Stig-Flugor & No Gäddbett

Fredag, och en allt för bökig och stökig vecka är slut.
Bara att sätta punkt och lägga till handlingarna. Vissa saker kommer att läggas i minnesbanken, som tex sonens fotbollsmatch mot Rimbo, där det rasslade i nätet vid flertalet tillfällen och grabbarna kunde till slut inkasera ännu en vinst.
Denna gång med 8-1.
Andra saker kommer absolut inte att lagras länge i den biologiska hårddisken efter veckan, utan placeras direkt i utkorgen och för att sen klicka på sänd.
Konstigt hur människor blir i hårt pressade lägen, så som det läge vi befinner oss i just nu på jobbet. Stressade pressade människor, som jagar någonting som kanske inte ens finns kvar när dom kommer ikapp.
Mitt sätt att ta mig genom detta är att se till dom små sakernas vikt för att klara dom stora.
Som tex att titta på fotboll en onsdagskväll i ett allt för myggit Rimbo, eller som ikväll.

Ikväll vart det åter en sådan där snabbresa ut bland kobbar och skär.
Grabbarna var med på noterna, och hann nästan bara landa efter bussresan hem efter skolan, innan dom satt i nästa fortskaffningsmedel, bilen, påväg mot båten.

Vi tuffade runt det ena stället efter det andra, utan någon som helst känning av Gäddbett.
Istället fick vi i ett sund se en väldigt stor Uggla. Tyvärr hann jag inte se mycket mer, än att det var just en Uggla, och att den var stor.

Vi fiskade av Tobias favoritvik, också den utan resultat.
Vädret var så där underbart höstskönt, klar och hög luft, lätt att andas och färgerna gick från grönaste grönt till eldsflammegult.
Skärgården är speciell så här på hösten, borta är alla motorljud och alla andra ljud som inte hör naturen till.
Kvar är just bara dom, naturens egna ljud i form av vågskvalp, vindens lek i torra höstlöv, den gulnande vassen som gnider sina strån mot varandra i en hyschande serenad.
Det framkallar samma känsla hos mig, som när jag vandrar längs en fjällsluttning i jämtland, en lustfylld nästan kärleksfullt upprymd känsla.
Jag sitter i aktern och låter mig tömmas på negativ energi när ett välbekant ljud från naturen gör sig påmint.
Ingen tvekan vem som ger ifrån sig dessa tunga vingslag.
Hans lätt grånade fjäderskrud och hans klart lysande stjärtfjädrar avslöjar honom.
Han är skärgårdens väktare, Havsörnen.
Om jag har ett djur, precis så där som man har sitt stjärntecken, då är det havsörnen.
Jag kopplar upp mig mot minnesbanken och klickar på save!


Vi driftar av ytterligare en vik innan vi alla tre känner oss nöjda och far mot hamnen och det väntande samtalet på mobilen........
-Pizza Huset, va får det lova att vara!!


Idag kom så ett efterlängtat brev på posten.
Stig Torniainen, Flugfiske i Årefjällen fick en beställning av mig på hans Öringsstreamers.
Jag tror helt klart att dessa går väldigt bra på fisket efter Havsöringen.
Hade fördelen av att kunna välja lite själv när det gäller färgerna, men fick också ett fint tips på en het färg på öringen i Jämtland.
Ser verkligen fram emot att ta med dessa på resorna som nu börjar planeras till slutet av Oktober och i November.
Rapport kommer om hur det gick för Jämtlandsflugorna i det salta kustvattnet.
Frågar ni mig, är jag redan nu säker att det kommer att gå bra.


Såg också att Lunkan, Årefiske har bråda dagar i den nedlagda Sportkällaren.
Tydligen så reas ALLT ut under några heta dagar.

Ha det gott fiskevänner.