Som att bli onykter på intryck!

Fyra "grabbar" färdigplanerade och fiskesugna som bara den landade i Ottsjö hos Halldo på sen-eftermiddagen Onsdag den 20 Augusti.
Siktet var sen länge inställt på Öring, och då helst den som stått djupt i sjöarna och nu var påväg upp i åarna för sitt årliga lilla kärleksmöte.
Tanken är aldrig att störa allt för mycket eller för den delen plocka upp allt som kommer i våran väg. Utan mer att få ta del av dess styrka och dess skönhet innan friheten igen.
Visst tänker vi också låta oss smaka, men då med ett fåtal urvalda.
Catch and release, and a little bit of taste.


Storån var målet, och sen tänkte vi även testa av smååarna runt omkring, så som Sätterån och Fångån.
Fisket startade direkt bara någon timme efter att vi landat efter dom 60 milens bilåkning.
Och först ut var "Harrdräpar´n, Minken" och alla dom andra namnen han fick stackarn.
Men som sagt, först ut var Mårtensson med sin fina Harr på 51cm, vilket också var hans nya personliga rekord just för Harren.
Riktigt kul när sånt händer, och vi andra bugade och gratulerade.
Men så är det ju detta med fiskare som tar rekordfiskar, dom andra, i detta fallet vi,måste ju få tråka lite därav alla dom fyndiga namnen som vi snabbt kom på där på stranden.
Men som svar på tal så krokade han en till lite senare i veckan som också den var på strecket kring 50cm.
Slut på tråkningar från gänget på stranden!!

Veckan fortsatte med fiske nästan dynget runt.
Mörkerfiske i Storån och små dagliga nedslag på andra smultronställen.
På tur stod Sätterån och mynningen ut i Håckrenmagasinet.
Mörkret hade börjat lägga sig när det nu var fluganberg´s tur att kroka en Harr på en halvcentimeter under 50. Tyvärr så finns den inte på bild, men rökt var den delikat på frukostmackan.
Några småöringar tog lite längre upp i ån innan vi slutligen böt plats och hamnade åter i Storån för lite mörkerfiske igen, denna gång med regnet som sällskap.

Om man nu skall nämna vädret, så kan man väl sammanfatta det med regn och fukt till Fredag kväll, då klarnade det upp och Lördagen vart väldigt fin, men för oss var det lite sent.
Värmen skulle inte hinna hjälpa oss med kläckningar och vaksugna fiskar.

Ny dag och nya vatten.
Denna dag hamna vi i min absoluta favorit, Fångån.
Liten och oansenlig men håller ofta grov fisk om man vet var man skall leta.
Tyvärr så är det allt för ofta som mindre nogaräknade fiskare går ån med långspö i handen trots förbudet och rycker upp det mesta som simmar i den.
Jag skulle önska att flera faktiskt respekterade dom regler som finns, och hyste så mycket respekt för vattnet att dom inser vikten av att låta föryngringen stå kvar i ån.

Fångån för några år sen hade fått nya invånare i form av Bävrar som höll till i dom nedre lugnflytande delarna av ån. Numera så har dom spridit sig till nästan hela ån, och i Bäverkroken, som den så passande heter har den härjat fritt bland alla småbjörkar som stått där.
Det var som att vandra i ett gigantiskt plockepinn, och som ni ser i bilden ovan, vissa jobb dom gjort var rena konstverken.

Fisket då.
Jo, vi delade på oss i par, och Mårta och Granaten gjorde övre delen och jag och fluganberg den nedre, från timmerbron.
Från den övre delen kom rapport om en kilos öring som gäckade i en av dom finare höljorna med flera vak och hopp för att riktigt visa upp sig.
Och för oss i den nedre delen så blev dagen fullkomlig i och med öringen på bilden som tog min E-12;a nedanför en nacke.
Det var verkligen Fångån, när den är som allra bäst.
Öringen gissades till runt 8-9hg och hade ett litet stämjärn i underkäken.

Efter fångsten så satt vi ner en stund, en liten paus helt enkelt, men också för lite fotografering innan vi fortsatte och fiska oss nedströms.

Björnrapporterna fortsatte och komma in, och precis som ryktet sa, hade en nalle setts på vägen mot Storån, men också i och kring Fångån.
Så när vi hittade en stor hög strax intill stigen som innehöll mängder av blåbär så sattes fantasin igång.
Om det sen var Björnspillning skall vi låta vara osagt.

Nattfisket denna dag, återigen vid Storån.
Och nu var det lite större fisk i gång. Vi hörde en del tyngre vak ute i åns mörker.
Men närmast var nog återigen mårta när en Öring vid tre tillfällen jagade hans ytligt fiskade muddler i väldiga plask.
Andra gången han hade närkontakt så stod jag och granaten intill och såg skådespelet.
Tyvärr så tog han inte betet utan bara lekte med oss en stund innan han simmade vidare.
Även jag hade kontakt denna kväll, men med en något mindre öring, men också den släppte efter bara några häftiga dunk i spöt.
-Mörker fiske är bra häftigt!! sa mårta sen i bilen hem vid 01;45.
Och jag kan bara hålla med, mörker fiske är riktigt spännande.

Ny dag, och också den sista fiskedagen. Och nu lyste solen över ottfjällets branta och dramatiska vägg och dom nu något slitna fiskarna fick åter lite energi vid frukostbordet.
Ny plats skulle testas i Storån.
Vi vandrade ner på "andra" sidan ån och hittade snart ytterligare en sån där plats som gör att man kippar lite efter andan, så vackert och så storslaget.
Fjäll, strömmande vatten och en natur som gör att man vill få tiden att stanna upp, just där, just då. Lite vakande fisk och vi vadade ut på lite olika platser för att testa.
Småharr och småöring men ingenting mer.
Vadringen fortsatte neröver, och nu hamnade vi på nästa fina plats.
Också här lite småfisk igång, och några mindre Harrar återutsattes i ån.
Lugnet, vädret och vyerna gjorde oss så där härligt avslappnade, som att bli onykter på intryck om man skulle försöka sig på en beskrivning.

Eftersom vi ikväll var bjudna på middag hos Halldo, så fick vi börja att vända uppströms igen.
Men sådana här dagar är det svårt att slita sig, och i sakta mak fiskade vi oss uppåt igen.
På ett ställe stötte jag en större fisk som gått in på grunt vatten, så hur försiktig man är i sitt vadande, är man lång, kastar man ännu längre skuggor tyvärr.

När vi nästan kommit fram till bilen så började ett stim Rödingar att vandra runt ute i ån, och genast skulle vi försöka oss på att smyga på dom.
Fiske i åar och strömmar efter Öring och Harr kräver försiktighet, men när det gäller Rödingen så blir det ännu en dimension av det fisket.
Och tiden började bli knapp för oss, så samanfattningsvis kan man säga så här.....
Rödingen vs Fiskarna, lika med 1-0.

Middagen hos Halldo var väldigt god, och vi blev sittande en lång stund i hans kök och prata om det mesta som rör natur, fiske och annat kul.
Underbart att få sitta ner och lyssna på en man som levt i skogarna och på fjällsidorna sen barnsben.
Och han berättade om fisket som en gång var i Storån innan den stora uppdämningen.
Och jag kan inget annat än känna ett visst vemod över att jag aldrig fick lägga min fluga i dom vattnen.

Sista kvällen, sista kasten efter Öring i mörker för i år, det är lika tragiskt som det låter.
Vi bestämde plats och fick en mysig och skön avslutning på en ganska bra resa trots vädret.
Fisket var lite trögt, men vet man bara var man skall leta så nog går det att lura upp någon av dom större till att visa sig i alla fall.
Mårta satte sitt personliga rekord, vilket också det var en av resans höjdare, så nu återstod en kväll med fika vid åstranden intill en eld som värme och ljus.
Fiske blev det naturligtvis, och efter en liten stund så hade jag återigen fin kontakt med en av dom större, denna gång tog han min fluga, knuten på en 0.20mm tafs.
Återigen dom där härliga tunga dunken i spöt, innan han gick av.
Fisk fanns det, och vi fick både se och känna dom trots att rapporter tydde på dåligt fiske.
Men som sagt, Hoppet......det sista som överger oss fiskare.
Aldrig någonsin stämmer det gamla militäriska uttrycket bättre än på Öringfiske i mörker.
Rätt man, rätt plats och rätt utrustning.

Tack för en mycket trevlig resa till mina fiskekamrater.
Och till strömmar och vattendrag i jämtland bugar jag och lyfter på hatten.