Utöver det så hämtade jag hem nya båten i april.
Hela långa sommaren ligger framför mig.
I skrivande stund så är vi inne i september och det är inte utan att jag funderar,
- Vad var det som hände?
Fiskemässigt så har det varit en toppensommar, jag har upplevt nya platser och fått ordentligt med tid där jag trivs som allra bäst. Vädertyper och vatten i alla dess former har jag kunnat pricka av men inget av det har egentligen stört mig nämnvärt. Jag har vandra omkring längs vattendragen med mitt flugspö och kamera och mått riktigt bra. Elden och kaffet har värmt mig och min fluga har då och då försvunnit i magiska vakringar kvar på ytan som signal på att valet av fluga varit det rätta.
Jag vet att bortom horisonten någonstans finns ett slut, om än långt bort än hoppas jag.
Jag har min chans här och nu och jag tar den och försöker förvalta den efter bästa förmåga.
En del människor jag känner, som precis som jag älskar fisket i strömmande vatten, kanske bara har fått en vecka i sitt drömvatten i år medan andra lever och bor bara ett stenkast ifrån året om.
Jämtland och Ottsjö finns där som min ständiga saknad och längtan.
Havet och vår vackra skärgård här i Roslagen fyller luckan mellan mina resor norröver.
Har känt mig som en väldigt rik man i år, ett liv i lyx, med mina resor till Jämtland.
Men jag vet att njuta och uppskatta det också.
Vädret för denna traditionsenliga sista vecka i Jämtland såg till en början riktigt lovande ut, men ska jag vara ärlig så tror jag inte att jag upplevt en vecka där både SMHI och YR haft så mycket fel. Ibland värmde solen oss och i nästa sekund träffades vi av ett kylslaget höstregn.
Fjällvärlden är lynnig men detta....
Nåväl, att vara meteorolog i den här landet kan inte vara lätt, gnäll oavsett hur kartan ser ut och hur än leende de presenterar prognosen.
Så vi lämnade vädret till vad det blev, för att istället koncentrerar oss på fisket, måhända med kommentarer som,
-Va f*n, regn idag igen. -Skitväder, -Nu jä**lar regnar det på riktigt, eller -Va sa du? Snö!
Jo det var så, syrran och hennes dotter Linnéa med hundar som också var där, fick snö på sig på en av deras vandringar upp på fjället.
Jag myser lite med syrran och hennes dotter Linnéa's hundar Bobbo & Alice.
Foto: Granaten
Målet med denna sista vecka i augusti är att kanske komma i kontakt med de större öringarna. Stora vackra fiskar som påbörjat sin lekvandring upp i vattendragen. Måhända att de inte finns så många vattendrag att vandra i, men där det kan det så är det nu det börjar röra på sig ordentligt.
Men sen handlar också denna resa om avkoppling, sköna dagar i fina omgivningar tillsammans med goda vänner. I år hade vi några återbud för resan så med mig, Granaten och Fluganberg följde även Karina och Anneli.
Just det, ett av målen var en fiskmiddag också. För den var harren målet, då vi helst ser att öringarna för simma vidare och göra sin grej i lekgruset.
Fiskmiddag blev det också, och en väldigt god sådan.
Ädel och synnerligen god harrmiddag.
Finns det ens någon bildtext för något liknande?
Vi höll mest till i Storån, men en av dagarna for vi ner till ett vackert parti av Indalsälven. Jag fick ett riktigt kul fiske. För även om de större inte kom närmare än någon meter ifrån mig innan de rusade ut i strömmen igen, gjorde ett glädje skutt för att sen vara borta så var det häftiga spöböj. Fajten och känslan satt som en varm omslutande kram och kommer att stanna som ett väldigt gott minne. Jag kunde tillslut kroka några små plus en lite bättre vacker öring som tog flugan just under den korta stund som solen visade sig. Fluganberg fick även han en fin öring i samma klass.
Vacker öring från Indalsälven
Storån då?
Nja, när det gäller den ån så var den svårflörtad. Öringen fanns där, ingen tvekan om det. Såg dem göra glädjeskutt ute på selen men med nivåer som for upp och ner, ett väder som inte kunde bestämma sig och dessutom påsläpp ut ur Håckren, som sänkte nivån med över 20cm, så tror jag att de avvakta lite mer lugn och ro. Vi försökte några kvällar men fiskade mer ihållande dagtid. Även om fokus fanns där på öringen så fanns också målet att Karina och Anneli skulle få kroka fisk.
Granaten drillar fisk mitt i strömmen
Anneli med sin första öring
Vi kämpade på, tog vilopauser från fisket när vädret var allt för djävligt mot oss, men i övrigt så var vi ute. I frånvaro av öringen så var harren desto mer på gång. Karina hade upp fisken på flugan men med försiktiga vak kommer försiktig fisk och därmed svåra att kroka. Anneli krokade sin första öring på fluga en sen natt i mörkret och här kan man snacka om att storleken inte hade någon betydelse.
Ståtlig krona, någon som kan räkna taggarna?
Jag behöver inte så mycket mer än detta för att må bra.
Granaten på nacken
45 år's har fått sällskap av 50 år's champagnekorken.
Kontraster.
Flugan- och Fruganberg, kan man annat än gilla dem
Fikapaus
Men inte gick det någon nöd på oss trots frånvaron av kontakt med de större öringarna. Vi eldade, kokade kaffe och lagade mat över öppen eld, njöt av att vara uppe i Ottsjö och trivdes bra, alldeles speciellt de få gånger som solen ändå visade sig.
Men nog kände vi ibland att Karinas funderingar vid brasan ibland ändå var befogad.
För det var så, sittande i skydd under några träd med luvorna uppdragna och med en kåsa kokkaffe i händerna där regndropparna bildade ringar på ytan i det svarta så satt Karina och såg lite extra fundersam ut.
- Vad tänker du på?
- Hmm, jag?
- Jo jag undrar, vad det är som är så speciellt med det här?
- Va?
- Ja, med det här, stå där ute och kasta och kasta?
Och visst är det väl så, ibland har man funderat både en och två gånger. Men jag skulle nog kunna komma på mängder med anledningar till att det är speciellt, även under några träd, med luvorna uppdragna och med regndroppskaffe.
Det klarnade upp, fläckarna med blå himmel blev större ovanför oss även om det omkring såg fortsatt hotfullt ut. Vinden la sig och jag går nedströms mot Granaten och Fluganberg.
Framme undrar de om jag sett mms;et, men måste ha missat det då forsen överröstade telefonen. Granaten hade fotat en leende Fluganberg där glasögonen sitter långt ner på näsan och i famnen en riktigt fin harr.
Det kommer små dagsländor flytande på ytan, enstaka vak och en del riktigt tunga.
Vi kommer dit vi vill med flugorna utan att vinden lägger den uppströms eller nedströms och min infettade March Brown försvinner ganska snart i ett tungt vak. Även detta en riktigt fin harr och efter lite fotografering så försvinner den åter ut i djupet.
När vi kommer tillbaka upp så står min kåsa fullproppad med skogens godsaker. En liten present från Karina som ägnat en stund åt att plocka bär istället för fiske.
Anneli kommer även hon upp från sin favoritplats på sträckan och kan berätta att hon krokat några harrar och haft flera upp på flugan.
Jag undrar om inte detta är svar nog på Karina's fundering, dessa 2-3 timmar just denna eftermiddag.
Fluganberg med fin harr från ån
Foto: Granaten
Jag kunde inte vara sämre utan krokade en fining i samma storlek
Foto: Granaten & Fluganberg
Foto: Fluganberg
Granaten med fast fisk
Anneli på favoritstället
Karina's present i min kåsa när jag kom tillbaka för lite fika
Vi var tillbaka nere vid strömmen igen senare samma kväll efter en god middag hemma i stugan. Vi går direkt ner mot utloppet där de större harrarna tagit tidigare på dagen.
En svag vind drar utmed ån men in i utloppet går stora vågor, vågor som dels går emot vinden och dels är allt för stora för att komma från en sådan vind.
Det drar långt ut i magasinet och längs åns stränder så är det blött drygt 20cm upp på stenarna. Stenarna ja, vissa av dem som nu är framme var inte det tidigare idag.
De har öppnat vid dammen och släpper nu vatten nedströms mot Storsjön.
Av fisket från dagen finns inget kvar och vi kör på in i mörkret med bara några decimeters öringar som resultat.
Augustikväll vid ån
Granaten vänder vädret ryggen
Flugan- och Fruganberg
Så som kaffe smakar bäst
Vackraste eldstaden
Det såg så bra ut i våras, en hel sommar framför mig. Fyra resor norröver där tre av dem skulle gå till mitt kära Ottsjö och nu fanns bara slut kvar.
Sista kvällen, jag står i strömmen, svårt att förmå mig att vada iland, plocka isär spöt och även om vadarna läcker, svårt att dra dem av mig.
Denna kväll fiskar jag inte för att få något, jag fiskar för att jag kan.
Tillslut är det oundvikligt, tillslut är denna säsong i Jämtland över.
Tack för i år, för nu är sagan slut!
Tack
Lars Granat
Ulf & Karina Berg
Anneli
för en regnig, blåsig och blöt vecka....en alldeles underbar vecka!
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar