tisdag 31 juli 2012

Grillat på skäret & ST Epoxy Pike Edition

Roslagen bokstavligt talat badade i sol igår och det fick bli en tur på havet med nära och kära.
Fluganberg med familj hämtade jag lite senare på eftermiddag, där hans Karina precis fyllt år, bättre med grillat på en ö än en blomma tänkte vi och bjöd på grillat i kvällssolen.



Hela gänget till "bords"


Nu fanns det lite plats kvar i packningen, så flugspöna fick naturligtvis plats.
Så efter middagen tog jag en liten promenad runt den lilla ön med flugan i högsta hugg.
En fångad plus tre kontakter blev resultatet strandnära på grunt vatten och med korta kast, max 7-8 meter. Riktigt häftigt att se plogen innan dom slår till mot sitt tänkta byte.


Och idag när posten skramlade till i lådan så låg där, bland en massa tråkpost, ett riktigt kul kuvert.
Flugbindar´n har sett mig fajta Abborre på hans Epoxydunder och nu testat att uppgradera dessa till krokstorlek 2 och hela 12 cm från nos till spets.
Funkar dessa, så blir det beställning.
Återkommer med rapport så fort det är möjligt, jag menar jag har ju ändå semester så vem vet, jag kanske kommer iväg redan idag.

ST Epoxy Pike Edition


 ¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


söndag 29 juli 2012

Gästbloggare om Norgeresan


Knep och knåp på altanen

För bara drygt en vecka sen så satt jag på altanen med Kjell och Jonathan och hjälpte dom med att få ordning på fluglinor och annat inför deras resa till Norge.
Jag avslutade allting med att säga att dom gärna fick skicka något mms eller liknande om dom fick någon fisk.
Jag fick något ännu bättre, jag fick hela storyn i ord och bild.

Gästbloggare Kjell: Fiske i Unkervatnet och Susendalen

Dag 1: Resan...

Vi kom iväg vid 08:00 som planerat och hade 96mil framför oss. Första delmålet var Örnsköldsvik där vi skulle plocka upp Ove. Efter en hel del, mer eller mindre trovärdiga, fiskehistorier kom vi så fram till Unkervattnet vid 18-tiden, hela resan hit gick bra. På vägen hade vi sett en del vak så suget efter att fiska var stort, Jonathan och jag fixade utrustningen och drog raka spåret ner till inloppet. Vi gick sedan uppströms för att kolla av läget och provade även några ställen, tyvärr resultatlösa. Första kvällen blev även Gunnar utan och Ove, den gamle räven, sa sig inte se att det skulle bli något så han stannade kvar i hytten. Nått sas även om att vi hade fel fluga på, måste ha en med propeller.


Dag 2 Förhoppningen…

vaknade redan vid 05:00 och kunde inte somna om. Jonte var upp en sväng vid 6-tiden men gick och la sig igen. Jag avnjöt en film och kokade lite kaffe, det började regna lite...
Vid 08-tiden vaknade sen de andra så vi kunde äta lite gemensam frukost och lunch. Då vi bestämt oss för att fiska Unkervattnets utlopp, Luspen ner mot vadet. Vi packade in i bilen och gav oss av framåt 11:30. Redan en halvtimme senare stod vi fyllda av förväntan och kollade in vaken i utloppet. Jonathan och jag började fiska av lite försiktigt både nära och längre ut men utan resultat. Gunnar gick längre ner och Ove började i sjön. Trots byte av flugor och även kast med spinnare så förblev vi utan fångst. Vi vandrade vidare nerför men bara vakande fisk. Gunnar kom tillbaka precis lagom till vi tänkte fika, han hade då fått ett antal i varierande storlek bl.a. en 7 hektos. Gunnar visade Jonathan var han skulle prova, även det utan resultat och vi beslöt oss för att ta rast. Jonathan och jag bestämde oss för att vandra nedströms till kraftledningarna, vadet, och de andra skulle ta bilen dit och vandra ner till älven där. Förmodligen skulle vi inte ha gjort så om vi vetat hur ogenomtränglig vegetation det var längs älven. Vi hade vandrat 500m utför när Jonte till slut får sin första öring på fluga i strömmande vatten och ropar till av förtjusning. När han sedan ser den förbyttes det till besvikelse och efter en stund även en stor portion beundran för den lilles styrka. Han var fast! Vi vandrade vidare fyllda med hopp om fler fångster. Efter en timmes strapatser så mötte vi upp de andra, då hade vi inte kunnat kasta på mer än två, tre ställen längs sträckan. Massor med vak men ingen fisk. Vattentemperaturen är låg av den sena snösmältningen, det skyller vi på... Det är ju faktiskt så att det finns en hel del fisk men vill den inte så vill den inte. Vi återvänder till stugan och möter finnarna i stugan mitt över, de hade inte heller fått något. Jonte, taggad av sin fångst ville inte ge upp än så han tog sig en tripp till inloppet och minsann fick han inte en stackare till. Klockan visade nu på 00:00 så det var dags att knoppa och samla krafter.



Dag 3 Fisket…

vaknar vid 8 och tar lite kaffe. Ove var iväg och stötte på storfiskarn Anders Nilsson, han hade inte heller fått något, Gunnar utbrister att han då får vara ganska nöjd med att ha taget en liten öring, det instämmer vi på. Nu, frukost. Sen blev det brunch och mackor gjordes iordning för att ta med. Så snart åldermannen skitit ur sig kunde vi ge oss av men finnarna som åkt före oss och skulle fiska i vefsnan kom tillbaka och sa att vattnet var grumligt. Inte kan det vara så farligt menade Ove så vi gav oss av dit ändå! Det var inte måttligt med regn och smältvatten som fått vattnet att anta en gråblå kall ton. Vi får ta ut en ny fiskeplats, fipplingdalen! Vid utloppet från fipplingvattnet blåste det så kraftigt att ingen hade en chans att få ut linan, omgruppering längre ner, här var det istället högt vatten och starka strömmar som gjorde fisket omöjligt, nästa, eldsvattnet och sörtjärn där det vakade och vi kunde äntligen kroka ett 40-tal öringar, ett större antal släpptes dock tillbaka. Det blev en sightseeing med fiske idag! Jonathan har kanske inte fått nog men först ska vi inmundiga diverse mat och dryck dvs. stekt öring stekt potatis, vitt vin och fiskewhiskey.



Dag 4 Sjuklingen…

gick upp vid 09:00 , det tar ut sin rätt att vandra nån mil och sedan stå och flugfiska och vara ute i naturen en hel dag. Gunnar var dålig och frös, inte pga alkohol utan flunsa eller liknande, vi andra gjorde oss i ordning för en tripp uppåt skardmodalsälven. Den är känd för att vara otillgänglig då den ligger djupt ner. Vi hade fått ett tips om var det var möjligt att gå ner. Hittade vi inte, tog oss ner ändå. Väl där så blev vi inte besvikna på platsen men stark ström och lite fisk gjorde att vi valde att åka tillbaka till hytten och äta för att sedan ta oss bort till utloppet vid luspen. Där var redan storfiskaren och bottenmetade med mask, hade väl varit ok om han hade haft ett spö eller två men sex på en 40-meterssträcka??? Hur som så fick vi lite öring och begav oss hem igen vid 22-tiden. Lite kräm och mjölk fick avrunda kvällen. Givetvis togs en, ja ni vet vad.



Dag 5 Röding…

gick upp vid 09:30!! Blir tydligen senare och senare. Gunnar är fortfarande dålig. Det blåser inte det minsta idag. Kanske ska ta oss upp på fjället då???
Valtanjaure tycker Ove men blir nedröstad av Jonte o mig, vi vill inte fjällvandra i 5km ! Susendal, tar vi, trots rapporter om högt vatten. Gunnar stannar hemma i hytten. Vi kör ner och rekar ett par platser och börjar sedan fiska, vi ser fisk men den är inte intresserad. Vi provar med spinn också utan att de nappar, de följer på lite avstånd, lojt men lite nyfiket. Samma sak på flera platser. Vi åker upp till en tjärn, där är det fiskgaranti säger Ove! Visst, efter mycket om och men tar vi oss fram till tjärnen. Men det sitter ju folk där??!! Jonte o jag tar oss ut en bit bort medans Ove börjar närmast. När vi sett 30 vak så går vi vidare och hör att Ove börjar prata med den grupp människor som sitter vid en lägereld. Efter många tappra försök så tar vi oss till slut runt tjärnen och får då veta att det är privat och att de äger vattnet, jag tackar ödmjukast för lånet av vattnet och säger att de även fick behålla fisken eftersom vi inte lyckades få något. Vi drar vidare, ner till utloppet, där får Jonte sin första röding som jag dessutom hinner med att filma. Inte en jätte men ändå en fin fångst. Dagen är trots det skrala i fångstväg, lyckas, med många vackra platser och njutbara vyer.



Dag 6 Lappen…

Ove anser att då nu Gunnar är frisk igen så borde vi ta oss upp till valtanjaure men ingen är med på det. Vi har inte fått några större fångster någon annan stans än i utloppet så vi bestämmer oss för att ta en heldag där. Detta är en mycket vacker plätt på jordens yta, trots avsaknad av fisk och numera en svår ryggvärk så myser jag här. Käkar lite och tar en kopp kaffe. Framåt kvällen får vi besök av en ganska reslig herre med sambo och son. Sonen hoppar i och ligger en kvart i vattnet ??? Det är bara 10 - 12 grader i vattnet och 15 i luften. Efter lite samtalande med norrmannen så visar det sig att han är lapp? Jodå, han kommer från en lappsläkt utanför Vilhelmina? Han har en liten tjärn som vi får fiska i. Det tyckte vi lät bra, så vi åker dit. Jonte tar en kilosfisk och Gunnar som gått runt tjärnen utbrister " nu har jag fått en gris "! Men riktigt så skoj var det inte, efter lite om och men visar det sig att han krokat TVÅ samtidigt, en på spinnaren och en på flugan som han satte på en halvmeter upp! Påhittig är han i alla fall. Även Ove tar några bitar men jag orkar inte fiska, ryggen säger ifrån. Med detta åker vi tillbaka och packar.


Dag 7 Hemresan…

hemresa kl 08:00 , 96mil och förhoppningsvis bara 10 timmar i bilen. En snabb resa ner till Vilhelmina för att tanka och äta lite för att sedan köra vidare mot ö-vik och släppa av Ove. Ett tankstopp och i övrigt sträckkörning gjorde att vi strax före 18 är hemma igen. Det har varit en trevlig tur med mycket vandrande och massor med fina naturminnen och bonusen har varit att få ett hug här och där.

Lite kartbilder från området...





 ¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

lördag 28 juli 2012

Hur kort har du kastat?

Minns ni "Innanför skjortan intervjuerna" som Kurt Olsson hade i programmet Fådda Blommor?
Jag minns speciellt intervjun med Patrik Sjöberg. Han fick några riktigt svåra frågor av Kurtan, som till exempel, Hur fort har du hoppat? Hur brett har du hoppat? och den som jag hängt upp mig lite på, Vad är det lägsta du har hoppat?


Vad får mig att nu helt plötsligt börjar fundera på detta då?
Jo, läst några intressanta inlägg på Facebook från en fiskeborder som uttryckt sin åsikt om långa flugkast ställt mot korta, där han helt och klart har samma inställning som mig själv, korta kast gäller.
Och det var när jag läste detta som mina egna funderingar tog fart, hur fiskar jag själv och kanske viktigast, var krokar jag mest fisk?
Så med Kurtan som underlag så ställer jag mig några frågor, Hur fort har du kastat? Hur brett kastar du? och den sista då, Vad är det kortaste du kastat?
Frågor som vi alla som sysslar med flugfiske, men också andra typer av fiske där kast krävs, borde ställa oss ibland.

Okej, vi gör så här till en början, vi tittar på förutsättningarna.
Jag som inte sysslar med tvåhandsfiske talar alltså enbart utifrån flugfiske i klasserna #3 och upp till #6. Jag ser också framför mig det fiske jag själv utöva, fiske i små och medelstora vattendrag, åar alternativt mindre strömmar, men också i våra hemmavatten, sjöarna med regnbåge.
Strömmarna som jag fiskar är allt ifrån 2-4 meter och upp emot 20-25 meter som mest.
De mindre vattendragen är små strömdrag följt av kortare partier med lugna djupa delar och de större är oftast djupa klara åar, där långa lugna och djupa partier byts mot korta strömdrag, nackar och bakvatten.
Alltså, så som merparten av våra Svenska vattendrag egentligen ser ut och som säkert 70-80 % av oss flugfiskare möter varje år.

Kastet är det viktigaste för en flugfiskare?
Om man delvis läser fiskepressen eller tittar på förevisningar på mässor och dylikt så stämmer det nog. Men jag sätter nog en sak långt före kastet, rätt prylar, senaste spöna, bambustickor och nanoteknik nämligen att läsa ett vatten, att förstå var fisken kan tänkas befinna sig.
Visst är det kul med nya prylar, drömspön man längtat efter och äntligen givit sig råd att köpa, jag är också sån. Det är som det skall vara med något man kallar sin hobby, man vill utvecklas och förfina.
Men många glömmer bort att hur mycket spöt än kostar så fångar dom inte av sig själva.

För att citera min fiskebroder:
Drugge, Göran Andersson, Berggren, Mortensen - ni må hjälpa folk att kasta längre. Men jag ska ta mig fan göra det till min livsuppgift att få folk att kasta kortare!  
Och han har så rätt!!
Rätt läst vatten kräver nämligen inte att armen nästan skall gå ur led i försöken att lägga ut hela fluglinan, rätt läst så har man givit sig själv tiden, att komma i ett bra kastläge.
Givit fisken tid att vaka sig trygg.

Under våra resor i Jämtland så fiskar vi till exempel Storån.
Ett stort, klart och djupt vattendrag med många långa partier med lugnvatten.
Utvadade så rör vi oss mycket försiktigt i vattnet, men allt som ofta så blöter vi knappt våra vadare högre än till knäna. (om vattenståndet inte var som i år dvs)
Avvaktar och väntar in den vakande fisken och lägger kast på 5-10 meter som längst.
Under årets resa så gick jag i strandkanten på ett av åns lugna partier, gjorde kast på 3-5 meter som max och fångade 6 öringar kring och strax över halvkilot, alla på torrfluga och alla på vak.
Under hela mitt fiske så gick även fin fisk och vakade mitt i ån, jag hade alltså kunnat vada ut till midjan, dängt på med ett 15-20 meters kast och på så sätt skrämt, inte bara den fisk som stod längs min del av stranden utan också fisken mitt i strömmen.

Flugfiske är så mycket mer än hur fort du kastar dig genom din tänkta fiskeplats eller hur brett område du täcker genom att hela tiden plaska omkring i vattnet, upp och ner, för att det alltid vakar större fisk längre uppströms eller nedströms därifrån du står.
Jag kan svara på den frågan direkt, det kommer ALLTID att vaka större fisk på de orörda delarna av ditt vatten.
Så vad händer om vi istället hela tiden behandlar vår tänkta fiskeplats som orörd, ja fisken kommer naturligtvis att börja våga sig upp till ytan är också.

Ett annat exempel från i år, ett område som vi fiskar har många och stora grunda grusbottnar, ganska jämndjupa och inga direkta skydd för fisken, ändå får vi fisk på kort lina inne på halvmetersdjupt vatten. Oansenliga vak, knappt synbara och lägger man en torr i de små ringarna så kommer ofta en överraskning tillbaka.
Men för den stora delen fiskare som tar sig till detta område så är detta något som man snabbt vadar över för att få fiska på, ja just det, fisken som går mitt i ån och vakar.

Om nu detta är ett vinnande koncept i ett stort vatten, så kan jag inte nog understryka vikten av detta i de små vattnen.
Är ni fler som fiskar, kör sten,sax påse om vem som fiskar. Ni som förlorade, vänta på era kamrater innan ni går vidare till nästa fiskeplats där det då blir er tur.
Gentlemannafiske helt enkelt. Ge varandra orörda vatten och chansen till att kroka fin fisk i små vatten som är och förblir det häftigaste som finns.
Min drömå, som jag numera inte kommer åt på samma sätt, har givit mig många otroliga fiskeupplevelser genom att jag tidigt lärde mig vikten av att dela hela upplevelsen med andra fiskekamrater. Och den lilla ån, inte mer än 3-4 meter som bredast har givit mig ett otal antal fiskar kring 1-2kg genom åren, alltid på kort lina men med lång tid till första kast.

Hemma övar även jag på kastlängder och vid Storån försöker jag sen praktisera detta vid valda tillfällen absolut. Det handlar om säkerhet och utveckling och det sköna i att lägga ut en lång lina sträckt på en stilla vattenspegel.
Men det är och förblir de korta kasten som givit mig och kommer att ge mig spöböj.
Så mitt råd, öva på och blir säker på linlängder kring max 8-12 meter, vanligast kring 3-7 meter.
Lägg mycket tid på att läsa ditt vatten, lär dig fiskens rörelser, förstå varför den likt en klocka går igång och vakar frenetiskt precis innan mörkret, lär dig vänta.
Och så ställer du sen frågan, Hur kort behöver jag kasta för att kroka just den där fisken?

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


fredag 27 juli 2012

Nu hugger abborren & öringen

Återigen en tur md flugspöt i skärgården.
Och idag var det bättre fart på abborren, ett 25-30 tal synade insidan av båten snabbt innan återutsättning. Fick några kring halvkilot, men även dom åkte tillbaka.
Vad jag inte visste var att även havsöringen var på hugget, så döm om min förvåning när det blev stumt i linan följt av en rusning, några hopp och tunga knyck i linan.
Öringen gjorde ytterligare några rusningar innan den snyggt och prydligt återutsatte sig själv mitt i en luftvolt.
Oväntat, men inte dessto mindre kul.
Flugorna var återigen ST Epoxy, bundna i Järpen av Flugbindar´n.


Behöver inte så mycket för att trivas

Idag börjar OS, Heja Sverige!!




¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


torsdag 26 juli 2012

Alla kvällar är inte fisk ett måste

En tur i skärgården, svingades våra flugor, stora och små.
Abborre och Gädda var tanken men målet var nog egentligen bara en kväll i skärgården.
Vi fick av båda sorterna, men som sagt, inte alltid som just de är det viktigaste.


ST Epoxy funkar även på di gröna

Fluganberg med kvällen största abborre

Carpe Diem

Solen i ryggen

Jag vill också passa på att tacka min fiske och bloggvän Lunkan för tiden vid dator genom åren läsandes hans inlägg på Årefiske.
Jag har läst och följt honom genom videsnåren, upp på kalfjället och in i mörka skogar på jakten efter den prickiga skönheten.
Historier, anekdoter och betraktelser genom en stor öringfiskares ögon.

Nu lägger han ner sitt bloggande, men öringen kommer han att söka, var så säkra.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

lördag 21 juli 2012

Starten på semestern

Fredag och jourledig, vilket måste ses som en otroligt bra start på semestern som sen börjar på måndag.
Och kvällen på havet gick inte heller den av för hackor.
Egentillverkade och grillade hamburgare, sol, 19 grader i havet och otroligt varmt och skönt på klipporna.
Fiske var inte prioriterat, men flugspöt var ändå med och med Flugbindarn´s epoxydunder i tafsspettsen så krokades några mindre abborrar.
Gissar att det kommer att finnas uppslag för fler rapporter från havet med flugspöt i handen under kommande veckor.

McPatrik



Lite mindre prylar för att vada här hemma

Abborkväll


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


måndag 16 juli 2012

Ränta på insatt kapital

0,12 - 0,18 tafsarna är nedpackade, likaså flytlinorna för klass 3;an och 4;an.
Känns en smula trist när det är just vid strömmande vattendrag som jag trivs allra bäst.
Men det tornar upp idéer redan inför nästa år, kanske blir det så att jag förlägger mer tid i Jämtland då, allt för att få chansen till att fiska under längre tid vid strömmarna och för att få chansen att kunna bryta fisket på nära håll och ge mig ut i fjällen igen, vilket är allt för längesedan.
Men också för att kunna fiske mer med de lokala vänner jag skaffat mig genom mitt intresse.
Hur som helst så kan det inte vara meningen att man under större delen av året går i cirklar av längtan till åarna och dess prickiga, rödbukiga eller segelförsedda innevånare för att sedan riva av det på en dryg vecka.
En hobby och en kärlek måste vara mer än så.
Men som sagt, nu är allt undanpackat till förmån för tyngre grejer. Återigen så är klass 8;an framtagen, linan är pårullad på Vision rullen, gäddglittret ligger klart och i fluglinans slut sitter nu åter plastad vajer.
I år har även klass 5;an fått stå framme och därtill är även den rullen iordninggjord nu med en sjunkande klass 6;a och till detta så är Flugbindarn´s epoxydunder nedpackat för att få följa med ut på havet i jakten på abborre. Att havsöringen gillar dessa vet jag ju, nu skall Roslagens randiga riddare få chansen att visa vad dom går för.

För vad gör man inte för att få känna kork i handen och riktiga spöböj. Endast två gånger detta året har spinngrejerna varit med på tur, övriga gånger har endast flugspöt varit packat.
Och det har ju gått ganska bra så här under premiärsäsongen måste jag säga, överraskande bra och ett nytt prydligt personligt rekord sattes på flugfångad gädda på självaste nationaldagen den 6;e Juni.
Så med jouren avklarad för sommaren, så blir det skärgårdsfiske för nästan hela slanten.

Jag har dock några riktiga ess kvar i ärmen, under delar av vecka 34 är jag nämnligen tillbaka i Jämtland igen för att lyssna på strömmen och förhoppningsvis känna prickiga gungningar i spöt igen och inte nog med det, sista helgen i september så görs sista turen norrut även det till Jämtland.
Då är det Kullagården som gäller för några dagars fiske i Idsjöströmmen igen.
Så helt mörkt kring strömfisket är det inte.
Men som jag inledde, att få dryga två veckor i och kring strömmande vattendrag av de 52 vi har att tillgodose oss med när året startar känns inte helt rätt faktiskt.
Säger man sen att säsongen varar ungefär 13-15 veckor om året, om starten går 1;a Juni och slutar sista Augusti så känns ändå mina två som lite snopet faktiskt.
Kanske har det mer med värderingar att göra än just kring själva fisket.
Värdering av tiden. På banken pratar man ofta om ränta på insatt kapital, och som ni vet är ju inte det något kapitel i deras verksamhet som är värt att skryta med.
Jag resonerar nog på liknande sätt, ränta på insatt kapital i form av tid.
För det är inte bara när spöt står i en vacker båge och det knycker i slutet av tafsen som jag mår bra av, det är egentligen allt annat som gör dagarna där uppe.
Spöböjet är utbetalningen av den insatta tiden, och resten är för att få må bra kring sin sitt sparande.
Och inte behöver väl jag göra någon ytterligare förklaring kring hur mycket bättre det sparandet är, än det som bankerna har.

Nåväl, nu skall åar och bäckars ljud bytas mot vågkluck, prickig jägare blir randig och böljande landskap med fjäll och skog bytas mot horisont och alla möjliga nyanser av blått, njutningen av havet kommer att bli skön, om det bara kunde sluta regna över Roslagen någon gång.
I helgen kom det dryga 30 nya friska millimeter och vad åskovädren som rullade över oss i slutet av veckan innehöll i mängd vet jag inte.


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

söndag 15 juli 2012

Gifter sig fint i munnen

En dag, var vad vi fick i Roslagen som helt regnfri och trots jouren så kunde jag inte låta bli att ge mig ut i skogen och titta lite efter di gula.
För det hör inte till vanligheterna, men det händer vid enstaka tillfällen att jag tar med mig fisk hem från Jämtlandsresan.
Så innan jag åkte så lade jag fram två harrar och en öring som fått resan hem betald och nu skulle få tjäna som bas till kvällens middag och då bara måste jag ha lite färska kantareller också.

Mygg då!!
Nått så djävulskt. Jag brukar alltid grovrensa min svamp i skogen men det var inte att tänka på.
Men det är klart med allt regnande över vår del av landet så står det nu vatten i minsta lilla fördjupning i skogen, potentiella barnkammare allihop.

Hälge har tydligen skrubbat ryggen igen

Överallt i skogarna så är varje litet hål fyllt av vatten

Någon som kanske vet vad detta är?

Sommaräng

Jungfru Marie Nycklar, och alldeles intill satt även en
Brudsporre men korten på den blev allt annat än bra.

Gyllengula och goda

En av harrarna rökte jag

Filé av öring och harr plus färska kantareller och hemgjord romsås.
Jo det smakade mumma kan jag lova

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


fredag 13 juli 2012

Ny sajt på nätet

Tänkte att jag skulle slå ett slag för en ny sida på nätet.


Klicka för länk

Jonas som driver sidan har som mål att informera men kanske framförallt inspirera andra till att börja med vår underbara hobby, flugfiske.
En oberoende sida som är väl värd ett besök tycker jag, samtidigt önskar jag Jonas lycka till med sitt arbete.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

onsdag 11 juli 2012

Vatten, ån är full av vatten

Hur mycket vatten var det då i Ottsjö under vår vecka där.
Ja här nedan följer några bilder som beskriver hur det brukar se ut och hur det såg ut nu!

Normalt vattenstånd i mitten av Juni

Året 2006 då man hade tömt magasinet totalt för att renovera dammen

Året 2006 då man hade tömt magasinet totalt för att renovera dammen


Normal vattenstånd i och kring midsommar


Och hur såg det då ut nu?
Ta en titt på bilderna som följer, dom är tagna ur ganska liknande vinklar




Var slutar Storån och var börjar Håckren?

Klart att människorna som bor i området och delvis livnär sig på vad fisket ger, är besvikna och naturligtvis skrämmer det bort folk från området om det gång på gång ser ut på detta sätt.
Övre dämningsgräns ligger strax över 492m över havet och redan i slutet av Juni var man uppe på rekordhöga 490,10 möh.
Så förbered er, ni som bor längs Indalsälven nedströms, någon gång under sommaren kommer man att bli tvungen att tappa vatten ur dammen skulle jag tro om det fortsätter att vara en sådan här blöt sommar, så det kan vara läge att surra era utemöbler.
Om man nu inte gör som man brukar, och överdämmer och tar de ringa böterna som blir följden.
Jag hävdar med en dåres envishet att övre dämningsgränsen borde sänkas till max 487 möh alternativt att man måste börja tillämpa minitappning för att på så sätt hjälpa den gamla och snart utdöda stammen av Storboöringen.
Valet är deras men att som nu dels tillämpas 0-tappning eftersom det inte finns någon
föreskriven minimitappning plus att man överdämmer lite då och då är verkligen inte något alternativ.

Några tidigare inlägg jag gjort om magasinet:

Lite påverkan eller död