söndag 28 augusti 2016

En sammanhängande följ av sju dagar.

En vecka, en sammanhängande följ av sju dagar. Ibland efterlängtad, ibland jobbig. Oftast masar den sig fram då siktet är inställt längre bort i kalendern och väl framme är den över strax efter den börjat.

Just den här veckan har jag gått och sett fram emot länge. Veckan då vi om än för bara några dagar skall försöka mota höstens antågande med sommarens sista svepande fluglinor över strömmen.
Truckförare, elektriker, kockar, it-tekniker, inspektörer eller vaktmästare, vi är alla lika. Samma förutsättningar, samma förhoppningar. Öringen varken ser eller gör någon skillnad på oss. Vi känner alla samma lycka när väl hugget kommer och samma uppgivenhet om den sen lossnar. Runt elden blandas högt med lågt och njutningen sköljs ner med en kåsa kokkaffe. Om livet ändå vore lika enkelt jämt eller rättare sagt, om vi människor ändå gjorde livet lite enklare.
Inte undra på att jag redan nu längtar upp till nästa gång vi alla ses igen.

SMHI och YR kunde inte enas, vädret såg ut att bli allt annat än trevligt vissa dagar. Men väl framme så skulle det visa sig att YR slog SMHI's prognos med hästlängder. Vädret blev kanon så kring det fanns inget att skylla på. Vattennivån var låg i ån och de mindre åarna stod knappt att känna igen. Jag håller alla mina tummar nu för att september skall bli blött så öringen kan ta sig upp till sina lekplatser.
Merparten av tiden lades på Storån för att söka den större fisken som börjat röra på sig.
I ett litet bakvatten lägger jag min stora Elkhair, låter den svepa med strömmen och ser hur en större öring backar upp mot flugan, tar den och vänder ner mot bottnen igen. Jag lyfter spöt och i samma stund rusar öringen genom höljan ut i strömmen och ner till nästa större grop. Jag följer efter på hala stenar, får stopp på den och styr den in i det lugnare vattnet. Öringen står stumt mot bottnen men ån är klar och där nere ser jag fisken. Nästan rusning tar fart, ut i strömmen, över till andra sidan för att sedan med viss övertalning komma tillbaka in i gropen. Ytterligare två tre rusningar innan jag ser den för första gången i ytan. Den är riktigt vacker, på väg att få sin lekfärg. Den ligger på sida, spänner sig, testar mig och spöt. Ingen vill ge sig. Flugan sitter hårt i nedre käken. Uppskattningsvis 3 kilo öring vispar till med stjärtspolen och försvinner ner mot bottnen. Återigen en rusning, en kortare innan jag får den åter till gropen.
Vi håller på i kanske 5-10 minuter. Jag gör felet att börja känna mig lugn, håller spöt spänt och låter fisken jobba sig trött. Den går rakt emot mig strax under ytan, jag famlar efter håven men släpper den tanken då den går in på det grunda vattnet, rusar sedan snabbt uppströms och ut i strömmen igen. Stenen sticker precis upp över ytan, tafsen lägger sig runt den och jag hinner inte flytta mig innan tafsen går av.
Tomhet, ilska över mitt lugn, denna tomhet. Fan fan....fan!
Den var riktigt vacker. Smärtan framstår som lite mindre då jag i alla fall fått se den.
Fan fan....fan!

Veckan går, flera av oss får skapliga öringar kring och strax under kilot. Kontakter finns med de bättre och vi ser fin fisk hoppa framför oss.
JP har en stor följare som endast nafsar lite i flugan innan han ser den vika av ut mot djupet igen.
Vi fiskar gamla kända vatten men också nya, jag njuter och önskar att e
n vecka var en sammanhängande följ av flera än sju dagar, i alla fall här och nu.       


-=Lite bilder från våra dagar=-

Utsikten från stugfönstret i Ottsjö tillhör Sveriges bästa, om inte DEN bästa.

Don Roberto i homepool

Ottfjällets behagliga skugga

 
En halv dags megawattsutsikt, sen fick det vara nog.
Några harrar blev det på den magiska Mullbänken.

Granaten tar igen sig mellan passen.

 

 
Storån, en spillra av sitt forna jag, men fortfarande vacker.
Hon döljer 
hemligheter som hon då och då delar med sig av om man vet att värna och inte ta henne för givet.

En eld, kokkaffe och vänner.
Jag är en enkel man med enkla önskemål.
 

Fluganberg med de vackraste som finns, en fjällöring.

 
Jag själv med en skönhet tagen på Eslind's Dyret Gnaget Edition.

Eslind "fångar dagen"

Swich swich med switchspöt. 

Granaten laddar.

Det är det HÄR det handlar om.
Detta är njutningen med flugfisket. 

 
Inte bara Nya Zeeland som har det.
Ginklara strömmar med skygg öring finns även i Jämtland.
 
Testade på ett nytt vatten. Första kastet gav denna.....

....Fluganberg var inte sämre han.
Denna tog i hans andra kast.
 
 
Tidig morgon på selet.

Granaten drillar harr

Den står utanför dörren och väntar.
Vemodets klocka är slagen, hösten är strömmens väntande gäst.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Stort Tack för kanontrevliga dagar i Paradiset.
Robert, Anders, John-Paul, Ulf och Lars.  


Dagar som i vinter kommer att vara min längtans värmande omslag.

  
 

lördag 13 augusti 2016

Övning ger färdighet....

....... eller, klart grabben ska få fiska lite gädda.

Har försökt få till det ett tag nu och igår hittade jag lite tid för att kunna ta med mig Max ut på gäddfiske.
Snålblåst och oväder på gång kanske inte var det bästa förutsättningarna men hittade några platser där vinden var lite snällare mot oss och där Max kunde passa på att öva på att kasta med stora flugor och där det möjligen kunde stå lite gädda.
Så många var det nu inte, en del påslag, några följare plus några i båten får väl ändå anses som bra om man gör ett fiskepass mitt på dagen.
Hoppas kunna ta med honom igen en dag/kväll då de större madammerna börjat röra på sig lite.    


Max med sin andra gädda på fluga

Tack för en kul dag Max

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


söndag 7 augusti 2016

Mitt Jämtland.

Din sista jämtländska bitinsekten har nu lämnat bilen och flyger nu häpet omkring i Roslagen. Deras mindre lyckosamma kompisar har med hjälp av högtryckstvätten släppt taget om fronten på bilen. Tvätthögen har konverterat från skittvätt till skall-vikas-och läggas-in-i -garderoben-högen.
Med andra ord, med ryggen mot mina längtans trakter har jag styrt söderut igen.

Det är verkligen som att komma hem när jag svänger av Vålådalsvägen och låter Ottfjällets branta sluttning leda mig de sista 5 kilometerna in till byn. 
I år till en by där en person fattades, för även om Haldo inte bott i byn de sista åren så kändes att någon fattades.
När jag i augusti förra året var ner och hälsa på honom för vad det skulle visa sig sista gången, så sa han när jag skulle gå, 
- Jag kommer inte ner till ån ikväll! våra ögon tårades och vi kramade om varandra.
Bara någon vecka efter att jag kommit hem fick jag samtalet om hans bortgång.
Dagen för hans begravning satt jag i ett vindskydd i Gimdalen med ett tänt ljus och tänkte på de orden igen,  och nog är du med mig vid ån min vän, nu och för alltid.



Efter att ha bott hos Haldo sedan början av 90-talet så hade vi nu en lägenhet bokad i källaren på Ottsjö Bua hos Lena & Peter.
Detta var resan då Anneli skulle omsätta vårens kastkurs till verklighet och kanske få kroka sina första fiskar på torrfluga.

Mitt Jämtland.
 




Våra första dagar blev ganska blöta. Ena stunden slagregn och hagel för att sen spricka upp, bli sol och närmare 20 grader och sen nästa regnskur igen. Snabba svängningar, fjällväder, Jämtlandsväder.
Knappt några knott och svier och enstaka myggor gjorde de fuktiga dagarna ändock uthärdliga.
Anneli krokar också sin första harr på fluga. Kanske inte den största, men lika fullt den första. Men nog hade "guiden" hoppats på några centimeter till.

Anneli's första harr. Större skulle komma.

Pampigt på avstånd, blött nära.


Korta stunder med sol måste tas till vara?

Tisdagen nådde vädret sin kulmen och vi ställde helt enkelt in allt vad fisket hette.
Vaknade till en nästan blå himmel på onsdagen och efter en snabb frukost så var vi ute vid strömmen tidigt på morgonen, ett bra val skulle det visa sig. Under den första timmens fiske krokade jag flera öringar från halvkilot och upp emot kilot. Anneli krokade nu en skaplig harr värd sitt namn.

 
Några av de öringar som kom upp under veckan

 
Resans kanske viktigaste firre.
  

 Mitt Jämtland.



Så stora utsvävningar var inte planerade, mer inriktat mot att fiska platserna flera gånger för att om möjligt få en chans på en av åns större öringar och att Anneli skulle kunna känna sig trygg i vadandet. Det låga vattnet och det faktum att nivån i ån for upp och ner på grund utav regnandet gjorde de större fiskarna skygga och det var först på kvällarna som jag kom i kontakt med några lite bättre fiskar, dock ingen landad.

   
Om Patrik själv får välja.

Gjorde några timmar solo en av kvällarna och fick till min stora glädje kroka alla tre under några timmars fiske, Öring, Harr och Röding. Ingen av fiskarna större än 3-4hg, men alla tre är inte fy skam. Kul när det händer.
Trots väldigt tråkiga besked hemifrån så blev det en fin vecka och målet, om det nu fanns något sådant, uppnåddes, då Anneli numera kan tituleras sig harrflugfiskare. Öringen fortsatte att gäcka henne under hela veckan. Men som en känd fiskeprofil brukar säga, 
- det sista som överger oss fiskare är hoppet. Jag skall, tillsammans med ett härligt gäng fiskebröder, gå en ny match med mitt hopp redan om 14 dagar då jag återvänder till de Jämtländska strömmarna. Fram tills dess skall jag försöka få några pass på abborren i Roslagen.

Mitt Jämtland.


 
Ungstekt öring, färskpotatis och en romsås, till det en kall Lunndörren 
från Ottsjö Brygghus, eller en kopp kaffe och macka med rökt harr.
Feeling rich in the land of dreams. 



Fiskebröder.
Det blev inga större öringar för mig denna resa, men så var målet inställt på 
att Anneli skulle få kroka sina första fiskar på flugspö. 
Mina fiskebröder JP och Anders däremot hade sina torrflugor på rätt plats vid rätt tillfälle. Och det inte bara en gång.
Eller vad sägs om JP's otroligt vackra öringar. 
Så som skaparens en gång bestämde att strömlevande öringar från Jämtland skulle se ut......

 


.....eller Anders grymma dubblé två kvällar på raken. 
Ord för att återge de två telefonsamtalen från honom finns inte.
Härligt, underbart och sann lycka i en dos på gränsen till farlig. 
Eller vad sägs om dessa två öringar på strax över 5kg och nästan 6 kilo.
Två hugg och två landade, totalt nästan 11 kilo öring.
Mästerligt!
 

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>