Jämtlandsäventyr - Idsjöströmmen

Då var man tillbaka igen i Roslagen efter 1,5 vecka på rundtur bland Jämtlands harrar och Öringar, men också björn och älg som jag aldrig sett dom båda tidigare, men jag kommer till det senare.

Vi började vår tur med campingfiske i Idsjöströmmens vatten under tre dagar och ganska snart stod det klart att inte heller här hade man klarat sig undan den sena ankomsten av sommar som generellt gällt för hela Jämtland. Vattnet var kallt och insektslivet ganska sparsamt hade de låtit i rapporterna vilka besannades av oss när vi vaknade efter en natts sömn i tälten.
Fiske var inte alls lika rund och trind som de brukar vara, men kanske var det just därför som fisket sedan blev så bra.

Fluganberg landar campingharr

Efter frukost på stranden så var det äntligen dags att blöta flugorna igen i strömmande vatten.
Det är något väldigt speciellt som händer i kroppen under de första timmarnas fiske, andningen går ner, hjärtslagen blir lugnare och spänningarna i axlarna är som bortblåsta. Ett lugn infinner sig i flugfiskesjälen och fokus förflyttas från vardagliga problem till att bara gälla nästa kast och nästa.
Det känns på insidan och syns på utsidan när det kalla vattnet stiger upp till låren och linan löper ut genom spöringarna och tafsen sträcker ut på den lilla bakströmmen.

Granaten drillar och landar 50+ på danica

Det skilde nästan 15 grader från föregående års resa då toppnoteringen var hela 32 grader och Idsjön var fullt badbar. Nu var vattnet kallt även med dubbla lager under vadarna och vädret var långt mycket behagligare ur fiskesynpunkt. När vi bröt för lunch så hade redan några 50 plussare varit i håvgarnet och vänt. Flugvalen hade varit väldigt olika och allt från nattsländepuppor till danicor hade fått harren att stiga.

En av alla 45+ som jag fick under dagarna

Varför göra allt så svårt, Granaten fångar harr i underställ och gympadojor

Strax efter klockan halvtvå på natten tog denna 54 på en Mullbänk vid bron

Ytterligare en fin harr som snabbt återutsattes

Fisket gick bra under dagtid och fisken steg villigt till våra presentationer och när seneftermiddagen kom så tillbringade vi timmar kring vindskyddet i väntan på nattfisket.
Om dagfisket var riktigt bra så vet jag inte vilka ord jag skall använda för nätterna.
Men dom kom igång sent kan vi väl också säga, normalt brukar fisket vara igång ordentligt redan vid halv tolvtiden och framåt, nu fick vi vänta ytterligare till framåt tolv och strax över, men då var det istället desto bättre. Som på en given signal så bokstavligt talat kokade ån av vakvillig harr och några riktigt fina fiskar visade sig. Jag lyckades inom loppet av cirka 15-20 minuter att kroka tre harrar kring och över 55 centimeter i samma lilla strömdrag, den största av dom var hela 58,5 cm.
Inte en kväll som vi var tillbaka vid tälten igen förrän fram emot halv tre tiden, och inte för att fisken slutade ta, utan för att allt vadande i det kalla vattnet tillslut satte sina spår i form av stelhet och ömmande kroppar.

Inte den största, men min resas vackraste fisk. Kring 50 och hel och fin i munnen.

Granaten fiskar framför vad som skulle komma att bli resans mest aktionladdade plats.

En liten oansenlig gräskant vid den lilla bäcken.

Några få regnskurar passerade oss men gjorde egentligen fisket bara ännu bättre.
Sol och växlande molnighet och kring 14 -15 grader dagtid var annars det väder vi hade.
Nätterna var ljusa och mestadels klara vilket gjorde fisket enklare. Någon kväll drog en kylig kalldimma in vilket gjorde att insektslivet avtog, men fisken fortsatte att hugga.

En vacker nattharr kring 55cm som tog min Mullbänk på grunt vatten.

Nu är inte Idsjöströmmen för oss bara ett konstant jagade efter storharren, det är så mycket mer.

Och speciellt stunderna i och kring vindskyddet där man intog våra måltider och tillbringade många timmar för att låta strömmen vila och därmed också fisken från vårt vadande och nötande med flugorna.

Alla fiskar inte som vi, så är det och ingen mer värdering lagd i det. Vi ser resan som mer än bara fiske och många härliga och intressanta möten blir det kring vindskyddet om man ger sig tid att stannar upp och lyssna på fiskehistorier, intressanta samtal kring vattenvård och tips kring andra vatten i vårt avlånga land.

Av den vakna tid vi har vi ån så skulle jag kunna säga att vi fiskar en tredjedel av den tiden, övrig tid är det andra saker som lockar.

Onödigt gott vin till pasta och köttfärsås kanske, men det får anses som en flugfiskares lilla lyx

Möten med människorna kring ån, fiskehistorier och andra intressanta samtal, är en del av upplevelsen. Just här var det EM-fotbollen som avhandlades.

Något som också tar tid från fisket är insektslivet.
Och här skulle jag nu kunna hålla en lång utläggning om vattenkraften och dess biverkningar.
Men jag nöjer mig med att säga att Idsjöströmmen är värd ett besök endast för det skådespel som här kan upplevas en varm kväll veckorna efter midsommar.
Insektslivet i ett biotopvårdat vatten när det kanske är som allra bäst. Så finns ni i närheten, ta kameran med er och åk dit, sätter er i vindskyddet ta del av kunskaperna som finns under dess tak i form av de människor som samlas där och framför allt låt er hänföras några timmar i och kring bron när dagsländor och nattsländor i alla dess olika form och storlek kläcker och sveper förbi likt en snöfall av färg och form.

Slamsländor som mött sitt öde på den fuktiga bron.

En några millimeter stor slända.

Danica, en flugfiskares våta dröm

Art på denna vet jag inte, men den kläckte inte i så många till antalet

Simsländor

Jennifer med sin danske vännina under en guidning

Granaten i ett moln av slamsländor

Sländcocktail

Så pass mycket i luften att det var svårt med fokus.

Återigen Jennifer och hennes danske vän krokar harr vid vägbron

Dagarna flöt på i ett behagligt lugn, lite åt "no worries" hållet.

Och det var nu dags för sista kvällen. Framemot tiotiden så började vi röra oss ner mot fiskeplatserna och vi valde alla tre att ställa oss på den mer lättillgängliga sidan där våra tält också står.

Vi radade upp oss med luckor på 50-75 meter mellan och sen var det bara att invänta tidigare kvälls vakfest.

Vår nuvunna fiskevän Fotografen stod ytterligare 50 meter uppströms Granaten.

Mindre harr tog flugorna för oss alla och jag stod precis och skulle byta fluga när stillheten bryts. Ut ur skogen stormar en älg, bokstavligt talat kastar sig ut i strömmen strax uppströms den lilla ön som kallas Jönsholmen.

Det var ingen tvekan om att den var stressad och anledningen lät inte vänta på sig, bara ett 25-30 tal meter bakom älgen kliver en björn ut i kanten av strömmen.

Fluganberg och jag, som ser den tydligt, står som förstummade och kanske mest Fluganberg som faktiskt står på den kanten på grunt vatten bara ett 50 tal meter från björnen.

Älgen är så stressad att den blir det största hotet för oss och Fluganberg viftar och slår med vadarstaven i vattnet för att inte bli påsprungen av älgen.

Björnen står kvar, ser middagen fly ut bland oss fiskare, sträcker på sig, vädrar och vänder sedan om tillbaka in i skogen.

Kvar står vi med en vilt flyende älg som nu gått vidare uppströms och tänker sig vada över rakt emot mig.

Jag gör ett försök att gå undan med strömmen är stark och runt mig finns flera djupa gropar som jag inte bara vill kasta mig ut i. Även jag får hojta och slå lite med staven för att få älgen att på nytt byta riktning.

Jag är så pass nära att jag tydligt ser skräcken lysa i dess ögon och hela tiden lägger den ena örat in mot skogen för att förvissa sig om att den inte längre är förföljd av björnen.

Både Granaten och Fotografen kliver lite åt sidan men älgen fortsätter nu sitt vacklande genom strömmen uppströms, vägrar att gå iland för att på nytt få björnen i hälarna.

Jag vänder mig tillbaka mot Fluganberg, jag vet vad jag sett ändå måste jag liksom förvissa mig om att vi sett samma sak.

-Var det en björn?

-Ja, kommer svaret tillbaka och i nästan andetag, -jag tror jag går över till andra sidan igen. är svaret från Fluganberg.

Jag står helt stilla i strömmen, sneglar rakt över för att förvissa mig om att den inte fortsätter sin jakt längs ån inne i skogen.

Gör sedan några kast men inser att flugbytet långtifrån blev klart, jag fiskar endast med tafsen.

Adrenalinet gör mig knäsvag och jag inser att det bara är att vada iland och sätta mig ner, liksom för att hämta andan efter upplevelsen.

Fluganberg har vadat över mot vår sida men valt att stanna kvar i strömmen men även han känner av adrenalinets påverkan. Tyvärr så står både Fotografen och Granaten så till att dom inte får se det vi sett men älgen såg dom tydligt.

Som alltid när något sånt här händer så kommer frågorna, om inte, eller vad hade kunnat hända om.

Riktigt farligt hade det kunnat bli om björnen hunnit fatt älgen lite längre upp i skogen, då den faktiskt inte var långt bakom den mycket trötta älgen, och helt utan vår vetskap slagit älgen.

Då hade riskerna varit mycket stora för ett långt mer otrevligt björnmöte då dom ofta finns kvar i området för att försvara sitt byte.

Under alla mina år i fjällvärlden både i Jämtland och Sarek, på vandring eller fiske så har jag aldrig sett en björn, och inte trodde väl jag att mitt första möte med en vild svensk björn skulle bli på stranden vid Idsjöströmmen.

Men nu är det första mötet gjort och det är en upplevelse som jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv, en björn i full jakt på älg.

Och vi kan nu titulera oss, inte bara ÄLVräddare utan också ÄLGräddare.

Var kamerorna var, ja inte hängde dom runt halsen tyvärr på någon av oss.

Dagarna i Idsjöströmmen var därmed slut och behöver jag säga att vi sov gott alla tre i våra tält den natten trots vår upplevelse.
Nu väntade nästa äventyr på resan då vi skulle fortsätta in till Västra Jämtland och Ottsjö för ytterligare en veckas fiske.
Men det kommer jag tillbaka till i nästa inlägg.
Rapporter om mycket snö och vatten skulle visa sig vara väldigt sanna.
Tillbaka till Idsjöströmmen kommer vi i slutet av september.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>