The Simms boot gang.

Idag for jag och Fluganberg in till Sundbybergs Sportfiske för att inhandla våra nya vadarkängor.
Simms Rivershed Boot med nya Vibram sulan.
Väl inne i Sundbyberg så mötte även Matte upp för att göra sitt första besök i butiken.
Osäker på storleken så blev det att dra på sig sockor och vadabyxor och helt enkelt spankulera omkring i butiken. Ingen ovanlig syn kanske just i en sportfiskebutik, men lite kul såg det nog ut när både Fluganberg och jag klev, böjde och bände för att testa ut ordentligt.
Och trots air condition i butiken, så vart det lite varmt kan jag lugnt säga.




Väl ute ur butiken igen så hade jag fått med mig tre par kängor direkt, och ett par som är betalda och klara skall levereras direkt hem till Mårtensson, som också han skall ingå i "The Simms boot-gang" plus att i en rea korg vid disken så hittade vi vobblernas vobbler, Zalt Zam i rätt färg, vilket naturligtvis slutade i inköp av ytterligare två stycken.

Nu återstår att packa två par kängor och skicka dom norr ut i landet, där dom skall vada omkring hela sommaren i mina längtans vatten.
Jag själv hoppas inviga mina redan nu den första maj då jag och nyss nämnda Herr Berg drar 10-12 mil norrut för fiske efter Harr i Testeboån strax norr om Gävle.
Men, vem vet vi kanske lägger flugspöna på land och tillbringar hela dagen med att bara vada omkring i vattnet.
Blir det resa så kommer naturligtvis en rapport.

Ni som bor så till att ni kan ta er in till Christian och Patrik på Sundbybergs Sportfiske, tycker jag helt klart att ni skall göra det.
Fin liten butik med väldigt trevlig och kunnig personal.

-=Skitfiske=-

Skam den som ger sig, eller på´t igen.

Idag var det åter dags för sjön. Bara att passa på och njuta när vi upplever försommar här i Roslagen redan i April.
Barnen hade redan i veckan gjort klart att det var havet och fiske som gällde för lördagen.

Snart ett minne blott och nya blommor tar över.

Vi gjorde också ett tappert försök att återfinna gårdagens rymmare, när vi sökte av några av öarna efter min flytväst.
Nål i en höstack är en underdrift. Att sen färgen på den är svart, gjorde ju inte saken lättare.
Vi gav upp ganska fort och gick över till fisket istället.
Också idag en ganska seg historia. Men det fanns små ljusningar, gäddorna verkade vara mera aktiva då vi hade flera följare in till båten.

Tobias gör dom första tådoppen.

I en av vikarna får jag så ordentlig kontakt. Stum lina och tunga ryck när jag försöker veva hem linan. Återigen stopp sen följer tunga knyckar, men nu börjar det kännas bara konstigt istället.
Och en stund senare ser jag vad jag brottas med.
Den bakre kroken sitter i något som liknar en reling, därav knyckarna när jag försökte veva hem. Kroken hasade fram utmed den sjunkna båtens reling.
Ser ut att vara en gammal eka och så fort jag kommer nära så lossnar vobblern ur dess våld.
-En pråm på kroken utbrister killarna glatt.

Försommarfötter. Fotograf Tobias Bergqvist

Vi bryter fisket i den viken och ger oss av till viken som Tobias tidigare haft fint fiske i, och tappade nog också sin personliga rekord gädda i.
Men innan dess tycker Pontus att det är dags för strandhugg och fika. Bra förslag och vi letar upp en lävik.
Får sms svar från Fluganberg, som är ute i skärgården i trakterna av Blidö på kanske årets sista havsöringsfiske tillsammans med Blidö-Matte och Matte från Team Rospiggen.
Två följare var deras resultat och även dom hade gjort strandhugg och satt nu och tuggade i sig var sin McBlidö, grillade på plats.

Även Pontus ville känna på vattnet.

Vi fiskade av ytterligare en liten vik innan vi gav oss för dagen. Helt klart är gäddorna fullt sysselsatta med annat just nu och visar väldigt lite intresse för våra försök att locka dom till hugg.
Kom igen om någon vecka, när kärleken i vassarna åter gått in i vardagslunken och hungern blir stor igen. Då är vi tillbaka igen.

Fick meddelande om att vadarkängorna äntligen hamnat på Christians lager i Sundbyberg.
Blir resa dit i veckan som kommer.

-=Skitfiske=-

Härifrån till Evigheten

Hur sammanfattar man bäst den här dagen då?
Premiär som det var för Team Rospiggen i Gäddans farvatten.
Strul, Varmt, Skönt och Gäddanberg kanske, jo det låter som en bra sammanfattning.
I alla fall om man frågar den nyss nämnda Herr Berg, som tycks hamnat i en ny dager som Gäddfantom.

Vinkar av barnen som gör sista skoldagen för veckan, själv är jag färdigpackad och laddad ända upp till hårbotten. Idag är det dags för första heldagen på sjön på min jourlediga fredag.
Med på resan skall övriga i Team Rospiggen, Matte och Daniel.
Barnens tunga steg ner mot busshållsplatsen står i stark kontrast till mina nästan barnsligt lätta steg ut mot bilen.
Två Wroom och tre swich senare så är jag nere i hamnen och låter morgonsolen tillsammans med doften av hav om svepa mig.
Lugnet infinner sig. Packar i båten och gör allt klart tills grabbarna från Norrtälje skall komma.
-Fan!! Kameran!!
Ytterligare några wroom och swich så är jag återigen nere i hamnen, efter att hämtat den där den låg så fint i hallen.
Lunget...puh...infinner sig, igen!

Packar det sista och riggar spön. Första stoppet skall bli i vikarna kring en liten ö som går under namnet Örat. Premiär för mig som jerkfiskare är det också. Vilket visade sig vara som att börja om med kastspöfisket från första början.
Inte lätt för en flug- och spinnfiskare att hitta känslan. Här krävs mera övning.
En gädda visar sig och Daniel är den som först har riktig kontakt, ett hugg och sen igenting mer.
Den mycket låga vattennivån i havet gör vissa sund ofarbara och vissa fiskeplatser för grunda.
Det där med att vissa sund är för grunda fick vi också känna på, när vi tuffar försiktigt in ett av dom smalare sunden.
Låg fart och en spanare i fören brukar vara melodin mot sådant, sagt och gjort en man i fören för att hjälpa mig ratta oss förbi den annalkande grynnan.
Men spanaren tappade nog tråden redan efter 5 sekunder och när han åter intog spanläge så var grynnan rakt föröver på cirka en meters håll.
Dunk!!!
Som tur var i väldigt låg fart, annars hade nog spejaren gjort en vacker och inte helt poänglös dubbel salkow rakt ut i det stora blå. Ytterligare ett stopp i en lång vassvik, men ingenting händer, ja så när som på att det börjar lukta väldigt mycket bensin.
En tunn regnbågshinna runt motorn avslöjar doften, läckage.
Av med kåpan, söka, finna och åtgärda. Och så iväg igen.
Visst skrev jag att lugnet hade infunnit sig va?

Nu bär det av till en av mina "hemliga" vikar, en som brukar ge mycket och stor Gädda så här i April och fram i slutet av Maj innan växtligheten tar över totalt.
Vi passerar Hargshamns hamn, och hinner knappt mer än bara tänka det så får jag göra en snabb undanmanöver för en stock som ligger flytande i vattenytan.
Nu börjar Herr lugn inom mig att knorra. Det händer för mycket på för kort tid.
Men vi ler ikapp med solen och när vi glider in i vikens mynning så börjar nästan kastarmen gå av sig själv.
En havsörn lämnar sin vakande plats när han tycker vi kommer för nära, men gör sen några överflygningar som för att hålla ett öga på dom vilt kastande tre i den vita farkosten.
Tröjor, kepsar och annat som gör att kroppstemperaturen höjs markant åker av.
Vi testar drag, jerk, vobbler och till och med mete efter våra efterlängtade gröna madamer, men ingeting händer.
Vi bryter för lunch.

När vi låter den grillade korven smaka så piper det i min telefon.
Meddelandet är kort, men ändå så tydligt.
En bild på en Gädda med texten 9,5 kg och det är från den numera omdöpta fluganberg.
Gäddanberg.
Han fiskar från land på sina inkörda vatten. Han gjorde en tripp dit tidigare, som jag också skrev om i rapport form.
Han rings upp och det visar sig vara ett nytt prydligt personligt rekord.
Glada skratt och gratulationer tills han frågar hur det går för oss.
Ett tyst men avslöjande mummel får han till svar.
Lunchen bryts och nya planer dras upp. Viken vi fiskat i verkar bara hålla lekfisk eftersom det plaskar på lite här och där medan vi suttit på land.
Farleden ut mot lite djupare och öppnare vikar.
Och i en av dom så får vi äntligen kontakt, det blir några följen och hugg och till slut landar jag den första gäddan för dagen på, ja ni som följt min blogg och mitt fisket efter gädda borde ha lärt er namnet nu, Zalt Zam.
Ingen bjässe dock, runt 2 kilo kanske. Returneras snabbt, så pass snabbt att min kamera inte hann användas.

Sen blir allt lika lugnt igen. Ytterligare ett åk görs, det sista för dagen. Nu till en vik som ligger lite söder om den som Fluganberg tidigare fick gädda i.
Men fortfarande står Teamet där med slokhatten på.
Vi får i alla fall sen en fiskgjuse göra ett dyk ner för att sen jobba sig upp med dagens middag i sina klor. Fantastisk syn, och sällan som man får sen det på så nära håll.
Här är det också sista gången som jag ser min flytväst i livet.
Någonstans mellan härifrån och evigheten så måste den ha lättat från sin plats och flytt ut över relingen.
Man av ordning frågar sig naturligtvis, vad hände med den som bar den?
Ja, som tur var så fanns han inte i flytvästen när den gjorde sin dödsföraktade rymning.

Nu kanske ni kan förstå att jag hade svårt med sammanfattningen i början.
Men jag ser på det så här.
En fin dag, med underbart väder tillsammans med härliga vänner och naturligtvis Fluganbergs rekord firre slår ändå allt annat strul.
Plus att nu är ju allt gjort, allt på en dag, frid och fröjd.

Och jag kan åter stämma träff med Herr lugn, så snart han kommer ut från rehab.

-=Skitfiske mina vänner=-

Gäddanberg i nappatagen.

Jourhelg och fast i nära anslutning till telefonen. Vad kan man då göra av tiden en solig men väldigt blåsig helg som denna.
Jo, man intar en kopp kaffe med Anneli och några fiskevänner.
Matte kom för att hämta hem båttrailern igen och lite grejer som jag ordnat fram till Jerk-Daniels nya båt. Och Fluganberg kom också han förbi för en stunds raffsande i våra flugaskar.
Sött!! Kallade Anneli det, där vi satt med näsorna djup ner i bland dom olika facken och flugorna.
Alla har vi våran syn på vad som är sött tydligen.
Matte hade också med sig en glad överraskning i form av ett Jerk-Spö, som jag fick av Daniel för fixandet till hans båt. Och för det bockar jag och bugar med ett rungande tack!!

Efter fikat så packade vi ihop våra grejer lite snabbt och for återigen ner till Edeboviken för lite fiske i den kalla nordanvinden.
Återigen kontakt med gädda, men denna gång var det bara Fluganberg som landade fisk.
Jag fick bara några stötar i jiggen.
Anneli som är på jakt efter dom Gösar som kommer in så här års blev tyvärr utan fisk.

Fiske vid den gamla Ångbåtsbryggan.

Vi fiskade av den östra sidan av viken, intill den gamla ångbåtsbryggan som numera endast är några gråa betongklumpar. Tänk om platser kunde tala, vilka historier skulle man då inte få höra från sådana här ställen.

Strax söder om låg också förr en liten båthamn, men också den är idag borta.

Vi packade snart ihop våra saker och for hem till värmen istället.

Lite kuriosa är att ån som mynnar ut i Edeboviken som den heter, är en av dom få i sverige som mynnar ut i havet i en nästan rakt nordlig riktning.

Idag söndag så kom det en rapport från Gäddanberg (läs Fluganberg) Han var återigen ute bland gäddvassarna med sin käraste och en fikakorg. Dom hade sökt läsida och därför åkt längre norrut och fiskat en plats som ligger i Edebovikens mynning.

Sju Gäddor på en halvtimmes fiske och alla låg dom runt 2-3 kilo, flera följen och några slag till och med på ihoptrasslad vobbler.

-=Skitfiske=-

Touch Down bland kobbar och skär.

Jag tror egentligen inte att det spelar någon roll, det hade kunnat vara en Harley Davidson och fransjacka, en fullcromad jänkare med rävsvans, tärningar och 50-taklsdunk eller en båt.
Så här års är det många mungipor som möts i nacken på vintertrötta människor landet runt.
I mitt fall så är det en båt, senare på året är det det första kastet på strömnacken med flugspöt.
Men nu är det båten som gäller.
Och idag var det så äntligen dags för sjösättning.

Oslagbar kombination, Grisslan, Mercury och en Glá Rospigg.
En av dom bilder som finns som längtan i vintermörkret.

NU!! kan säsongen börja på riktigt. Och ett fiske är redan bokat till den 24;e April, då jag hoppas att Team Rospiggen kommer ut på Gäddfiske.

Rapport om det kommer naturligtvis.

Nu finns även en liten film med Team Rospiggen på Jerk-Daniels hemsida, under rubriken våra egna fiskefilmer. En liten kavalkas från delar av det som hände under 2008 i våra Gäddvikar.

-=Skitfiske=-

Industrifiskeland

Långt ifrån vackert och långt ifrån den miljö jag egentligen eftersträvar i mitt fiske.
Men det var inte vad det handlade om ikväll. Utan mer att göra ett fiske så nära min egen bostad som det var möjligt, eller kanske jag skall säga min arbetsplats.

På mitten av 1970-talet så var fisket i viken nästan helt dött och det var död illaluktande botten långt ut mot skärgården. Kastade man en sten så bubblade det upp en mörk slammig sörja till ytan. Vitfisk i alla dess former var dominerande.
Men från 1980-talet och framåt så har bruket jobbat hårt med reningen, och efter att man muddrade nästan hela viken så återfick viken livet igen, och idag finns både Havsöring, Gös, Gädda och Abborre i hamnbassängen.
Och riggar du dina metgrejor en natt och beger dig strax norr om bruket så kan du komma i kontakt med ål.
Och som grädde på moset så har man vid flera tillfällen sett gråsäl strax utanför hamnområdet.




Fluganberg och jag siktade in oss på fiske runt järnvägsbron, och stranden på motsatt sida från pappersbruket.
Vid bron var det dock folk som fiskade, så vi drog oss lite längre ut till ett hål i vassen, där vi kom till för att kasta.
Jag hann knappt få mina grejer i vattnet innan Fluganberg hojtar till -Fast Fisk!!
En Gädda på runt 3 kilo landas och han kan stoltsera på en fotosession glatt leende mot kameran.




Fem kast senare hade han krokat och tappat ytterligare en Gädda och kastat bort tre drag.
Fantastiskt egentligen efter som jag knappt hunnit med att blöta mina grejer.
Jag hade istället full koll på gäddorna som rullade runt som krokodiler i den grunda vasskanten alldeles intill mig och naturligtvis på min kamrats fiske, som nu lockat även mig till breda leenden.

Ytterligare flytt utmed vasskanten gav nu även mig en liten Gädda.
Mannen med den obegränsade draglådan krokade också han en Gädda till, också den kring 3 kilosstrecket.
Märkte ni att jag aldrig nämnde vikten på min egen fångst?
Kallare vindar gjorde att vi vände tillbaka mot bron för att göra dom sista kasten för kvällen, och nu fick även jag en fisk som var värd att nämna vikten på, 3 kilosstrecket igen.
Två två i landad fisk.
Inte vackert men en välbehövlig avkoppling för oss båda två i industrifiskeland.

-=Fortsatt Skitfiske mina vänner=-

Rospiggen Jerk drog Premiär Gäddan

Jag själv satt mig på åskådarplats intill en fotbollsplan, för att se Tobias spela fotboll idag.
Men delar av Team Rospiggen for ut på sjön för ett första fiske efter gädda.
Och under förmiddagen så kom en rapport från Matte och Jerk-Daniel, som kort sa att den första var landad. Och nog ser han ganska nöjd ut Daniel med sin 3 kilos i famnen.
Och i gäddans mungipa satt naturligtvis en Rospiggen Jerk.
I övrigt trögt tydligen.

Hemma igen efter fotbollen, så drogs min båt upp på trailer, och nu är det bara motorservicen kvar, plus ett besök från Grisslan och Kjell, som skall laga skadorna i relingen som jag skrev om tidigare i min sammanfattning om båten.

Senare på kvällen så var det Anneli som blev akut fiskenödig. Så hennes Rosa haspel och draglåda slängdes in i bilen för en kort resa ner till viken här i Hallstavik.
Så här års går gärna Gösen in mot mynningen av ån för att jaga småfisk, det var också dom som var hennes mål.
På plats så tog det inte många kast innan vi hade vår första kontakt men det blev också våran enda kontakt.



En skön påskhelg går mot sitt slut, och nu väntar jobb och en jourvecka.

-=Skitfiske=-

Glada Löjor i bäcken

Flera vänder har jag gjort ner till hamnen för att se att isen sakta dragit sig undan.
Idag var den så äntligen helt borta även från hamnen.
Det bottenmålades och tvättades på flera av dom uppställda båtarna.
Den förr så goda doften av tjära har nu bytts ut mot rengöringsmedel och bottenfärgsdofter, och lite här och var även skvalet från radions P3.


Vi drog oss fort ut mot bryggorna och den klart mycket friskare doften och lugnet.
Vid en nyligen sjösatt båt satt en familj på bryggan och tog en fika i solen.
Två båtar hade kommit i vattnet, men nu fylls nog platserna ganska fort skulle jag tro.
Här och var lös små knippen av tussilago i det bruna gräset.



Vi gick ner till den lilla bäcken för att titta om det fanns någon fisk i den. Och bäcken var full av löjor, som så här års vandrar upp i små vattendrag för sin lek. Tusentals små silverblänken blandat med en hel del småabborre.


Vi stod en bra stund och tittade. Då och då kom några större mörtar simmande upp i bäcken, också dom i full färd med förberedelserna inför leken.
Lika rogivande som när man sätter sig ner framför ett akvarium.
Det pep till i min telefon, och en vacker bild på klarblått hav dyker upp i displayen.
Det är Matte som idag sjösatte sin Buster och nu gör en första sväng ut på vågorna.
Imorgon blir det tydligen fiske för honom och Daniel och jag förväntar mig en rapport där jag står på sidan av fotbollsplanen och tittar på sonens första match för säsongen.
-=Skitfiske=-

Glad Påsk till er alla

Påskafton!!
Och ett underbart väder i Roslagen.
Gjorde igår en resa ner till havet igen för att kolla isläget, och nu var det fritt vatten.
En lätt vind gjorde ytan krusig på alla ställen utom i hamnen.
För där låg fortfarande isen, visserligen hårt ansatt av väder och vind men still going strong.
Så det blir till att skjuta sjösättningen några dagar ytterligare.

I bäcken som rinner ut intill hamnen var det dock fart på vattnet. Och mindre fisk for som små silverblänk fram och tillbaka i strömmen. Nästan som att dom lekte i det fria vattnet.

Ikväll blir det grillpremiär. Det är något som jag och barnen började med för ett antal år sen, och som nu blivit tradition. Ikväll i sällskap med Anneli och hennes kids.
Men tro nu inte att sillen mist sin plast på bordet.

Rapport fronten...
....säger att min Team Kollega Matte sjösätter sin Buster i helgen, så jag hoppas på fiske i hans vatten inom kort. Måste bara klara av en Jourvecka på jobbet först.
Från Jämtland kom också en rapport, Bäcksländorna börjar tydligen röra på sig.
Det är Stig som återigen varit ute med flugspöt och testat fritt strömvatten.
Och från Lunkan kom en rapport som sa att nu är sträckan från Ristafallet ner till Prästfallet isren och redo för fiske.

Till sist önskar jag er en Glad Påsk och att ni passar på att njuta av lite lediga dagar, god mat och av varandra.

Teamet vaknar och Premiär Öring i Jämtland

Nu börjar det prassla ordentligt under presenningarna. Team Rospiggen har börjat röra på sig i sina vinter iden. Sakta syns livstecken. Utspridda i Roslagen finns nu tecken på att den första samlingen är nära förestående. En av medlemmarna kliver till och med ut i vårsolen från sin vinterboning med tillökning på armen, då familjen Karsinger gått från två till tre. Så här års kan det vara farligt att befinna sig i Teamets närhet då båtabstinensen gjort dom heta, men också att vinterstelheten gjort deras rörelsemönster yviga. Kastarmen är att betrakta som osäkrat vapen.
Så fort den första Gäddan krokats och när axlarna sjunkit ner från en nivå strax under öronen och dom värsta spänningarna släppt. Eller när man åter kan se det där avslappnade belåtna leendet, då kan man åter befinna sig i deras närhet.

Stig Torniainen, Flugfiske i Årefjällen gick i helgen som var ut på premiär tur med flugspöt i handen. Och i strömmens kalla vatten nära en av iskanterna så klev en 40-45cm öring på hans nybundna ST-Ugly Nymph.
Jag kan bara avundsjukt se på, men naturligtvis önska ett fortsatt skitfiske nu när säsongen i Jämtland smygstartat.


Är ni sugna på led och fiske information i Åre Kommun så finns en fin Guidebok att köpa från VÄSEK. Kontakta dom via e-post vast@sulviken.se och beställ guiden inkl karta (skala 1:200000) 75:- plus frakten.

Sitter också och knappar lite på sammanfattning av vintersäsongen och i första hand havsöringsfisket. Återkommer med en liten rapport.

-=Skitfiske=-

Nästan 6 kilo havsöring fångad med händerna.

Återigen en riktig vårdag, solen lyser från en klar himmel.
Möter upp Granaten och Fluganberg när dom handlar upp dagens matsäck på Tempo.
Vi åker ut mot Väddö, och har idag tänkt göra en promenad utmed Tullviksbäcken, som jag tidigare skrivit om här på bloggen.
Svårt att klä på sig när man står på en liten parkeringsficka i skogen och solen värmer riktigt ordentligt. Bilens termometer visar 16 grader och det doftar vårskog.

Vi smyger utmed bäcken för att se om där står kvar någon lekfisk från vintern. Vattnet är högt och lite här och var ligger små tunna snötäcken.
I en av bäckens krökar så får jag syn på den, det är lekskadan på ryggfenan som avslöjar honom.
En stor Havsöring står slött i bakvattnet.
Nu börjar ett batteribrännande av sällan skådat slag. Alla tre kör sina digitalkamror varma utan att känna att vi får bilden som vi vill ha. Fluganberg, som har en kamera som man kan fota under vattnet med sänker ner sin i bäckens kalla vatten.
Men resultatet blir en grå gul sörja och inte ens något som påminner om en fisk.
Vi blir kvar där i sällskap av öringen, som vi nu uppskattar till en vikt runt 4 kilo, i nästan en halvtimme innan vi börjar samla ihop våra saker för att bege oss nedströms och ut mot havet.
Det är då vi får syn på det!!
Öringen kommer inte att kunna backas sig ut ur bäcken. Två trädstammar har lagt sig över bäcken och mot dom har sen kvistar tillsammans med löv och slam samlats och utgör nu ett oforserbart hinder för den lektrötta öringen.
Vi överlägger en stund, men kommer tillsammans överens om att vi skall trotsa moder natur och hjälpa "Elmer" över hindret. Kanske inte helt rätt så här i ett naturreservat. Men vi känner alla tre att vi tycker nog att vi ändå gör en välgärning.
Sagt och gjort, mannen med dom långa armarna lägger sig på stranden och sticker in händerna under det lilla överhänget.
Låser om stjärtspolen och lyfter.
Öringen väger absolut mer än 4 kilo. Detta är en öring som i perfekt kondition skulle närma sig 6 kilosstrecket.

Stämjärn av rang - Foto: Fluganberg

Det är en mycket vacker öringhane, som säker varit en av topparna i bäcken under leken. Den är i ganska bra skick och har kvar sin lekgula färg. I underkäken har han ett riktigt stort stämjärn.

Vacker hane...... Öringen alltså!! - Foto: Granaten

Fisken får några korta sekunder på färd genom skogen. Någon meter nedanför hindret är bäcken åter så pass djup att den kan snabbt ge honom skydd.

Här syns hindret som fångat honom.

När vi gjort vårt insats samlar vi återihop kläder och grejer och fortsätter vår färd ner mot havet och viken vi skall fiska i.
En anings mer belåtna än när vi kom faktiskt. För även om vi gått mot moder natur, så känns det rätt. Avgör själva.

Väl nere vi havet möts vi av flera fiskare, och vi intar rast vila på stället med intag av medhavd fika. Fler fiskare dyker upp och vi får snart sällskap och den härliga stunden av erfarenhets utbyte infinner sig. På något sätt blir det en skön punkt för mig när det gäller havsöringssäsongen. Först min rekord öring från före jul på 3.2 kilo, sen alla dessa fiskar som jag både fått och haft kontakt med för att sluta i en räddningsinsats.

Till slut måste även vi fiska lite, och jag tar mitt spö och går ut på en av uddarna, gör 5-10 kast innan jag återvänder till läplatsen och kaffetermosen.
Jag är verkligen färdig för denna gång, och kan inget annat än lyfta på hatten och tacka för alla upplevelser.
Nu väntar en ny säsong och nya fisken.

När vi åter är samlade alla tre så börjar augustiresan till jämtland ta form, och vecka 34 är vi åter i dom jämtländska öring och harrströmmarna.
Fast det är då det, nu är vi här och tillsammans möter vi våren över en kopp kaffe och skön gemenskap.

Tullviksbäckens utlopp i havet.

Jag måste till slut bryta upp, lite tidigare än dom andra, för min son skall spela fotbollsturnering, och då vill man vara där och stötta.
På vägen tillbaka upp mot bilen ser jag åter öringen. Han har nu sakta backat sig nedströms nästan 60 meter. Han är nog ute till havs under helgen igen.
Det här verkligen ett liv, ett skönt sätt att leva det. Detta är fiske tillsammans med vänner när det är som bäst.
Säger återigen som Farbror Melker, -denna dagen ett liv!!


-=Skitfiske=-
Öringen återutsätts i bäcken igen - Foto: Granaten

Blåsippor och Upptäcktsfärd på min egen bakgård.

Halvdag på jobbet. Inarbetat tid skall tas ut.
Ute lyser solen och kvicksilvret visar 15 grader mot väggen. Det blir ett mycket kort stopp hemma, jobbryggsäcken in och fiskeryggsäcken ut. Lite kaffe packas bara och sen iväg.
På vändplanen stannar jag bilen och kliver ur, våren så som den kan te sig ute i kustbanden slår emot mig med full kraft.
In den lilla viken närmast parkeringen ligger det fullt med alfågel och ejder, som ger ifrån sig sitt karakteristiska, dova mjuka rop.
Över dom kretsar mås och tärnor, även dom sjungades på havets vårmelodi.
Jag vandrar ner mot min udde, den som under vintern givit sånt bra fiske, på vägen måste jag knäböja för att titta på årets första blåsippa.

Fortsätter min vandring. Det är lätta steg. Glad över att vara frisk igen och glad över att våren verkligen har tagit tag i Roslagen.
Längre ner på stigen slår en Citronfjäril mig sällskap en kort bit.
-Hur var det nu? Fick man inte önska sig något när man såg årets första citronfjäril?

Fiskar av viken och udden med kastdobben och som vanligt numera en ST-Epoxy i linänden.
Testar både ST-The Fylking Fly och ST-Firefly utan något resultat.
Nästa vik samma sak, kastar utan att känna något.
Vikarna ligger nästan helt i lä så fisken är säkert skygg och går lite längre ut från land i sin jakt på föda.
Sätter mig ner på en udde och spanar efter vak från jagande fisk, och det kommer också några rörelser fast långt ut från land.
För en kort stund blir det det kaos i ejderflocken när en havsörn på låg höjd sveper fram över dom. Men snart måste han ge sig av ut till havs när måsar och tärnor jagar honom bort från land.

Jag blir sittande en bra stund och spanar ut mot vikarna, men ingenting händer. Så efter en stund ger jag mig av mot bilen. Fiskar av den sista grunda viken nedanför vändplanen.
På väg hemåt så åker jag en sväng ner till Gamla Grisslehamn för ett litet besök.

Gamla Grisslehamn är första gången nämnd i skrift 1635 men var långt dessförinnan fiskehamn för bönderna i området.
Var tidigt överfartsort mot öster via Eckerö på Åland.
När sverige inrättade postverket på 1630-talet så blev Grisslehamn länk med postbefodran till och från Finland och vidare mot Ryssland.
1719 drabbades Grisslehamn av rysshärjningar och ett antal byggnader och båtar brändes, så också posthuset. Det uppfördes dock några år senare och var sen kvar fram till 1754 då det åter brann ner till grunden.
Hamnen var nu för grund och posthuset flyttades till Byholma, som nu fick namnet Nya Grisslehamn.


På 1860-talet blev det åter ett litet kort uppsving, när man började bryta fältspalt intill hamnen. Men brytningen lades ganska snart ner och Gamla Grisslehamn fortsatte vara ett fiskeläge fram till så sent som 1950-talet.
Dom första sommarstugorna uppfördes någon gång under 1920-talet.

Så, det blev en liten historielektion istället för landad fisk. Men det är kul att vara lite nyfiken även på sin egen bakgård.

Imorgon bär det nog av ut igen för lite silverjakt.
Återkommer med rapport.

-=Skitfiske=-

Fortsättning på North Country Fly

Lovade ju lite bilder på mina skapelser. Kanske finns där mer att önska när det gäller bindtekniken, men dom fiskar bra vilket för mig känns bra.

Snipe and Purple


Torax Spider (PB-variant)

Partridge and Orange

March Brown Spider

Brown Watchet

PB-Spider Zulu (egen variant på två klassiker)

Jag har fiskat dessa flugor under några år nu, och sett att dom har fiskat bra på både harr och öring.
Precis som Lunkan skrev i sin kommentar i förra inlägget så finns det mycket skrivet om dessa flugor och fisketsättet, Lars Åke Olsson, som nämndes har också kommit ut med en dvd som heter VÅTFLUGEFISKE i strömmande vatten där han talar varm om det bortglömda fisket.
Se den filmen, hör Lars Åke i nästan poetiska ord beskriva flugorna och fisket.

Mina första harrar landade jag ur Storåns vatten på flugor vars namn fortfarande ger eko i flugfiskevärlden, eller vad sägs om namn som Silver Doctor, Black Zulu, Red Tag, Royal Coachman, Deep Purlpe eller March Brown.
Då kände jag inte till något som heter North Country Fly eller för den delen att Engelsmän ens hade flugfiskevatten. Nej för mig fanns bara en värld och det var den som jag befann mig i där på stranden till ån i jämtland.
Med mitt Abu haspelset och med kulan och flugan skapade jag min egna historia, mina egna minnen och mitt eget eko.
Än i dag så finns flugorna i asken, och ibland får även dom luft under sina vingar och blir mitt vapen mot den vakande fisken.
Jag minns när jag fick 50 kronor av min mormor inför just en jämtlandsresa, pengar som jag fick använda hur jag ville.
Jag minns hur jag tjatade på pappa att vi skulle åka ner till Järpen för att jag ville gå på fiskeaffärer där, jag skulle ju handla flugor.
Jag ville ha sådana som Kenny, min och min familjs fiskande vän hade på när han "körde av ån" som han sa.
Han var den som tog mig in i flugfisket, då med kula och fluga. Han lärde mig knutarna och knepen. Han var den första som nämnde ord som nacke, bakvatten, höljan och djuphålor.
Jag var sju år och han var min gud.
Min far var en klassisk metare, kula och lång tafs, swisssccchhhhh långt ut i tjärnen och sen vänta.
Åtskilliga timmar har jag tillbringat vid tjärnar som Bäverdammen, Nulltjärnarna och andra fina vatten. Men här stod jag helt plötsligt vid rinnande vatten, där kastet och tekniken var viktigare än väntan. Där rörelsen vart samma vapen som väntan vid tjärnen.
Jag kunde inte annat än fastna för detta fiske.
När jag sen också fick vara med på bäckmete efter öring, ja då var jag fast, helt enkelt hooked on. Jag skulle kunna skriva metervis om dom känslor och upplevelser jag fick vara med om, och det kanske kommer, fast i portioner.

-=Imorgon blir det nog jobbet igen, äntligen=-