Fattas bara annat så som det ser ut just nu på min arbetsplats.
Stämningen är så låg att den till och med är lägre än Glocalnet.
Vi precis som många andra industrier har fått sparkrav på oss, och naturligtvis innebär det att folk kommer att få gå.
Och på den avdelning som jag jobbar på har många av dom som jag verkligen trivs ihop med sökt och fått nya jobb, och den första lämnade oss i förra veckan tyvärr.
Visst är jag stormande glad för mina arbetskamraters lycka, och jag vet att dom kommer att komma till arbetsplatser där dom uppskattas för det jobb dom gör.
Men det gör lite ont i mig, och jag vet att det blir stora hål efter dom.
Mest ont gör det nog på vilket sätt dom faktiskt blir tvungna att lämna,
men men, det är väl livets gång kanske och jag får väl fundera ordentligt jag också hur jag skall ställa mig till detta, jobba kvar eller lämna in.
Önskar att jag på något sätt kunde få en signal från mina chefer på att jag är uppskattad eller ett tecken på hur jag skall satsa. Hahaha......skrev jag verkligen den där sista raden.
Man kan som sagt ta tunga perioder med humor som ni märker.
Ja ja, nog om detta nu. Vad gör man då om huvudet känns tungt och man går runt med en klump i magen.
Jo man tar till det som verkligen får mig på bättre humör.
Man tar sitt spö och bensindunken under armen och ger sig ut till skärgården.
Klockan är halv fem när jag lägger ut från hamnen. Vädret är grått och en lätt vind från nordost.
Väl ute ur hamnen så trycker jag gasen i botten och båten planar ut.
Luften är lätt och frisk att andas. Åker någon distans ut mot ett grundflak där jag vet att det brukar stå Gädda så här på hösten.
En Zalt Zam sätts i linänden och det swichar så där skönt i spöringarna när wobblern far iväg mot grynnan.
Två kast senare så sitter den första. Ingen jätte, men ändock drag i linan.
Platsbyte, och en stund senare så sitter gädda nr 2 och 3.
Samma storlek som tidigare.
Driver av en vasskant som ligger ut mot en djupkant, och plötsligt så är jag inte ensam.
Någon håller koll på vad jag gör. Ser honom i ögonvrån innan han dyker igen.
Men nyfikenheten driver honom upp till ytan igen och på bara 25-30 meter kommer sälen upp igen för att kolla in Gäddfiskaren.
Och nu blir vi "stående" och titta på varandra en lång stund men tillslut ger sig sälen av ner i djupet och denna gång kommer han inte upp igen.
Fiskar vidare en stund till och Gädda nr 4, 5, 6, 7 kommer in till båten för att lätt krokas av och få simma tillbaka igen.
Fortfarande ingen med storlek och nu testas en grund vik med massor av sten och nu sitter en större firre. Det blir en längre kamp innan jag ser vad som tagit min krok.
En mycket förvånad Braxen kämpar tappert med en ryggkrokning.
Macka och dricka intas och nu börjar det skymma ordentligt.
Gör några kast till men utan resultat så jag packar ihop grejorna och tänder upp lanternorna och far mot hamnen.
Fyller mina lungor med havsluft och tankar massor av energi inför den fortsatta veckan.
Tänk vad några Gäddor och lite saltstänk kan göra för själen.
Och det var inte sista svängen denna vecka.
-=Skitfiske=-
2 kommentarer:
"Som balsam för själen"
Lunkan
Havsutsikt eller fjällutsikt. Antar att båda funkar som energikällor.
Skicka en kommentar