Is this the end?

Med närmare 800 inlägg från 2008 fram till idag och nästan 250 000 unika besökare spridda bland länder som Sverige, Ukraina, USA plus några länder till inklusive våra nordiska grannländer så är det inte utan att jag känner en viss stolthet över bloggen och dess tid fram till idag. 

Men allt roligt har ett slut och jag börjar känna att det är dags att runda av detta.
Andra saker tar allt mer utrymme. Tiden ute vid något vatten är och förblir prioriterat för mig, och med det sagt så är det bland annat bloggen som fått stryka på foten allt mer.

Jag tycker om att skriva och känner att detta med bloggandet har lärt mig en hel del om skrivande även om jag naturligtvis blandat och gett i textmaterialet. 
Att någon tidning eller annat skulle höra av sig känns långt borta och i någon form vill jag ju fortsätta skriva om än med ett annat upplägg.
Funderingar har funnits på att börja skicka texter till höger och vänster och sen hoppas att någon skall ta in det men jag har inte riktigt tagit mod till mig.
Så istället så har jag funderat på hur och på vilket sätt jag skulle kunna fortsätta med skrivandet utan att det behöver göras efter varje fiskeäventyr.
Det nuvarande upplägget har på något sätt skapat en press på mig själv att hela tiden komma ut med nya inlägg vilket naturligtvis avspeglat sig i texterna bitvis.

Jag avrundar bloggandet nu i december med en årskrönika, som jag alltid gjort.
För även om det sen kanske dyker upp inlägg med bilder och kortare text så kommer det att bli mindre och mindre aktivitet.
Längre texter och bilder kommer att dyka upp i en annat forum. 
I vilket, kommer jag att berätta mer om nu i december. 

Till alla er som läst och följt mitt skrivande, kommit med kommentarer, mailat eller som jag via bloggandet träffat ute vid något av alla våra fina fiskevatten, några av er riktigt goda vänner idag, vill jag rikta ett stort tack.
Ni har varit en stor del i att jag fortsatt skriva.
Jag har fått uppleva många trevliga stunder vid mina fisken, stunder som jag sedan via skrivandet kunnat återuppleva om och om igen. Detta har gjort att fisketuren har förlängts hela vägen hem till tiden framför datorn. 
Bloggen kommer att finnas kvar här, om än i lite mer avskalad form. Den beskriver mycket väl mig som sportfiskare, kärleken till vår underbara hobby och mitt engagemang kring fiskevård och miljön kring våra vatten.

Stor tack till er alla, träffade och oträffade fiskevänner.

Väl mött i nästa forum.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

   

  

Oktobergäddan 2017

Fick ett mess skickat till mig på messenger i helgen.
- Varför tävlingsfiskar du? 

- Jag trodde bättre om dig som sportfiskare faktiskt.

Till det, som för att förstärka frågan, några emojis i form av sura munnar.

Naturligtvis kände jag att jag måste svara på den fråga och det med en motfråga.

- Hur kan du som sportfiskare inte vara engagerad i någon aktiv fiskevård?
Svaret skickade jag utan några sura emojis på söndag morgon precis innan jag sen åkte ner till Skeboån och krattade leknackar, byggde uppväxtplatser för yngel samt kompletterade lekplatser med nytt grus.

Jag har inte fått något svar än.

Men vi tar det från början. 

Det var i helgen dags för 6;e upplagan av Oktobergäddan i Hargshamn. Arrangörer ett gäng hängivna gäddfiskare från trakten som kallar sig Hargshamns Gäddfisker's.

Med och stöttar tävlingen var Harg och Hargshamns fiskevårdsförening, dessutom Hargshamns båtklubb. Dessa två upplät hamnen och bjöd på kaffe och grillad korv efter tävlingen. En i allra högsta grad lokalt anordnad fisketävling.

En trevlig tillställning med många lokala team anmälda, däribland jag och Fluganberg i Team Rospiggen Fiske och Granaten och Blidö-Matte i Team Atom. Blidö-Matte som sen tyvärr ej kom till start då hans rygg skrek om vila så Granaten fick göra en solotur.

53 båtar lämnade hamnen klockan 08:00 då man blåst till start, eller rättare sagt, 51 team lämnade hamnen. 2 team blev liggande som vanligt vid kaj, fixade i ordning grejerna och snacka lite skit, Team Atom och Rospiggen Fiske.

- Ska inte ni vara med i tävlingen?   

UNT's reporter såg lite konfunderad ut där han stod på bryggan och tittade på oss.
-Jo då, men var sak har sin tid.
Vi fick oss sedan en trevlig pratstund innan vi slutligen gav oss iväg vi också. Då hade vågorna sedan länge lagt sig efter de andra 51.
I efterhand har vi förstått att den första gäddan hade rapporterats in innan vi ens hade lämnat hamnen.

Vädret denna tävling var inget vi som flugfiskare kunde skylla på, lätt vind på morgonen som sedan blev avtagande till nästan stiltje, lite smågrått men här och var sken solen igenom. Ganska optimalt och inte som i våras på den tävlingen när vi slet oss blodiga med våra flugspön i byvindar upp emot 22-23 m/s.
Ganska snart kunde vi rapportera in vår första gädda som följdes av fler och senare fick vi fått veta att vi var uppe på 4;e plats ett tag. När vi gled in i en vik för lite lunch och då tittade så låg vi på 10;e plats.
Glada för det sjönk vi ner med en gulaschsoppa och lite mackor. Granaten hade även han noterat sig i rapporterna när vi hördes via telefon.
- En rapporterad men sen bara följare och så har jag tappat några skapliga.
Vi önskade honom fortsatt skitfiske, plockade ihop vår lunch och fortsatte vårt fiske.
Gäddorna fortsatte att ta våra flugor, men de riktigt stora uteblev. Vi hade kontakt med dem, de följde efter eller tog våra flugor och klev sen av innan håvning.
När klockan sedan började närma sig 15:30 och det var en halvtimme kvar till vi skulle vara i mål bröt vi upp och åkte mot Hargshamn där Granaten redan var.
Prisutdelningen var precis över då regnet kom, det regn som sedan inte lämnat Roslagen på hela helgen.
Årets prispall blev:
1;a Team Pusher med en total längd på 328cm. 
2;a Team Svartzonker Sweden med 322cm.
3;a Gädd Mafia med 321cm.
17;e plats Rospiggen Fiske med 275 och 46;a Team Atom
Vi själva var mer än lovligt nöjda med vår 17;e plats, 53cm till toppen, 16cm in på topp 10, och det med våra flugspön ser vi som en riktigt lyckad insats.
Här nedan hela resultatlistan.

Färden hem blev en blöt resa, regnet vräkte ner bitvis. Det förlovade regnet, det efterlängtade. Det var inte utan att hur kalla och blöta vi än var när vi kom till hamnen så log vi ikapp. Regnet fyller nämligen på i länets alla havsöringsvatten nu när leken strax skall ta sin början.
Det leder mig så in på det där messet jag sen fick mottaga på lördagskvällen.
- Varför tävlingsfiskar du? - Jag trodde bättre om dig som sportfiskare.

Det finns två läger, för eller emot. Det finns utanför likväl som inom sportfisket. För eller emot, hårda ord haglar på en del forum om man googlar på det och i det här inlägget tänker jag inte utveckla det mer utan väljer att möjligen få återkomma med ett eget inlägg i just den frågan.

Det här inlägg vill jag avsluta med att rikta ett stort tack till grabbarna i Hargshamns Gäddfiskers och medarrangörer för en trevlig dag. 

Naturligtvis också, ett stort grattis från oss till de tre topplagen.

Just det, UNT's morgonpigga reporter och hans besök på tävlingen kan ni läsa om här:

Länk till UNT - Många prövade fiskelyckan

Klippen från tidningen

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Både och!

Två heldagar i skärgården i jakten på havsöring gav istället nästan 45 gäddor.

Inte undra på att öringarna höll sig undan.

Lördag morgon och vi hade precis tömt fällan i Skeboån, där vi provfiskar för att kunna dokumentera lite kring den lekvandrande öringen. Fällan var tom men så är det inte heller någon uppgång just nu, lågt vatten i havet, dryga 14 grader och sen lågt vatten i ån också.

Nåväl, ingen öring där men Granaten och jag tänkte tillbringa en heldag i skärgården i sökandet efter dem så öring skulle vi få se, trodde vi.

Granatens båt packad och klar och vid halv tio gav vi oss iväg. Ute till havs blåste det rejält så vi körde istället inomskärs men mot sunden ut mot öppna havet och på liknande platser.

Flugspöna låg hemma till förmån för epoxy och spunnen lina.

Plats efter plats söktes av och var vi en kom så var de svartprickiga borta men gulprickiga högg desto bättre. När dagen var över så kunde jag räkna in 21 gäddor, 1 ofrivilligt fångad simpa och några abborrar på mitt orange Luddedrag. Granaten hade 4 gäddor upp och några skapliga abborrar. En toppendag om det vore så att vi varit ute efter gäddor.

Nåväl, vi hade ju fällan kvar att tömma i ån. Resultatet där, en vilt kämpande mört och 100 kilo gulnande höstlöv.

Tuff lördagmorgon för denna krabat

Orange var draget för dagen

 

Granaten hade inget oranget men hittade gädda ändå

 

Gulprickigt

 

Även abborren var igång

Dag 2

Söndag morgon och samma procedur som dagen innan. Först tömma fällan i ån, på löv och mört sen bestämdes att vi skulle köra en ny tur i skärgården. Det måste ju gå att hitta öring någonstans. Nu tog vi min båt och åkte om möjligt ännu längre bort. Hittade underbart fina vikar där öringen bokstavligt talat bara kunde simma omkring och lapa i sig av småfisk och tångräkor. Nog innehöll vikarna fisk alltid, abborre och gädda!

Vinden var till en början ännu friskare än dagen innan så det gällde att hålla ratten i rätt hand och tungan rätt i munnen bland sten och klippor. Ni må tro att det blev lycka i båten när tillslut en öring ändå följde mitt drag in till båten. Men det var också bara den. Dagen slutade med 11 gäddor för mig och 8 till Granaten plus några abborrar. Simporna fick vara ifred denna dag.

Kan man vara besviken efter en sådan här helg?

Egentligen inte, en helg på havet, goda vänner och mycket fisk. 

Men ni som vet och som oss har sökt efter öring vet och förstår då vårt svar, både och! 

Vi ville mer

Kafferast

Hungrig

 

Vackert var det.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Ostkustens "pärlor" på västkusten...

...eller Rospiggar på villovägar.

Det är mörkt när vi anländer till vårt boende. Man kan ana vattnet då alla ljusen från Ljungskile speglar sig på den stilla ytan i viken. Viken förresten är dock fel ordval, på denna sidan heter det ju fjord.
Fjord är också det felaktigt egentligen, för enligt kartan så kallas just den delen som vi kommer att bo intill och fiska den första dagen för kile. Nåväl, vi försöker anpassa oss och lära vartefter vi blir visade den ena efter den andra vackra platsen. Under transport mellan fiskeplatserna så passerar välkända ortsnamn, som Tjörn, Orust, Marstrand och Klädesholmen bara för att nämna några. 

Det är min första gång på västkusten med spö i handen. Jag vet, jag skäms lite för det men samtidigt så är det aldrig för sent att utforska nya platser. Vi följer E6;an söderut mot Göteborg. Under mina år som Volvoanställd så var jag ju en del i Göteborg men detta är första gången som jag verkligen ges tid att se mig omkring. Ucklum, jag hajar till, stod det verkligen Ucklum på skylten. Jag blir baske mig kär i namnet och inser att det inte bara kommer att handla om vänner, fiske och de fantastiska omgivningarna för att jag skall komma tillbaka, jag bara måste äta på Ucklum's pizzeria någon gång i framtiden.

Detta låg på bordet när jag kom, en present från JP.

Via Esa och Sameo kom också varsin liten ask med flugor

Natt har blivit morgon och jag vaknar upp på Ulvöns vandrarhem med vacker utsikt över vattnet. En svag vind drar igenom sunden men till stora delar ligger vattnet nästan helt blankt. Regntunga gråa moln ligger som ett lock över oss. 
Jag är här tillsammans med Fluganberg, Granaten, JP och Esa. Det är deras 50 års present till mig. Den första koppen kaffe är slut sedan en tag då de andra vaknar. JP som har fiskat här länge lägger upp dagen vid frukostbordet. Vadarna åker på och vi far iväg till vår första fiskeplats.

Redan under promenaden ut till första fiskeplatsen så ser vi första tecknet på fisk. En större fisk, en kraftigt V-formad stjärtfena syns i ytan. JP har berättat för oss om hoppande lax nära land och vi skulle verkligen få oss ett skådespel till livs under dagen. Väl framme vid fiskeplatsen så slår det hårt i ytan, jag hinner bara se vågor och stänk efter den första men ganska snart kommer en till och en till. Lax från ett par kilo och upp emot 8-10 kilo vräker sig upp och landar med ljudliga plask. Ibland så nära som mellan mig och den nyss utlagda flugan.
Det är verkligen ett skådespel, flera gånger så är det fyra fem stycken uppe samtidigt.

JP med en fisk ur kommande generationers fajters

Att hitta en havsöring i detta skulle visa sig svårt. JP krokar och återutsätter en liten och jag har några dragningar i flugan men i övrigt så uteblir de. Fluganberg däremot lyckas med bedriften att få en av alla laxarna att ta hans fluga och efter en kort drill så kan jag för första gången taila en lax om än med lite hjälp av håven. Den blev också vår middag till kvällen.
- Är det nu en 50 års resa så kan man faktiskt behålla en sådan fisk, ett bra val av Fluganberg tycker jag.
Och skall man nu äta lax så skall den se ut precis så här, inga breda vita fettränder och sladdrigt kött eller för den delen vara en del i en påbörjad antibiotika kur.
Nej, en välformad fin fisk med smak av havet.

 

Fluganberg med kvällens middag, 68cm och 2,5kg tung

Esa letar huggvillig fisk

Granaten sköter kokkaffet

 

Lax som den ska se ut

Min fångst denna den första dagens fiske sträckte sig till en sjöstjärna och en krabba. Arter som vi saknar helt längs vår del av kusten. Är man nu som jag i stort intresserad av livet under ytan så var det kul att gå längs stränderna på upptäcktsfärd. Sjöstjärnor, krabbor, mängder av små simpor och plattfiskar. Tång, sjögräsängar, kräftdjur och sandmaskar. Granaten lyckades fånga en näbbgädda men fick den aldrig på bild.
En hamburgertallrik intogs på stranden och när det var dags att få fart på en eld för lite kaffe så kom regnet. Dessutom så började vattnet stiga i allt snabbare takt och när sen skymningen var nära så gav vi upp och återvände till vandrarhemmet för en skön dusch och en sen men väldigt god laxmiddag.

 

Två vackra liv som fanns runt våra fötter

Brännmanet

Ostron någon?

Dag två och platsbyte. Det var också nu som jag blev bekant med Ucklum och som sagt, jag måste få komma dit. För några av oss var det första gången som vi nu fick åka över den ståtliga Tjörnbron. Naturligtvis så kom tankarna upp på den hemska olyckan 1980 då fartyget Star Clipper körde ner bron. Fram till vår överfart så var namnet mest förknippat med den händelsen. Nu har den dock fått en ny betydelse, nämligen att den tog mig ut till mina första fångade västkustöringar.

Det är en trång passage, små grunda sund och klippor som möter oss. JP får återigen samla gänget för en kortare genomgång av området innan vi sprider oss och lägger ut våra flugor. Jag vandrar längs en klippvägg och kommer ut på en liten stenudde. Sitter en stund och tittar på en skapligt stor brännmanet, också det en ny bekantskap innan jag försöker ta mig ut i kastläge.
Jag sjunker djupt ner i någon blandning av lera och sand försöker hitta en plats med lite fastare botten och under mitt letande så ser jag en bekant rörelse i den stilla ytan. Min fluga hamnar bara någon meter därifrån men ingenting händer. Gör ytterligare några kast och nu tar öringen min fluga. De är ingen stor fisk men den får mig ändå att lyfta på kepsen då den efter avkrokning simmar ut i havet igen. Min första havsöring på västkusten är ett faktum. Drar av lite lina och lägger ut flugan igen, hinner dra någon meter innan nästa öring tar flugan. Samma storlek, kring halvkilot och strax däröver. Jag trampar runt för att inte sjunka allt för djupt och står snart och drillar min tredje öring också den i samma storlek, kanske något större.
Ser en liten samling stenar på botten och tar mig dit i tron att där finns fastare botten. Bättre blir det men istället halt som bara den. Skrämmer en skapligt stor plattfisk innan jag får fast vadarkängorna och kan börja kasta. Nu känns hugget bättre och det knycker rejält i spöt. En fisk kring 1-1,5 kilo välver i ytan men går sedan ner och snor in tafsen i en massa tång. Känner fisken en stund men sen blir det bara tungt. Rensar ren fluga och tafs från tång och kan inte annat än glädjas över fisket jag har där i den lilla viken. Fyra öringar vara tre avkrokade och det inom en dryg halvtimme.
Längst in i viken ser jag Fluganberg komma och snart även Esa och JP. Innan de är framme så har jag fått ytterligare två öringar och tappat några innan jag vadar iland och möter upp dem på klippan. En zip ur fiskwhiskyn värmer gott och jag sjunker ner på klippan och bara njuter öringarna, omgivningarna och mina vänner.
Granaten kommer trist nog tillbaka med en krånglande flugrulle men efter lite plock så får han fart på den igen.
De vadar ut och Fluganberg krokar ganska snart en öring i samma storlek han också men sen händer något. Strömmen i sundet vänder efter att nästan stått still en stund och fisken är som bortblåst. Jag vill se mer av platsen och går över bron till nästa klippa, vadar längs kanten och fiskar framför mig hela tiden. Har ett påslag till innan vi slutligen vänder tillbaka över Tjörnbron. Klockan har blivit halv fyra och det är nu vi intar vår mer än lovligt sena lunch. 

 

Min första västkustöringar

 

Fluganberg drillar och återutsätter

JP, en man och hans vikar.

Esa har hittat en plats han också där man inte sjunker så mycket

Vi åker söderut och går en liten bit innan vi är framme vid den här resans sista fiskeplats. Vi går igenom en hage med betande djur ner till en lång sandstrand. Väl ute i vattnet är det bitvis en mjuk och hal sedimentbotten. Väster och söderut hotande mörka moln men ovan de en sol som skänker lite värme innan den slutligen försvinner. I horisonten ser vi Tjörnbron när vi vadat ut en bit. När vattnet nästan når upp till midjan så stannar jag och börjar fiska. JP står en bit bort och Fluganberg på min andra sida. Vi ser en rörelse i ytan och strax därefter så får jag ett bra påslag men missar den. Nästa i ordningen att få kontakt är JP men även den missas och efter det blir det lugnt. 
Det är först när JP kommit iland på en liten ö som han krokar en öring kring 6-7hg som han snabbt återutsätter.
Något regn blir det inte och vi fiskar på tills det börja skymma då vi åter vadar mot land.
Kvällens middag intas på en pizzeria i Ljungskile strax före halv nio. Det här med mattider är inte så nog för en öringfiskare.

 

Hotfullt och vackert på samma gång

Granaten 

JP 

 

Pizzakväll i Ljungskile

Jag har begått min premiär på västkusten. Jag har fått göra det med de bästa av vänner. Vi fick både lax och havsöring dessutom en show-off av ett gäng laxar med mycket hopp i kroppen. Blivit serverad nyfångad vild lax och fått se krabbor, sjöstjärnor, brännmaneter och en vidunderligt vacker miljö.
Vissa saker har vi hemma vid vår egen kust andra har vi inte. De är samma land, två kuster med så många olikheter. Jag vill aldrig vara utan min egen kust men jag har fått mersmak på denna. Jag vill hit igen.

Under dessa dagar så slås jag även av några andra saker, tillgängligheten till exempel. I de områden jag nu varit så finns inga förbudsskyltar så fort asfalt blir grusväg med påbud om obehöriga äga ej tillträde eller ännu värre, bommade vägar.
Har kommer man nära kusten med bil och på de platser vi varit finns till och med små parkeringar.
En annan sak är den totala avsaknaden av nätbojar, dunkar, petflaskor och annat skit som används så fort en fisk som laxen till exempel närmare sig land. 
-Det råder nätfiskeförbud, säger JP.
Och vi står häpna med frågande miner, -och folk följer det? 
Hemma i Roslagen så hade det sett ut som en badmintonhall vid en sådan kustremsa om laxen hade betett sig så där och det oavsett om det råder förbud eller inte.
Det värmer och glädjer mig att se att det i vissa delar av landet kan fungera även om jag inte är så blåögd att jag förstår att det även här finns bevis på annat.

En annan sak jag också ser är mängder av båthamnar, små medelstora och stora. Nästan ingenstans ser jag bommar, låsta grindar eller staket med taggtråd.
Jag ser inte ens kedjor över sjösättningsramper. Även här förstår jag att motsatsen finns, men det jag sett säger annat.
I mina egna trakter skall det betalas både en och två hundralappar för en sjösättning och vill man sen ta upp båten, ja då är det bara att hosta upp samma belopp igen.
Några kommunala ramper vet jag knappat om det finns i Norrtälje Kommun.
Det känns som att man i dessa trakter jag nu fått besöka insett värdet av havet och tillgängligheten och därmed satsar på att det skall vara tillgängligt för alla och inte bara de som köpt sig ett sommarhus i något område.
På en av platserna vi besöker kommer det ner en kille från huset ovan oss och frågar hur det går och om det är öring vi söker.
Jag kan komma på en rad med andra saker som jag kan få höra från ett liknande besök i min egen skärgård.

Var jag än åker och ser havet så känns det som en het öringplats. Tidigare så sas det att de fanns mycket öring på västkusten men inte så stor och att vi på ostkusten hade längre mellan huggen men där det istället var mycket större fisk.
Nu vet jag att det jobbas ordentligt på att de även skall bli större öring på västkusten och känslan jag får är att de kommer att lyckas.
På min egen kust pågår även där massor av jobb, jag ingår själv i ett sådant projekt, men det är slapphänt när det gäller kontroller och uppföljning av de få förbudszoner som finns och nätfisket är mer än lovligt utbrett utan någon form av kontroll enligt mig. 
Jag har introducerats på västkusten på det allra bästa sättet, tillsammans med vänner jag aldrig skulle vilja vara utan. 
Bli inte förvånad om jag snart är tillbaka igen, fiskande längs kusten och ätandes den där pizzan i Ucklum.
På vår väg hem mot Roslagen igen så hinner vi göra ett stopp i Skara och hälsa på Elving och hans fru. En flugfiskande vän som vi träffat i Gimdalen men som vi inte sett på ett tag. Ett gott och trevligt besök och nog hann vi med att lägga ett litet embryo till plan för ett kommande fiske tillsammans.

Till sist, till er som tog mig hit, Fluganberg, Granaten, JP och Esa. 

Att bara skriva tack känns futtigt, men ni skall veta att det är 

innerligt och djupt menat. 

Är glad över att ha er som mina vänner och att jag får spendera tid tillsammans med er.

Må vi ha många och långa stunder tillsammans kvar att uppleva, tack!

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

I'm a rich man 

Senaste dagarnas gäddfiske

Fredag, en jourledig dag vilken jag valde att tillbringa i skärgården med flugspöt.

Regnskur efter regnskur och däremellan en värmande sol.

Mycket gädda om än små.

Precis passerat en av alla skurar.

Gäller att passa på när solen kom fram.

Sen blev det söndag och åter dags för en dag i skärgården, nu med helt andra förutsättningar. Ett stilla hav översköljt av en sommarsol som gjorde tiden i jacka och fleecetröja kort. T-shirtfiske i mitten av september.
Nu hade jag Takläggar'n med mig och vårens förlust mot hans spinnspö hade jag tänkt ändra på.

Det blev en jämn kamp men tillslut avgick han åter med segern med 8-7 med sitt spinnspö. Måsten planera in ytterligare en sväng.
Skärgården var ganska väl fiskad på många ställen då det på lördagen var uttagningstävling till SM i gäddfiske med start i Östhammar. Vi konstaterade att vi med vårt resultat på atom och fluga hade placerat oss någonstans kring plats 10-15 i längd. Inte så illa så här dagens efter att proffsen gjort sitt. Men några ställen hade de missat.

Takläggar'n

Happy man

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>