare stod Fluganberg och jag med dubbelhugg och dagen kan inte ha börjat bättre. Zaltwobblerna hade nästan lämnat min draglåda allihop och på tafsen satt en Bomber istället. Anledningen till att Zalten fått lämna walkover för mig kommer jag till lite senare. Även Fluganberg hade tacklat upp med en Bomber.

Granaten som inte lämnat alla Zaltwobblers hemma krokade en fin abborre på en klassisk blåfärgad.

Granatens fina abborre

Abborren återfick friheten och vi jagade vidare på den ena heta gäddplatsen efter den andra utan resultat.
Någon enstaka simmade slött efter våra beten men inte mer än så.
Timmarna gick och det var dags att göra strandhugg för lunch. Idag stod mina vänner för allt ät och drickbart och jag för soppan. Granaten och Fluganbergs soppa hade namnet gulasch före, lagad i en solig glänta och till detta ett gott bröd med ännu mera gott på.

Du chef´s för dagen.

Vackert besök under lunchen var denna Sorgmantelfjärill.

Lunchen klar, och vi hann även med en stunds liggade på rygg i den varma septembersolen i gläntan.
Vinden hade nu lagt sig och fjärdarna låg nästan blanka. Kanke inte vad en gäddfiskare vill ha.
Fisket efter vasskanter och grunda vikar hade inte givit något så nu började vi leta djupare kanter och steniga stränder som ny idé.

Svanarna njuter nog sina sista dagar i vår skärgård.

Några gäddor såg vi inte till nu heller, men båda grabbarna i fören krokade åter abborre.
Eftermiddag och på plats efter plats kammade vi noll bland gäddorna, bortsett från någon seg följare.
Så när väl dagen var slut kunde vi bara räkna in mina två gäddor och en till Fluganberg, Granaten var den som lyckats bäst bland abborrarna.

Fluganberg med borre.

Den som gapar efter mycket

eller

Undrar hur han tänkte här då

Hur var det nu med Zalten eller Zalt Zam som den egentligen heter.

Efter att ha lovordt denna otroligt bra fiskande wobbler under två säsonger så är den nog numera påväg bort från mina lådor. Efter en genomgång så var åtta av mina Zalt helt slut, punkterade av gäddkäftar eller helt enkelt slut pågrund utav att dom läcker in vatten i nosöglan.

Inför föregående säsong så hade jag kontakt med Zalt direkt via telefonen och fick då chansen att komma med mina erfarenheter av deras Zam.

Men efter ytterligare en säsong och där jag tycker att ingenting har hänt med vare sig matrialet i betet eller deras totala färgexplosion när det gäller färgsättningen av wobblern så kan jag inte lägga hundralapp efter hundralapp på beten som bara efter någon timmes fiske hänger lodrätt i vattnet och har tappat alla sina fina egenskaper. Tråkigt aboslut, eftersom jag fortsatt håller detta bete till ett av det bästa som jag någonsin fiskat gädda med.

Så när jag nu hade hittat färgerna som Zalt tagit bort ur sin palett på några Bombers typ, Bomber Heavy Duty Long A BSW16A, så gjordes plats för dessa istället.

Även Nils Mater har tagit plats i lådan. Idag var det svårt att jämföra dessa beten, men Granaten körde på med de hela Zam han hade och ingen gädda tog dom heller.

Jag får helt enkelt återkomma med hur dessa beten fiskar i jämförelse.

Imorgon är det förberedelser för fiske som gäller på hemmaplan, bilen skall tvättas och städas och takboxen skall monteras, för på torsdag i nästa vecka bär det av till Jämtland igen för fiske på höstharr under fredag och lördag i Idsjöströmmens vatten.

Detta skall jag göra med ett nytt spö i packningen, ett litet Guideline ACT4 8,8 fot klass 3.

Detta kom direkt hem till mig igår men fakturan gick till en annan som tack för lite datorsupport på en bärbar dator. Man kanske skall ställa upp fler gånger.
Tack för spöt!! du vet vem.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Annelis första, andra och tredje Regnbåge

2011-09-16T20:03:00.000+02:00

Idag invigdes Anneli i flugfisket ädla konst, eller vi kanske skall säga flugfiske efter regnbåge ädla konst.

I alla fall så är det en viss skillnad för mig. Tyvärr så blåste det mellan 7-13m/s så att stå i båten och kasta fick vara för dagen. Nu fick hon ändå känna på att drilla fisk på flugspöt och tog till och med dagens största båge på 1,3kg vilket var riktigt kul.

Första Regnbågen.

Dagens största båge.

Solen tittade fram en kort stund och fikastunden på berget var riktigt skön. Totalt landade vi 7 fina regnbågar och Anneli landade 3 av dom helt solo.

Misstänker att det inte var sista gången som jag fick sällskap i båten och avslutningen på dagen blev kanon då en av bågarna lades på grillen.

Flugorna för dagen var naturtroget så in i norden, stor gul zonker på Annelis spö och jag själv körde en orange "blubb" med gul guldskalle.

Även jag drog några bågar.

Nu skall det packas om, för imorgon bär det av ut på havet med Granaten och Fluganberg på höstens första riktiga gäddtur.

Har några nya ess i ärmen som skall vädras imorgon, kan vara att Zalten drar sin sista suck i min draglåda. Men mer om det imorgon.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Miljö- och jordbruksutskottet håller öppen utfrågning & Bloggtips

2011-09-12T13:45:00.002+02:00

Öppen utfrågning om biologisk mångfald i rinnande vatten och vattenkraft

Tisdag 4 oktober klockan 11.00-14.00
Plats: Förstakammarsalen, ingång Riksplan

Miljö- och jordbruksutskottet håller en öppen utfrågning om biologisk mångfald i rinnande vatten och vattenkraft. Utskottet har gjort en uppföljning, och syftet med utfrågningen är att få ytterligare kunskap om möjligheter att bevara och återskapa biologisk mångfald i samband med vattenkraft.

Programmet för dagen finner ni här. Klicka på länk

Öppet för allmänheten och det finns plats för cirka 400 besökande.
Debatten kommer också att sändas via webb-tv, länken till det hittar ni på samma sidan som länken ovan.

Till sist, ett bloggtips som visar att den yngre generationen också tar sig an detta med våra vatten och hur de skall skötas i framtiden.
Min Sportfiskeblogg heter bloggen och det är Elias som står bakom den.

Fiskehistoria från förr

2011-09-07T09:36:00.000+02:00

Två underbar fiskehistorier av och med Erik Näslund!

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Samma sak varje år

2011-09-04T17:07:00.002+02:00

Vad hände?
Märkte ni det?
Så otäckt tyst det blev!!
Fram till den sista augusti så var det inlägg på var och varannan blogg om sista dagarna, till och med sista timmarnas fiske vid öringströmmarna och sen, bara tyst kvar!!!
Lika otäckt påminnelse varje år om att vi vänder blad i kalendern och utan att vi knappt hann med så står det september överst.
Av alla de bloggar jag kikar in på så var nog Flugbindarn's öring den sista rapporten om egenfångad gyllengul S.trutta.
Och jag som tyckte att det var nyss som vi var iväg på årets första riktiga flugfiske, då vi besökte Tidan i våras.
Och nu, så sitter man här och river bland grejerna för planeringen inför årets sista tripp till Jämtland, denna gång Gimdalen igen och Idsjöströmmen.
Torsdag den 22;a september bär det av för fiske Fredag och Lördag.
Mina två tidigare resor till strömmen har ju varit långt bättre än vad man ens hade vågat hoppas på med toppen i år då med personligt rekord på harr på hela 61cm och dryga 2 kilo stor välväxt hanfisk.
Att det skall hända igen är knappast tänkbart. Känns mer som en "once in a lifetime fish",
men det skall bli riktigt kul att få se strömmen i höstskrud.
Jag hoppas verkligen på vädret dom dagarna, sol höstklar himmel och färger som får en färghandlare grön av avund.

Sen måste jag nog ta mig i kragen och hinna upp till vår regnbågssjö också nu under hösten.
Kan vara riktigt kul att köra fjädermygg nära land eller imitationer av döende landinsekter en höstdag.
Annars kommer det förhoppningsvis att dyka upp rapporter om gäddfiske nu närmaste veckorna fram emot november och naturligtvis årets första jakt på silver vid kusten.
Så än finns det många och fina dagar att se fram emot.

Dom här borta för året, och sista resan är det bara smått riktigt smått som gäller.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Hallstaviksdagen.

2011-09-03T16:41:00.000+02:00

Skeboåns Sportfiske har haft sitt första riktigt offentliga framträdande, och vi har haft en kanondag på Hallstaviksdagen!
Läs mer på: Skeboåns Sportfiske

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Facebook för spridning av viktiga budskap

2011-09-03T08:09:00.002+02:00

Facebook? är det nått att ha det?
Ja mycket dravel hit och dit är det, och jag är en i mängden som lägger ut musiklänkar och annat.
MEN!!!!
Jag har också på senare tid sett att användandet av detta media kan ha ett långt mycket bättre användningsområde och att den ökar hela tiden.
Olika forum och intressen finns nu representerade där och spridningen av information går blixtsnabbt.
Och vi fiske och vattenintresserade är inget undantag. Så bara av den anledningen så vill jag tipsa om att skaffa er ett konto, sök upp den ni är intresserade av och anslut er.
Ta till exempel detta med Vattenregleringen och alla hot som hänger över våra vattendrag.
Det senaste som jag nu på morgonen hittade är via Älvräddarnas sida och är information om en Öppen utfrågning om den biologisk mångfald i rinnande vatten och vattenkraft.
Lika fort som en fritt rinnande älv sprids nu budskapet, så vem vet, kanske är lokalen fylld av åhörare den 4 oktober för att bevittna och kanske främst höra vilken uppfattning våra makthavare har om frågan.
Programmet för den dagen finns här via länken.
Öppen utfrågning om biologisk mångfald i rinnande vatten och vattenkraft
Så jag måste säga att jag blir bara mer och mer positiv till användandet av Facebook, som snabbt hjälpmedel för spridning av viktiga budskap.
Kanske skall tilläggas att man kommer att kunna följa utfrågningen via webradio också.
Sen måste jag återigen trycka på vikten av att ansluta sig till exepelvis Älvräddarna och/eller Sportfiskarna. Älvräddarna kostar 100:- och Sportfiskarna 310:-
410 kronor, det är 90 spänn mindre än vad jag betalar för att fiska Idsjöströmmen EN dag, eller 2-3 wobbler´s osv osv. För att inte tala om allt annat som kan slinka ner i varukorgen när man handlar inför helgen.
Debatten växer sagta men säkert i landet om fisket och hur och på vilket sätt vi bör, borde och skall ta hand om våra sjöar, vattendrag och hav. Dessa två organisationer gör ett stort jobb för detta och ju fler medlemar vi är desto större resurser för insatser, enkel matematik!
En gamal myt måste sopas bort, att man måste vara fiskenörd med ett helt rum fyllt med fiskegrejer för att vara medlem i någon av dessa organisationer. Det är som Brasse sa till Eva och Magnus -fel fel fel!
Det räcker gott med ett intresse för det marina och för bevarandet av detta och egentligen, om sanningen skall fram hur många har inte i så fall ett metspö eller kastspö hemma i någon garderob eller i sin källare. Säg den som aldrig någonsin har metat lite abborre en varm sommardag.
Den möjligheten vill jag fortsatt ge mina barn och eventuellt kommande barnbarn, så jag skippar 3 wobbler om året och betalar medlemskapet.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Med elgänget till sjöss

2011-09-02T21:39:00.003+02:00

IT anställd och mer eller mindre bunden till kontoret och datorn just nu, då vi gör en ordentlig översyn av alla våra applikationer bland annat. Inte undra på då att man skiner upp som en sol i ansiktet när ett erbjudande kommer om att istället få delta som en av båtförarna till en träff som grabbarna på elverkstaden hade idag tillsammans med en av sina leverantörer.

Sagt och gjort och vid lunch lämnade hela gänget bruket för en eftermiddag på sjön.
I min båt klev en inte helt okänd Granaten i tillsammans med en av sina arbetskamrater Stefan.
Vi skulle möta upp dom andra en bit ut och jag var ofin nog att testa en nyinköpt wobbler och på 4;e kastet tog en liten gädda precis lagom till dom andra båtarna kom på plats.

Resten av eftermiddagen och kvällen var det riktigt segt och när vi bröt för lite korvgrillning så var det bara Stefan i min båt som lyckats kroka och landa både abborre och gädda.

Stefan med dagens första abborre.

Inte långt efter det så var det dags igen i fören, nu med gädda på kroken.

Hela gänget samlat för korvgrillning.

En bra dag på jobbet.

I väntan på korven.

Dags igen, nu på abborrjakt.

vad tar borren på tro?

Stefan krokar abborre igen på sin fluorescerande röda spinnare.

Undrar om en septemberkväll kan bli bättre?

Även om nu inte fisken var på sitt allra bästa hugghumör så passar aldrig klyschan om vädret så bra som denna september kväll. Solen stod högt och värmde ända in mot slutet av dagen och alla var nog ganska nöjda ändå.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Öringrace som kom av sig

2011-08-29T11:03:00.004+02:00

Alltid samma förväntan och samma snack i bilen på väg upp mot fiske.

Det bubblas om platser och turordning, när skall olika heta ställen testas och så vidare.

Denna resa var inget undantag, men nog borde vi anat vad som komma skulle när vi gjorde ett stopp utmed Ljusnan strax ovannför Öjeforsens kraftverk. Den normalt torrlagda och stenfyllda fåran var nu ett mer eller mindre vrålande monster.

Ljusnan, inte riktigt som vi är vana att se den.

Nu är ju inte vi de som hänger läpp för det utan fortsatte glatt resan upp mot Ottsjö.

Första dagen gick mest åt att reka kring ån för att se vattenstånd och var fisken var igång. Även det borde varit ett varningstecken för oss för fisken vakade väldigt sparsamt och nedre delen av Storån var i princip borta till förmån för råämnet till vinterns kilowatttimmar.

Fluganberg hann dock med att under dagens fiske kroka en fin harr på 48cm och 1,1kg innan vi bröt för middag i det fria och nya tag i en annan ström.

Fluganberg med håvad harr

Den nya strömmen var inte heller den så mycket till ström, vattnet stod högt upp på gräsängarna och endast de minsta öringarna var hemma, så små att dom mestadels bara åstadkom en blöt fluga vid sina försök till hugg.

Fluganberg vadar bland grästuvorna

Ett sms från Flugbindar´n och vi var raskt påväg mot ny plats för en träff. Redan vid vår uppfärd till Ottsjö hade vi träffats då några av hans flugor bytte ägare och hamnade i min ask. Nu skulle vi vänta in mörker och förhoppningsvis lite bättre öring tillsammans.
Av öringen syntes intet men en trevlig stund fick vi tillsammans i skymningen.
Ny dag, ny plats och nya tag.
Vi vandrade längs kanske den vackraste av åar i hela området, kristallklart vatten och med skiftande karaktär ringlar den sig fram från kalfjället ner mot skogslandet. Vi gjorde tre nedslag utmed dess stränder och fångade även här små öringar som snabbt fick gå tillbaka.

Granaten vid Ingeborgsfallet

Middag i stugvärmen och sedan åter ner för att invänta mörker. Den här kvällen skulle vi ändå få se och framför allt höra att åns stora öringar ändå fanns därute. Vid tre tillfällen var en av åns större öringar upp och visade sig med ljudliga plask, en av gångerna inom kastavstånd från där jag stod, tyvärr med flugan i ena handen och tafsen i den andra under ett flugbyte.
Även denna kväll avslutades med ett återseende vid åns övre delar då jag stötte ihop med Jens (Öringryggar och Sländspröt) som numera är nybliven jämte.

En öringfiskares dilemma

Tredje dagen och den analkande hösten gjorde att tillfälligt stopp till förmån för sommaren. En varm skön och solig kväll tillbringades åter vid ån. En sådan där kväll som ger fina minnesbilder till den kommande vintern och som lägger ett nästan för vackert skimmer över en öringfiskares själ. För nog är det väl så att både fiskaren och öringen vill egentligen ha lite gråväder och mörker för att det om möjligt skall bli något möte dem i mellan. Men vi var inte alls avigt inställda till kvällen utan njöt av den så länge solen var uppe.

Granaten fiskar i utloppet i storhöljan

Fluganberg gör det enda rätta, inväntar mörker och njuter
av omgivningarna och den vackra kvällen

Granaten testar åns blanka yta i hopp att locka någon från botten

En kväll vid ån laddar batterierna inför vintern

Kvällen kom, men i takt med att mörkret föll avtog all aktivitet på ytan så väntan tog slut och vi lämnade ån bakom oss.

Sista dagens fiske förlades nu istället på de sträckor som ändå visat lite aktivitet, i alla fall från harren och ganska snart hade även jag fått kroka en fin harr på 48cm, denna dock inte fullt på kilot. Hade ytterligare en på kroken innan den hoppade av och resten av tiden gäckade småharrar i storleken 30-35cm oss i strömmen, vissa även ännu mindre. Många krokades och återutsattes men många blötte bara våra flugor.

Ett gott tecken dock att det finns så mycket harr, som om dom får gå kvar i ån kan ge riktigt fint harrfiske om några år.

På eftermiddagen kom en kort men ganska intensiv regnskur, jag bytte fluga till lite större buskigare och mitt i regnskuren så fick jag tre öringar på kanske 6 till 7 kast. Den största av dom på cirka 4hg. Alla återutsattes men visar bara att ruskvädret lockar öringen till lite mera aktivitet.

Så fort regnet la sig försvann också öringarna.

Min 48cm Harr (Foto Fluganberg)

Båda våra harrar hade sten och snäckor i magen, vilket säger var i ån fisken höll till. Kanske inte så konstigt med tanke på omständigheterna vi och fisken ställdes inför. Bara under våra dagar vid ån steg vattenmagasinet med 40cm och åns dalgång är ett av ställena som vattnet har någonstans att ta vägen.
Med dom förutsättningarna så är det inte så konstigt att årets resa kanske, totalt sett, är en av mina sämre någonsin i området, och då har jag ändå fiskat där i snart 40 år.
Inte upplevelsemässigt dock, utan bara om vi ser till fisket. Tur då att man kan uppskatta en sådan här resa ändå. Men en sak står klart, om kraftbolagen ens antyder vattenbrist i vinter så är deras lögn lika tung som deras inkomstkonto. För det är inte bara i jämtland som vattenmagasinen är fyllda till bredden.
Nu återstår endast en resa norrut för detta år. Vecka 38 bär det av upp till Idsjöströmmen och fiske på höstharr i Gimdalen under några dagar.
Men tills dess skall jag få mina vadare, Vision Gillie, utbytta, för så här blöt och kall har jag inte varit på länge. Laminatet mellan yttre och inre delen av vadarna hade släppt i höjd med rumpan på ett ställe och med så här mycket vatten så var det djupvadning som gällde varje dag och det kalla vattnet kunde obehindrat ta sig in blöta ner och sedan rinna väldigt kallt ner för benet till neoprensockan.

Minnesbilder för kommande vinter

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

i ́ll be back

2011-08-22T19:12:00.000+02:00

Nu väntar några dagars fiske i Jämtland.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Kanon & Kalkon

2011-08-17T21:27:00.000+02:00

Mårtensson far idag för fiske några dagar i Padjelanta. Från Ottsjö kommer rapporter om stor, och då menar jag stor öring tagen i ån, mitt framför ögonen på mig, eller ja nästan iaf, ungefär 60 mil och sex dagar framför mina ögon.

Jag stämplade ut efter halva dagen och for hem till yngsta sonen som gjorde sin sista sommarlovsdag idag, imorgon är det back to school som gäller.
Vi slöade en stund i soffan med en film och lite glass, men hoppade sedan ur den och i båten istället.
Blev en riktigt skön eftermiddag med lite klassiskt abborrmete.
Ingen med hem, men en hel del som var upp och vände lite snabbt.

Men tyvärr, en allt för vanlig syn på våra öar i skärgården, eller utmed våra älvar eller egentligen var f*n som helst. (ursäkta språket)
Ta er en titt på följande foton, är det så här vi vill möta vår natur?
Jag funderar ofta i sådan här lägen, -hur har folk det hemma?
Missar man alltid soptunnan med sitt skräp och låter det sen ligga på golvet?
Slänger man alltid sitt toapapper bredvid toan?
Jag blir uppriktigt förbannad när jag ser sånt här. På just den här ön var jag tidigt i våras och tog vårens första fika i skärgården, den såg inte ut så här då.
Skärpning nu natur-dyslektiker!!
Men egentligen, de som "glömt" eller kanske "missat" detta, läser ju inte den här bloggen i alla fall.

Ån hemmavid och Kräftskiva

2011-08-14T20:34:00.001+02:00

I lördags så gjorde vi sista steget i vårt arbete med en av sträckorna i Skeboån, ett arbete som i grunden utgår från att vi vill skapa bra förutsättningar för våra havsöringar till lyckad lek.
Men också för åns övriga fauna. Mer om detta kan ni läsa på Skeboåns Sportfiske.
När det arbetet var klart, så var det full fart hem och förbereda inför kvällen.

Flugfiskegänget med respektive, samlades runt borden hemma hos mig för kräftskiva i lördags kväll.
Mycket trevligt och kul, kanske speciellt för våra "fiskeänkor" att äntligen få möta männen bakom historierna som berättas hemma efter var och varannan fisketripp.
Lyckat, trevligt och väldigt gott blir mina tre sammanfattande ord.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Nytt fenomen, abborrår?

2011-08-12T12:49:00.001+02:00

Abborren är en hotad art!
Så har det gått att läsa lite här och var, larmrapporterna är entydiga, våra predatorer gäddan och abborren har det svårt, och speciellt då ynglen, att överleva i vår skärgård.
Då blir man naturligtvis glad när det dyker upp helt andra uppgifter i media, som till exempel i UNT denna vecka, där det stod att läsa att det i år är gott om abborryngel. Artikeln här
Och tittar jag tillbaka på några vändor i havet i år så har jag aldrig under dom senaste 20 åren tagit hem så mycket abborre som nu. Skall kanske nämna då att antalet i år är fortfarande under 15 stycken.
Men jag måste också säga att det jag nu tagit hem är en promille av räntan på insatt kapital.
Jag tror nämnligen att det nu gäller att jobba ännu mer för deras överlevnad, vi får inte göra om misstagen som med torsken till exempel, där det för något år sedan rapporterades om att det då återigen fanns gott om torsk i östersjön. Redskap som varit vilande i flera år hakades ner från krokar och hyllor och hamnade i havet, torsken togs upp och vips så kom larmrapporterna året efter om att torsken nu åter var hotad i östersjön.
Havet och speciellt fisken däri är inte och skall inte behandlas som pengarna på världens börser, där de snabba klippen är det viktiga och där få personer skor sig på bekostnad av andra. Havet, skärgården och dess resurs måste ha en långt mera långsiktig plan än så, ändå får jag en otäck känsla i magen att näten i vikar och vassar kommer att öka nu och några år framåt allt beroende på att människan ser idag så kortsiktigt på allt vad investeringar heter. För det är så vi måste börja se vårt skärgårdshav, som en investering och därmed så bör den och skall den behandlas långt mera långsiktigt än idag.
Jag kommer inte att ta med mig mer abborre hem bara för att vi nu sett ett gott år bland abborrens yngel.
Undrar också vad som är måttstocken på gott om, till exempel torsk. För mig är det när man som på början och mitten av 80-talet kunde få torsk i mängder från småbåtar som bara gick ut till någon brant kant i skärgårdens ytterområde och det är absolut inte när man äntligen ser torsk på ekolodet på ställen där det annars varit helt tomt i årtionden.
Ta till exempel det vi nu kan läsa om överallt på alla flugfiskebloggar runt om i landet, omnämns som sork-feber, lämmelår och så vidare.
Kortsiktigt är det gott om lämmel och fjällrävens ungar får äntligen en chans till överlevnad, ugglor som man annars knappt ser sitter nu på stolpar och vakar över vägkanter, men nästa år är dom borta igen med all säkerhet, då blir det åter ont om lämmel med allt vad det innebär för dom som lever av den.
Kanske skall vi börja se våra vattenlevande predatorer på samma sätt, förutsättningar var i år för lek och för överlevnad för ynglen mycket goda och vi ser nu resultatet av detta, men hur ser det ut nästa år och nästa.
Vi kanske har fått ett nytt fenomen inom den marina biologin, abborrår!!
Jag är inte marinbiolog men jag är en skärgårdsmänniska, som fortsatt vill kunna åka ut på och vara stolt över vårt skärgård, jag vill fortsatt ha gott om fisk och ett rikt djurliv i densamma, så min uppmaning blir, ta bara räntan på insatt kapital, låt näten hänga kvar i sjöbod och på vind, fiska som om det vore och är en hotad art, det är en långsiktig investering och ger högre ränta på insatt kapital i det långa loppet.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Äntligen ute i skärgården igen

2011-08-11T23:06:00.000+02:00

Jigg i flera färger, spinnare, drag och wobbler.

Allt testade vi, jag och Granaten på kvällens abborrfiske. Och när vi krokade abborre så trodde vi oss funnit rätt, men nej då. Två tre abborrar sen var det dags för byte igen.

Men abborre fanns det, otroligt mycket också. Precis överallt jagade dom smålöjen, som gjorde allt för att undkomma de gröna jägarnas käftar.
När kvällen var över så räknade vi ändå in 5-6 abborrar värda att behålla.

På Granatens meritlista stod det också två gäddor.

Skärgårdens Konung

Gäddkungen för kvällen

Augustikväll i Roslagen

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Den Svarta Torsken

2011-08-07T16:44:00.000+02:00

Nu finns Kalla Faktas dokumentär att se på TV4play.
"Den Svarta Torsken"

Sportfiskeforums Fototävling 2011

2011-07-30T11:54:00.000+02:00

Jag gjorde slag i saken och deltar nu i Fiskejournalens Fototävling 2011. Det börjar ju bli dags nu, sista anmälningen är den 31 augusti.
Hur det kommer att gå vet jag inte alls, det är många fina bilder med i årets tävling.
Men det är ju kul om någon kommenterar bilderna i alla fall.
För att ni själva skall kunna vara med, gå in på länken till Sportfiskeforum.
Mitt val av bilder föll på dessa. Det går säkert att göra mer med bilderna men jag har inte hunnit lära mig Lightroom, Photoshop och allt vad dom heter, får helt enkelt bli ett vinterprojekt.

Sommarstämning

Flug-Lina

Hotfull Himmel

Kväll till sjöss

Vakvillig Harr

Posering

Harrfiskare

Fiskeglädje

Lasses Öring

Close Up

Stolt Fiskare

Action

Havsöringsfiske

Sprattel

Gäddfiske

Precis innan håvning

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Huggsexa för Granaten

2011-07-29T22:47:00.000+02:00

Abborrjakt som förbyttes till rena huggsexan med gädda, ja så kan man sammanfatta denna kväll.

Trolig orsak till det var nog att det blåst upp ordentligt och därmed går abborrens bytesfisk undan och jakten avtar. Jag lyckades direkt i början av kvällen att kroka ytterligare en fin borre, som också den skall ingå i helgens middag men efter det så var det bara mindre abborrar för hela slanten utom i fören då, där Granaten fick igång gäddorna ordentligt på Zalten. Tror han lyckades kroka nästan ett tiotal om man lägger till den jag också tog.

Mårtensson drog flera mindre abborrar och tappade nog kvällens gädda också, som tog hans spinnare med sig i djupet.

Granaten drillar hoppvillig gröning.

Inga höga poäng på Sim-VM för denna gädda, för mycket stänk hade domaren sagt.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Så här tänker jag kring Storån

2011-07-28T23:53:00.003+02:00

Jag skrev om det för något inlägg sedan, Håckrenmagasinet och Storån.
Nu skall jag, i den mån jag har någon rösträtt i frågan, lämna min idé på hur jag skulle ha gjort i och kring den lilla del av Storån som återstår om jag fått hållit i beslutsklubban någon dag.

Varför?
På den frågan svarar jag så här, Jämtland, Ottsjö och Storån är djupt förankrad i min själs finaste rum. Mina första steg som sportfiskare tog jag i dessa vatten, först med kula och fluga som senare övergick till rent flugfiske. När jag behöver lugn i min tillvaro så är det alltid dit jag återkommer, och kan jag få sitta på höjden vid Storån och se ut över dess vatten så är jag på något sätt hemma. Till Ottsjö, byn och dess innevånare med alla minnen återvänder jag år efter år och kommer så att göra även i fortsättningen.
Här satt jag, som sju åring i baksätet på vår bil väg ner, för något så spännande som kvälls och nattfiskefiske med tillhörande korvgrillning över öppen eld, med min far och vänner till oss.
Jag satt också här med mobilen till örat varje kväll för att prata med min far bara veckor innan han gick bort och han ville höra allt om hur fisket gick, om hur det såg ut och om vänner i byn.
Nu har jag fiskevänner som slår mig följe varje år trots att det på andra ställen i Sverige finns både större fisk och mindre fiskade vatten, men vet ni, vi åker inte till Ottsjö och Storån för att hela tiden dra mängder med stor fisk, jag åker hit och nu mina vänner för platsen, för skönheten för livet i och kring byn och för människorna.
I år gör jag mitt 44;e år och på flera sätt har mycket vatten runnit under bron både för mig och för Ottsjö, folket i byn och för Storån. Och nu har jag mina egna barn med mig och precis som jag, gjorde dom sina första kast dagtid bland småharrar i Storån och jag har fått lära dom och visa dom hur och på vilket sätt vi bör vara i naturen och mot livet i den. Jag kan bara undra hur många som jag och min familj genom åren har haft med oss upp till byn eller som har kommit och hälsat på oss när i varit där. Många av dessa har sedan återvänt flera gånger.

En av sönerna på den vackraste av platser.

Svaret på varför när det gäller fisket då?
Här finns, om man vet var man skall leta och när, väldigt fin fisk, stor öring. Fiskar på 3-4 kilo fångas det varje år och jag har själv för många år sedan tagit en på hela 3,8kg och ytterligare något år innan det sprang jag i nästan 45 minuter utmed ån med böjt spö med en öring på närmare metern i andra änden. Den släppte tyvärr tillslut men minnet finns kvar och ger mig numera behaglig känsla i kroppen. Annat var det då. Här finns också väldigt fin harr och har man tur och kommer rätt augustikväll när nattsländorna kläcker så kan man få se hur mycket och hur stor harr som finns. Men ån rymmer även röding periodvis, så chansen till en Grand Slam finns.
Men jag tror att ån skulle må bra av förändring och kanske mest en rejäl översyn av både biotoperna men också av reglerna kring ån, och det är det jag vill skriva om här, hur jag ser på det och vad jag högst personligt skulle vilja göra för att stärka fisket ytterligare men också locka mer sportfiskare att upptäcka vattnet som mynnar ut ur Ottsjö, Storån.

Ottfjället i fond mot Storån.

Vattenregleringsdomen skall alltså omförhandlas senast år 2015, om jag kan tyda allting rätt. Det får vara startskottet för denna idén. Där första steget borde bli att riva spärren som ligger drygt 100 meter nedströms vägen och bron som leder till Vålådalen. Den har spelat ut sin roll som vandringshinder för Gädda och Abborre. Jag har aldrig fått Abborre i ån högre upp än vid mynningen ut i Håckren, det är oftast små stackare, dryga 10 centimeter som kommer och jagar flugan. Gädda har jag aldrig fått även om jag hört talas om att det finns. Spärren är mer ett hinder för den lekvandrande fisken, i första hand öringen som vill upp i Vålån för lek. Av fisk som odlats, märkts och har släppts i Ottsjön så har man fångat sådan i Håckrenmagasinet, den fisken tar sig aldrig upp igen, speciellt gäller detta röding och harr, någon riktigt stor öring tar sig säkert förbi spärren varje år.
Ottsjön skulle sjunka en liten bit om spärren revs därför tycker jag att man skall biotopvårda hela sträckan från mynningen och ända ner till "storhöljan", anlägga djuphålor, lekbottnar och göra strömdrag och nackar för att behålla samma nivå och flöde i åns övre delar. Blanda lekbottnar, djuphålor med stock och storsten för att öka på insektslivet.

Storhöljan som den kallas, där Fångån mynnar i Storån låter man vara intakt medans man däremot öppnar upp strömmarna som finns runt öarna genom att också där lägga sten och gräva ur vissa platser. Här får man vara lite försiktig dock eftersom det idag är ett fungerande insektsliv på den plasten, och man skall ej heller ta bort möjligheten att vada ut bland öarna utan arbetet här borde ske efter sanddynorna och grundområdena.
Efter storhöljan som blir ån bred och djup, här skall den fortsatt få vara så, så fisken kan få naturliga plaster att uppehålla sig på då den inte jagar aktivt.
Det var spärren och de plaster som jag tycker borde åtgärdas. Gör helt enkelt den första delen av ån till ett riktigt bra harrfiskevatten, den typen av biotopvård ger öringen skydd att vandra fritt upp och ner i ån.

När det gäller det kanske mest kontroversiella i min idé så är det kring vattenregleringsdomen och kring reglerna som rör fisket i ån.
Ta en ordentlig diskussion kring övre dämgränsen av magasinet, som det är nu så dämms ån över kan jag tycka, då man till exempel i det som kallas mellan forsen kan möta vatten redan i skogen och där allt vad strömdrag är borta. Den övre dämgränsen borde gå i det man kalla grustaget, dit kan jag förstå att kraftbolaget vill dämma, annars finns ju ingen idé att dammen finns överhuvudtaget, men högra upp borde man inte få gå. Det är det jag menar med att kraftbolaget har nu sin chans att medverka till att, om ens bara i liten skala, en förbättring av det man en gång ödelade.
Det är en tuff nöt att knäcka, men skulle om det gick att genomföra faktiskt locka sportfiskare hela säsongen till ån.

Reglerna då.
Här finns mer att önska mot det som finns idag, även om man gjort mycket de senaste åren.
Minimåtten på både harr, och öring borde upp ytterligare alternativt titta på det som idag prövas i Fångån, ett fångstfönster inom vilka gränser man får plocka sig någon enstaka matfisk.
Minimåtten på harr är absolut undermåligt. Fisk som får tas upp har knappt hunnit igenom sin första lek.
Allt fiske med agn skall fortsatt vara förbjudet och endast spinn- och flugfiske gäller.
Kanske man till och med skall titta på att, om man biotopvårdar den övre delen, endast tillåta flugfiske på den sträckan, ner och förbi storhöljan med i huvudsak Catch and Release alternativt ett par fiskar per kort och dygn. Jag skulle till och med kunna tänka mig att hela den första sträckningen av ån, förbi storhöljan och ner till första strömdraget vid höjden skall vara just flugfiskesträcka.
Utöka fisketillsynen kring ån. Vissa förbättringar har gjorts, men det finns än mer att göra. Låt personer som brinner för fiske vara tillsyningsmän samtidigt som dom kan komma med information om flugval och dyligt, helt enkelt fungera lite som guider kring ån.

Storhöljan.

Till detta, röj upp den en gång så fina naturcampingen vid vägbron, kanske till och med sätta upp en liten kiosk/värmestuga där fiskekort och dyligt kan köpas. Lite så som det en gång var när Conrad Ericsson från Fångåmon hade det. En man som verkligen brann för fisket och vattnet kring hans hemtrakter och som jag haft förmånen att suttit ner och prata med så länge han sålde fiskekort och hade hälsan.
Till sist då, fiskekorten och antalet.
Höj kortpriset och låt pengarna gå till arbeten i och kring ån och till dom som på lokal nivå medverkar till att stärka fisket i ån. Man kommer att se att ett lite högre pris på kortet, samtidigt som vattnet tas om hand kommer att generera mer sportfiskare till området.
På den delen som jag säger i min idé, där det borde vara endast flugfiske tillåtet så kanske man till och med skall se om man skall begränsa antalet fiskare per dygn. Det kanske inte är ett måste, om man sätter en bra gräns på antalet upptagna fiskar och ser över minimåtten, men det kan vara en idé att ha med och diskutera kring.

Vad skulle man nu vinna på allt detta?
Vad skulle området vinna på detta?
Det är nu ställt utom all tvivel att Ottsjö, Vålådalen och dom andra orterna inom området, Vallbo, Fångåmon och Östra Vålådalen ligger i ett av Sveriges naturskönaste område och speciellt Ottsjö lockar med Sveriges vackraste utsikt från fönstret på stugan som vi som hyr.
Området har mängder med leder att fjällvandra på sommartid och ett välutbyggt system med fjällstationer och vindskydd som också lämpar sig för vandring vintertid.
Det finns skidåkning både utför och på längden nästan direkt utanför dörren alternativt att man åker till Trillevallen eller ner till Åre. Till detta kommer en mängd aktiviteter som jag sett födas i området under åren, forsränning, kajak, skoterturer, islandshästar cykel och många fler.
Fisket har alltid funnits där, men har inte haft samma utveckling som allt annat. Nu tycker jag att det är dags att ge området en riktig attraktion i form av en biotopvårdad och väl skött Storå, med chans till riktigt fina fångster på både harr öring och röding och det på flugspö precis bredvid landsvägen.
Ta en titt till exempel på Gimdalen och Idsjöströmmen, utan det arbete som har lagts ner på fisken och fisket så hade man inte haft den tillströmmningen av folk man idag har i dalen.
Och det finns mängder av liknande exempel. Jag dristar mig till att säga att Ottsjön och Håckren gömmer minst lika stor öring som till exempelvis Dammån och Kvissleströmmarna inte alls långt därifrån men där man i Storån har en betydligt mycket starkare harrstam och som skulle kunna bli ännu bättre om man tog hand om den. Lägg där till som sagt chansen att få röding i ån.
(Mina pers från ån är Öring på 3,8kg Harr på 58,5cm och Röding på fortfarande försiktiga 7-8hg)
Detta taget under längre tid, men som jag anser att ån har möjlighet att ge med kortare intervaller och som naturligtvis skulle locka fler sportfiskare till området, med allt vad det innebär i form av mat, bensin, boende och annat kring arrangemang.

Mynningen ut ur Ottsjön.

Nattligt mynningsfiske.

I det fall ni tror på att vi kan samexistera med vattenkraften så finns verkligen chansen här.

Det får inte Storånsdalgång tillbaka, men det kanske äntligen skulle kunna bli en fullgod ersättning till det som en gång fanns. En enorm resurs och som är väl värd att tas om hand.

Lägger man därtill ett försök till att få igång samtal med kraftbolaget om att släppa vatten för att ge storbodöringen en möjlighet till fortsatt lek så är det verkligen en chans för alla att delta i och visa på, att det visst finns krafter som vill sammarbeta för att ge fisken sin ärliga chans men också oss fiskare en möjligheten att besöka och hänföras av det storslagna och vackra omgivningarna kring det som fortfarande finns kvar av Storåns dalgång och dess avvattningsområden.

Nu skulle det vara otroligt kul att höra fler resonemang kring detta och fler idéer av er som varit i området eller som kanske till och med bor i området. Är jag helt ute och cyklar?

Jag tror att förändring alltid startar med att någon säger första meningen, i tystnad sker ingen förändring och inga segrar har tagits under total stillhet.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Randiga riddare på jakt

2011-07-27T23:24:00.001+02:00

Återigen abborre i skärgården, idag med Fluganberg som sällskap.

Samma plats och nästan lika bra fart bland fiskstimmen då abborren var på jakt.

Idag följde flugspöna med ut, och även om det tyvärr inte blev någon av de större som tog våra flugor så landades ett flertal abborrar på bland annat ST-Epoxy i svart/silver men också på en liten fiskimitation med guldkona.

Några av abborrarna fick slå följe med oss hem för att bli till en riktigt god kommande middag.

Hemvägen blev det lanterna på och glida fram i en lugn skärgård. I en passage mellan två öar stod en älgko med två kalvar i strandkanten och väl inne vid hamnen igen så var det fullfart vid marinan.

Det är en härlig årstid det här.

Bifångst för Fluganberg.

Herr Glader

Flugfångad borre.

Ena kvällens finare abborrar.

Fick två nästan lika stora, drygt 1,2kg tillsammans.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

En kväll bland skärgårdsöar

2011-07-26T23:11:00.000+02:00

Noice sjöng en gång, En kväll i tunnelbanan, alla dar som den vanliga vardan
en kväll i tunnelbanan, på stan.Snacka om att dom var fel ute. Jag nynnar mig fram till en lite ändring i texten.
En kväll bland skärgårdsöar, alla dar som den vanliga vardan, en kväll bland goda vänner, på sjön.
Siktet för kvällen var inställt på första säsongens fiske efter abborre.
Havet ligger blankt sånär som på någon krusning och i viken vi besöker jagar abborren vilt efter smålöj.
Granaten och jag får några timmars njutning till havs och lägger faktiskt fyra abborrar i ta-med-hem-kassen tillslut.
Jag krokade en riktigt fin fisk som väl hemma vägde in på nästan 9,5hg.

Kvällens goding, den utan vit t-shirt alltså!

Tre sådana här krokade jag också av.

Borre och Granaten ler ikapp.

Roslagens skärgård i sin bästa skrud.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Dåtid, nutid.

2011-07-25T18:31:00.006+02:00

Den 16 juli 1954 lämnar Mellanbygdens vattendomstol avslag på ansökan om Ottsjöns reglering. Det var i första hand de negativa inverkningarna som en reglering skulle få på fisket och skönhetsvärden som fällde utslaget.

Så står det att läsa i Richard Öhmans bok Berättelsen om Håckrenmagasinet före och efter dämningen.
ISBN: 91-972607-0-3 Utgiven av Fido förlag Hallen.

Texten är lite ryckt ur sitt sammanhang men var det utslag som de sökande fick på ansökan om att regleringsmagasinet Håckren även skulle inbegripa Ottsjön.
Till detta skall nämnas att, planer fanns att dämma och leda vatten från Hosjön i en tunnel genom fjället för att på vägen alstra ström i ett kraftverk innan vattnet slutligen hamnade i håckrenmagasinet.
Stora delar av Dammåns nederbördsområden hade då istället gått genom denna tunnel.
Vidare fanns också planer på att leda vatten från Ånnsjön, även det i tunnel till magasinet.
Nu stannade förstörelsen vid sjöarna Aumen, Hottöjen, Gesten och Håckren och ett för jämtland unikt område som aldrig någonsin skulle komma i dager igen.

Bild ur Richard Öhmans bok - Storåns Dalgång i dåtid.

Bild från Eniro - Storåns Dalgång i nutid.

Jag har läst boken flera gånger, lägg där till de otal antal timmar jag plöjt internet efter information och till sist mina drygt 40 år i området. När jag gjorde mina första kast med dobb och fluga en gång på tidigt 70-tal så stod dammen redan klar och jag har från dagen fått berättat för mig om hur fisket var förr, från de människor som brukade vattnen och strömmarna för fiske men också den nu sänkta naturen för jakten.
Och jag förstår varför folkopinonen 1954 inom det valdistrikt som Ottsjö tillhörda gav ett 100% motstånd mot det kommande planerna.
Visste ni till exempel att Jämtlands läns sportfiskeklubb som då var arrendator av vattnen, ansågs endast som arrendator och därför inte skulle ha någon talan i utbyggnadsplanerna.

I vänster bildkant delar av det gamla Storåfallet.

Bilden är från 2006 då magasinet tömdes för underhållsarbeten och när man nästan kunde se hur den gamla dalgångens vattendrag än gång sett ut.

Storåfallet som det en gång såg ut.
Bilden ur Richards bok.

Delar av samma fall. Bilden också från 2006

Långt i bakgrunden syns det som tidigare var sjön Aumen.

Också denna bild från 2006, tiden för underhållsarbeten.

Jag tycker att Richards bok är otroligt intressant och saklig och därmed ett ganska bra facit över den verkan ett sådant här projket kan ha på känsliga naturområden och jag tycker den borde läsas av fler.
För i boken tas till exmepel upp hur Sällsjö under några korta år blomstrar upp som samhälle men sedan dör ut igen, hur Undersåker och Mörsils kommuner ivrigt hejade på utbyggnadsplanerna i sin vädran av skattepengar.
Han tar också folks insikt efteråt i beaktande, när dammen väl stod där, hur mycket det påverkar och fortfarande gör än idag.

Också denna bild från 2006 och är strömmen som låg nedströms sjön Aumen.

Slam och gamla stubbar på "botten" av magasinet.

Utsikten från kullen vid Storåfallet.

Lite senare samma år var jag tillbaka och nu började dammen åter fyllas med vatten.

Den till delar skogsbevuxna ön mitt i bild är densamma på flera av bilderna.

Ett stycke som jag tycker håller än idag är när Richard skriver om domstolens beslut:
Fisket är en viktig del av ortsbefolkningen försörjning och skänker dessutom omväxling och rekreation för dem som bor i byn. En förlust av detta trivselmoment torde icke kunna ersättas. Det kan till och med leda till utflyttning från orten, vilket inte alls är önskvärt.
Det var ord från en då insiktsfull vattendomstol, ord som idag lätt kan omsättas till våra dagars ständiga samtal om värdet i ett fritt rinnande vattendrag och att kronorna borde komma in till de människor som lever och bor nära våra sista orörda vattendrag.
Där man idag insett misstagen som gjordes då och vill satsa på naturen och fisket, där de breda pengaflödet finns för dessa regioner i form av fiskekort, bensin, mat, boende, guider, osv osv istället för att som nu, rinna ner i några få människors byxfickor.

Ytterligare ett måste i bokhyllan som tangerar ämnet är Ingemar Näslund och Micke Sundbergs bok Vattenriket i Vålådalen.
Det vatten som tillslut skall hamna i nyss nämnda damm och som jag tycker på ett otroligt fint sätt beskriver i ord och bild Vålåns vatten i fullt liv genom unika naturvärden.
En bok, som om man läser den efter att ha läst Richard Öhmans bok ger svar på hur det skulle ha kunnat se ut för vattnet i Vålån på hela dess resa mot Storsjön.
Underbar text som både ställer frågor men också ger svar på det unika i miljöerna kring Vålån och där bilderna sedan blir till konstverk för kärleken till vattenlivet.

Beställs här!!

Efter lite efterforskningar både via Richard Öhmans boken men också via internet så har jag läst mig till att regleringsdomen är redo för omprövan 2015. Jag hoppas då att Ottsjö fiskevårdsområde står i startgroparna för att få till den numera önskade rivningen av "spärren" i Storån där den mynnar ur Ottsjön. Placerad där då Håckrenmagasinet en gång blev till för att hindra abborre och gädda att ta sig upp i Ottsjö. Dåtidens hinder, Storåfallet försvann under vattenmassorna.

Detta skulle få öring och röding att åter kunna vandra fritt mellan den naturliga Ottsjön och dammen, öringen skulle åter kunna vandra upp i Vålån för lek och för Ottsjön och dess fiske skulle detta innebära otroligt mycket.
Lägg därtill att att ägaren till dammen äntligen kan få ge tillbaka lite av sina tjänade kronor i form av stöd i arbetet med biotopvårdande insatser i Storån men också nedströms Sällsjö för att rädda den lilla spillra som finns kvar av Storbodöringen.
Gör helt enkelt det som alla pratar om, samarbeta kring ett stort projekt för att förbättra fiskenäringen men kanske främst förbättra betingelserna för öring, röding och harr i den konstgjorda sjön Håckren och dess åar och vattendrag.
Jag kanske återkommer med en idé på hur det skulle kunna se ut ur en sportfiskares ögon, och på hur små insatser det egentligen behövs för att skapa dom bästa förutsättningarna för fisken och området utifrån det faktum att vi fortsatt pratar om ett vattenmagasin.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Norrtäljekisar i Härjedalsfjällen

2011-07-24T20:41:00.000+02:00

Det plingar lite då och då i mobilen.
Kul små mms från vänner som just nu fiskar i härjedalsfjällen.

Daniel med resans första öring.
Låt oss hoppas att den växer till sig och att Daniel får tyngre drag i spöt under veckan.

Matte med en fin harr tagen på flugspö och muddler.

Jag hoppas få höra mer från dom under veckan och sen hoppas jag också på att dagarna fram till slutet av augusti rullar på i ganska rask takt. För vecka 34 är det dags för oss att åter sätta oss till rätta i bilen för färd norrut.

Till sist, ett ljus är tänt här hemma, en låga som får symbolisera mina tankar till vårt grannland och främst de familjer som mist sina nära och kära i det ohyggliga som hänt.