2008 blir 2009

Ett stort tack för alla inlägg, mail och annat som kommit till mig.
Detta har varit ett mycket kul år som nybliven bloggare. Tanken är att fortsätta under det kommande året med nya kul och förhoppningsvis intressanta och läsvärda inlägg om fiske och fiskar, och lite annat också för den delen.

-=Så ett Gott Nytt Skitfiske År till er alla=-

Där ån flyter fram

Stilla, tyst och rofyllt flyter ån fram genom en ganska kall och frusen ängsmark.

Jag promenerar längs dess strand och låter den kalla friska luften nästan borra sig ner i mina lungor. Julen är förbi och om bara några skälvande dagar byter vi en åtta mot en nia och ett nytt år blir till.

Min summering av fiske året gjorde jag redan i början av December så nu återstår bara att börja ladda inför ett nytt år, med både små och stora äventyr intill ett fiskevatten någonstans i sverige.

Här, intill den delvis frusna ån kan jag inte låta bli att känna att någonstans där inne i högerarmen så rycker det lite i flugkastarnerven.

-=God Fortsättning=-

Förvisad till sovrummet.

Mellandagsrean startar idag, wow!!! -säger säkert många.
Men själv så är jag inte den som är mest på när det gäller att fara iväg på denna tillställning!
Min minsta kille dock, var tidigt igång idag för att förmå sin far att ge sig ut i sluggerfesten.
Sagt och gjort. Frukost och sen iväg.
Och nu sitter jag här, förvisad in i mitt sovrum vid datorn, ute i vardagsrummet så håller ett nytt Rockband på att bildas, för där är just nu mina två söner med både Gitarr och Trummor till XBox360, i full färd med att skapa rockhistoria.
Jag måste väl erkänna att som gammal trummis så har även jag suttit ner och lirat loss till
"eye of the tiger" och "spirit in the sky"
Det vart resultatet av dagens Annandagsrea, en affär och med oss fick vi RockBand2 med gura och batteri.

Julen har varit precis så som man vill ha den, lugn och god och fylld med en väldig massa god mat.
Den gravade Julöringen är ett minne blott och gjorde succe.
Vilket gjorde mig väldigt glad. Kul att bjuda på något som uppskattas.
Från Nånö kom order. -ut å fiska igen!
Blir nog ingen ordervägran på den ordern.

Från Järpen kom ett kuvert med texten "do not open until christmas"
Sagt och gjort, och på våran julafton, som i år firades på juldagen då barnen kom hem, öppnades Stigs julklapp, och två jäkligt snyggt bundna flugor hamnar i min hand.
Överraskande och väldigt kul.

Annars var nog uppläggningsfat och köksgeråd genomgående årets julklapp till Herrn i Huset.
Barnen gillar ju kolsyrad dricka, så av dom fick jag en Sodastreamer.

-=En god fortsättning önskar jag till er alla=-


En dag som denna skickar vi våra tankar till Tsunamins offer och deras familjer.
I år är det fyra år sen katastrofen, och vi har tänt ett litet ljus här hemma och genom det skickar vi våra tankar.

Jag vill önska ALLA en riktigt ....

Julfrid i Leksaksaffären

Söndag, 4;e advent och ute är det absolut ingen vinter alls.
Idag vänder det, och den mörka tiden blir allt kortare.
Fast det tar väl ett tag till innan vi märker det.
Det har varken varit mycket fiske eller skriva i bloggen den senaste tiden.
Men det har sina förklaringar. Tiden, den har inte räckt till helt enkelt.
Jag har helrustat ett rum på övervåningen till min äldsta kille, och därefter så kom de stora flyttruset. Alla tre böt vi sovrum med varandra. Tobias upp, Pontus tog Tobias rum
och jag tog över Pontus rum.
Så där ja, alla möbler ett terrarium plus ett akvarium på 310 liter flyttat.
Nu återstår att dom sista dagarna före jul ställa iordning hemmet med lite julkänsla.

Idag söndag tog jag mig tid till lite julhandel. In i bilen och iväg till Uppsala för lite spring i affärer. I leksaks affären var det som vanligt så här års. Barn som både lät av skratt men också av ilska eller gråt, föräldrar som såg djupt i sina plånböcker och mor och farföräldrar som fick allt förklarat till sig om förträffligheten i att det lilla barnbarnet skulle
ha en julklapp mer än sin syster.
Eller när jag hörde ett ilsket barn inte alls förstå att 1700:- kronor för ett
Lego Star Wars skepp var dyrt och om han inte fick det skulle bli kvar i affären.
-Är det i svenska pengar? Inte i lire va? sa pappan ironiskt.
Vad han sen sa till sin son när han tog honom i armen och ledde honom mot utgången var ord som innehöll allt annat än julefrid.
Finanskrisen satt säkert på något fik nere i stan och tog det lugnt, för av honom
syntes inte ett spår inne i affären.

Passade på att besöka en f.d arbetskamrat och god vän, som numera inte bara bor i
Uppsala utan också jobbar där. Kul att ses igen.
Det är speciellt när man som vi jobbat ihop sen början av -90 talet, och setts varje dag, och nu bara hörs på telefonen eller ses så här.

På väg hem fick jag en fiske rapport från Fluganberg och Granaten som med både spinnspö och flugspö gjorde ett fiske efter Havsöring. Inte heller denna gång vart det någon fisk tyvärr, men vädret hade varit härligt och dom hade sett en Havsörn som gjort flera försök på att fånga sjöfågel.

Försök nu att ta några djupa andetag dom sista dagarna som är kvar innan julafton, så ni hinner komma in i ett skönt lugnt, och kan hinna både njuta av och uppskatta dagarna i och kring jul.
Skall ni ut och åka bil, så se till att ha god tid på er, och var försiktiga.

It´s a new chef in the wally

Att äta en lunch på arbetsplatsen kan vara matlådan du värmt i matskåpet, eller i micron.

Det kan också vara en medhavd macka och en kopp kaffe.

Och ibland kan det vara två djupa andetag och en klunk vatten innan man rusar vidare på nästa jobb.

Men, det kan också vara en god rätt från vår resturang här på jobbet.

Nu kom det idag ut på vår lokala intranetsida att vår kock tänker lämna oss till förmån Edsåsdalens Turism AB och Köjagården.
Så ett stort lycka till skickar jag med honom upp till Jämtland.

-Han é en jäkel på fisk!!

Och nog tänker jag besöka honom när jag väl kommer tillbaka upp.

Strandglöggen

14 December, och på fiskefronten har det varit lugnt.
All tid har den senaste tiden lagts på att rusta ett rum på övervåningen till min äldsta grabb.
Nu återstår lite eljobb och sen skall den stora omflyttningen igång. Tobias upp till sitt nya, Pontus ville ta över Tobias gamla och jag får flytta ner till Pontus gamla.
Klart till jul? jajamensan!!

Men nu var dagen vigd åt fiske och en nystartad tradition förhoppningsvis, StrandGlöggen!!
Inbjudan hade gått ut och från alla håll hade det kommit ett JA som svar.
Fortfarande tidig morgon när vi alla möts upp vid parkeringen, Fluganberg, Mårtensson, Granaten, Jerk-Daniel, SkitMörten och Jag själv.
Efter att vi burit ut grejerna på plats så bestämdes att fisket skulle hålla på till elva tiden, då skulle Glöggen stå klar och det skulle vara fyr på brasan.

Vi spred snabbt ut oss och drag med regnbågens alla färger sattes på.
Vinden låg på in mot land men trots gråvädret ingen regn.
Först till fast fisk var Mårtensson. Den var med honom några meter men gick ganska snart av igen.
Det är svårt att hålla en vilt kämpande Öring fast på kroken, inne på grunt vatten med vågorna som hjälper fisken i dess kamp.
Uppskattad till nästan lovlig i alla fall. Och draget tror jag var en röd/svart Gladsax.
Jag rundade honom och gick ytterligare längre söderut och hittade en ganska fin plats med en liten ränna in mot land och en grund ett tiotal meter ut. Efter några kast så kom också en fisk efter draget och högg bara någon meter från land i vitskummet som blir efter vågorna. Också den var med bara någon meter innan den släppte.
En ännu mindra fisk, kanske runt 30 - 35cm bara.
Draget var en lila Ludde.

Jag känner själv att fisket är bara en bisak för dagen. Min julöring ligger redan hemma i frysen så jag går bara runt här bland klipporna och myser.
Jag fiskar mig tillbaka mot lägerplatsen och väl där så börjar jag med att tända upp en eld och förbereda lite för fikan.

Snart så var alla på plats och vi kunde inta glögg, lussekatter och pepperkakor med ädelost och en massa annat gott.
Ett varmt tack från "Tomtarna" på stranden skickas hem till Karina och Anneli, som stod för bakningen.
Historier om gamla fisken varvades med planer för nya fisken. Och det lutar nog åt att redan i nyårshelgen så är det dags för ett fiske igen. Om lusten faller på så skall sms tjänsten få jobba.
Det var verkligen skönt att sitta runt elden och avnjuta lite avkoppling med bra vänner.

Vi fiskar en stund till efteråt men fortfarande fisklösa. Och det närmsta vi kommer är några uppspolade byten som Öringen brukar jaga när den är inne på grunda strandnära områden, spiggen!

Med lite lätt förvånad blick ligger dom där på sandstranden, uppspolade av vågorna.

Här får man möjlighet att titta lite närmare på dom och dess färger.

Inte undra på att färgerna svart, lila, blå och silver i ganska dova toner är bra höstfärger.

Jag måste också visa en för tidigt öppnad och mycket uppskattad julklapp.

Jag fick den idag av Daniel, som en liten hint om att det kanske är dags för mig att skaffa ett Jerkspö till våren.

Den övre är en fri tolkning av sjökortet med lite egna namn på öar.

Den undre är i färgerna en modell av ett skeddrag som jag fiskade mycket med i unga år och tog mycket Gädda på.

Jag tackar och bockar ytterligare för julklappen!! Han blir bara bättre och bättre på sin tillverkning av Jerks. Riktigt högklassiga.

Nu återstår bara några intensiva dagar fram till julhelgen och den efterlängtade ledigheten.

Tack för dagen & fortsatt skitfiske

Årskrönika även från Rospiggen Fiske

Team Rospiggen & Gäddorna
Den första resan för året blev också den resa som gjorde mest intryck på mig.
Inte för att jag eller för den delen Matte fick något att skryta med.
Nej! utan mer för att Daniel verkligen presenterade sina Rospiggen Jerk för oss.
6 Gäddor totalt var av 4 gäddor över 5 kilo.
Den största var på hela 6.66 och namnet på Jerken var satt,
The Beast!!

Vi gjorde ytterligare resor ihop under sommaren och hösten, och själv blev årets största tagen i mina hemmavatten, en Gädda på strax över 5 kilo.
Mitt bete för året var genomgående Zalt Zams wobbler serie.

Daniel bättrade under året på sitt personliga rekord vid flera, och tillslut stannade vågen på hela 8.5 kilo, Grattis Daniel!
Också den naturligtvis tagen på hans egna Rospiggen Jerk.

Jag gick från prospect till fullvärdig medlem i Team Rospiggen vilket var en trevlig och kul händelse. Bara att försöka leva upp till platsen.


Jämtland & Nya vänner
Till Jämtland for jag två gånger detta året. Första resan gick i slutet av juli tillsammans med två av dom bästa fiskekompisarna man kan ha, mina två barn, Tobias och Pontus.

Vi hade en underbar vecka med fint väder och många sköna dagar och kvällar invid ån med våra spön i handen. (se länk)
Alla tre fick skapliga Harrar, och jag hade en fin stund i en av Storåns ”HotSpot” med 4 toppfina Harrar på strax över 50cm och en som var hela 57cm.
Fick också träff på en nyfunnen fiskevän, när vi besökte Lunkan en kort stund i den numera f.d Sportkällaren. Mycket trevlig bekantskap, som jag hoppas få till fiske med under kommande sommrar.

Andra resan gjorde jag tillsammans med en trio goa fiskekamrater i slutet av Augusti. Och det vart en resa som i alla fall för en av oss resulterade i personbästa. Mårtensson drog upp en Harr på 51cm och följde upp det senare i veckan med ytterligare en 50cm Harr. (se länk)

Återigen bara att ta av sig hatten och gratulera.
Även Fluganberg landade en Harr som också den gick över 50 strecket.
Själv fick jag en sådan där häftig stund i min lilla favorit bland åarna när en öring på strax under kilot gick på min fluga i ett av bakvattnen nedan ett fall.

Vi hade också en oförglömlig kväll i mynningen när dom större öringarna var på jakt. Mårtensson var den som hade den kanske häftigaste kontakten med en av dom när den vid tre tillfällen jagad hans fluga i ytan. Jag hade två tunga påslag långt ut i strömmen men inget mer.


Bloggen
Att skaffa den här bloggen har varit en häftig grej.
Dels för att jag får skriva av mig lite om mina resor på och kring vatten, men också för den respons jag fått. Underbart härligt att kunna skänka människor läsvärda stunder. Jag har också genom den fått kontakt med ytterligare en trevlig fiskevän i Stig, som jag också hoppas få svinga mina och kanske hans flugor ihop med under kommande sommrar.


Båten & Havet
Att byta upp sig när det gällde båten var en av årets ” halleluja moments”

Har givit mig större rörlighet på havet och också en båt att kunna ta sig ut med även när det blåser lite och vädret inte är det bästa.
Vilket Fluganberg kanske inte samtycker med. (se länk)
Några resor som varit riktigt härliga och som sparats som goda minnen under året har varit bland annat när vi gjorde ett strandhugg på fyrplatsen Svartklubben. (se länk)
Men också årets första resa naturligtvis, med Anneli och alla kidsen när båten var precis sjösatt och vi for ut för en fika men också ett jäkligt iskallt bad, när jag skulle vara före kidsen i havet.
Också några sensommarkvällar med ett stilla hav och abborrmete med mina två killar, Tobias och Pontus, sitter kvar på näthinnan.


Ostindienfararen Götheborg anlöpte Norrtäljes hamn, och jag fick möjligheten att åka med Matte ut och möte henne när hon gick genom Norrtäljeviken.
Också det en verklig högtidsstund för en båt och sjö intresserad.
Och när vi sen avslutade dagen med mat på Lidö Världshus var den dagen komplett. (se länk)

Men den båtresa som kanske var den som gav mest intryck var också årets sista, när vi alla sitter tysta i Mattes Buster Magnum och bara låter oss laddas med minnesbilder inför den stundande vintern. Sista turen är alltid speciell.

Måste ju till slut också nämna silverpilen, julöringen trots att det inte är så länge sedan. Men personligt rekord som avslutning måste ju ses som en god punkt på ett fint fiske år.


Året 2008 har på alla sätt varit ett underbart år i och kring vattnen i Roslagen & Jämtland och jag tackar alla som på ett eller annat sätt gjort detta år till vad det har varit för mig, spännande, upprymt, glatt, häftigt på alla sätt.
Nu återstår endast en sak av fiskeåret 2008, och det är den 14 Dec då jag hade tänkt starta upp en ny tradition, att bjuda mina fiskevänner på StrandGlögg i Havsöringsland.

Why I Fish
I fish for the fun of it and the smells of it.

Sometimes I fish just for the plain hell of it.

I fish to enjoy the great outdoors.

I fish to get away from my household chores.

I fish because it expands my mind.

I also fish because I have the time.

I used to fish to get away from my job.

Now I fish to avoid the "mobs".

Sometimes I fish to get away from my wife, and more than once this has saved my life.

Ive fished with all kinds of "pretty little flies".

And I plan to do so till the day I die.

If as they say, trout fishing is "good for the soul".

Surely Heavens streams will always run cold.

Bury me with my fly rod and my streamside kit so I can fish as I go down the River Styx.

If the Styx is cold, therell be trout. If its hot, well, you figure it out.

You say I fish because of lust.

Not so my friend, I fish because I must!

Jimmy D. Moore "BIGTROUTMAN"

Julöringen kom efter Silversurfaren.

1;a Advent, smaka på den. Tiden bara rusar iväg och vi är redan inne i slutmånaden på året.
Det är verkligen time nu, om det skall bli någon julöring.
Igår Lördag så kom rapporter via sms och även uppringt, att det hugger i havet!!
Och där står jag inlindad i vävtapet och med arbetsstrålkastaren i ansiktet i full färd med att rusta ytterligare ett rum i huset, också denna gång till ett av barnen. Har fortfarande inte skaffat mig själv ett riktigt bo, utan flyttar runt på mitt åbäke till säng.
Men fisket nu då, Granaten och Mårtensson var ute på äventyr och fick se den ena godbiten efter den andra landas. Tyvärr inte av dom själva. Störst var den som tog nedanför där dom satt, en fin silverblank på över 4 Kilo.
Själva hade dom några följen och Mårtensson fick släppa tillbaka en som inte höll godkänt mått.
Kustfisket efter Öring är precis så nyckfullt, man kan stå med armbågslucka och fiska, hos den ena går det på fisk medans den andra kan bli utan. Så har mitt fiske sett ut hittills i år.
Efter deras rapport blev suget inte mindre och jag bokstavligt talat rusade fram här hemma för att kunna ha söndagen fri.


Söndagmorgon, 1;a Advent.
Ljuständningen fick vänta, en koppkaffe och någon macka sen bar det av ut mot havet.
Först på plats och hela stället för mig själv.
Vadarna åker på och ytterligare en kopp kaffe intas sittandes i bakluckan innan det bär av ner mot vattnet.
Hög sjö sköljer in över den långgrunda stranden och att vada i dag måste göras med samma försiktighet som när man kliver ner i strömmande vatten uppe i Jämtland.
Vädret är så nära perfekt man kan komma, hög sjö som rör om i öringens skafferi, låga gråa moln och disigt, ibland med små regnskurar. Öringväder helt enkelt.

Två spön i handen, ett sitter det drag på och det andra sitter Stigs Epoxyflugor på.
Draget är det som först får mig att utbrista fisk, där jag står i min ensamhet.
En 40cm Öring gör några luftsprång innan den i en av dom stora vågorna rullar med in mot mig där jag står utvadad och när jag åter får kontakt med draget är fisken borta.
Jag fiskar en stund till på samma plats men får mest skräp på kroken, ibland ser draget ut som en brun tennisboll när det kommer surfande in på vågorna.
Vandrar söderut för att försöka hitta en plats där det är lite djupare och mera strömt vilket gör att vattnet är fritt från söndersliten tång och annat som vågorna rör upp.
Hittar en bra plats och byter nu till spöt, tacklat med kastdobb och en svart/silver Epoxyfluga i ändan. Jag gör inte många kast innan linan stumnar till och det rycker skönt i spöt.
Ytterligare en 40cm torped visar sig.

Också här gör vågorna sitt för att hjälpa öringen i hans kamp mot spöt, men denna gång vann jag kampen och min första Öring, fångad på Stigs Epoxyflugor ligger landad framför mig.
Lossar snabbt flugan ur dess mungipa och släpper tillbaka honom i havet igen.
Sätter mig ner lite längre upp på land och tar en liten fikapaus, adventsfika!


Åter nere vid vattnet och nu byts fluga mot drag igen när jag kommer ut på en av uddarna med lite djupare vatten. Solfjäderkastar av hela udden utan någon känning. Vänder och kastar mig tillbaka igen och nu sitter en fisk.
-Det här är inte sant! Hinner jag tänka innan fisken upptar hela min uppmärksamhet.
En lite större fisk, kanske 2-2,5 kilo visar sig, denna gång utan hopp mera att den vältrar sig i ytan. Eller var det kanske vänta den gjorde, för i nästa våg så surfar öringen mot mot mig där jag står, liggandes på sida och när vågen rullar över så gör också öringen det.
Får kontakt igen med honom, men för sent, han sitter kvar bara någon sekund till innan han går loss.
Silversurfarar´n!!


Gör om samma igen, kastar mig runt den lilla udden och precis samma händer igen.
På tillbaka vägen slår det åter hårt i spöt. Precis samma händer, fisken ligger i ytan och vältrar sig och den ena efter den andra vågen rullar in över honom.
Denna fisk vill dock inte surfa, utan övergår nu i rusning efter rusning, knycker och kränger för att komma loss från det lila färgade Luddedraget i dess mungipa.
Jag leder in honom på grunt vatten och denna gång tar jag istället hjälp av vågorna för att landa min fisk. För upp på land kommer han, en grann silverfärgad Öring, som vid exakt vägning hemma väger 3.2 kilo och ett nytt prydligt personligt rekord för mig.
Men det är inte vikten eller rekordet som är det viktigaste utan känslan.
Den är så svår att beskriva men ack så skön att uppleva.
Samma lycka som när man som liten vågade hoppa från högsta i badhuset för första gången.
Eller som när man landade sin allra första abborre vid brygga den där sommardagen när man för första gången fick följa med pappa och morfar på fiske.
Den känslan kommer nu tillbaka in i en vuxen mans kropp och han blir åter den där lilla killen, sommarfräknig och med abborren hängande från bambuspöt.
Alldeles varm inombords och hela världen stannar upp för en stund bara för att ta emot mitt glada leende.


Sitter där på klippan med kameran i hösta hugg och med havet som sjunger ikapp med mig när jag lyckligt nynnande fotograferar och sms;ar till fiskevänner.
Svaren låter inte vänta på sig, det piper in några "grattis" ganska fort.
Nu har det gått en stund och Öringfrossan börjar krypa i ben och armar, också den obeskrivlig på sitt sätt. Men jag tror att det beror på det som händer just i huggögonblicket och fram tills fisken är landad. All den energi och koncentration tillsammans med adrenalinet måste sen ut någonstans och på nått sätt, så varför inte som små darrningar i benen.
Behaglig känsla för oss fiskare. Jag vet, vi är ett speciellt folk!!
Jag gör några strökast till, men är så nöjd att fisket tar slut där. Vandrar över sandstränderna med min öring hängande utmed sidan, ensam men leende från öra till öra.
Men sett utifrån, så går där en liten solbränd kille i shorts och med bar överkropp med ett spöt över axeln, en abborre i handen och ser upp till sin pappa där dom går och småpratar om dagens fisketur.

Ett guldkorn i snöstormen.

Skönt att sitta inne en sådan här dag och kväll.
Kung Bore gör allt för att jäklas med oss här i Roslagen. Och just nu, i skrivande stund så rasar faktiskt en snöstorm utomhus.

Sådana här stunder ger tid för eftertanke när man sitter djupt nedkrupen i soffan med en varm glögg i handen och hör hur det vinden viner runt husknuten.
Har precis tittat klart på Tv och ytterligare ett sådant där litet guldkorn bland gyttret av program.
Sjön Suger, med Lennart Jähkel och Johan Ulveson.
Som går på Kanal 9.
Har ni inte sett det, så gör det. Idag gick reprisen.

Vill också passa på att skicka ett "stort lycka till" till Matte som imorgon börjar sin nya anställning.

Så kom den då.....

....SNÖN!!!
Roslagen bokstavligt talat täcktes av snö, med början igår kväll och med fortsättning idag.
Och i samma stund som den första snöflingan faller, så tar tidningarna i med det fetaste typsnittet, SNÖKAOS!!
Varför är vi här nere i dom södra delarna av landet alltid så förvånade när vi lättar på rullgardinen en morgon i slutet av November, och vi ser snö.
Det är som att vår häpna min inte släpper förrän vi fått i oss första kaffekoppen och vi läser morgontidningens feta typsnitt.
Nåväl, när det kommer som det gjort denna helg, så är det också vackert.

Gårdagen, fredag kväll, och återigen "fest" på jobbet, och återigen för att ytterligare två arbetskamrater skall lämna oss. Jag kan inte hjälpa det, men ordet fest känns så fel.
Det här är ju människor som jag bryr mig om, och trivs med, och att jag skulle festa för att dom skall lämna oss känns i mitt tycke fel.
Jag var där, och jag gläds med dom och åt deras nya stigar i livet, också glad för att dom allihopa, som slutat, verkar ha hittat rätt.
Då blir deras lycka även min lycka.

Idag Lördag var det öppet hus på ett av Gymnasiumen här i Kommunen, RodenGymnasiet

Min äldsta son står inför valet, att välja linje/program nu efter grundskolans slut.

Ingen lätt sak. Jag kan inget annat göra än stötta honom i hans val, och naturligtvis hjälpa honom med saker han undrar över. Valet bör falla på något som känns rätt och trivsamt, och naturligtvis inspirerande

Vet man vad man vill göra, så är valet som ungdomarna gör idag lätt, man kan nästan skräddarsy en utbildning som skall passa. Men är man som min son, inte helt klar över valet, så göra mångfalden att man blir nästan helt snurrig.
Jag är säker på att han till slut kommer att göra ett rätt val utifrån hans egna vilja.

Nu är lördagen kommen till eftermiddag, och en stunds vila efter snöskottning och promenad är på sin plast, sen vankas matlagning.
Men först en kopp glögg i soffan.

Nästa helg lutar det åt att det blir en fiskerapport igen.
Återigen fiske efter silver i kustbandet.

-=Kör försiktigt och tänk efter innan ni ger er ut i trafiken=-

Vojmån & Våra Sopor

Ett glatt besked och ett steg i rätt riktning kom i Söndags från Vilhelmina kommun, där omröstningen för eller emot en ombyggnad av Vojmån, med en överledning av vatten från Vojmån till Stalons kraftverk, slutade i ett NEJ!!
Ett glatt besked även för en naturälskande sörlänning, och det är viktigt att vi visar vårat stöd.

Läs mer på Rädda Vojmån

Sportfiskarna är på föreläsningsturné.
Temat är "Strömmande Vatten" och den 20;e Januari kommer dom till Norrtälje
(för jag förutsätter att 2008 skall vara 2009 på deras sida)

Rockringen Fiske+Rock´n Roll = Sant Läs mer här!!

Och en sista sak, när vi alla är ute i vår kära natur och rör oss, vi har packat en trevlig liten picknick korg, eller ryggsäcken full av godsaker, kan vi inte enas om att vi tar med oss hem det vi burit ut.
Är inte det att hjälpa miljön så vet inte jag vad som är det egentligen.
Jag läser om två jättelika områden i Stilla havet som täcks av ett gigantiska sopberg av plast under vattenytan. På vissa ställen så tjockt som 10 meter.
Två områden som tillsammans utgör en yta större än hela USA.

Gunnar Westrin skrev om det i en artikel i en av fisketidningarna, och alla vi som fiskar i fjällområdet ser vart åt det bär på alla dom lägerplatser som finns utmed våra älvar, åar och sjöar eller som här nere ute i vår härliga skärgård.
Det ligger sopor i alla dess former kvar ute, och då oftast burken, förpackningen eller plasten som det vi njutit av i skenet av lägerelden legat i.
Det är i sig konstigt att vi orkar bära ut det när det är tungt och förpackat men inte orkar bära hem det när det är tomt och bara att knyckla ihop i en påse.
Jag satte var sin säck i handen på mina barn i sommras när vi var ute och badade, och sa att lite i botten gav 50:- halvfull gav 100:- och full gav 150:-
Det vart att "hosta" upp 300 spänn till dom, för fulla blev säckarna, och tyvärr så behövde dom inte röra sig runt hela ön för det. Och jag tror att dom höll på i en timme lite drygt.
Vi gjorde det igen senare, dock utan betalning.
Ska vi göra den leken igen får allt komunen gå in och sponsra annars blir jag pank.

-=Ha det gott=-

Sharm el sheikh, kan de va nåt dé?

Lördag morgon, det duggar lätt på rutan i sovrummet när jag försöker få gruset ur ögonen.
Klockan står på strax efter 06:00
Idag skall jag fara ut till Väddökusten för att återigen försöka locka öringen till hugg och kanske är det idag som jag skall landa Julöringen.


Det är fortfarande ganska mörkt när jag parkerar bilen och börjar klä mig för en förmiddag bland dom salta vågorna. Solen får verkligen kämpa med att ge oss ljuset tillbaka, molnen har lagt sig som ett kompakt täcke över oss och det känns nästan som att det är snö i luften.
Färdigklädd vandrar jag ner mot stranden och gör dom första kasten ut mot den grunda viken och dess tång och sandbeklädda botten.
Det är återigen Stigs flugor som skall få göra grovjobbet åt mig idag och redan i tredje kastet bryter en öring ytan med flugan i mungipan. Den gör ett flertal luftsprång innan den går loss.
En 40cm öring hade hjälpt till att väcka mig, men återigen så vann öringen kampen.
I linändan satt en blåskimrande Epoxyfluga.
Gör några kast till innan jag vandrar tillbaka mot bilen för att vänta in Granaten och Fluganberg som också dom vet att skaffa kvalitetstid så här en novembermorgon.

Trots att jag hade ett påslag redan i dom första kasten så är det inte en optimal dag för kustfiske efter silver. En västlig vind gör att vi nästan står helt i lä och det ända som rör om lite bland tångbältet är dyningarna från Ålandshav.

Helst vill jag ha ganska hård pålandsvind vid det här fisket, allt för att den så skygga öringen skall våga sig in nära land och jaga allt som vinden och vågorna rör upp nära land.

Vi fiskar oss alla tre söderut utmed land, ner mot det gamla skjutfältet.

Några hundra meter längre ner stöter vi på det stora gisslet för havsöringen, siken och även sjöfågel, ett landnära fiskat nät. Max 2-3 meter från land ligger den första bojen.

Ibland när vi kommer ner till den här platsen är det så mycket nät på vissa av uddarna att det rent av är omöjligt att bedriva någon form av spöfiske.

Medan jag står där och tittar på dom guppande bojarna så kommer faktiskt ägaren roende ut för att vittja sitt garn.

Jag måste erkänna att jag i smyg knäpper kort på både han och näten, men kunde inte förmå mig att lägga ut bilderna här på nätet.

Men lusten fanns verkligen.

Den är typen av fiske innanför tremeters kurvan måste få ett slut. Mycket har redan gjorts för att bland annat rädda Laxen från drivgarnsfisket.

Men som sagt finns det finns fortfarande arbete kvar att göra.

En fisk i storleken 35-40cm åker över religen ser jag, men det är också den enda han får.

Återigen, måtten för spöfiskad öring är i området 50cm.

Lite nedslagen, sorgsen vandrar jag tillbaka norrut, Granaten har bytt sitt spö mot kameran och han kryper omkring i havtornssnåren letandes efter mer eller mindre stillasittande fåglar.

I ögonvrån ser vi en blågrå, ganska stor fågel lätta från en gren och flyga upp i toppen av en gran. Ett vitt brett band lyser mot oss från dess stjärtfjädrar när den lättar.

Kan det ha varit en Nötkråka?
Granaten får bli den som försöker ta reda på vad, med sitt teleobjektiv. Och visst, två Nötkråkor visar sig om en för en kort stund i hans lins, och han hinner knäppa några snabba bilder.
Kul att ändå fått se den, men min kamera tillåter inte några sådana foton, så jag får nöja mig med att knäppa lite bilder på havtornsbären, säkert just dom som lockat hit Nötkråkan.

Någon Julöring blev det inte i dag heller, jag hade visserligen ytterligare en liten som följde betet in till stranden innan den vände ut mot havet igen.

Jag får helt enkelt komma tillbaka igen, för plasten är det inget fel på, här fångas varje år fina öringar och Fluganberg är en av dom som fått en vacker silveröring på strax över 4 kilo där ute bland stenarna.

Idag söndag så vart det ännu tidigare morgon, klockan 05:00 lämnade jag av Anneli och hennes barn på Arlanda, för en vecka nere i Sharm el shejk.

Själv rullade jag hemåt för att tillbringa en dag på baksidan med att vinterförvara båten.

Och när jag står där med högtryckssprutan i händerna, fuktig och blöt, kall och frussen så faller dom första snöflingorna mot marken.
Ett eko i mitt huvud viskar sol, värme, Sharm el shejk, Sharm el shejk, och jag kan inte låta bli att tänka på hur korkad är jag egentligen?

Denna dagen, ett liv!!

Det var absolut inte den soliga,varma och fina dagen. Nej, det var den gråa disiga och dimmiga dagen men också den sista dagen.
Sista dagen för båtåka i skärgården för denna säsongen.
Min båt ligger redan på land sen igår och det är med ett visst vemod som vi gör denna turen idag i Mattes båt.
Under några år så har vi på ett eller annat sätt försökt samlas för en helg fylld av gemenskap och fiske efter havsöring.
Matte, Daniel och Granaten for ut redan i fredagskväll till Valfridsson ute på Blidö.
Och under Lördagen slöt Mårtensson upp vid färjelägret på Yxlan för lite fiske.
En havsöring och några följen och påhugg vart deras resultat, vilket visade att fisken i alla fall var igång. Fluganberg och jag var ganska laddade när vi startade hemifrån vid halvåtta imorse.

Vid kvart i nio sveper Magnumen in mot bryggan där vi står och väntar.
Viken ligger blank och dimman tät när vi kliver i och möts av två glada ansikten. Vi tacklar på och sätter oss sen till rätta för första färden ut mot en av alla dom fina fiskeplatser efter havsöring som den här delen av skärgården bjuder på.

Vi anser nog att våran båt är trevligast att vara på.

Efter bara några kast på första stoppet så krokar mannen i fören, fluganberg en silverblank liten öring. Lite under måttet, som i detta område är på 50cm, så efter en kort tur i båten så sätts den tillbaka för att få stå på tillväxt. En odlad fisk var det, eftersom fetfenan var bortklippt.
Fisken var så kort tid i båten att vi inte hann ta några vettiga bilder.

Ett lila ludde drag var receptet för den fisken, och lila är en bra färg för höstöringen, speciellt om det är sådana här dagar, när dimman ligger tät och det är riktigt gråväder.

Dova färger i allmänhet är ett bra tips.

Får man soliga fina höstdagar, så kan beten med lite rivigare färger vara bra, som gul, orange och grön. Vilket också är bra färger för vårfisket efter öringen.

Ytterligare ett bra tips är att istället för att byta så mycket bland färgerna, hellre satsa på drag som du kan veva in i olika hastigheter.
Blanda vevstopp med små ryck i spöt för att ge mera liv lite betet.

Vi fiskar oss runt en del riktigt fina platser och tar oss sakta ut mot Norröra och Söderöra.

Strax innan vi tänkte bryta för lunch så får jag ett hårt drag i linan, och känner några snabba tunga knyckar i spöt innan fisken går av.

Absolut öringdrag. Finns bara en fisk på våra breddgrader som ger ifrån sig den tyngden och råheten i sina hugg som öringen.

Det väcker oss lite igen i båten, men snart så börjar det suga ordentligt och vi bryter för lunch.

Norröra är nog mest känt för att det var just på den ön som Tjorven, farbror Melker, Skrållan och alla dom andra klev iland 1964 för att spela in Astrid Lindgrens, Vi På Saltkråkan.
Det var också där som Farbror Melker envist fiskade utan att få något och därefter myntade raden, -Denna dagen intet liv!!

Och när jag står där, och ser ut över havet, suger in dofterna och alla ljuden som havet sänder emot mig, omgiven av riktigt goda vänner och med rostbiffklämma i den ena handen och en 2,8% NorrlandsGuld i den andra, så tar jag mig friheten och ändrar lite på hans ord till,

-Denna dagen ett liv!!

Efter lunchen så börjar det snabbt blåsa upp och dimman lägger sig ännu tätare.

Vi bestämmer oss för att bryta här och gör sällskap genom den gråa väggen hem mot Valfridssons stuga.
Han får snabbt fyr i sin spis och vi sjunker ner vid köksbordet för en kopp kaffe innan vi skall fortsätta vår färd mot Mattes hamn.

Den sista delen av färden hem sitter vi alla i båten nästan helt tysta och bara njuter.
Jag vet att jag gör det i alla fall. Jag tänker på massor och ingenting samtidigt.

Detta att vara i skärgården är inget jag någonsin kommer att ta för givet, jag kommer alltid att uppskatta dessa dagar, med mina vänner och med alla dessa intryck.

Detta är verkligen vardagslyx för själen och jag är verkligen en rekreationsfiskare.

Det sista som återstår av båtsäsongen detta år är att under den kommande veckan så skall båten vinterförvaras och packas in.
Fisket då? Är det slut nu?
Absolut inte!! Redan nästa helg blir det nog en morgontur ut till en het kustremsa för lite landfiske. Och är det då väder, så packas flugorna med.

-=Skitfiske på er alla=-

Ingen Öring i söder, men i norr så högg dom.

Söndag och dags för försök två på Havsöringen.
Halvtio är klockan när vi åter lämnar hamnen, samma gäng i båten, Fluganberg och Granaten.
Det blåser en ganska hård sydvästlig vind, men det borde innebära att vi får lä på utsidan Singö.
Vi passerar vägbron och ser att havet ligger mycket lugnare idag än igår.
Första fisket blir i sundet utanför vägbron och ut mot uddarna. Ingen fisk hemma, och vi byter plats, fiskar av vattnet runt Riddarskäret och upp mot Söderöarna utan kontakt.
Jag kör hårt med flugorna som Stig gjort medan dom andra kör drag och kustwobbler.

Ny drift från udden på Örsten och upp mot Lågöarna. Alla är dom heta platser för Öring men idag känns ingenting för någon av oss, eller, kan det ha varit en liten stöt jag hade i flugan, men det vart inget mer, så den får väl räknas bort.
Som sagt, den ena efter den andra fina platsen drivs av utan resultat. Och nu börjar det suga lite efter en kopp kaffe och macka.
Fluganberg och Granaten hade aldrig varit iland på Svartklubben, och vi låg bara några distans söder om denna fyr ö, så vad passar bättre än att lägga fikapausen där.

Svartklubben byggdes och togs i bruk under 1819-1820. Till en början var fyren en täckt stenkolsfyr fram till att den byggdes om 1842 till fast spegel och oljelampor.
1961 blev fyren elektrisk och automatiserad och avbemannades då.
Läs gärna mer om svenska fyra på Svenska Fyrsällskapets sida.
Vi strosar runt en stund på ön, och av alla platser som man kan springa på en lärare från grundskolan, så gör man det där ute, i skydd av en sjöbod och med en kopp kaffe i handen. Ett överraskande men glatt möte.

Vinden tilltar och efter fikan beslutar vi oss för att bryta fisket efter öring och ge oss av inomskärs igen. Återigen byts fisket från havets silver till vassens gröna monster.
Men resan mot dom lockande vassarna bli allt annat än torr. Singöfjärden visar verkligen upp sitt signum, den höga och krabba sjön. Med låg fart och stående försöker jag parera oss över den stora fjärden. Ibland missar jag någon våg och sjön går hög upp och mer eller mindra sprutar ner oss, och i munnen smakar det saltvatten.
Väl över fjärden så startar fisket efter att vi ordnat upp grejer och låtit självlänsen fått jobba lite.

Havsöringen svek oss, men det kan man inte säga om den numera klassiska Zalt Zammen.
Och två Gäddor får jag att hugga mina silverblåa.

Nu tror jag att det var sista svängen med båten, för nästa Lördag åker den nog upp på land för att vinterförvaras, så det kanske är på sin plats att jag ger mitt egna omdömme om båten efter våran första säsong tillsammans.
Återkommer i det ämnet.
Fisket efter Havsöring har precis börjat, så det kommer säkert fler rapporter om det, faktiskt redan till nästa helg, då jag skall ut med Matte i hans hemmavatten.
Sen finns ju alltid landfisket, och det pågår ju hela vintern om det förbli isfritt.


Alla som känner mig vet min stora längtan och kärlek till flugspöt och dom jämtländska strömmarna, så med stor glädje och som sista ilägg idag så uppmanar jag er att gå in på Stigs Blogg och kolla in hans Öring, fångad i Storån i Jämtland.
Jag lyfter på hatten och gratulerar Stig till en väldigt fin fisk.

Skitfiske