Över huset har både Sångsvanar och Tranor sjungit sig förbi, sjungit och sjungit förresten, dom mera vrålar ur sig sin entré likt Ronja och hennes vårskrik.
Jo då, runt om oss duggar vårtecknen tätt.
Apropå Tranor, så finns dom att beskåda nu via webben, där man även kan ta sig en titt efter vakande fisk i Norrbyströmmen. *Länk här*
Fluganberg och Granaten gjorde en tur ut till kusten igår med kastdobb, fisk som visade sig och även var efter och drog i flugan, men ingen landad.
Hängig och lite nedgången efter ett antal tuffa veckor, så gjorde jag inget anspråk på att slå följe, utan letade lite bland böckerna och hittade Hans Lidman´s "Det Nappar i Svartån", andra upplagan från 1958.
Mellan kapitlen så funderade jag lite på detta med "trigger-punkter" alltså, vad som får mig att koppla en viss handling eller kommande upplevelse till något unikt litet moment eller skeende.
Jag skrev om ett sådant tillfälle tidigare, i "En Minut av Längtan" den där första lilla glimten av det karga, nakna fjället.
Dom finns där oftare än man tror, stunderna, doften, händelserna som gör att, vi nästan ovetandes om det, så slå hjärtat lite lugnare och man får det avslappnade ansiktsutrycket.
Ytterligare ett sånt tillfälle för mig är när jag sätter nyckel i grinden nere vid hamnen och en kväll eller dag på havet ligger framför mig.
Ett annat är när bilradion tystnar, dörren öppnas och allt skrål och prat byts ut mot strömmens susande ljud genom skogen.
Det är dessa små stunder som man måste tillåta sig att lyssna in, känna in, för även om äventyret i sig sitter på näthinnan under vinterkvällar så är det, det där första lilla som vrider om nyckeln till upplevelsen.
Ett annat sådant tillfälle för mig är doften av tång och ejderns dovt mjuka rop "a-ooh-å"
Nästa helg får det bli min tur att komma ut till de kala klipporna vid Ålandshav.
Men nu går jag tillbaka till Lidmans värld, nästa kapitel är Harrstjärten.
¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar