måndag 25 september 2017

Ostkustens "pärlor" på västkusten...

...eller Rospiggar på villovägar.

Det är mörkt när vi anländer till vårt boende. Man kan ana vattnet då alla ljusen från Ljungskile speglar sig på den stilla ytan i viken. Viken förresten är dock fel ordval, på denna sidan heter det ju fjord.
Fjord är också det felaktigt egentligen, för enligt kartan så kallas just den delen som vi kommer att bo intill och fiska den första dagen för kile. Nåväl, vi försöker anpassa oss och lära vartefter vi blir visade den ena efter den andra vackra platsen. Under transport mellan fiskeplatserna så passerar välkända ortsnamn, som Tjörn, Orust, Marstrand och Klädesholmen bara för att nämna några. 

Det är min första gång på västkusten med spö i handen. Jag vet, jag skäms lite för det men samtidigt så är det aldrig för sent att utforska nya platser. Vi följer E6;an söderut mot Göteborg. Under mina år som Volvoanställd så var jag ju en del i Göteborg men detta är första gången som jag verkligen ges tid att se mig omkring. Ucklum, jag hajar till, stod det verkligen Ucklum på skylten. Jag blir baske mig kär i namnet och inser att det inte bara kommer att handla om vänner, fiske och de fantastiska omgivningarna för att jag skall komma tillbaka, jag bara måste äta på Ucklum's pizzeria någon gång i framtiden.

Detta låg på bordet när jag kom, en present från JP.
Via Esa och Sameo kom också varsin liten ask med flugor

Natt har blivit morgon och jag vaknar upp på Ulvöns vandrarhem med vacker utsikt över vattnet. En svag vind drar igenom sunden men till stora delar ligger vattnet nästan helt blankt. Regntunga gråa moln ligger som ett lock över oss. 
Jag är här tillsammans med Fluganberg, Granaten, JP och Esa. Det är deras 50 års present till mig. Den första koppen kaffe är slut sedan en tag då de andra vaknar. JP som har fiskat här länge lägger upp dagen vid frukostbordet. Vadarna åker på och vi far iväg till vår första fiskeplats.

Redan under promenaden ut till första fiskeplatsen så ser vi första tecknet på fisk. En större fisk, en kraftigt V-formad stjärtfena syns i ytan. JP har berättat för oss om hoppande lax nära land och vi skulle verkligen få oss ett skådespel till livs under dagen. Väl framme vid fiskeplatsen så slår det hårt i ytan, jag hinner bara se vågor och stänk efter den första men ganska snart kommer en till och en till. Lax från ett par kilo och upp emot 8-10 kilo vräker sig upp och landar med ljudliga plask. Ibland så nära som mellan mig och den nyss utlagda flugan.
Det är verkligen ett skådespel, flera gånger så är det fyra fem stycken uppe samtidigt.


JP med en fisk ur kommande generationers fajters

Att hitta en havsöring i detta skulle visa sig svårt. JP krokar och återutsätter en liten och jag har några dragningar i flugan men i övrigt så uteblir de. Fluganberg däremot lyckas med bedriften att få en av alla laxarna att ta hans fluga och efter en kort drill så kan jag för första gången taila en lax om än med lite hjälp av håven. Den blev också vår middag till kvällen.
Är det nu en 50 års resa så kan man faktiskt behålla en sådan fisk, ett bra val av Fluganberg tycker jag.
Och skall man nu äta lax så skall den se ut precis så här, inga breda vita fettränder och sladdrigt kött eller för den delen vara en del i en påbörjad 
antibiotika kur.
Nej, en välformad fin fisk med smak av havet.


 
Fluganberg med kvällens middag, 68cm och 2,5kg tung

Esa letar huggvillig fisk

Granaten sköter kokkaffet



 

Lax som den ska se ut

Min fångst denna den första dagens fiske sträckte sig till en sjöstjärna och en krabba. Arter som vi saknar helt längs vår del av kusten. Är man nu som jag i stort intresserad av livet under ytan så var det kul att gå längs stränderna på upptäcktsfärd. Sjöstjärnor, krabbor, mängder av små simpor och plattfiskar. Tång, sjögräsängar, kräftdjur och sandmaskar. Granaten lyckades fånga en näbbgädda men fick den aldrig på bild.
En hamburgertallrik intogs på stranden och när det var dags att få fart på en eld för lite kaffe så kom regnet. Dessutom så började vattnet stiga i allt snabbare takt och när sen skymningen var nära så gav vi upp och återvände till vandrarhemmet för en skön dusch och en sen men väldigt god laxmiddag.


 
Två vackra liv som fanns runt våra fötter

Brännmanet

Ostron någon?

Dag två och platsbyte. Det var också nu som jag blev bekant med Ucklum och som sagt, jag måste få komma dit. För några av oss var det första gången som vi nu fick åka över den ståtliga Tjörnbron. Naturligtvis så kom tankarna upp på den hemska olyckan 1980 då fartyget Star Clipper körde ner bron. Fram till vår överfart så var namnet mest förknippat med den händelsen. Nu har den dock fått en ny betydelse, nämligen att den tog mig ut till mina första fångade västkustöringar.

Det är en trång passage, små grunda sund och klippor som möter oss. JP får återigen samla gänget för en kortare genomgång av området innan vi sprider oss och lägger ut våra flugor. Jag vandrar längs en klippvägg och kommer ut på en liten stenudde. Sitter en stund och tittar på en skapligt stor brännmanet, också det en ny bekantskap innan jag försöker ta mig ut i kastläge.
Jag sjunker djupt ner i någon blandning av lera och sand försöker hitta en plats med lite fastare botten och under mitt letande så ser jag en bekant rörelse i den stilla ytan. Min fluga hamnar bara någon meter därifrån men ingenting händer. Gör ytterligare några kast och nu tar öringen min fluga. De är ingen stor fisk men den får mig ändå att lyfta på kepsen då den efter avkrokning simmar ut i havet igen. Min första havsöring på västkusten är ett faktum. Drar av lite lina och lägger ut flugan igen, hinner dra någon meter innan nästa öring tar flugan. Samma storlek, kring halvkilot och strax däröver. Jag trampar runt för att inte sjunka allt för djupt och står snart och drillar min tredje öring också den i samma storlek, kanske något större.
Ser en liten samling stenar på botten och tar mig dit i tron att där finns fastare botten. Bättre blir det men istället halt som bara den. Skrämmer en skapligt stor plattfisk innan jag får fast vadarkängorna och kan börja kasta. Nu känns hugget bättre och det knycker rejält i spöt. En fisk kring 1-1,5 kilo välver i ytan men går sedan ner och snor in tafsen i en massa tång. Känner fisken en stund men sen blir det bara tungt. Rensar ren fluga och tafs från tång och kan inte annat än glädjas över fisket jag har där i den lilla viken. Fyra öringar vara tre avkrokade och det inom en dryg halvtimme.
Längst in i viken ser jag Fluganberg komma och snart även Esa och JP. Innan de är framme så har jag fått ytterligare två öringar och tappat några innan jag vadar iland och möter upp dem på klippan. En zip ur fiskwhiskyn värmer gott och jag sjunker ner på klippan och bara njuter öringarna, omgivningarna och mina vänner.
Granaten kommer trist nog tillbaka med en krånglande flugrulle men efter lite plock så får han fart på den igen.

De vadar ut och Fluganberg krokar ganska snart en öring i samma storlek han också men sen händer något. Strömmen i sundet vänder efter att nästan stått still en stund och fisken är som bortblåst. Jag vill se mer av platsen och går över bron till nästa klippa, vadar längs kanten och fiskar framför mig hela tiden. Har ett påslag till innan vi slutligen vänder tillbaka över Tjörnbron. Klockan har blivit halv fyra och det är nu vi intar vår mer än lovligt sena lunch. 


 
Min första västkustöringar

 
Fluganberg drillar och återutsätter

JP, en man och hans vikar.

Esa har hittat en plats han också där man inte sjunker så mycket

Vi åker söderut och går en liten bit innan vi är framme vid den här resans sista fiskeplats. Vi går igenom en hage med betande djur ner till en lång sandstrand. Väl ute i vattnet är det bitvis en mjuk och hal sedimentbotten. Väster och söderut hotande mörka moln men ovan de en sol som skänker lite värme innan den slutligen försvinner. I horisonten ser vi Tjörnbron när vi vadat ut en bit. När vattnet nästan når upp till midjan så stannar jag och börjar fiska. JP står en bit bort och Fluganberg på min andra sida. Vi ser en rörelse i ytan och strax därefter så får jag ett bra påslag men missar den. Nästa i ordningen att få kontakt är JP men även den missas och efter det blir det lugnt. 
Det är först när JP kommit iland på en liten ö som han krokar en öring kring 6-7hg som han snabbt återutsätter.
Något regn blir det inte och vi fiskar på tills det börja skymma då vi åter vadar mot land.
Kvällens middag intas på en pizzeria i Ljungskile strax före halv nio. Det här med mattider är inte så nog för en öringfiskare.


 

Hotfullt och vackert på samma gång

Granaten 

JP 

 
Pizzakväll i Ljungskile

Jag har begått min premiär på västkusten. Jag har fått göra det med de bästa av vänner. Vi fick både lax och havsöring dessutom en show-off av ett gäng laxar med mycket hopp i kroppen. Blivit serverad nyfångad vild lax och fått se krabbor, sjöstjärnor, brännmaneter och en vidunderligt vacker miljö.
Vissa saker har vi hemma vid vår egen kust andra har vi inte. De är samma land, två kuster med så många olikheter. Jag vill aldrig vara utan min egen kust men jag har fått mersmak på denna. Jag vill hit igen.

Under dessa dagar så slås jag även av några andra saker, tillgängligheten till exempel. I de områden jag nu varit så finns inga förbudsskyltar så fort asfalt blir grusväg med påbud om obehöriga äga ej tillträde eller ännu värre, bommade vägar.
Har kommer man nära kusten med bil och på de platser vi varit finns till och med små parkeringar.
En annan sak är den totala avsaknaden av nätbojar, dunkar, petflaskor och annat skit som används så fort en fisk som laxen till exempel närmare sig land. 
-Det råder nätfiskeförbud, säger JP.
Och vi står häpna med frågande miner, -och folk följer det? 

Hemma i Roslagen så hade det sett ut som en badmintonhall vid en sådan kustremsa om laxen hade betett sig så där och det oavsett om det råder förbud eller inte.
Det värmer och glädjer mig att se att det i vissa delar av landet kan fungera även om jag inte är så blåögd att jag förstår att det även här finns bevis på annat.

En annan sak jag också ser är mängder av båthamnar, små medelstora och stora. Nästan ingenstans ser jag bommar, låsta grindar eller staket med taggtråd.
Jag ser inte ens kedjor över sjösättningsramper. Även här förstår jag att motsatsen finns, men det jag sett säger annat.
I mina egna trakter skall det betalas både en och två hundralappar för en sjösättning och vill man sen ta upp båten, ja då är det bara att hosta upp samma belopp igen.
Några kommunala ramper vet jag knappat om det finns i Norrtälje Kommun.
Det känns som att man i dessa trakter jag nu fått besöka insett värdet av havet och tillgängligheten och därmed satsar på att det skall vara tillgängligt för alla och inte bara de som köpt sig ett sommarhus i något område.
På en av platserna vi besöker kommer det ner en kille från huset ovan oss och frågar hur det går och om det är öring vi söker.
Jag kan komma på en rad med andra saker som jag kan få höra från ett liknande besök i min egen skärgård.

Var jag än åker och ser havet så känns det som en het öringplats. Tidigare så sas det att de fanns mycket öring på västkusten men inte så stor och att vi på ostkusten hade längre mellan huggen men där det istället var mycket större fisk.
Nu vet jag att det jobbas ordentligt på att de även skall bli större öring på västkusten och känslan jag får är att de kommer att lyckas.
På min egen kust pågår även där massor av jobb, jag ingår själv i ett sådant projekt, men det är slapphänt när det gäller kontroller och uppföljning av de få förbudszoner som finns och nätfisket är mer än lovligt utbrett utan någon form av kontroll enligt mig. 
Jag har introducerats på västkusten på det allra bästa sättet, tillsammans med vänner jag aldrig skulle vilja vara utan. 
Bli inte förvånad om jag snart är tillbaka igen, fiskande längs kusten och ätandes den där pizzan i Ucklum.
På vår väg hem mot Roslagen igen så hinner vi göra ett stopp i Skara och hälsa på Elving och hans fru. En flugfiskande vän som vi träffat i Gimdalen men som vi inte sett på ett tag. Ett gott och trevligt besök och nog hann vi med att lägga ett litet embryo till plan för ett kommande fiske tillsammans.



Till sist, till er som tog mig hit, Fluganberg, Granaten, JP och Esa. 

Att bara skriva tack känns futtigt, men ni skall veta att det är 

innerligt och djupt menat. 

Är glad över att ha er som mina vänner och att jag får spendera tid tillsammans med er.
Må vi ha många och långa stunder tillsammans kvar att uppleva, tack!

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
I'm a rich man 







onsdag 20 september 2017

Senaste dagarnas gäddfiske

Fredag, en jourledig dag vilken jag valde att tillbringa i skärgården med flugspöt.
Regnskur efter regnskur och däremellan en värmande sol.
Mycket gädda om än små.


Precis passerat en av alla skurar.

Gäller att passa på när solen kom fram.


Sen blev det söndag och åter dags för en dag i skärgården, nu med helt andra förutsättningar. Ett stilla hav översköljt av en sommarsol som gjorde tiden i jacka och fleecetröja kort. T-shirtfiske i mitten av september.
Nu hade jag Takläggar'n med mig och vårens förlust mot hans spinnspö hade jag tänkt ändra på.



Det blev en jämn kamp men tillslut avgick han åter med segern med 8-7 med sitt spinnspö. Måsten planera in ytterligare en sväng.
Skärgården var ganska väl fiskad på många ställen då det på lördagen var uttagningstävling till SM i gäddfiske med start i Östhammar. Vi konstaterade att vi med vårt resultat på atom och fluga hade placerat oss någonstans kring plats 10-15 i längd. Inte så illa så här dagens efter att proffsen gjort sitt. Men några ställen hade de missat.

Takläggar'n

Happy man

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

måndag 4 september 2017

Snipp, Snapp, Slut.....

Det är vårens första värmande solstrålar. Jag sitter på uteplatsen och prickar i fiskeresor i kalendern. Tre resor till Ottsjö, vår sommar och höst, plus en resa till Idsjöströmmen och sen en tripp ner till Alsterån.
Utöver det så hämtade jag hem nya båten i april. 
Hela långa sommaren ligger framför mig.
I skrivande stund så är vi inne i september och det är inte utan att jag funderar, 
- Vad var det som hände?

Fiskemässigt så har det varit en toppensommar, jag har upplevt nya platser och fått ordentligt med tid där jag trivs som allra bäst. Vädertyper och vatten i alla dess former har jag kunnat pricka av men inget av det har egentligen stört mig nämnvärt. Jag har vandra omkring längs vattendragen med mitt flugspö och kamera och mått riktigt bra. Elden och kaffet har värmt mig och min fluga har då och då försvunnit i magiska vakringar kvar på ytan som signal på att valet av fluga varit det rätta.

Jag vet att bortom horisonten någonstans finns ett slut, om än långt bort än hoppas jag.
Jag har min chans här och nu och jag tar den och försöker förvalta den efter bästa förmåga. 
En del människor jag känner, som precis som jag älskar fisket i strömmande vatten, kanske bara har fått en vecka i sitt drömvatten i år medan andra lever och bor bara ett stenkast ifrån året om. 
Jämtland och Ottsjö finns där som min ständiga saknad och längtan. 
Havet och vår vackra skärgård här i Roslagen fyller luckan mellan mina resor norröver.
Har känt mig som en väldigt rik man i år, ett liv i lyx, med mina resor till Jämtland. 
Men jag vet att njuta och uppskatta det också.

Vädret för denna traditionsenliga sista vecka i Jämtland såg till en början riktigt lovande ut, men ska jag vara ärlig så tror jag inte att jag upplevt en vecka där både SMHI och YR haft så mycket fel. Ibland värmde solen oss och i nästa sekund träffades vi av ett kylslaget höstregn.
Fjällvärlden är lynnig men detta....  
Nåväl, att vara meteorolog i den här landet kan inte vara lätt, gnäll oavsett hur kartan ser ut och hur än leende de presenterar prognosen. 
Så vi lämnade vädret till vad det blev, för att istället koncentrerar oss på fisket, måhända med kommentarer som, 
-Va f*n, regn idag igen. -Skitväder, -Nu jä**lar regnar det på riktigt, eller -Va sa du? Snö!
Jo det var så, syrran och hennes dotter Linnéa med hundar som också var där, fick snö på sig på en av deras vandringar upp på fjället.

 
Jag myser lite med syrran och hennes dotter Linnéa's hundar Bobbo & Alice.
Foto: Granaten

Målet med denna sista vecka i augusti är att kanske komma i kontakt med de större öringarna. Stora vackra fiskar som påbörjat sin lekvandring upp i vattendragen. Måhända att de inte finns så många vattendrag att vandra i, men där det kan det så är det nu det börjar röra på sig ordentligt.
Men sen handlar också denna resa om avkoppling, sköna dagar i fina omgivningar tillsammans med goda vänner. I år hade vi några återbud för resan så med mig, Granaten och Fluganberg följde även Karina och Anneli.
Just det, ett av målen var en fiskmiddag också. För den var harren målet, då vi helst ser att öringarna för simma vidare och göra sin grej i lekgruset.
Fiskmiddag blev det också, och en väldigt god sådan.


 
Ädel och synnerligen god harrmiddag.

Finns det ens någon bildtext för något liknande?

Vi höll mest till i Storån, men en av dagarna for vi ner till ett vackert parti av Indalsälven. Jag fick ett riktigt kul fiske. För även om de större inte kom närmare än någon meter ifrån mig innan de rusade ut i strömmen igen, gjorde ett glädje skutt för att sen vara borta så var det häftiga spöböj. Fajten och känslan satt som en varm omslutande kram och kommer att stanna som ett väldigt gott minne. Jag kunde tillslut kroka några små plus en lite bättre vacker öring som tog flugan just under den korta stund som solen visade sig. Fluganberg fick även han en fin öring i samma klass. 
   
Vacker öring från Indalsälven

Storån då?
Nja, när det gäller den ån så var den svårflörtad. Öringen fanns där, ingen tvekan om det. Såg dem göra glädjeskutt ute på selen men med nivåer som for upp och ner, ett väder som inte kunde bestämma sig och dessutom påsläpp ut ur Håckren, som sänkte nivån med över 20cm, så tror jag att de avvakta lite mer lugn och ro. Vi försökte några kvällar men fiskade mer ihållande dagtid. Även om fokus fanns där på öringen så fanns också målet att Karina och Anneli skulle få kroka fisk. 

Granaten drillar fisk mitt i strömmen

Anneli med sin första öring

Vi kämpade på, tog vilopauser från fisket när vädret var allt för djävligt mot oss, men i övrigt så var vi ute. I frånvaro av öringen så var harren desto mer på gång. Karina hade upp fisken på flugan men med försiktiga vak kommer försiktig fisk och därmed svåra att kroka. Anneli krokade sin första öring på fluga en sen natt i mörkret och här kan man snacka om att storleken inte hade någon betydelse.

Ståtlig krona, någon som kan räkna taggarna?


Jag behöver inte så mycket mer än detta för att må bra.

 
Granaten på nacken

45 år's har fått sällskap av 50 år's champagnekorken.

Kontraster. 

 
Flugan- och Fruganberg, kan man annat än gilla dem


Fikapaus

Men inte gick det någon nöd på oss trots frånvaron av kontakt med de större öringarna. Vi eldade, kokade kaffe och lagade mat över öppen eld, njöt av att vara uppe i Ottsjö och trivdes bra, alldeles speciellt de få gånger som solen ändå visade sig.
Men nog kände vi ibland att Karinas funderingar vid brasan ibland ändå var befogad.
För det var så, sittande i skydd under några träd med luvorna uppdragna och med en kåsa kokkaffe i händerna där regndropparna bildade ringar på ytan i det svarta så satt Karina och såg lite extra fundersam ut.
- Vad tänker du på?
- Hmm, jag? 
- Jo jag undrar, vad det är som är så speciellt med det här?
- Va?
- Ja, med det här, stå där ute och kasta och kasta?
Och visst är det väl så, ibland har man funderat både en och två gånger. Men jag skulle nog kunna komma på mängder med anledningar till att det är speciellt, även under några träd, med luvorna uppdragna och med regndroppskaffe.

Det klarnade upp, fläckarna med blå himmel blev större ovanför oss även om det omkring såg fortsatt hotfullt ut. Vinden la sig och jag går nedströms mot Granaten och Fluganberg.
Framme undrar de om jag sett mms;et, men måste ha missat det då forsen överröstade telefonen. Granaten hade fotat en leende Fluganberg där glasögonen sitter långt ner på näsan och i famnen en riktigt fin harr.
Det kommer små dagsländor flytande på ytan, enstaka vak och en del riktigt tunga.
Vi kommer dit vi vill med flugorna utan att vinden lägger den uppströms eller nedströms och min infettade March Brown försvinner ganska snart i ett tungt vak. Även detta en riktigt fin harr och efter lite fotografering så försvinner den åter ut i djupet.
När vi kommer tillbaka upp så står min kåsa fullproppad med skogens godsaker. En liten present från Karina som ägnat en stund åt att plocka bär istället för fiske.
Anneli kommer även hon upp från sin favoritplats på sträckan och kan berätta att hon krokat några harrar och haft flera upp på flugan.
Jag undrar om inte detta är svar nog på Karina's fundering, dessa 2-3 timmar just denna eftermiddag.

Fluganberg med fin harr från ån
Foto: Granaten

 
Jag kunde inte vara sämre utan krokade en fining i samma storlek
Foto: Granaten & Fluganberg

Foto: Fluganberg

Granaten med fast fisk

Anneli på favoritstället

Karina's present i min kåsa när jag kom tillbaka för lite fika

Vi var tillbaka nere vid strömmen igen senare samma kväll efter en god middag hemma i stugan. Vi går direkt ner mot utloppet där de större harrarna tagit tidigare på dagen.
En svag vind drar utmed ån men in i utloppet går stora vågor, vågor som dels går emot vinden och dels är allt för stora för att komma från en sådan vind.
Det drar långt ut i magasinet och längs åns stränder så är det blött drygt 20cm upp på stenarna. Stenarna ja, vissa av dem som nu är framme var inte det tidigare idag.
De har öppnat vid dammen och släpper nu vatten nedströms mot Storsjön.
Av fisket från dagen finns inget kvar och vi kör på in i mörkret med bara några decimeters öringar som resultat.

 

 
Augustikväll vid ån

Granaten vänder vädret ryggen

Flugan- och Fruganberg

Så som kaffe smakar bäst

Vackraste eldstaden
 
Det såg så bra ut i våras, en hel sommar framför mig. Fyra resor norröver där tre av dem skulle gå till mitt kära Ottsjö och nu fanns bara slut kvar.
Sista kvällen, jag står i strömmen, svårt att förmå mig att vada iland, plocka isär spöt och även om vadarna läcker, svårt att dra dem av mig.
Denna kväll fiskar jag inte för att få något, jag fiskar för att jag kan.
Tillslut är det oundvikligt, tillslut är denna säsong i Jämtland över.


Tack för i år, för nu är sagan slut!

Tack
Lars Granat
Ulf & Karina Berg
Anneli
för en regnig, blåsig och blöt vecka....en alldeles underbar vecka!
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>