Ni vet alla som läser detta hur det är. Vi går och vankar en hel lång vinter, längtar till den kommande säsongen och samtidigt ser tillbaka på den gångna. Och plötsligt så är vi där, sitter i bilen på väg mot våra vinterstela drömmars resmål.
YR och SMHI kunde inte riktigt bestämma sig, det enda vi kunde räkna med var att vi skulle få väder i någon form. Hotet var regn vid de första två dagarnas fiske i Idsjöströmmen. Nu blev det så att ingen av dem fick rätt, så när som på när vi landade i Gimdalen, för då öppnades himlen och regnet bara vräkte ner. Tur för oss var att vi redan innan hade gjort upp med Esa, Ola och Ken att dela stuga med dem första natten.
Klassisk svensk sommar, röd stuga med vita knutar.
Fick en trevlig kväll tillsammans med dem och Joakim och Leif innan vi knöt oss fram på småtimmarna och laddade inför första fisket dagen efter. Röd stuga byttes mot tunn tältduk och en utsikt man vill vakna till varje morgon när man öppnar "dörren".
Home sweet home
Ni som inte varit i Idsjöströmmen, men kanske läst om det, tror säkert att det endast handlar om fiske på många och stor harr, och visst, harren är storvuxen och välmatad men det finns något som kanske till och med slår det och det är stunderna kring vindskyddet. Där man träffar nya och gamla vänner, sitter ner, delar en kopp kokkaffe, samtalar, byter erfarenheter, flugmönster. Där knyts kontakter och vänskapsband som räcker livet ut och det oavsett vem man är. Här gäller allas lika värde oavsett man är ny eller erfaren flugfiskare, chef eller morotsskalare.
Alla har en plats och det är aldrig långt till ett skratt.
Alla har en plats och det är aldrig långt till ett skratt.
Ett kärt återseende var med Elving Bond, Simon, Jesper och Gustav.
Vi fick en fiskedag tillsammans. Elving kom tillbaka efter en fisketur med mungipor, som redan innan han berättade, avslöjade något trevligt. En av Idsjöströmmens finare öringar hade tagit hans fluga en liten bit längre ner. Alltid lika kul när en öring tar torrt.
Sittande, Elving, Gustav, Simon och Jesper.
Natten kom och strax efter tolv så började harren ta nattsländor och därmed våra flugor.
Fick någon timmes fint fiske innan vi gav oss och kröp in i tältet.
Fint fiske dagtid.
Fluganberg på den övre sträckan
Middagsdags
Blidö-Matte är igång med kvällsfisket
En dålig mobilbild på en av nattens finare harrar på strax över 50cm.
Dag två och en tilltagande vind gjorde livet surt för oss periodvis.
De gråa vädret och kylan till trots så steg harren till våra torrflugor hela dagen, så pass att lunchen näst intill uteblev.
Det var mycket vatten i strömmen, vilket lockade till ett otroligt kul fiske dagtid. Nu kunde jag smyga längs stränderna, spana efter vak någon meter från land och sedan hitta läge att presentera flugan. Fantastiskt kul fisket och man skall inte lura sig av de försiktigt små vaken, det kan vara stor fisk. Det skulle jag få se den sista dagen.
Blidö-Matte krokar strandnära harr
Med på resan i år var Granatens svåger, Daniel, som fått resan och utrustningen i 40 års present. Han fann sig ganska snart i strömmen och med lite hjälp från oss andra med tips kring flugval, tafslängder och fiskeplatser så var han igång. Redan i sitt andra kast krokade han sin första harr och sen var han igång. Innan dagarna var slut så hade han bättrat på sitt personbästa med ett antal centimeter.
Hans höga och långa neeeeeeeej, när en större harr gick sista kvällen blir till ett eko över Gimdalen att minnas.
Vid vägbron fick han lite råd av Jennifer och Granaten och ganska snart stod han med böjt spö. Efter en stund stod vi alla uppradade på vägbron och jublade för varje fisk han krokade. Kan vi ha skapat en ny harrfiskare tro, det kändes så.
Jennifer fotar fångsten
Nattfisket blev återigen bra. Svaret på varför fanns på tältet, ja på allt som fanns uppe vid vindskyddet, det var nattsländor överallt. Det fanns till och med ett tiotal med hem till Roslagen via necessärer, ryggsäckar och klädväskor.
Genomsnittsstorleken på harren var riktigt bra sett över alla våra tre fiskedagar. Fisk kring 40-45cm fanns i mängder och jag lyckades kroka någon kring 50cm under nattfisket.
Sista dagen och nu fick vi fiska ihop med Johnny och Anna Skagensjö och deras son.
Återigen ett av alla dessa trevliga återseenden vid ån. Vi delad vindskydd och ån hela dagen och långt in på småtimmarna.
Det skall börjas i tid.
En underbar bild som väcker egna minnen.
En underbar bild som väcker egna minnen.
Så här har jag själv stått med mina söner.
Jag hade vi några tillfällen de tidigare dagarna sett en riktigt fin harr från vägbron, den stod djupt men steg då och då när det drev förbi en nattslända. Jag fiskade en stund på förmiddagen med god fångst i den gropen utan att få den riktigt stora att stiga. Flera fina harrar kring 40-45 tog dock flugan så det var med en skön känsla jag bröt för lunch.
Efter lunchen var det åter dags, nu var det lite svårare att få dom att stiga men efter många och enträgna kast ser jag genom mina polaroidglasögen den stora går rakt upp mot flugan, en vit buk en purpurfärgad fena och sen är flugan borta.
Lyfter spöt och tunga knyckar fortplantar sig enda ner i handleden.
Harr kring 40-45 var vanliga i strömmen
Efter en kortare drillning ligger han i håven, hel och fin i munnen, som stora harrar oftast är då de inte låter sig fångas så lätt, på gränsen till lite gyllengul i kroppen, någon enstaka prick på huvudet och en stor vacker ryggfena som nästan når ut mot stjärtspolen.
Jag står på knä in strandkanten, framför mig ligger en mycket vacker fisk på ca 55cm i håven. Krokar ur flugan ur underläppen och låter den glida sakta ur håven igen och ner i strömmen. Reser mig upp, men axlarna blir kvar i markhöjd känns det som.
Årets harr är återutsatt och det med ett lyckligt slut, hel och fin, aldrig lyft ur vattnet.
Lyfter på kepsen åt möjligheten, tillfället och lyckan över vårt möte.
Harrfiske i Idsjöströmmen när det är som allra bäst.
55 cm thymullus, eller som en känd fiskeprofil kallar den.
Lady of the Stream
Lady of the Stream
Kepsen åker på igen, flugan i spöringen och jag går iland, mer än nöjd med stunden vi fick tillsammans.
Går ner till vindskyddet, sitter en stund och tuggar på lite Gott & Blandat, tar en en liten fiskwhisky, blandningen är kanske inte något för den finare salongen, men där, just då är den belöningen och pricken över i;et på den totala upplevelsen.
Plockar på mig grejerna igen efter en stund, går en bit nedströms nu när axlarna har hunnit ikapp mig, småpratar lite med Granaten innan jag går ytterligare en bit längre ner, inget mål, bara vankar med spöt i handen.
Fluganberg och Daniel a.k.a Gröt-Inge.
Alla får vi eller har vi smeknamn, så också Daniel som efter första frukosten då han intog gröt naturligtvis fick ett namn som härstammar från området.
En bit längre nedströms om Granaten fångas min uppmärksamhet av ett vak, max en meter ut från land på grunt vatten. Ett till, fisken ser stor ut men hur många gånger kan inte vakande fisk lura oss, litet vak kan vara stor fisk, stort vak liten.
Smyger ut några meter nedströms, ytterligare ett vak, nu någon meter längre ut.
Jag siktar in mig på den närmast stranden, lägger flugan någon meter uppströms och låter den flyta in mot målet.
Slurp! Återigen tunga knyckar i spöt och fisken vänder snart om och går nedströms och på de grunda vattnet går den rakt in i min håv.
Kampen är över inom 20 sekunder och även detta en otroligt vacker fisk kring 50cm.
Medan jag lossar flugan och låter den glida ur håven så vakar nästa fisk igen.
Några kast senare sitter även den på kroken och även denna fisk tangerar 50cm strecket.
Inom loppet av en dryg halvtimme fångar jag 3 fiskar på 50cm eller över.
Jag är numera axellös, de blev nog kvar där på stranden i Gimdalen.
Fluganberg in action, Granaten krokar loss
Granaten fiskar nedströms vägbron
Kvällspasset inleds med obligatoriskt korvgrillning tillsammans med Micke, en nyvunnen vän och Skagensjö. Som om inte dagens fiske vore nog, så fick jag en kväll som kan få vem som helst att bli lycklig, däribland jag. Flera fina harrar, några mellan 45-50 tog flugan på den sträckan av ån som jag stod på.
Det konstiga med kvällen var dock att just det parti av ån som jag valde så var det vakcirkus, medans Granaten och Daniel som stod ovanför och Fluganberg som stod bara en kort bit nedströms knappt hade några vak alls. Fisk fick vi allihop, det var också nu som Daniels, -neeeeeej, ekade över Gimdalen, då en fin harr klev av strax innan håvning.
Obligatoriskt korvgrillning tillsammans.
Idsjöströmmen är ett magiskt vatten, här finns chansen att du kan fånga ditt livs harr.
Förra året togs en harr på 65cm och för några år sedan fick jag själv äran att träffa på en av de stora då en stålgrå harr på 61cm tog min fluga under ett nattfiske.
Jag hade turen, som fick följa med dit tillsammans med Fluganberg, Granaten och Blidö-Matte, som alla har många års erfarenhet av fiske i strömmen, samma gällde Daniel i år. Vi kom med tips och han krokade harr redan i sitt andra kast i strömmen.
Men det är inte bara att åka dit och lägga ut flugan, det handlar fortsatt om att du måste göra jobbet själv och det på rätt sätt. Idsjöströmmen ger dig möjligheten och det är upp till dig som fiskare att presentera flugan, rätt fluga, på rätt sätt.
Men Idsjöströmmen är så mycket mer än fisket, här sker möten, livslånga vänskapsband knyts och här finns chansen att få se ett levande vattendrag.
Kläckningarna av dag- och nattsländor kan i sina bästa stunder vara magiska.
Lars-Åke har genom sin idé skapat en harreldorado ,till vilken du kan ta dig på ett enkelt sätt. Visst, det kostar att fiska där, och reglerna är hårda, men tyvärr så är det den vägen vi tydligen måste gå för att få se hur det egentligen borde se ut i och kring ett vattendrag. Ändå följs inte reglerna till punkt och pricka i strömmen. En av de stora harrarna jag fick hade en fluga till i munnen och cirka 20 cm tafs. Visst det händer att linan går av, men vad värre var, denna fluga hade hullingen kvar.
Det är tillrättalagt, och strömmen är skapad med grävskopa, det ifrån att ha varit ett flottningsrensat vattendrag, men jag vill mena att på många andra ställen så beter sig många av de som är ute vid våra vatten rent ut sagt svinaktigt. Soporna lämnas kvar, det metas med mask där sådant är förbjudet och regler om minimått och antal efterlevs inte alls.
Om fler skulle sköta sig ute vid våra vattendrag och om fler vattendrag skulle få en chans att flöda fritt så skulle detta vara möjligt i vilket vattendrag som helst.
Lars-Åke´s arbete med Idsjöströmmen är ett levande bevis på detta.
En ny sak som jag sett i år på några av harrarna som jag fångade var en skada i ryggfenas framkant en bit ned på fiskens sida.
Fanns även ett mindre märke på dem på den andra sidan.
En fundering jag har är att fisken fångats och sedan fått en omild behandling vid avkrokningen, tex att man inte blött handen innan man tagit i fisken.
Vet inte om min teori stämmer, men allt för många sådan fiskar fångades, och märket satt i stort sett på samma ställe.
Kroka av fisken i vattnet eller i håven, använd blöta händer så fort du skall handskas med den, använd hulliglösa krokar så spar du på harrens känsliga mun och ge den ordentligt med tid vid återutsättningen, så att du verkligen är säker på att fisken kommer att klara sig. En hård och långdragen drillning ger fisken "mjölksyra" och återutsatt direkt är chansen stor att den inte klarar sig.
Tummärke?
Tråkigt, men vattnet där är i goda händer hos mina vänner där uppe och jag misstänker att med stigande värme så kommer rapporterna att börja rulla in.
Tack för dessa dagar Gimdalen och Idsjöströmmen och speciellt till Fluganberg, Granaten, Blidö-Matte och Daniel.
Men också stort tack till gamla och nyvunna vänner som gjorde dagarna vid Idsjöströmmen strand fantastiskt trevliga.
Utan er, en halv resa.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
