Bygg ut Vindelälven!!

Tro nu inte att jag ligger hemma i total feberfrossa med en sådan rubrik på mitt inlägg.
Nej, det handlar om det jag läste igår kväll innan jag sedan skulle försöka somna i senaste nummret av "Allt om Flugfiske".
Det är en intervjuv med Assar Holmström som är, hör och häpna ordförande i Arjeplogsströmmarnas Fiskevårdsområdesförening och tillika positivt inställde till en utbyggnad av Arjeplogsströmmarna.
Det är han, som på frågan -Varför satsar ni inte på sportfisket istället? kommer med detta svar att,
-bygg ut Vindelälven och alla andra outbyggda älvar!
Han svarar också att han tror att hotellen i området inte vill ha några turister sommartid, eftersom de har så mycket att göra under vintern.
Men det är inte slut på hans dumheter i sina svar.
Fisket kommer att bli bättre efter utbyggnaden och inte påverka stammen överhuvudtaget.
Han tror sig veta att den odlade fisken som kommer att kompensationsutsättas ej heller kommer att påverka den vilda stammen och att trollingfiskare tar långt mycket mer fisk än vid nätfisket.
Behöver jag säga att denne Assar Holmström också är delägare i skogsallmänningen och alltså en av de 1200 människor som kommer att få tilldelning varje år på den beräknade vinsten på hela 1000:-

1000:-/år i vinst för cirka 1200 personer är det priset som öringen, strömmarna och det andra i området måste betala?

Jag känner en del personer runt om i landet som driver både hotell. privata stugbyar eller hyr ut rum och jag kan aldrig för mitt liv tänka mig att dom skulle avstå en hel säsong för att dom under andra delar av året har, citat, "så mycket att göra"
Och vad skulle hända om vi omvände dessa hotellägare att låsa upp sina portar även under sommaren,
tänka bredare i sitt utbud och satsa på annat än att något bilmärke sladdar runt i skogarna
förklädda till oigenkännlighet.
Det borde gå eftersom området ganska nyligen fick 30 miljoner i bidrag för att satsa bland annat på fisketurism.

Kan jag sitta här nere i Roslagen och tycka överhuvudtaget?
Ja i detta fallet så kan jag faktiskt det, för jag är en av alla dessa människor runt om i hela vårat avlånga och även utomlands som åker långa sträckor för att få njuta av det vi tycker är det bästa, nämnligen sportfiske.
Om jag nu skulle ta mig till Arjeplog för fiske så är jag helt säker att jag ensam kommer att lägga pengar i området för minst motsvarande 2 av dessa 1200 personer.
Detta fördelat på boende, fisket, maten och annat.
Säg då att vi fyller en bil med ytterligare 3 fiskevänner för att ta oss dit, så kanske till och med Assar kan träffa rätt tangenter på en miniräknare och se vad slutresultatet blir.
Vi fyra är inte ensamma som sagt, vi är många som gärna söker välskötta fiskevatten med möjligheten till storvuxen fisk.
Har jag rätten att sitta här nere i Roslagen och tycka att Assar har fel?
Ja även det faktiskt, för när man så tydligt bevisar sin okunskap, trots att man påstår motsatsen, så måste man bli emotsagd och då spelar inte hur nära eller långt ifrån man bor någon roll.
Assar har delvis lite rätt i ett av sina påståenden och det är att fisket kommer att bli bättre, dock skall sägas att det är på en väldigt kort sikt.
Jag har fått berättat för mig av lokalbefolkningen kring Håckrendammen i Västra Jämtland vilket otroligt fint Rödingfiske man hade i Storån de första två åren efter att Håckrendammen byggdes.
Fiskar från 8hg och upp till 2kg var ingen ovanlighet.
Men redan det tredje året så började man se en drastisk minskning, för att sedan försvinna nästan helt från Storån.
Så du har rätt Assar, du kommer att ha fantastiskt fiske i dina nät, ryssjor, saxar och ljuster de närmaste åren, men sen är fisken borta, strömmen tyst och hotellet håller fortsatt stängt för vila sommartid och 1200 personer får hela 1000:- mer i plånboken/år.
Det är precis så man bygger för att avbefolka små orter och områden som egentligen borde få möjligheten att växa med fler turister året om och en satsning på de resurser man har idag och kan förädla, tex med ett bidrag på, låt säga 30 miljoner!

Min fiskebroder i Jämtland har i dagarna besökt ett facit för hur det kan komma att se ut.
Besök flugbindarn´s sida och se hans bilder från Håckrenmagasinet i "vacker" vårskrud.
Klicka på länken "Lite grön el nån?"

Mitt råd, köp tidningen och läs hela intervjuvn själva.
Och gör också ett besök på Älvräddarnas sida för att läsa mer om detta.

Och Assar, du har rätt, jag har aldrig varit i Arjeplog så det är väl klart som
korvspad att jag klagar, för i och med din och dina 1199 vänners idé så kommer
jag ju aldrig att komma dit och fiska på det ni har IDAG men dämmer bort IMORGON!!

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Slipp bottenmåla din båt

Blir en del sittande vid datorn när man är hemma sjuk.
Hittade detta bland annat som låter mycket intressant tycker jag.

Det är ett projekt som drivs av Skärgårdsstiftelsen med anslag av Naturvårdsverket som
bygger på en giftfri miljö i skärgården.
Det går ut på att man genom flera observatörer runt om landets kuster skall få reda på när det är dags att ta upp båten och tvätta den för att slippa att havstulpanerna etablerar sig.
Du som båtägare anmäler dig för att sedan få ett sms när det är dags att ta upp för att tvätta av båten.
Gå in på batmiljo.se och läs mer om hur du gör för att anmäla dig.

Är inte detta en symbol man vill se oftare?

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Rädda Strömmarna i Arjeplog¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Den som gapar......

En kvällspromenad i Norrtälje, utmed Lommarens strand kan ge många överraskningar!
Annelis son Pontus, hittade detta monster liggandes på land under sin kvällslunk.

Storlek 44 ser plötsligt litet ut

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket heter det ju, men här miste den livet istället

Älvräddarna manifesterar för Arjeplogströmmarna

Älvräddarna, en oberoende organisation som arbetar för att rädda de sista av våra outnyttjade älvar här i landet, men också arbetar hårt för att vattendirektivet skall implementeras så långt som det är möjligt på de idag befintliga dammar och vattenkraftverken.
En organisation som bildades redan 1974 och som sedan den dagen jobbat hårt för att vi skall behålla den biologiska mångfalden i våra vattendrag.

Den 2 Juli i år så ordnar man en stor manifestation i Arjeplog för att rädda strömmarna där, som står inför ett mycket överhängande hot att tystas för gott i och med att vill bygga ut dessa.
Ett beslut som lokala politiker och allmänningen varit starkt medverkande till, samma politiker som för bara något år sedan beviljade ett stort miljonbelopp för satsning på turismen i området, med inriktning på natur och fiske.
Nu har alltså samma hand skrivit på ett nytt papper där man vill tysta Arjeplogströmmarna för gott och därmed också möjligheterna till fiske.
Gudrun Schyman eldar upp 100 000:- i Almedalen och alla reagerar på hennes tilltag.
På tv kunde man se detta om och om igen, dag ut och dag in.
Här handlar det om miljonbelopp och totalt förstörda naturresurser och det får ske utan att svensken får veta hur illa ställt det är.
Den 2 Juli alltså.
På platsen kommer många av Sveriges fiskeprofiler att finnas, och man har till dags datum ordnat med musik och grillning och bokat upp ett vandrarhem för den som inte vill tälta.
Om man inte kan delta, så kommer en t-shirt att börja säljas om bara någon dag
via Älvräddarnas hemsida på samma tema.

Ta mig till Älvräddarna

Nakenchock i en hånglande skärgård

Jag tror inte jag upplevt en sådan här 24 April någon gång på sjön.
Himmlen och havet lika blå och lika stilla, 16 grader i luften och i läviken som vi gjorde strandhugg i var nog kvicksilvret uppe på runt 25.
Iklädda flytoveraller och fleeckläder från topp till tå, så kan ni nästan själva räkna ut att väl iland så åkte plagg efter plagg av.

Strandhugg

Mårtensson, Granaten och jag klev i båten i hamnen vid halvtio för en dag i skärgården.

Det är något väldigt speciellt med premiärturen, flinet jag har i ansiktet går nog inte bort förrän jag somnar ikväll misstänker jag, fast det är klart, då börjar det väl svida istället av den rodnande huden efter en dag i solen.

Gäddorna, skulle det visa sig var fortsatt upptagna med att idka grovhångel i var och varannan vassrugg.
Redan i första besöket, i en normalt riktigt bra vik så hade vi gäddor runt hela båten men alla tog till flykten och lämnade endast virvlar som avslöjade var dom alldeles nyss hade varit.

Ganska snart lämnade vi dem till att fortsätta köra raggningsrepliker på varandra och styrde vidare till en vik där vi vet att leken var igång redan för någon vecka sedan. Och där vi inte skulle störa på samma sätt.

Kanske dessa nu skulle vara mera sugna på en vickande wobblerrumpa än på att dansa tryckare i vassen.

Granaten var den som först krokade vad han trodde var en gädda, men icke då. En inte allt för glatt överraskad braxen kom motvilligt hasande in mot båten, nypiercad strax framför ryggfenan.  

Platsbyte igen efter att ha intagit lättare lunch.

Nu blev det en plats där små Granatenben sprungit runt sen han var en liten pilt och han visade också prov på den goda lokalkännedomen genom att i första kastet häva en 3 kilos gädda över relingen.

3 Kg utlekt vårgädda

Mårtensson hade även han fisk på men fick se den lämna showen någon meter från båten.

Det om detta, någon mer fisk blev det inte, och knappt något fiske heller.

Mårtensson och jag fick nöja oss med att ha haft känning. Vi klev iland i en lävik och satte oss runt det utställda bordet och tog oss en fika.

Värmen gav oss en rejäl match och återigen åkte plagg efter plagg.

Flera par av skäggdoppingar hade också tagit viken som sin och var nu fullt sysselsatta med att dansa och nicka igenkännande för varandra.

Aftonbladet hade nog kallat detta en Nakenchock?

Fiske är inte allt

Jag tror helt enkelt inte att skärgården har tid med oss nu, för överallt så spirar kärleken.
Gäddorna, Skäggdoppingarna eller Havsörnsparet som virvlade runt ovanför oss har alla fullt upp med att bygga för en ny generation, och för oss som ligger på klipporna i vårsolen är det bara att njuta av skådespelet.
Säsongen är igång, och vi kommer att få många tillfällen till bra gäddfiske i våra vatten, och vem har bråttom en sådan här dag.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Damen ligger i badet igen

Nu så!! Äntligen ligger hon i det salta igen.
Nu väntar några dagar på land och lite påskfirande, men på söndag så lastas hon för årets första tur, på jakt efter gädda.

Fick bli foto med mobilen, kameran blev kvar hemma.

Till sist!

Det fiskas fin öring i Jämtland.

Fångstmannen själv fick dock inte behålla sin fångst, för det kröp en Ingmar i buskarna.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Glad Påsk¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Gäddfiske, gång två

Hela dagen igår och idag har jag ålat, krupit, tvättat städat och målat på båten.
När färgen torkade så passade jag på att fortsätta det aldrig sinande vårbruket i trädgården.
Så när jag sen ringde Fluganberg och han började prata om gäddvikar och annat så var det inget annat att göra än att packa spö och möta upp honom på eftermiddagen för lite gäddfiske igen.

Grisslan på lut

Vi började fisket i en av alla dessa fina vårvikar vi har här. Isen låg fortfarande kvar på skuggsidan så vi fick ta vind och solsidan som vår för dagen.

Årets sista is

Överallt lyser dom i sin blåa skrud

För dagen självutnämnda Snygg-Uffe

Sugen så in i vassen

Vi fiskade en liten stund med våra wobblers, och kände båda någon liten stöt. Men gäddorna var fullt upptagna med annat skoj i vassen.
Så det blev att smyga på lekfisk istället med kameran.

Fluganberg, som för dagen självutnämnt sig till snygg-uffe, hade något med hans nya solglasögon att göra tror jag, kom ikapp mig där jag stod förklädd till enbuske med kameran i högsta hugg.
Runt om i vassen var det rörelser och ordentliga plask, så vi lämnade dessa kärlekskranka gäddor och vände åter hemmåt. Gjorde ett kort stopp vid viken vi var vid här om dagen där också Granaten anslöt.
Inget där heller så vi bröt fisket och jag och sonen hade grillpremiär istället och dukade ute på uteplatsen.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Gäddpremiär

Så är det dags för fredagsmys.
Ikväll så togs spinnspö och wobblerlåda fram och så mötte jag upp Granaten och Fluganberg för lite kvällsmys i gäddvatten mitt i samhället.

14 dagar tidigare än förra året tyder på viss abstinens.
Jag hade känning vid två tillfällen, men Fluganberg tog till jiggen och landade två gäddor innan vi gav oss för kvällen.
Skönt var det i alla fall att den säsongen nu är igång igen.

Fluganberg med en av de tu

Granaten spårar

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Är fiskindustrin så sjuk som den verkar

Bacalao, eller torkad Torsk som det är, är en delikatess och till och med nationalrätt i Portugal.
Om den nu kommer från den Norska fiskindustrin så kan det mycket väl vara så att det egentligen är gammal fisk som till och med börjat att lukta, som saltas ordentligt och sedan säljs dyrt!
I ett mail jag fått skickat till mig från en tidigare anställd inom den Norska fiskindustrin så är det precis så det ofta går till med fisk som legat för länge och där lukten avslöjar att förruttnelsen har startat.
Vidare i sitt mail skriver personen att varje vecka så dumpas tonvis med fin fisk, detta för att man helt enkelt ibland inte hinner ta reda på allt eller så har det blivit "kvarglömt"
Men tyvärr så är det inte det enda som dumpas i havet, personen har inte jobbat vid någon fabrik som inte dumpar sopor och kemikalier varje dag i havet.
Vidare i mailet står det att, på fabriken användes blekmedel på all vit filéfisk så som torsk och sej för att få riktigt vitt kött.
Blek-baden i stora tunnor var så starka att de använde gasmask när de arbetade med det.
Ingen på fabriken äter själv den fisk som producerat efter blekprocessen, och ingen fiskar utanför fabriken eller i viken pga alla utsläpp.

Jag ställer mig frågan, varför skall då vi äta den?
Nu tror jag tyvärr inte att detta är något som är unikt inom just den Norska fiskindustrin utan något som förekommer oavsett vilken färg landets flagga har.

Men jag ställer fråga igen, -Är fiskindustrin så sjuk som den verkar???

Kollat isläget i Herräng

Sonen och jag tog en titt på isäget vid båthamnen idag efter jobbet.

Solen, regn och framför allt blåsten har gjort sitt, och har vi tur så är hamnen isfri i påskhelgen.

Härligt färgad is i Herräng

Storskraken njöt av bitvis isfria vatten.....

.....men inte när vi blev allt för närgångna.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Pikereg i våra hemmavatten

Att vara med och försöka påverka fisket och fiskarnas väl ligger som ni säkert märkt mig varmt om hjärtat.
Och oftast så handlar texter och inlägg om våra älvar och deras numera inte fritt rinnande tillstånd.
Men naturligtvis så vill jag ju också delta även på hemmaplan, som tex då i vårt Projekt vi driver i Skeboån med Havsöringarna där.
Har också läng tyckt att vår del av skärgården, den s.k "Stockholms Norra" har varit ganska bortglömt, eller så är det bara det att det inte skrivs så mycket om de arbeten som görs.
Hur som helst så har chansen nu dykt upp, att kunna vara med och stötta och påverka forskningen kring Gäddornas liv och leverne i vår del av skärgården.

För Söndag den 15 maj bjuder Sportfiskarna, Länsstyrelsen i Stockholm och Fiskeriverket in till en allmän gäddträff vid Granfjärden i Östhammar.
Målsättningen med den dagen är att i forskningssyfte sportfiska och märka ett så stort antal gäddor som möjligt. En insatsen som är del i projektet Pikereg vars syfte är att öka kunskapen om de Svenska gäddbestånden.
Läs mer om Pikereg här!!

Behöver jag säga att båten är anmäld, och att Fluganberg,Granaten och jag lämnar hamnen i tidig morgontimma för att ansluta i Östhammar.

Vill du också vara med, så läs mer på Sportfiskarnas sida!!

Ejdersången gjorde resan värd

Den första tussilagon, ejdersång, doften från tången och ett blått hav.
Allt jag saknat de senaste månaderna fanns på plats när jag åter strosade ensam med spö i handen längs kända havsöringsstråk.
Vid tre tillfällen visade sig fisk i ytan även om den för dagen ratade mina ST Epoxy Streamers.

Årets första

Ejderflocken jag satt och lyssnade på en stund

Strandglöggsviken badar i vårsolen

Fluganberg hade arbetsdag och Granaten satt på cykeln under morgontimmarna, men båda har tänkt sig en eftermiddag vid havet, så nu hoppas jag att dom kan få känna lite silver på sin tur.
Själv skall jag ge mig ut i trädgården med kratta och spade.

Senare blir det åter till bindstädet.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Flugbindning

Hela lilla familjen är hängiga idag, hostar och rosslar.
Så vad göra?
Kidsen har intagit soffan och Xboxen går varm, själv tog jag fram flugbindargrejerna och började med att leka lite med foam.
Många är vi säkert som läst senaste Flugfiske i Norden och Flugfiske Feber, så också jag som synes.
Ett första försök att efterlikna en liten gul forsslända i foam, krävs nog mer övning men kul sätt att binda på.
De till vänster i bild är foam skalbaggar, där den ena fått en röd punkt undertill. Tanken med den är en blandning mellan skalbagge och Bibiofluga.
Skall fortsätta lite mer på den tänkte jag, få dit några vingar bland annat.

Den grå i mitten har många namn, vårt är "Mullbänken", hjorthårspuppan.
En riktig goding om man ser på den med Harrögon.
Dom till vänster är en kläckare jag såg i Flugfiske Feber "Caddis Emerger", även den kräver viss övning och rätt material.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Årets goaste telefonsamtal gjort!!

Haldo i Ottsjö var den som svarade i andra änden, vi hörs visserligen några gånger under vintern också men det här samtalet förkunnar uppstarten för denna säsong.
Bokningen är alltså gjord, och det är början av Juli som vi landar första gången hos Haldo för att sedan komma åter för augstifiske vecka 34.
Juli resan delas mellan Idsjöströmmen och Ottsjö.
Fick mig lite uppdaterad fiskestory till livs också, då hans granne hade tagit barnen med ut på Ottsjöns is i solskenet och borrat några hål för att avnjuta lite ledigtid och medhavd fika.
Ett av barnen var den som ropade fisk, och ganska snart fick dock pappa ta över spöt.
En bra stund senare och efter många rusningar landades en vacker Ottsjööring på dryga 4 kg på isen.
Som sedan stolt visades upp, ja, fattas bara annat!
Från Roslagen skickas stort grattis!
Haldo själv hade fått fin matfisk på Aumen som senare avnjutits till middag.
F*n jag vill också kunna, när jag passerat 80 med några plustecken, fara ut med skotern och ta mig en röding eller två till middag.
Då får bli min dröm i en framtid tror jag.

Här hemma har den sista lilla snödrivan gått och blivit en refrängsångare av rang, och som han sjunger.
Imorgon kan jag nog kratta bort det sista av honom för denna säsong, vilket skall bli mig ett sant nöje.
Tänkte också göra ett besök vid kusten i helgen, med spö och kamera.
Har jag tur, så är det första dagen då havet åter blir blått igen.
Jag längtar efter vågorna, doften och ejdersång.
Om ni minns, så var jag ju där i höstas då den sista blåa vågen rullade in mot stranden.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Ett svar från Skånskan

Det är så här års som landet vi lever i år långt.

Medans mina fiskevänner i Jämtland fortsatt tar sköna skidturer ( Troutlaw, Lunkan och Flugbindar´n) så har jag plockat fram krattor och skottkärra för att göra vårfint i trädgården.

Men en gemensam sak har vi nog, det börjar kli nått så förb*at i fiskenerven.

Isen ligger fortsatt tjock här, men börjar se riktigt grå och eländig ut, så med vädrets hjälp så ger jag den någon vecka till på sig att lämna för denna säsong.

I föregående inlägg skrev jag om Lars J Eriksson och hans artikel i Skånskan.
Jag skickade också ett kort mail till honom, och jag ger honom cred för att han svarade på det.
Vi kommer kanske inte att mailväxla så mycket mer, för vi står ganska långt ifrån varandra.
Men jag vill inte att han skall gå ifrån min sida utan att få lämna någon form av svar, dels på mitt inlägg men också på hans artikel.
Han skriver i sitt svar på artikeln så här:

Egentligen gav jag inte först och främst uttryck för en åsikt utan konstaterade ett faktum - denna gång dessutom med stöd av experterna från Kunliga Vetenskapsakademin - att utbyggd vattenkraft löser vårt lands energiekvation.

Jag är helt övertygad om att det blir den lösning som kommer att genomföras eftersom inga andra alternativ kommer att visa sig tillräckliga. Sedan spelar det inte så stor roll vad opinionen för tillfället kan tycka kring bevarandet av orörda älvar, om alternativet blir att vi inte kan värma bostäderna och bevara jobben så inser även allmänheten att vi inte har något annat val i sinnevärlden. Bättre därför att se sanningen i vitögat än leva i drömmarnas värld och redan nu börja förbereda den utbyggnad som blir nödvändig.

Vi insåg nog båda att vi står ganska långt ifrån varandra.
Och jag kan bara hoppas att den här typen av åsikter är på utdöende.
Det som dock skrämmer är att Kungliga Vetenskapsakademin går på hans linje tydligen.
Har dom också givit upp eller?
Och om det nu är så illa, så vore det väl otroligt mycket bättre av Vattenfall att lägga sina pengar till Älvräddarna för att få fart på byggandet av den biologiska mångfalden och inte på Kolkraftverk i Slovenien och Pensionskonton.
För som sagt, är det så illa som Lars J Eriksson vill få oss att tro så måste vi aggera ännu snabbare och kanske framför allt aggera tillsammans för att inte helt och hållet stänga allt liv ute från våra rinnande vattendrag.
För vad händer när alla vattendrag är utbyggda och vi ändå behöver mer elkraft?
Eller kan det vara så, att det är vinstmarginalerna som styr mer än åtgången av elektricitet?

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Skånskan´s Lars J Eriksson

Har knappt hunnit klara av måndagen innan veckans stjärnskott visar sig.
Lars J Eriksson visar med sitt inlägg i dagens Skånskan, att vi på vissa håll har en ganska lång väg att vandra innan vi når insiktsfullhet hos alla oss tvåbenta varelser.
Lars ville nog väcka någon form av debatt och visa på sin egna uppfattning och därmed sin totala okunskap när det gäller miljön debatten och den biologiska mångfalden.
Eller vad kan man mer säga än när en vuxen man, idag den 4;e April 2011 kan fälla sådana här rader.
Jag går så lång att jag härmed utnämner honom till Natur Rasist!!
Kanske lite väl hårt, men som journalist vet nog Lars själva att "klippa i" lite extra i sina rader, så då får han kanske ta om någon annan "klipper i" tillbaka.

Den nackdel som ibland lyfts fram är påverkan på naturlandskapet. En orörd älv har andra miljökvaliteter än en reglerad. Men den reglerade älven skapar också ett kulturlandskap med starka attraktionsvärden, exempelvis dammar och sjöar för fiske och turism. Det blir en förädling ungefär som kulturlandskapet – änglamarken – där åkrar, ängar och beteshagar har helt andra och i många avseenden högre kvaliteter än den orörda och rätt dystra urskogen med dess ogästvänliga snårighet.

Eftersom inte heller kärnkraften är en outtömlig energikälla kommer den på sikt att behöva ersättas. Frågan är om vi nu skall börja bygga ut vattenkraften eller om uppgiften skall läggas på kommande generationer.

Hela artikeln hittar ni här: Skånskan.se

Just nu sprids hans något tvivelaktiga artikel på Facebook och via bloggar.
Och jag är rädd för, att Lars kan ha något mail i sin inkorg imorgon.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Lite Vårflummande

Båt och Fiskemässor, Havsöringspremiär i Skåne, Snödroppar i den allt mer avisade och snöfria trädgården.
Över huset har både Sångsvanar och Tranor sjungit sig förbi, sjungit och sjungit förresten, dom mera vrålar ur sig sin entré likt Ronja och hennes vårskrik.
Jo då, runt om oss duggar vårtecknen tätt.
Apropå Tranor, så finns dom att beskåda nu via webben, där man även kan ta sig en titt efter vakande fisk i Norrbyströmmen. *Länk här*

Fluganberg och Granaten gjorde en tur ut till kusten igår med kastdobb, fisk som visade sig och även var efter och drog i flugan, men ingen landad.
Hängig och lite nedgången efter ett antal tuffa veckor, så gjorde jag inget anspråk på att slå följe, utan letade lite bland böckerna och hittade Hans Lidman´s "Det Nappar i Svartån", andra upplagan från 1958.
Mellan kapitlen så funderade jag lite på detta med "trigger-punkter" alltså, vad som får mig att koppla en viss handling eller kommande upplevelse till något unikt litet moment eller skeende.
Jag skrev om ett sådant tillfälle tidigare, i "En Minut av Längtan" den där första lilla glimten av det karga, nakna fjället.
Dom finns där oftare än man tror, stunderna, doften, händelserna som gör att, vi nästan ovetandes om det, så slå hjärtat lite lugnare och man får det avslappnade ansiktsutrycket.
Ytterligare ett sånt tillfälle för mig är när jag sätter nyckel i grinden nere vid hamnen och en kväll eller dag på havet ligger framför mig.
Ett annat är när bilradion tystnar, dörren öppnas och allt skrål och prat byts ut mot strömmens susande ljud genom skogen.
Det är dessa små stunder som man måste tillåta sig att lyssna in, känna in, för även om äventyret i sig sitter på näthinnan under vinterkvällar så är det, det där första lilla som vrider om nyckeln till upplevelsen.
Ett annat sådant tillfälle för mig är doften av tång och ejderns dovt mjuka rop "a-ooh-å"
Nästa helg får det bli min tur att komma ut till de kala klipporna vid Ålandshav.
Men nu går jag tillbaka till Lidmans värld, nästa kapitel är Harrstjärten.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>