Hett och Blött i Hedströmmen

Förvarningarna sa lågt vatten och våra förväntningar på dagen var att det skulle bli varmt, riktigt varmt. De blev en dag som innehöll det mesta.

Förra året så startade jag min semester med att åka till Hedströmmen på gränsen mellan Västmanland och Dalarna. Ett riktigt mysigt vatten visade det sig och vi hann dit ytterligare en gång på semestern. Nu var det dags igen, första dagen på semestern och avresa tidigt. Flugan- och Fruganberg hämtade upp mig och A strax innan sju och första stoppet blev hos Ola i Västerås där jag skulle hämta upp mitt nya spö, ett Sameo Opal Streamer #7. 

Ny "kompis" för fiske efter öringen

Ett riktigt behagligt spö skulle det visa sig och tillsammans med Sameo´s Payload flytlina #8 funkade det superbra. Jag testade med större ledade streamer och en hel del torrflugor. Spöt är snyggt med sin mattgrå klinga och de blanka svarta lindningarna med liten röd dekor.  Det har en ganska snabb tapering med bra tryck långt ner i klingan. Jag både tror och hoppas att vi kommer att få mycket kul tillsamman både i Jämtland och ute vid kusten. Nu kunde jag endast vid ett fåtal tillfällen kasta ut ordentligt, så mera tester kommer så fort jag kommer ut på havet men att gå och rolla ut linan i trånga lägen gick väldigt bra. En liten grej 'r att de få gånger jag köpt helt nya grejer och de haft plastade korkhandtag så har inte den tagits bort förrän första fisken har landats. Spöt har numera inget plastat handtag.

Sommarvärme upp emot de dryga 30 var utlovat och där fanns också en risk för enstaka åskskurar. Vi hade knappt kommit igång förrän den första åskskuren kom och sen varades åska och störtskurar med sol och dryga 30 grader. Det var fukt från alla håll och kanter och lägg därtill det mycket låga vattnet och rena badtemperaturer och ni förstår att öringen inte var på bästa humör. Den var hela tiden i rörelse, orolig och skygg.
Jag lyckades ändå få några stycken att stiga till torrflugan och i en av de bäst syresatta poolerna fick jag en kortare fajt med en fin öring kring kilot också den på torrt.
Spöt invigt och de första öringarna under semestern 2016 var krokade.

En liten sak bara, och ursäkta mig nu, men har man nu sagt att det är vadningsförbud för att skydda flodpärlmusslan så kan väl besökarna helt enkelt följa dessa regler. Har man så förtvivlat svårt att få ut de 3-5 meter lina som behövs så att vadarna måste åka på kanske man skall satsa på att besöka någon av alla våra duktiga kastinstruktörer alternativt fundera på spinnfiske. 

En mindre och vad jag tror originalöring från Hedströmmen.

 

 

Lite bilder som förklarar varför jag fattat tycke för strömmen. Trångt och bitvis jäkligt, små korta strömpartier blandat med små sel. 

Smygfiske och chansen på fin bäcköring. 

Jag är en ganska enkel man när det kommer till önskningar i livet.

Trevligt främmande fick vi också då Esa och Pernilla kom och hälsade på oss...

... fika bjöd Fruganberg på med så färska hallon och blåbär som det bara går att få. Direkt från strandkanten.

Mannen som talade med sländorna

 

Efter regn kommer solsken

 

Middagsdags

Fluganberg, i väntan på vaket

Nu laddar jag om, för på lördag bär det av till Jämtland och byn som gud skapade under en av sina bästa dagar. 

Stort tack för en väldigt trevlig dag, Uffe och Karina, Anneli, Esa och Pernilla.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Vill ni läsa mer om Hedströmmen, titta i vänster spalt under Hedströmmen.

Sportfiskemässan 2016

Klockan är halv fem, i högtalarna meddelas att mässan nu övergått till att anses som en byggarbetsplats. Jörgens kaffemaskin har tystnat och i gångarna far truckar fram för att plocka bort alla spår av vad som bara för någon timme sedan var en upplevelse i glädje, folkligt och en jäkla massa prat om allt som hör till vår underbara hobby.

Jag har tillbringat tre dagar i Älvräddarnas monter och gjort det jag kan för att bemöta våra besökare med allt från kunskap, hjälp och råd, gott kaffe och glädje och jag tror att vi lyckades. Mitt mål med dagarna var att öka på kunskapen om det arbete vi och många med oss gör ute i landet, för våra fiskar och det liv som är beroende av våra sjöar och vattendrag. Jag ville själv höra från er, hur det egentligen ser ut där ute i era trakter och omgivningar, vilka problem finns, vad kan bli bättre. Då Älvräddarna inte är någon sportfiskeförening, hur är era tankar om koppling mellan biotopvård och sportfiske. Till sist, jag ville förvärva nya vänner och medlemmar till det otroliga arbete som Älvräddarna med Christer Borg i spetsen gör.

Christer Borg, Jari Toivanen, Rasmus Gustafsson, Esa Fahlén 

och jag själv mötte upp er i montern.

Det tutar till bakom ryggen på mig, tydligen står jag på en av mattorna i gången som nu skall plockas bort. Tankarna snurrar runt, intrycken är många och en fråga snurrar värre än det andra, 
- Hur kan vi ytterligare lyfta frågan om vikten av biotopvårdsarbetet? 
Hur kan vi göra den än mer publik, ballare, något som många fler vill syssla med i både liten och stor skala, vad kan vi göra tillsammans, kan det till och med bli ett varumärke.
Älvräddarmontern är ganska snart nedplockad och vi lämnar alla lokalen strax innan fem. Årets sportfiskemässa är över, kanske det säkraste av alla vårtecken. På min väg hem mot Roslagen igen så vräker snön ner.

Det är lika bra att jag säger det direkt, jag hann inte runt på mässan för att se på alla nya prylar. Jag försökte ta en ny väg varje dag vid lunch för att i alla fall se lite. Så jag kommer inte heller att ha några häftiga bilder att visa upp på det allra senaste inom alla varianter vi företar oss för att locka våra fiskar till att hugga. Min ambition var och är istället att få fler av dem, få dem att kunna växa sig ännu större så att, när väl ditt bete, i vilken form det än tar sig, landar i vattnet så står där en fisk värdig sitt namn beredd att hugga. För så är det, om ingenting görs så löper en hel del av våra häftigaste fiskar en stor risk att sakta försvinna och sportfiskemässan blir en resemässa, där vi bokar och planerar vårt fiske på annan plats på detta klot.
Nu skall jag direkt säga att mycket arbete pågår och görs och några av de som arbetar hårt för detta, Älvräddarna och Sportfiskarna. Organisationer som växer hela tiden.

Full fart i montern under lördagen

För bara 10-15 år sedan hörde man knappt något om detta, vissa ord var inte ens uppfunna, som tex gäddfabriker. Idag kan man läsa lite här och var om arbetsinsatser för lax och havsöring, gädda och abborre, asp och ål och så vidare. Så saker händer. Kommuner har fått upp ögonen för ord som ekoturism och sportfisketurism och insett att här finns pengar att hämta och speciellt till glesbygd, inlandet och skärgårdskommuner. Så saker händer. Men jag skulle vilja gå ett steg till, jag skulle vilja att medvetandet finns med hos alla oss som sportfiskar. Jag skrev om det tidigare här på bloggen och kalla det det inlägget för ’6 miljoner timmar’. Bland annat skrev jag så här, 
Tänk om vi alla nästan två miljoner som sportfiskar i detta land skulle lägga, säg tre timmar under ett år på fiskevården. 6 miljoner arbetstimmar i fiskevårdens tjänst. För den enskilde 3 timmar utomhus, där korkhandtaget bytts mot en lie, spade eller vad man nu väljer, Vad jag menar är, att man behöver inte bli djupt involverad i olika projekt eller liknande, utan den lilla handlingen kan ge stor effekt.
Tänk er själva, 6 miljoner arbetade timmar i fiskevården och sportfiskets tjänst och det helt gratis. Vi lämnar våra prylar hemma för någon timme och gör tillsammans fiskevården till det hetaste som finns. 

Jag skulle vilja se en utmaning. Alla ni profiler inom vår älskade hobby, som många ser upp till och som följs i en mängd olika sociala forum. Jag skulle vilja att med start nu våren 2016, att ni lägger upp minst en eller gärna flera bilder på när ni kastar lekgrus, välter sten, återplanterar träd i strandzoner, röjer en bäck. 
Ta kontakt med den lokala fiskevårdsföreningen och fråga vad ni skulle kunna lägga era 3 timmar eller gärna fler.
Jag meddelar också härmed att Skeboåns Sportfiske gladeligen tar emot er för en dag. Ni kommer hit, vi jobbar på under en dag för ån, för havsöringen och gäddan och alla de andra i ån som vi sedan fiskar på i Roslagens skärgård, vi käkar lunch i det gröna och jag kan till och med se till att här finns ett gäng unga som gamla som inget hellre vill än att få träffa er och få prata fiske, och var gör vi det bäst, om inte när vi tillsammans tryggar våra fiskars framtid. 
Så? Vem blir först med att anmäla sig till en dag hos oss? 
Kontakta mig på skeboanssportfiske@hotmail.com eller ring mig på 070-246 15 68.
Kanske någon ur årets Fly vs Jerk, som precis som vi alla andra jagar både mängden och den stora fisken blir först att anmäla sig.

Vinnarna presenteras av Johan Ruhe i årets Fly vs Jerk

Snön följer mig hela vägen hem. Sportfiskemässan, ett säkert vårtecken, jo jag tackar. 
I mina tankar kommer jag hela tiden tillbaka till alla möten med både gamla och nya vänner och till det som jag så starkt förknippar med sportfisket nämligen det goda samtalet. Där skillnaden mellan att se sin flugrulle tömmas på både fluglina och backing och paniken som då infinner sig till att sitta lutad mot en krokig björk tillsammans med en sprakande eld en panna kokkaffe och en god vän intill sig är milsvid. I Älvräddarnas monter försökte vi ge besökaren samtalet tid och på scenen pumpade AC/DC när teamen i årets Fly vs Jerk presenterades. Det bästa för mässans besökare av två världar, biotopvård och det hetaste inom sportfiskesverige samlat inom bara några kvadratmeter. Båda behövs och båda måste inse att ingen klarar sig utan den andra.

I Älvräddarnas monter fanns förutom vi, Jonas Långmark med sin geniala uppfinning Line Trap, Leif Milling en underbar man både bakom och framför kameran och Jörgen med mässans absolut godaste kaffe. 
Dessutom så fanns Christoffer Rodell och Simon Nyström’s handgjorda armband att köpa. Det lilla företaget Mickey Finn UF med den stora idén skulle jag säga. Två naturintresserade killar från Katedralskolan som tillsammans valt att arbeta för den svenska naturen med fokus på vatten. Deras huvudsakliga mål är att bidra till en förbättring av Östersjön och övriga vatten i Sverige. Deras idé är lika bra som den är genial, de tillverkar armband av gamla fiskenät från Östersjön med spännen i form av en fiskekrok.
De som gör deras idé unik är att de själva så här långt fiskar upp s.k spöknät från östersjön, återvinner blyet från nätens undertern behåller sedan under- och överternen som blir armbanden och resten skickas på destruktion. 25% av de totala försäljningsintäkterna går sedan till organisationer som arbetar aktivt med denna fråga. I det här fallet 12,5% var till Älvräddarna och Sportfiskarna. All heder åt killarna och deras insatser och arbete. Jag föste ihop dem med Stockholms läns fiskekonsulent för deras problem nu är att få tag på nät. Så här långt har de själva plockat upp nät från bottnen, men med lite stöd från Länsstyrelsen så kanske vi alla sedan kan köpa detta läckra armband. 
Mer sådant här tack!!

Martin Falklind- Fiskejournalen visar glatt vad han tyckte om idén 

med att göra armband av spöknäten.

Christer Borg, vår ordförande fanns med under helgen och gjorde en mängd framträdande både på stora scenen, i radion och hos Janne och gänget bakom FishEco och deras livesändningar. Kolla även in deras andra intressanta livesändningar.

Christer och Janne samtalar om Älvräddarna och vårt arbete

Bara runt hörnet från vår monter fanns Sveriges idag enda kraftbolag med miljövänlig vattenkraft, Tranås Energi. Och efter att jag suttit fast i ett bundet avtal så kunde jag nu äntligen teckna ett riktigt miljö- och vattenvänligt elavtal. Känn på den ni. Kan inget annat säga än byt bort det ni har. För en sportfiskare, naturmänniska eller om du bara är miljömedveten borde det inte finnas något annat alternativ.

Elin Karlsson en av de trevliga människor du möter i din kontakt med Tranås Energi

Jag slår igen bildörren bakom mig, det ringer fortfarande lite i huvudet och öronen från dagarna i hallen. Snart, mycket snart så släpper isen sitt grepp och jag kan på allvar börja med den bästa av alla hobbys, att fiska. Men också med det roliga och intressanta i att vårda våra vattendrag, detta i vårt eget projekt - Skeboåns Sportfiske.

Stort tack till er alla som besökte oss i montern.

Ni gjorde våra dagar riktigt trevliga och igenom ert medlemskap blir vi ännu starkare.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Tight Lines

Hedströmmen, gång två

Tillbaka igen i Hedströmmen, men jag vill varna andra från att göra om detta, åk helt enkelt inte dit.
Här finns bara natur i massor, små jäkla fåglar som truddiluttar, älgar och en liten å som här och var förstör miljön genom att rusa fram i små forsar över klippor,stenar och rötter.
Du får kliva runt, igenom och ibland över buskar och små envisa träd som inget hellre vill än att stjäla dina flugor.
Lägger du sen ut din fluga, ja då skall det huggas envist på den av gulbukade och prickiga firrar i varierande storlek.
Nä, gott folk Hedströmmen är inget för er som gillar öringfiske på riktigt........

......eller så är det precis vad det är.
Jag blev smått kär i denna lilla ström redan vid första besöket, och lovade att komma tillbaka. Redan veckan efter var jag tillbaka, och nu med ett helt gäng naturälskande likasinnade.
Esa gjorde oss sällskap och bortsett från en ytterst liten regnskur i början av dagen så blev det en otroligt trevliga dag, med födelsedagsfirande, god mat och en mängd huggvilliga öringar, plus lite kantareller och blåbär till på köpet.

Granaten

 

Om Patrik själv får välja 

 

Fluganberg

 

Esa 

Huvudpersonen själv (sorry för kamera locket) 

Match the hatch?

Öringen var huggvillig denna dag och alla krokade vi och återutsatte ett antal fiskar.
Om jag nu skulle ha något att anmärka på så var det våra sista skälvande minuter vid ån när vi stötte på några fiskare som tydligen inte läst detta om vadningsförbud.
ATT det skall vara så svårt att kunna läsa innantill. Förra gången jag besökte ån fiskade jag hela dagen i gymnastikskor, denna gång föll valet på stövlar då det var ordentligt surt intill ån, men, det är fullt möjligt att fiska denna lilla å utan att ens sätta en sula i vattnet. Och vadningsförbudet är inte till för att visa andra fiskare hänsyn, utan för att skydda åns raritet, flodpärlmusslan.

I övrigt så blev detta en väldigt trevlig och mysig dag. Nu kanske det dröjer, men var så säker, tillbaka till Hedströmmen kommer jag. För detta är, för dom som känner mig, precis ett sådant vatten som jag trivs allra bäst vid, när kastteknik och längd byts mot smygande och trasslande bland träd och buskar, där flugans färd genom strömmen kan följas i stort sett hela vägen och där öringen attack syns tydligt från din valda fiskeplats.
Här ligger vikten på att hitta fiskens små hålor och sedan komma på om det passar med att menda uppströms eller nedströms och där kastteknikerna är fler än det går att stava till, alla inte fullt så vackra men fullt dugliga.
Kort sagt, detta är så nära mina jämtländska små drömvatten som man kan komma här nere. 
 

 

 

Hedströmmen, så nära norrland vi kan komma här nere.

Middagsdags

Granaten

 

Fina små strömmar och bakvatten

 

Födelsedag by the river

 

Och öringen i Hedströmmen gillar också ST Epoxy

Tack för en lång och trevlig dag

Esa, Fruganberg och Fluganberg, Anneli och Granaten.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

På gränsen mellan två län

Är det värt att åka nästan 30 mil tur och retur för den lilla öringen ni ser i bilden ovan? Jag skall försöka svara på detta här nedan.

Det är med öringfiskare som med golfare tror jag, ingen av dem kan få nog. Det går alltid att förbättra, förädla och det är det som är avigsidan men också tjusningen med att fastna för detta fiske. Jag är inget undantag. Jag fick ett telefonsamtal i söndagskväll och redan på måndag förmiddag satt jag i bilen på väg mot Västerås för vidare färd mot trakterna norr om Skinnskatteberg, på gränsen mellan Västmanland och Dalarna.

Esa ringde som sagt på söndagen och redogjorde för sin plan, han och Ola skulle ta med mig till "sitt" lilla öringvatten och jag var inte svårövertalad.

På min väg mot Västerås där vi skulle mötas så måste jag erkänna att jag funderade mer än en gång på vad jag givit mig in på. Skulle dessa trakter kunna erbjuda mig, vad jag söker i min jakt på Mr Trout.

Väl framme så började vi vårt fiske vid en plats som döpts till akvariet. Men inget fiske utan en kopp kaffe och under tiden som vi tuggade bulle så ser jag en öring stiga mot ytan strax intill stranden. Den hann vaka någon gång till innan kaffet och bullen var avklarade och linan dragen genom spöringarna. En liten nattslände imitation knöts på tafsen och i andra kastet steg den och tog flugan. Några korta rejäla knyckar i spöt och sen var den borta.

Hedströmmen som vi fiskar har sin början i Lumsån och Baggån och mynnar vid Galten i Mälaren. Nästan 13 mil inklusive sina källflöden. Vi fiskar i området som ligger nordväst om Skinnskatteberg. Mestadels en lugnflytande ån som här och var avbryts små forsar.

Här finns en naturlig stam av öring, men det görs också isättningar.

I det område som vi fiskar finns några dammar som fisken inte kan passera, men utredning pågår om att riva ut dessa för att säkra miljön för öringen men också flodpärlmusslan.

Det små strömmarna för mina tankar till mina jämtländska pärlor. Klart fint vatten virvlar ner över hällar och nackar, bildar små bakvatten och hålor som jag förstår att öringen gillar. Ån är inte bred och på det flesta platser når du andra sidan ganska enkelt med flugspö, så vida inte naturen sätter stopp för ditt kastande. Naturen kring ån är på sina platser svårforcerad och för att fiska alla tänka ståndplatser så behöver man här och var använda sig av hela registret inom kastandet.

Jag gillar det, trots att jag satte av två flugor i träden nära ån så är det så här jag vill ha det, öringfiske är inte enkelt när väl flugan ligger på vattenytan, så varför skall det då vara enkelt på land.

Fina vindskydd har sats upp och här och var även bänkar och bord.

Det är förvånansvärt rent och snyggt även om det ligger lite skräp i "hörnet"

Fisket här kostar 150:-/dag och det är enbart flugfiske som gäller.

Vadningsförbud råder för att inte trampa sönder musslorna.

Som jag sa, jag gillar detta skarpt.

Är det något jag ändå ifrågasätter så är det varför man sätter öring av annan art än den som finns naturligt i ån, och hoppas jag innerligt att rivningen av dammarna kommer igång snarast, för vilket litet fiskeeldorado som skulle växa fram.

 

 

Bilder från Akvariet och Varghöla

Efter en stund fiske i "akvariet" med flera tappade fiskar för oss alla tre så var det dags att byta plats. Tanken med denna första gång, var ju att visa mig runt bland fiskeplatserna. Nu skulle jag få känna på en plats som säkert har ett annat inte fullt lika härligt namn, som mina vänner satt på platsen, Varghöla.

Varför namnet? Jo de hade båda turen att få möta varg just här vid ett fiske tidigare under året. Det är inte utan att man blir rätt avundsjuk, för det är ett möte jag skulle vilja vara med om.

Här fiskar man bokstavligt talat där man parkerat bilen, trots detta så infinner sig känslan av att vara långt bort från vägar och civilisation. Skogen står nära strömmen och hänger sina grenar långt ut över ån, som för att skydda den och dess innevånare. Öringen står strandnära och även här går vi bet på ett antal fiskar som tar hårt men som efter en kort stunds drill lossnar.

En kortare regnskur gör att vi stoppar fisket och grillar lite korv vid ett av vindskydden. 

 

 

Bilder från Varghöla och Bron

Återigen platsbyte, en plats som döpts till Bron av en väldigt enkel förklaring, ån passeras av en vägbro. Vi fiskar uppströms och nedströms bron och öringen står precis där jag tänker mig att den står. Trots att merparten är odlad fisk så är beteendet vilt. Även här drillar jag några skapliga öringar, men också här går jag bet på landningen. Men det gör mig ingenting, jag var "hemma" redan när den första steg till min fluga vid "akvariet". För mig är öringfisket inte antalet eller storleken, för mig är öringfisket känslan och lyckan att lura den att ta flugan, och om detta görs i ett område som är naturskönt och har det där lilla extra så är jag fast. Då börjar istället tankarna på hur jag skall göra för att locka den, lägga upp planerna för nästa tur osv.

 

Bilder från Dammen

Ytterligare en ny plats, denna gång startar fisket precis nedanför en av dammarna. Och med tanke på hur det ser ut nedströms denna så hoppas jag verkligen att den snart är ett minne blott och öringen och dessa följeslagare på land kan vandra fritt förbi den.
Nu är det verkligen klättring på schemat, för här är det allt annat än gästvänligt för flugfiskaren. Stenblock hög växtlighet gör det nära på farligt, speciellt efter det regn som föll. Ån går här djupt ner i vad som närmast kan liknas vid en dalgång.
Fiskeplatserna är små och det gäller att trassla ut flugan och samtidigt träffa rätt.
Esa passar på att visa mig ett kast han använder sig av och efter några försök, så ligger även min fluga på andra sidan trots naturens kamp för att sno den av mig.

Vi återvänder en sista gång till Varghölan innan det är dags för mig att rulla hemåt, mot Roslagen igen. Jag fick inte landa någon av åns större öringar, men här finns det sådana.
Jag landar hemma efter en mer än lovligt innehållsrik hemresa, som innehöll allt från älgolycka till biljakt. Ingetdera med mig inblandat dock.
Hedströmmen har tagit plats i mitt öringhjärta och jag måste säga att jag är lite avundsjuk på mina fiskebröder som har detta vatten inpå knuten.
Om frågar ni mig, så är svarte solklart ett stort ja. Det var helt klart värt de 30 milen för den lilla öringen.
Jag kommer tillbaka, förr än ni anar till denna lilla öringå.

Stort Tack Esa & Ola för dagen i "erat" lilla öringvatten

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>