Ingen Öring i söder, men i norr så högg dom.

Söndag och dags för försök två på Havsöringen.
Halvtio är klockan när vi åter lämnar hamnen, samma gäng i båten, Fluganberg och Granaten.
Det blåser en ganska hård sydvästlig vind, men det borde innebära att vi får lä på utsidan Singö.
Vi passerar vägbron och ser att havet ligger mycket lugnare idag än igår.
Första fisket blir i sundet utanför vägbron och ut mot uddarna. Ingen fisk hemma, och vi byter plats, fiskar av vattnet runt Riddarskäret och upp mot Söderöarna utan kontakt.
Jag kör hårt med flugorna som Stig gjort medan dom andra kör drag och kustwobbler.

Ny drift från udden på Örsten och upp mot Lågöarna. Alla är dom heta platser för Öring men idag känns ingenting för någon av oss, eller, kan det ha varit en liten stöt jag hade i flugan, men det vart inget mer, så den får väl räknas bort.
Som sagt, den ena efter den andra fina platsen drivs av utan resultat. Och nu börjar det suga lite efter en kopp kaffe och macka.
Fluganberg och Granaten hade aldrig varit iland på Svartklubben, och vi låg bara några distans söder om denna fyr ö, så vad passar bättre än att lägga fikapausen där.

Svartklubben byggdes och togs i bruk under 1819-1820. Till en början var fyren en täckt stenkolsfyr fram till att den byggdes om 1842 till fast spegel och oljelampor.
1961 blev fyren elektrisk och automatiserad och avbemannades då.
Läs gärna mer om svenska fyra på Svenska Fyrsällskapets sida.
Vi strosar runt en stund på ön, och av alla platser som man kan springa på en lärare från grundskolan, så gör man det där ute, i skydd av en sjöbod och med en kopp kaffe i handen. Ett överraskande men glatt möte.

Vinden tilltar och efter fikan beslutar vi oss för att bryta fisket efter öring och ge oss av inomskärs igen. Återigen byts fisket från havets silver till vassens gröna monster.
Men resan mot dom lockande vassarna bli allt annat än torr. Singöfjärden visar verkligen upp sitt signum, den höga och krabba sjön. Med låg fart och stående försöker jag parera oss över den stora fjärden. Ibland missar jag någon våg och sjön går hög upp och mer eller mindra sprutar ner oss, och i munnen smakar det saltvatten.
Väl över fjärden så startar fisket efter att vi ordnat upp grejer och låtit självlänsen fått jobba lite.

Havsöringen svek oss, men det kan man inte säga om den numera klassiska Zalt Zammen.
Och två Gäddor får jag att hugga mina silverblåa.

Nu tror jag att det var sista svängen med båten, för nästa Lördag åker den nog upp på land för att vinterförvaras, så det kanske är på sin plats att jag ger mitt egna omdömme om båten efter våran första säsong tillsammans.
Återkommer i det ämnet.
Fisket efter Havsöring har precis börjat, så det kommer säkert fler rapporter om det, faktiskt redan till nästa helg, då jag skall ut med Matte i hans hemmavatten.
Sen finns ju alltid landfisket, och det pågår ju hela vintern om det förbli isfritt.


Alla som känner mig vet min stora längtan och kärlek till flugspöt och dom jämtländska strömmarna, så med stor glädje och som sista ilägg idag så uppmanar jag er att gå in på Stigs Blogg och kolla in hans Öring, fångad i Storån i Jämtland.
Jag lyfter på hatten och gratulerar Stig till en väldigt fin fisk.

Skitfiske