Translate

torsdag 29 april 2010

Gammal dröm förverkligas

Nu är det äntligen dags att göra vår idé publik.
Vi, Fluganberg och jag har under vintern funderat på en idé kring detta med ett biotopvårdat havsöringsvatten i Roslagen, en gammal dröm som vi tagit upp flera gånger de senaste åren men som nu tog riktig fart när snön låg som djupast utanför dörren.
Under vårrvintern har sedan ett otal antal timmar lagts ner på att jobba igång idén till något som vi kan ta på.
Nu har vi det, även om arbetet bara är i sin början så är vi ändå igång nu.
Ett kontaktnät har knutits upp där Länsstyrelsen,Stockholms Idrottsförvaltning,Sportfiskarna och det lokala Hallstaviksnätverket ingår.
Vi har också skapat en blogg, där tanken är att ni läsare skall kunna följa med och se med och motgångar under resans gång.
Adressen dit är: Skeboåns Sportfiske

Första målet med detta, är att starta upp biotopvårdande insatser för ökad reproduktion och överlevnad för den lilla havsöringsstam som idag finns, men att i slutet av denna resa ha en sådan livskraftig stam så att vi ska kunna öppna detta för fiske under perioder under året med tydligt satta regler för hur det fisket får bedrivas.

Idéer, tankar, funderingar mottages gärna.
Vill ni kanske delta på något sätt så hör gärna av er på den aktuella adressen på den sidan.

-=Skitfiske=-

söndag 25 april 2010

Silver jakt igår, gädda idag

Jakt på silver igår, och idag en tur i gäddvassen.
Resultatet lika klent idag som igår, men för dagen var gäddorna fullt sysselsatta med "hångel" i vassen och det enda vi lyckades med var att störa dom när vi promenerade fram längs strandkanten. För lite här och var bildades plogvallar på ytan när dom flydde ut från den grunda viken.




En liten gädda gjorde sig dock besväret att följa min wobbler in mot land men i övrigt var det lugnt.
En mysig förmiddag med trevligt sällskap blev det, och gäddorna och jag får nog flera chanser till möten under året.
Nu är premiärhelgen avklarad så nu får energin gå till att få båten klar till sjösättning.

-=Skitfiske=-


lördag 24 april 2010

Fisklös på premiären

Idag kom så dagen då havet äntligen var isfritt och jag hade tid att ta mig ut igen.
Klockan ringde tidigt men absolut utan någon form av stresspåslag, nej nu var det samma ljud i klockan men på gränsen till behagligt.
Efter lite frukost och packning så satt jag i bilen på väg ut mot havet igen.
Ur bilradion klämde Sandor Hajosi Band i med Lyckobringaren, kunde det vara ett gott omen tro?
Väl framme stängdes den klämkäckt trudeluttande bilradion av och nu ville jag bara få lyssna till havets vårsång, vågor blandat med ejdrars dova rop, allt insvept i vindens viskande och doften av uppspolad tång.
Tyvärr Sandor, men du är tvåa direkt här.

Strax innan hade Fluganberg ringt och undrat var jag var påväg, hans fisketripp för helgen hade blivit inställd på grund utav sjukdom och tog nu istället rygg på mig ut mot kustklipporna.


Det var lite som en kalv på grönbete, fast mer så på insidan.
Där lekte vårkänslorna tafatt genom alla sinnen medan utsidan hade rast vila på stället och bara aggerade solfångare av alla intryck.
Havet hade fått tillbaka sin blåa klara färg igen, och ser nu sådär inbjudande ut igen.

Fiskade inte någon av våra vanligaste platser idag, utan sökte lite djupare vatten.
Med tanke på att det bara är någon vecka sen isen gick så trodde jag som sagt på djupare vatten.
De södervända solvikarna så här på våren är det nog några grader kvar till fortfarande.
Hade också en liten följare på det första stället som kom med ända in tills jag lyfte draget, stod kvar en stund men återvände sedan rakt ut i djupet igen.



Vi fiskade enligt "strosa metoden" idag.
Vilket enkelt beskrivet går ut på att man fiskar några kast, strosar vidare, enbart lycklig över att våren och premiären äntligen är här, hittar en ny intressant plats, fiskar och så vidare.
Men för att få till det lilla sista så blandas detta upp med sällskap av en eller flera goda vänner och mängder med små avbrott för samtal, fotografering, fika eller bara att njuta av nuet.
       
Att sen gå fisktom en premiärdag är inte katastrof. Det sköna är att vi äntligen kunde komma ut efter flera månader av ett kompakt istäcke till havs.  Kung Bores lilla misstag med denna vinter är ganska fort glömt sådana här dagar när solen lyser från en klarblå himmel.


-=Skitfiske=-

tisdag 20 april 2010

Kräftis har blivit stor

Onsdag den 13 Augusti 2008 flytta han in, då lite över 4cm lång och skapligt blyg.
Jag talar naturligtvis om vår signalkräfta som har boat in sig rejält i våra akvarium här hemma.

4cm och nyinflyttad

Och för att använda Kalles jul liknelse, så har han blivit större och större och en dag var han jätte stor.
Numera är han strax under 20cm, and still going up.
Hans klor är idag längre än vad han var när han flyttade hit.
Han har fått byta kar och har nu 940 Liter att bestämma över.


Inlärning genom upprepning

Tål att upprepas gång på gång, speciellt så här ett valår, eller hur Andreas Carlgren, Maud Olofsson och Øystein Løseth VD och koncernchef på Vattenfall.



söndag 18 april 2010

Nära nu

Fredag kväll, vad händer? Puben, dans, bio?
Man kan göra så, men man kan också bjuda hem goda vänner för lite flugbindning till sena timmen.


Lördag och vinterhjul byttes mot sommarhjul, sen blev det en biltur ner till hamnen för att se hur långt det är kvar till sjösättning. Isen låg fortfarande, men nog såg den sliten ut och nu hoppas jag att den ger upp den kommande veckan.
För bottenfärgen är nu inköpt.

På vägen hem stoppade vi för en lite promenad och där i en solbelyst glänta stod blåsipporna i full blom.

Syrran lämnade rapport från ytterskär att två öringfiskare siktats, ivrigt kastande i isrännan.
Nästa helg är det jag som ger mig ut och letar frivatten.

-=Skitfiske=-

torsdag 15 april 2010

Ny kostym

Våren är här, även om man i förvarningen inför helgens väder åter talar om snö.
Jag tänkte göra lite vårfint med ny layout på sidan!
Kommentarer mottages gärna!

En reflektion bara, förra året i den här tiden så sjösatte jag båten!
Länk
I år ligger isen fortfarande tjock ute i skärgården.


-=Skitfiske=- 

tisdag 13 april 2010

TACK, alla för era kommentare och mail

Mitt föregående inlägg om "Mannen i de gula regnkläderna" fick precis den effekt jag hade hoppats på,
många kommentarer och ännu mera mail har jag fått angående detta problem.

Och precis som Peter G skriver i sin kommentar så måste vi som är ute på plats kanske vara de som först informerar om regler och föreskrifter när vi tycker att någon inte sköter sig ute vid våra vatten.
Han har också rätt i att vi inte kan lägga över allt detta på fisketillsyningsmännen.
Ett problem dock med detta, vilket jag själv råkat ut för vid några tillfällen, är det bemötande man får.
(Vid något enstaka tillfälle har det till och med blivit hotfullt)

Och ett litet tillägg också, som är på sin plats, är att under mina nära 35 år med spö i handen i Jämtlands strömmar så har jag endast mött och blivit kontollerad av fisketillsyningsman vid ett enda tillfälle.
Och det är på tok för dåligt anser jag.
Det skall dock sägas, precis som några kommentare gör, att dessa "fiskare" blir allt mer sällsynta, vilket är väldigt bra.

Min fiskevän, Lunkan har också skrivit om nedskräpningen vid våra vatten, och tyvärr så känns det som att dessa två problem går hand i hand.

TACK!!! alla för era kommentare och mail.
Vi fortsätter tillsammans att jobba för att våra vatten skall behandlas med den respekt och ödmjukhet som de förtjänar.

-=Skitfiske=- 

tisdag 6 april 2010

Mannen i de gula regnkläderna

Det skulle bli vår första tur dit. En plats i Jämtland som vi läst om kunde hålla stor öring när mörkret sänkte sig.Vi hade rekat färdig på kartorna och nu stod vi packade vid stugan i Ottsjö redo för vår första tur till Gevsjöns utlopp in i Gevsjöströmmen.
Fiskekort inhandlades på Åre turistbyrå och tjejen som hjälpte oss var förvånande nog ganska väl insatt i hur vi skulle ta oss dit och kom även med lite fisketips.
Vanligen möts man på dessa platser av unga tjejer som kanske kan få fram en karta, men här fick vi svar på de frågor vi villa ha.

Förväntansfulla satt vi nu i bilen på väg mot nya vatten. Under alla mina år i Ottsjö med omnejd så hade jag aldrig varit i dessa vatten på fiske, Indalsälven överhuvudtaget är för mig nästan ofiskade vatten, sånär som på dess källflöden Enan och Handölan som jag vid otalet fjällvandringar dragit småöring i för att festa till den annars lite torftiga frystorkade maten.
Efter att ha passerat avfarten bara en gång, lyckades vi hitta rätt och nådde till slut målet.
Lätta slöjmoln svepte fram över en annars klarblå himmel och vi fick snabbt på oss alla grejorna.
Vi skulle utforska strömmen nu så här under dagtid för att sen efter att ha ätit den medhavda middagen komma igång med fisket på allvar mot kvällen.
En ganska hård sydlig vind svepte ner över Gevsjön och tog extra fart då den pressades samman in mot strömmen.

Det är alltid kul att få komma till ett nytt vatten, att få ge sig ut på oprövade vingar. Vi vandrar utmed den alltmer avsmalnande strömmen och där den för första gången bildar en nacke står det några fiskare som spridit ut sig med kastvänliga luckor.
Då varken jag, Granaten eller Fluganberg är några som pressar sig in mitt i köbildningen för att ”ta en plats” står vi istället en stund längre upp på strandbrinken och tittar på deras försök till flugkast i den hårda vinden.
Överallt i Jämtland är det väldigt lågt vatten, och inget undantag här heller. Även om det nu är första gången för oss ser vi ganska snart att strömmen brukar gå högre än nu.
Vi fortsätter vår vandring nedströms och kommer till en plats som är väldigt vacker, strömmen gör här en tvär gir och pressas mot den motsatta sidans nästan lodräta bergvägg. Här finner vi också lä och bestämmer att detta får bli vår utgångsplats.
Vi spanar av området och hittar några bra platser att vada ut på för att göra våra premiärkast.

Längre nedströms mot nästa nacke lyser en gestalt upp i bland träden. Han står högt upp på en sten iklädd helt gult regnställ.
Han håller sitt spinnspö högt och vevar sakta in mot land.
Vi fiskar av oss en stund och har några små drag i våra flugor. Några småöringar går också upp och slå bakom våra flugor men ingen landad fisk.
Efter en stund så bryter vi för en kopp kaffe och lite utbytande av tankar kring den kommande eftermiddagen och kvällen.
Mannen i de gula regnkläderna kommer nu gående åt vårt håll.
Men kliver sedan upp högt på ytterligare en sten och kastar ut mot den andra kanten, låter det sjunka och börjar sedan veva in. Därifrån vi sitter, kan vi inte avgöra om det är spinnfluga eller drag han använder.

Vinden har nu mojnat lite och med en kopp kaffe i magen kör vi nu igång att upptäcka strömmen ordentligt.
Jag går uppströms och fiskar mig genom den trappstegsliknande delen ovan vår plats medan Granaten och Fluganberg delar på sig nedströms.
Några mindre öringar i klassen 2-3hg tar min fluga i de otaliga bakvatten som bildas och jag fiskar mig tillbaka ner till vår bas.
Tillbaka möts vi alla tre upp igen. Planen för kvällen är middag och sedan fiska oss ytterligare nedåt, nedströms det stora fallet och till ett fint bakvatten som vi ser därifrån vi står.

När vi börjar plocka med stormköket så får vi sällskap.
Det är mannen i de gula regnkläderna som kommer till oss. En trevlig glad prick som bryter med en dialekt som söder ifrån. Möten så här mellan likasinnade är alltid ett trevligt inslag under en fiskedag, och vissa möten har utvecklats till vänskap, men här skulle det ta en oanad vändning.
Nu tar en fiskehistoria sin början som kan få vilken sportfiskare som helst att ”go bananas”.
Han berättar stolt om sin fiskemetod, som går ut på att med sänke veva en maskagnad metkrok genom strömmen.
Och när denne s.k sportfiskare sedan också börjar berätta om hur mycket fisk han tar med sig hem från strömmen varje år så inser jag varför vi inte har så många storöringströmmar kvar i detta land och i detta län.
Meningar som
-det var mycket smått men de går ju och steka de också!
varvas med
- ja förra året fick jag med mig 25 kg rensad fisk hem!
Att döma av storleken som han visar mellan sin pekfingrar så måste det ha krävts 100-talet fiskar för att fylla hans frys där hemma.
Mina öron hör och registrerar men jag är liksom inte kvar där i samtalet längre.
Han får låna min kropp att skryta till, men själsligen har jag lämnat honom, hans gula regnställ och platsen.
Hans glada hej då och en lyckönskning väcker mig ur min tillfälliga dvala.
Han går tillbaka till sin sten för att fortsätta sitt kaggefiske.
Man säger inte lycka till gubbjävel, hinner jag tänka! Men önskar honom glatt lycka till tillbaka.
Var är fiskekontrollanten när han behövs?

Vi sitter stumma en stund innan vi börjar samtala om vad vi nyss fått uppleva.
Detta är en sak det skrivs om och debatteras allt för lite om i fiskepressen. Överallt läser vi artiklar om drömmarnas vatten, storöringsnätter och andra fantastiska fiskeupplevelser.
Men så länge det finns en man, en fiskare i gula regnkläder som genom sitt fiske under en fiskevecka kan förstöra en hel generation av småöring, kommer dessa artiklar bara vara ouppnåeliga drömmar för många av oss.

Jämtland som jag ofta åker till och har sedan barnsben fiskat i har precis som det sägs alla möjligheter att hålla stor öring i många strömmar.
Och jag säger ingenting om när en barnfamilj kommer ner till ett vatten och några småöringar får sätta livet till för att kanske i förlängningen föda en sportfiskare.
Jag tittar på mina egna barn, som redan i unga år tyckte var roligare att släppa tillbaka fisken än att ta med den hem. Och hur ofta har inte jag burit hinkar med mig som under en stund fått vara ett harr- eller öringakvarium för att sen blivit återutsatta i strömmen igen.
Jag har fler sådana här möten från mina år i Jämtländska vatten. Bland annat ett gäng glada killar från min egen del av landet som jag stötte på fiskandes på förbudssträckan i Storån mitt på ljusa dagen och där all småharr de fick hamnade i skogen!
Jag gick sträckan senare på dagen och kunde räkna till ett 30 tal små harrar som fått sätta livet till. Fisk som aldrig fick chansen till att reproducera sig.
Var fanns fisketillsyningsmännen?

Jag undrar vad det är som gör att man agerar på detta vis ute vid en ström?
Det kan inte bara vara okunskap och informationsmissar.
Någonstans tror jag ändå att denne man läser fiskepressen, på jakt efter nya effektiva metoder för sitt fiske.
Så kanske är det där som man måste börja skriva om detta oftare, om just denne man sen kommer att ta det till sig vet jag inte, men någonstans måste vi börja.
Tyvärr så dyker mannen i de gula regnkläderna upp överallt i landet.
Strandnära fiskade nät tar mängder av små havsöringar varje år, och när man till och med springer med håv i lekbäckarna ja då har galenskapen nått kulmen tycker jag.

Mannen i de gula regnkläderna tjoar till och håller upp en knuten hand, på ena sidan handen sticker ett litet öringhuvud fram. Han ler brett och jag kan se hans räkneverk, 25 kg och 2hg!!
Nytt rekord!

//Patrik

måndag 5 april 2010

Vintern vs Team Våren/Rospiggar 1-0

Påskafton och årets skönaste dag. Solen värmde från klar himmel och när väl påskmaten var uppäten så spelades årets första kubbmatch. Där dom äldre avgick med segern för 3;e året i rad.

Kontrasterna till den varma och sköna påskaftonen kunde inte ha varit större då vi idag gav oss iväg ut för lite isfiske, Granaten, Fluganberg och jag. Årets första och samtidigt årets sista får vi hoppas, för nu vill vi öringfiskare få tillbaka våra vikar ute till havs!
Först gjordes ett morgonstopp vi en Gäddrik vik, i alla fall sommartid, där vi under föregående år hade några fina turer med båten.
Bland annat den 11;e juni och sen den 26;e september bara för att nämna några.
Nu satte vi ut åtta stycken angeldon spridda utmed en djupkant.


Vi satte oss tillrätta i strandkanten och ganska snart var vi i diskussionen förflyttade några månader framåt i tid då vi skall packa bilen för första Jämtlandsturen.
Angeldonen stod alldeles stilla, inte det minsta tecken på någon huggvillig gädda.
Bakom oss inne bland träden var vårkonserten i full gång, så pass att det var svårt att urskilja vilka fåglar som stod för ljudväggen.
En kråka gav ifrån sig några försök till skönsång, men att dömma av dom andra fåglarnas reaktion så var han inte välkommen i gosskören för det blev nästan tyst när han gjorde sina försök.

Efter att klockan gått från morgon till förmiddag så gav vi upp vårat angelförsök och packade ihop.
Nu skulle vi istället göra ett försök på pimpel efter abborre.
Sjön Blåkaren i Herräng fick aggera värd.
Men nu gav verkligen våren upp och vintern gjorde sitt intåg igen.

                                       

Vi gjorde ett svep fram över sjön och i ett av sunden så hade jag två dragningar, men ingenting mer.
Vi åt det sista av matsäcken under våra huvor men gav till slut upp vi också.
Vintern vs Team Våren/Rospiggar 1-0

//Patrik