torsdag 19 januari 2017

De första 50 gjorda.

Nåja, vad är det att fylla 50....? 
De kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbart…..

I unga år fiskade jag oftast ihop med min far och några vänner till familjen. Alla var de kring 50 år och jag minns så väl när jag, het och hungrig, ville ge mig ut i nattmörkret för att jaga storöring. ”Gubbarna” drog på svaret, kom med en hel palett av undanflykter, svårt att gå, svårt att byta fluga och andra i mitt tycke undaflykter. Nu har jag kommit ikapp dem i ålder. Ivern att komma ut i mörkret finns kvar och några ursäkter finns inte. Jag räddas dock av att ett par läsglasögon och en pannlampa finns med i packningen. 
Jag tar det försiktigare idag vid promenaderna till och från fiskevattnen, speciellt i mörkret, går hellre runt än hoppar över eller ned för ett hinder.
Förra säsongen gjorde jag dock ett av få undantag i min iver att komma i bra kastläge.
- Jag var ingen liten lort jag vågade hoppa. Och som jag hoppade!!

Det kunde inte sluta på något annat sätt än med ett fall såklart. Ena foten väl förankrad under en rot i slänten och den andra ute i ån på den mjuka bottnen. Fallet var oundvikligt, långt ifrån snyggt. Vattnet kallt.
Numera finns alltid extra tröja med i packningen så efter ett byte så var jag torr på överkroppen i alla fall. 

Vattnet i vadarna blev snart kroppsvarmt.

Så förlåt mig kära fiskevänner från förr, jag förstår nu vad ni gick igenom.
Jag förstår våndan över att inte ha synen med sig vid fisket i mörkret eller vadningen. Numera är det ju ett måste att vända sig bort från strömmen tända pannlampan, på med glasögonen för att byta fluga.  Det är inte längre lika lätt att ta sig fram längs regnblöta fiskestigar i mörkret. Då var det om möjligt en handburen ficklampa som gällde vid promenaderna hem i natten. Byta fluga gjorde man genom att hålla upp fluga och tafs mot natthimlen, ljuset räckte. Någon ålderskris finns alltså inte utan bara den där våndan över att tecknen på åldrande börjar te sig allt tydligare.
 
Min 50 års dag indikerar också att jag under året firar mitt 50;e år i rad Ottsjö. Vid en snabb huvudräkning så innebär det att jag som minst har gjort 120-130 talet resor tur och retur till min kära by. I tidigare år åkte vi som familj ofta både vinter och sommar. På senare år, då jag själv suttit vid ratten, så har det blivit mindre vinteråkningar men desto oftare på sommaren istället. 2 till 3 vändor är inte ovanligt och några år till och med 5-6 vändor.
Visste ni att runt jorden är det vid ekvatorn lite drygt 40 000 km.
Med drygt 120 mil tur och retur så räcker mina resor upp till Ottsjö gott och väl till några varv runt jorden. 
- Det sägs ju att man blir lite korkad och gör vad som helst när man är förälskad.

Jag måste säga något kort om byn också även om dess betydelse i mitt liv är svår att förklara i ord. 
För vad som än hänt i livet så har alltid byn välkomnat mig. Den har fångat in mig i sin vackra famn i stunder av sorg och saknad men också delat min glädje. Den har funnits där som trygghet och ett lugn långt ifrån vardagens stress. Det bästa med platsen är att den alltid låtit mig bara få vara Patrik. Stämplar, roller och masker finns inte. Mina första stapplande steg har jag tagit där uppe och de har även mina egna barn gjort.
Min mor och far har naturligtvis har stor del i den jag blivit som människa men Ottsjö, byn och människorna där, är absolut en av hörnstenarna på vilken jag som person idag vilar.
Vänner som Erik, Lars-Erik och Haldo har betytt mycket genom åren. Idag finns ingen av dem kvar. Alla har de lämnat ett stort tomrum och saknad efter sig. De fattas byn och de fattas mig. De personifierade det sanna Jämtland i mina ögon, hårt arbetande människor, karvade ur de knotiga fjällbjörkarnas land. Inte rädda för att ta i eller säga sin mening. Livsnjutare med stora hjärtan och ständigt med den där glimten i ögat. 

De är fortfarande förebilder för mig och finns ofta med mig i tanken. 

Hur framtiden ser ut har jag ingen aning om, vilket är otroligt skönt.
Mål finns ju alltid, både stora och små.
Jag lufsar väl på längs vägen, njuter stunden och håller fartgränsen, för bråttom har jag inte. Försöker beta av mina mål ett efter ett. Här och var kommer jag att svänga av in på intressanta avtagsvägar för att se mig omkring.
Även om pengar gör livet delvis lite enklare så är det inte det som står högst på önskelistan. Får jag istället önska något så är det att livet skall ta väl hand om mina två älskade söner som nu tar stora kliv ut i vuxenvärlden. Att de skall gå bra för dem och att deras mål i livet kommer dem till mötes.
Jag vill ha hälsan och kunna ge mina vänner det bästa jag kan ge dem, del av min tid så ofta jag kan.
Jag kommer fortsatt ta mig till platser som jag trivs vid, njuta det bästa ljud och dofter som finns, forsens brus, eldens sprakande och doften av nykokt kaffe.
Jag hoppas kunna nöta ut många vadare än och att en och annan öring fortsatt vill stiga mot mina flugor.
Svårare än så behöver inte livet bli för en som strävar efter att sluta som ”miljonär” i upplevelser.

En häftigt tanke vore, om jag kunde få sitta på slänten vid ån som en väldigt gammal man, se ut över omgivningarna och tänka, 
-Det här var mitt liv, wow vilken underbar resa!

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>




fredag 13 januari 2017

Håll i hatten och ducka ”Svensson”….

I en energiöverenskommelse så förbereder nu regeringen skattesänkningar på närmare 3,3 miljarder kronor per år för kraftbolagen. Huvuddelen är lättnader i vattenkraftverkens fastighetsskatt. I överenskommelsen står också att vattenkraften ska leva upp till moderna miljökrav, och att miljölagarna ska moderniseras och vattenkraftbranschen ska inrätta en fond för att dela kostnaderna för miljöanpassning. 
Det låter ju bra så här långt, att skattelättnaderna skall till viss del användas för att finansiera en miljöanpassning via en fond. Problemet är att energiöverenskommelse genomförs utan några krav på att fonden ska vara på plats till ett visst datum. Branschen kan alltså som vanligt fortsätta förhala sin miljöanpassning.

Slutnotan då, vem betalar energiöverenskommelsen?
- Det gör "Svensson", alltså du och jag.
En genomsnittlig villaägare med elvärme kan räkna med en skattehöjning på 800-1000 kronor om året.

Nu finns dock chansen till skattelättnader.
Den decentraliserade förnybar elproduktionen, såsom vind-, sol- och småskalig vattenkraft.
Alltså fler av oss kan äga och använda alternativ så som sol, vatten och vind istället för el från kärnkraft och storskalig vattenkraft som enbart ägas av de stora aktörerna och staten.
I dag får de som bor i villa och som sätter upp solpaneler på sitt tak eller installerar ett litet vindkraftverk på tomten en skattelättnad för den egenproducerade elen.
Tyvärr så utesluts ju alla som bor i lägenhet.
Lösningen på det blir enligt samma finurliga regering att skattelättnader ges även till de som äger andelar i exempelvis sol, vind eller småskalig vattenkraft. 
På så sätt kan alla ta del i och producera egen förnybar el på lika villkor, oavsett boendeform.
Man är också från regeringens håll helt övertygade om att detta har en bred folklig förankring och är en förutsättning för en klimatsmart omställning för den breda massan.
När nu regeringen planerar att sänka skatten med 3,3 miljarder per år för eljättarna och tillsammans med dem skicka notan till ”Svensson”, så är det mer än någonsin angeläget att uppmuntra hushållen till att producera sin egen förnybara el. Man bör dock veta att den småskaliga vattenkraften är kanske den mest miljövidriga kraftkällan vi har i Sverige. Där bör ingen som helst utveckling ske, utan endast en avveckling.

Men det är inte slut här, det blir bara bättre och bättre.
Regeringen med Miljöpartiet i spetsen har nu infört en ny skatt.
Från och med 1 juli måste den som har en större solcellsanläggning betala en energiskatt för den el man inte längre köper från det vanliga nätet och för att man tillverkar egen solel. Summan är 30 öre per kilowattimme om anläggningen har en effekt på 255 kilowatt eller mer. Har ägaren flera mindre anläggningar som tillsammans överstiger dessa kilowatt blir man också skattskyldig.

-Trumvirvel & fanfar någon?

Jag kan inte förstå hur vi år efter år bara kan, från myndigheter och statligt håll, se på när kraftbolagen dikterar villkoren kring vår energipolitik. Där de också sätter ner en stor fot i miljöpolitiken genom att hela tiden tillåtas förhala miljöanpassningen av vår vattenkraft. 
Vår regering och våra myndigheter såg tidigt i kikaren det annalkande mörka hotet i fjärran för våra vattenägare som EU’s vattendirektiv innebar. Det som de nu gör är att vända på kikaren för att hålla hotet på avstånd.
Man vispar runt bland skatterna och tror att det är en lösningen när man slutligen enas om att ”Svensson” skall få skattelättnader om de producerar egen el.  Då är det klart att kraftbolagen surnar till och kräver åtgärder. Det står ju vinstminskning för dem skrivet rakt över förslaget, en vinstminskning som även drabbar staten i minskade intäkter.

2004 infördes vattendirektivet i svensk lagstiftning vilket säger att vi skall ha tillräckligt mycket vatten av god kvalitet, både idag och imorgon. EU:s ramdirektiv för vatten (eller vattendirektivet) anger vad EU-länderna minst ska klara vad gäller vattenkvalitet och tillgång på vatten.
Arbetet genomförs i olika cykler och den första cykeln avslutades 2009, följande avslutas 2015, och den sista avslutas 2021. En cykel inleds med att vatten kartläggs utifrån befintlig övervakning. Underlaget används sedan för att bedöma och klassificera vattnets tillstånd och påverkan, fastställa miljökvalitetsnormer och vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå god vattenkvalitet. Förvaltningsplaner upprättas för arbetet. 
Bakom detta arbete finns ett hot om vite från EU om länderna inte uppfyller de krav som vattendirektivet innebär. 2021 skall alla ha en plan för eller helst ha genomfört arbeten för att vattendragen skall ha god ekologisk status enligt direktivet. 
Om detta inte är genomfört så utfaller vitesföreläggande på Sverige och således de vattenägare som inte uppfyller kraven.

Det är om det som hela debatten nu handlar, då kraftbolag och enskilda vattenägare försöker svära sig fria i enlighet med vad som anses som vattenägarens ansvar. En del av bolagens vinster borde alltså ha gått till miljöanpassade åtgärder vilket de nu inte har gjort då man hela tiden försökt förhala detta. Nu inför regeringen alltså skattelättnader enligt texten ovan för att ytterligare kunna underlätta miljöarbetet. Ändå avsäger sig vattenägarna ansvar. Det hela har gått till att en hård debatt nu bedrivs i olika medier sedan 2004. 
Om vi nu leker med tanken att en miljöanpassning inte gjorts till 2021 och vitet utfaller på Sverige. Vilka kommer att få betala den notan då tror ni?
Naturligtvis så kommer detta att synas på våra elräkningar i höjda omkostnader för distributionen av el exempelvis.

Några få, som Älvräddarna, Sportfiskarna och Naturskyddsföreningen har förstått allvaret i detta och försöker på alla sätt påverka till att vattendirektivet skall efterlevas. Myndigheter och staten svarar med utredningar, riksdagsdebatter, forumdagar och en och annan införd skatt som helt missar sundhetens piltavla.
Miljöpartiets skatt på egenproducerad solenergi är som att sätta huva på pilkastaren, snurra denne åtta varv och sen be personen kasta skattepilen.
Hela Sverige duckar och denna gång träffades det som de borde brinna mest för, egen producerad solenergi.

Kraven uteblir, tiden går och nu återstår bara 4 år innan vitesföreläggandet inträder. Däremellan skall vi ha ett valår. Tror ni på några större krafttag i rätt riktning av nuvarande regering som har ett år kvar på tronen?
Tror ni att en eventuell ny regering kommer att ta tag i detta från 2018?
Nya utredningar, nya debattdagar och träffar med branschen kommer att bli svaret vi får. Att läsa det som redan gjorts i utredningsform vore mer eller mindre otänkbart.

Jag är medlem i Älvräddarna och Sportfiskarna. De organisationer i Sverige som just nu arbetar hårdast med att belysa detta faktum och påverka till en förändring. Dessutom arbetar jag ideellt massor av timmar varje år för att Skeboån skall uppfylla kravet på god ekologisk status innan 2021.
Vad kan du som ”Svensson” göra då får att om möjligt påverka, visa ditt missnöje eller belysa frågan.
Mitt förslag är, gå med i någon av föreningarna som arbetar för en förändring, fler medlemmar ger mer tyngd.
Gå sedan med i någon lokal förening som arbetar fysiskt med åtgärder i något vattendrag i din närhet, stöd deras arbete.
Känner du för det, tycker att det verkar kul och intressant, anmäl dig vid något tillfälle att hjälpa till.
Magnus Karlsson, Lisa Ekdahl, Jill Johnsson gjorde det.
På bara några timmar byggde de en lekplats för havsöring på Gotland.
Du kan du också, det vet jag.

Om inte vi reagerar, försöker påverka eller visar vårt missnöje så är mitt enda råd.

- Håll i hatten och ducka ”Svensson”…fler skattepilar kommer då notan skall betalas.

-=No Happy Fish Today=-


söndag 1 januari 2017

Same procedure as last year....

Det skiljer ett år mellan mina två senaste fisken efter havsöring och ändå handlar det endast om timmar.

+10 grader i luften och bitvis lätt regn. Skulle kunna vara beskrivningen av vilken midsommar som helst, men nu gällde det nyårsafton och den korta tur vi gjorde igår till kända kuststråk. Anneli hade sin första följare och jag tappade en fisk efter kort fajt. 

Fluganberg på fiske nyårsafton

Esa hörde av sig någon dag innan nyårshelgen och tyckte nog att förra årets premiärfiske på nyårsdagen kunde vara något att göra igen. Rätt hade han, skall någonting bli en tradition, så bör det upprepas. Så nyårsdagen 2017 inleddes på samma sätt som 2016, med fiske på kusten tillsammans med Esa, Fluganberg och Granaten.

Esa på plats då dimmorna lättade

Fluganberg och Granaten

Frostade och hala klippor, nästintill vindstilla och en låg men vacker sol, de få timmar den tittade över skogskanten.

Granaten möter morgonsolen på håll

Esa på yttersta klipphällarna som för dagen badade i solsken.

Esa var den enda av oss som hade kontakt, vi andra, som suttit tillsammans och firat in det nya året fram till 03:00, kastade oss genom vik efter vik, njöt av solen och den friska luften utan att känna den minsta kontakt.

Granaten

Granaten när dag möter kväll

Känns som vi är någonting bra på spåren nu, för visst är det väl redan vid tredje gången som man kan kalla något för en tradition. 
Esa, Same procedure as every year.



¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


lördag 31 december 2016

Årskrönika 2016

Jag såg en väldigt fin bild på Facebook hos en av mina vänner bara någon dag före jul. 
Ett par vita lovikkavantar, ni vet den där sorten som mormor stickade åt oss som barn, ligger korslagda på en snöklädd gärdsgård. I bakgrunden syns ett grått knuttimrat hus, färgat av tidens tand. Snön yr i luften. Med en liten gårdstomte i grå rock och röd luva i bilden så skulle bilden kunnat varit hämtad från Jenny Nyströms värld. 
Bilden viskade julstämning även utan tomten, förmedlade lite av barndomens jul till dofter från nyuttagen skinka, kanel, glögg, marschaller, skumtomtar och Trio mé Bumba i Yngve Stoor's klassiker Sjömansjul på Hawaii. Tänk va en bild kan få oss att minnas.

Jag bläddrar och funderar, vilka minnen som sticker ut från året som gått?
Mina vänners sjösättning av deras nya båtar är ett sådant. Att se på när gashandtaget förs framåt och det bär iväg, dom leendena är obetalbara. Mindre kul var dock dofter av brandrök, men allt slutade lyckligt och båten var snart tillbaka i sjön igen.
Minns gäddsäsongen och då speciellt våren som var riktigt bra.  Eller som när kära vänner var på besök redan i början av året på havsöringsfiske och båda kunde kroka fisk. 
Resorna till Jämtland blir alltid minnesvärda och de första krokade öringarna i Skeboån under provfisket kan ni tro är väldigt speciella.
Visst är det konstigt hur lika och samtidigt hur olika vi ser på bilder, minnen, upplevelser eller äventyr och med vilka känslor vi kopplar samman bilder och minnen.
Det jag ser är kanske inte samma som du ser.

Det goda som jag minns kanske inte är det som du skulle satt i första rummet.
Det gångna året har jag laddat "mest-minnen-när-jag-dör-kontot" med många sådana minnesvärda stunder. Allt förenat i kärleken till flugfisket, naturen och vänskapen.

Nu återstår endast några få timmar innan vi tar steget in i 2017.

Vad kommer detta år att föra med sig tro?
Lyckligt ovetande sammanfattar jag 2016 i ett litet bildspel och hoppas att det kommande året kommer att innehålla minst lika många fina stunder. 

Så till sist, till alla er som varit en del av mina små äventyr under året vill jag rikta ett speciellt tack och hoppas att vi snart möts igen. 



¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>




måndag 19 december 2016

Strandpromenad

4;e advent och jag tog en promenad längs kanalen med vännerna.
Vi kände och fick gädda och såg öring.
Solen sken och jag tror jag såg två tomtenissar.


Röd är en gångbar färg så här års.

Fluganberg drillar gädda

Granaten hittar ett hål i den tunna isskorpan

Väddö kanal, lite lugnare än på sommaren


Tomtenissar?

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

söndag 11 december 2016

Strandglöggen 2016

En tradition så här i juletid är vår strandglögg, i år inget undantag.
Åren rusar och nästa år firar den 10 år, får nog slå på stort då.
Årets glögg blev en blåsig historia. Ingen öring landad men Granaten hade en följare och jag en skaplig som var upp bland stenarna innan den spottade ut och vände åter mot havet.

Anneli vågade sig ut på klipporna....

.... tror ni hon blev blöt?

Havet, en plats för tankar och trevliga stunder. 

Glöggen på gång.

....och där satt vi och kände in må ni tro.

Granaten

Esa, the Surfer


Hann inte fram innan månen nästan var borta.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

fredag 2 december 2016

Upprört hav

Minsta sagt blåsigt vid dagens tur till havet. Ingen öring men inte heller så många kast men vi var ute och en dag vid havet är aldrig fel, oavsett väder.


När snön kom, kom den vågrätt


....helt utan blev vi ju inte.




Vad tror ni? Blev Granaten blöt?

I sundet strömmande det som i den bästa av älvar




¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

torsdag 24 november 2016

Årets Från Fluga till Antispinn

Den glimmar till i höstmörkret, en flugfiskemässa precis som man vill ha den, en välkomnande mässa.

Årets Från Fluga till Antispinn gick av stapeln under den gångna helgen. Niklas och gänget bakom mässan har lyckats att skapa en mässa som ger besökaren möjlighet att träffa gamla vänner eller träffa nya, känna på prylar där den som förevisar har tid att berätta om grejerna och där du som flugbindare kan träffa några av de bästa vi har i landet och få tips.

Detta är inte mässan som överöser dig med diverse olika säljknep, här går du runt bland flugbindare eller olika leverantörer av spön, rullar eller upplevelser.
Hela tiden pågår det samtal om fisken, fiskeplatser eller prylar och teknik och precis när som helst kan du hamna i långa och intressanta samtal.
Det är lite som samtalen kling lägerelden, möjligen med en aningens högre ljudvolym.
Jag gillar detta format skarpt, tiden flyger iväg. Mässan kan te sig liten när du kliver in som förstagångsbesökare men ge dig själv och andra tid och du skall se att du knappt hinner runt under de timmar den pågår.

Dagen avslutas med middag på kvällen där samtalen oftast fortsätter till långt in på natten. Under middagen hålls varje år en auktion till förmån för något arbete med våra vattendrag och fiskar. För några år sedan var det vi i Skeboån och vårt arbete som fick den stora äran. I år var det Testeboån och det fina arbetet som görs där för havsöring och lax bland annat som fick ta del av pengarna.
En fin gest från arrangörerna av mässan och av alla de som skänker grejer till den.
Jag själv ropade in några fina streamer's och gäddflugor under kvällen och tillsammans med mina vänner Fluganberg och Granaten så ropade vi in en fiskedag i Alsterån till försommaren.  

Fotograf denna gång - Lars Granat

Det första som möter oss som besökare är denna trevliga trio, 
Christer, Gunnar och Lasse (bakom med kepsen).
Mer välkommen än så blir man inte.

Kristian Lager visade Epicspön och nog kändes dom riktigt trevliga.

Andreas Andersson, i mitt tycke en av de duktigaste 
flugbindare vi har i landet på bland annat gäddflugor. 
Jag kan meddela att just gäddflugorna inte bara är 
snygga, dom fiskar otroligt bra också. 

Thomas Roos som numera kan titulera sig Nordisk mästare i flugbindning.
Då förstår ni själva vilken nivå han håller.

AskaLasse. Går det att hitta någon mysigare och trevligare och vilket hantverk sen. 
Tillverkar flugaskar där du kan sätta dina guldkorn inför kommande säsong.
Äntligen blev även jag ägare till en.

David Stenström, flugbindare och fotograf i den absoluta toppen.

Litet, intimt.....

.....och väldigt trevligt!

Kvällens avslutande middag med tillhörande välgörenhets auktion.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Stort Tack till Niklas & Co för en återigen väldigt trevlig dag och kväll.



tisdag 22 november 2016

Det här med havsöringsfiske är härligt!!

Det är i mitten av december, solens sista strålar smeker stranden. En silverblank öring ligger på sida i strandkanten, precis intill ligger ett flugspö och en till stora delar näst intill nystruken fluga.
Bilden är klockren i skärpa och fotografen har till och med lyckats få med delar av den vackra omgivningarna utan att avslöja för mycket var någonstans de är. I bild två står flugfiskaren själv på knä i vattenbrynet med öringen lyft en liten bit ur vattnet. Det droppar förföriskt från både fisken och fiskarens händer ner i den gulbruna tången som syns i bilden nederkant. Fiskaren ser obekymrad ut och ler så till och med solen framstår som svag, öringen är en silverblank välnärd torped på dryga 2,5 kilo. 
Öringen återutsätts och fisket fortsätter och efter en liten stunds fiske så står denne med böjt spö igen.
Allt börjar om, drillningen filmas när fiskaren kliver runt bland klipporna för att följa öringen minsta rörelse. Någon håv behövs naturligtvis inte, utan när kampen är över ligger fisken på sida i strandkanten och fotograferingen tar sin början igen. 
Havsöringsfisket kan te sig enkelt när vi sitter hemma och läser om detta eller tittar på klippen som lagts upp på någon av de videokanaler som finns och som vi ivrigt följer.

Jag har fiskat havsöring från och till under många år och nog finns det dagar som är bättre än andra. Men ska vi vara ärliga, havsöringsfiske på kusten under vinterhalvåret är oftast något helt annat än det som beskrivs här ovan.

Klockan är strax efter nio på förmiddagen, snön yr och kvicksilvret visar på strax under fem minusgrader. Jag står med fötterna i min blåa kasse från IKEA och försöker så snabbt det går att få på mig vadare och de extra lager kläder som behövs som skydd för kylan.
Vattnet är svinkallt så det krävs dubbel uppsättning av lager på lager principen för att över huvud taget kunna kliva ner i vattnet.
Jag är ju lite stela normalt och kroppsformen medger inte längre några tjusiga profilbilder och inte blir det bättre när de sista plaggen fått sin plats och dragkedjorna har dragits igen.
Pulsar genom snön ner mot kusten, vågorna slår elakt mot stranden och piskar vattnet långt upp på klipporna.
Bredbent, försiktigt och med armarna en bit ut från kroppen tar jag mig ner i vattnet på fiskeplatsen. Flugan lossas ur spöringen och det är dags att kasta.
Vinden ligger på från sydväst in mot stranden så borta är alla försök till att få till några perfekta loopar, från första kastet och under resten av dagen kommer kaststilen mer påminna om de stora yviga rörelserna man gör när den elaka bromsen flyger runt huvudet på sommaren. Detta uppblandat med några mer eller mindre hetsiga dubbeldrag gör det hela sett från sidan blir till en livsfarlig katt och råtta lek mellan flugan och nacken.
Vågorna jobbar på och gör allt de kan för att man skall tappa balansen.
Flugan "hamnar" drygt 10-12 meter ut från land och redan den andra vågen tar tag i linbågen och ger flugan lite extra fart i draggningen.
Jag ler mot mina fiskevänner, men det är inget de ser då buffen möter luvan på jackan i höjd med näsvingarna. Jag myser, det här med havsöringsfiske är härligt. Nu är jag igång, linan viner ikapp med vinden, öronen har sökt skydd under mössan och i takt med att antalet kast ökar så byggs det vackra isskulpturer i spöringarna. 


Isringar eller spöringar

T.v Hockeybanan  -  T.h Esa som tagit ut i kastläge 


Fluganberg vadar istället längs stranden

Ingenting på första försöket och nu kommer vi till nästa detalj med flugfiske så här års, förflyttningen.
Två alternativ finns, vada sig fram bland vågor och hala stenar eller gå iland och försöka ta sig fram på den nyspolade isbanan på klipporna. Mellan mig och nästa "heta" plats ligger välspolade och översnöade klippor. Nu blir det en fajt mot elementet och förhoppningsvis ett fungerande balanssinne för att komma hel ner. På ganska stadiga ben tar jag mig mig ner för den första biten men sen är det som att balanssinnet lämnar min kropp, vi som varit ett med varandra blir nu till en duo som som sjunger falskt.
Min ena vadarsko glider i en riktning som inte överensstämmer med vad någon muskel eller sena i min kropp är gjord för och det blir att tvinga fot nummer två att motvilligt följa efter. Med intagen fartställning glider man sen ned utmed klippan och hoppas att färden skall avslutas mot ett farthinder nere vid strandkanten. Boklöf's V-stil kan vara att föredra eller lägga tyngden på "dalskidan" och ploga ner. Den här gången stoppades den vådliga färden av en sten som ligger begravd av tång och det är bara att kliva ner i vattnet och ut med flugan igen.
Det är också oftast redan här som de första svettpärlorna börjar rinna längs ryggen. För det skall man veta, fryser på kroppen gör man väldigt sällan.
Det höga vågorna däremot kyler snabbt ner händerna och gör att det smakar salt i munnen.

Granaten smakar saltvatten

Den här proceduren görs nu om och om igen, klippa efter klippa, plats efter plats fiskas av. Svetten tilltar och godiset man tuggar på smaksätts av sältan från havet.
När, eller vi skulle ju vara ärliga, om nu en öring hugger så infinner sig nästa balansnummer. Upp med spöt i högt läge för att om möjligt hålla linan spänd mot fisken som rusar av och an ibland vågorna. Att på lätta fötter följa fisken är en i stort sett omöjlig uppgift utan att det skall sluta med att man i sin helhet återförs till det element vi en gång klev upp ur.

 
Jeanette "Fiskemorsan" drillar öring i vågorna


När väl fisken ligger i håven så skall man ta sig in till stranden lossa flugan och har man nu tur så finns en av kamraterna i fritt fall ned längs berget för att bistå. Om inte så får man se till att hålla ordning på alla grejerna själv. Stående på knä med ryggen mot havet och vågor som leker bulleri bulleri bock på ryggen försöker man nu få fram kameran för en snabb bild innan fisken skall återutsättas.
Vet inte hur många bilder jag har hemma med suddiga öringar eller bilder där endast en halv smitande öring finns med. Luvan på jackan åker ner och att tänka på horisonten
och andra tips vid komponering av bilder är kunskaper som inte får plats dessa dagar.
Om nu en kamrat lyckats ta sig fram för att kunna hjälpa till med fotograferingen så är det inte utan att man väl hemma vid datorn undrar vad det är som kan ha gått så otroligt fel. På bilden finns ingen fluga, möjligtvis en nedisad tilltrasslad liten knytt. På bilden syns också en svettig delvis kritvit men uppenbarligen glad fiskare. Öringen sprattlar vilt och det är mest undersidan man ser.

Inte alla poseringsbilder man är stolt över

Med luvan på sned vantarna i munnen och flugspöt i ett krampaktigt grepp i handen reser man sig sen, ler och skriker mot havet, -Det här med havsöringsfiske ÄR härligt!!
I samma stund påkallar balansen på uppmärksamhet...

Buffen upp, luva ner

T.v Fluganberg i det plötsliga snöfallet  -  T.h Fluganberg letar öppet vatten

Till sist, bra omdöme, vadarstav och broddar löser oftast det flesta situationer.
Man bör helst inte åka ut ensam. Havsöringsfiske på kusten vintertid kan vara farligt om man inte tänker sig för men för det mesta är det en njutning.
Doften, ljuden, horisonten och hugget från öringen är väl värt mödan de dagar som vädret är lite tjurigt.
Jag vet nog ingen plats som jag hellre möter de första vårtecknen på än ute vid kusten. Snö och is ligger fortsatt kvar på land men det öppna blå havet fylls av ejderns och alfågelns sång, sångsvanar på mellanlandning på sin färd norrut, solen som värmer frusna händer och kinder och havsörnens skriande i skyn och så det där hugget...

-Det här med havsöringsfiske ÄR härligt!!


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>