Inte en dag som alla andra

Denna dag för precis ett år sen så förlorade jag min far efter en tids sjukdom, och det är inte utan att det sätter spår i ens vardag, och kanske mest en sån här dag.
Så eftertänksamhet är nog vad som präglat denna den 6 augusti, och naturligtvis så finns tankarna kvar på varför, varför så tidigt.
Orättvist är livet och dom olika lotter vi drar ur Fru Fortuna´s tombolaburk.

Jag for upp till lunden och satt ner en stund med mina egna funderingar och mitt fortsatta samtal med far, om sånt som en far och en son pratar om.
Kan inte undanhålla er den text jag hör, och dom ord jag känner stämmer så bra till den känslan jag har där uppe vid Edebo kyrka tillsamman med pappa och det stilla regnet.

"Hela världen håller andan"

Tänk om hela världen stannade upp just nu, och du och jag fick sitta här i evighet.
Då kunde jag berätta i lugn och ro för dig, allting som jag lärt ut om livets hemligheter.

Under ett pilträd invid ån, sitter en pappa med sin son.
Hela världen håller andan.
Båtar av bark, segel av strå,styr ut mot hav långt härifrån.
Tiden rinner ut i sanden.

Tänk om våra kroppar slutade upp att gå, just nu när vattnets virvlar smeker våra tår.
Då äntligen fick vi tid, du och jag, att reda ut, varför gräset växer och vart vinden drar,varför floden rinner och åren går.

Under ett pilträd invid ån, sitter en pappa med sin son.
Hela världen håller andan.
Båtar av bark, segel av strå,styr ut mot hav långt härifrån.
Tiden rinner ut i sanden.
(Text: Lasse Tennander )




När jag sagt hej till far, så for jag hem till mina egna killar och packade en lite fika-rygga och så for vi ner till båthamnen, för lite avkoppling och för att se efter båten efter allt regnande.
Nu vart det så att jag passade på att ösa mina vänners båtar istället, eftersom min egen har självläns.
Vi tillbringade några mysiga timmar där på bryggorna, metandes efter lite abborre bland båtarna.

Och, visst gick det på borrar också.
Enligt storebror så var det -som vanligt!!!
Lillebror fick den största.
Den fick vandra någon orolig timme i våran hink i väntan på att kanske bli en av några som skulle hamna i röken.
Men som tur var för Robban, som han döptes till, så vart det ingen rökning och han återfick friheten.
Det var nästan så att vi hörde hans..... -Phu!!

Till sist så kom det ett sms från Granaten och Fluganberg som gör Västra Jämtland, i trakterna kring Bydalen, i sms;et stod det så här.
"Öring 1kg dax att ätas"
Kan bara hoppas att dom får fortsatt bra fiske och att vädret inte är som här hemma.
Jag blir inte alls svårt sjuk av längtan.

-=Ta hand om, och vårda Tiden och Varandra=-