Det finns platser som jag i tanken ofta återvänder till när livet är tufft eller när jag bara vill återuppleva fina minnen och hon har varit en tröst i tunga stunder och hon har givit mig utrymme för eftertanke och avgörande beslut i mitt liv, hela tiden med den tröstande och allestädes närvarande strömmens sång.
En sommar går fort, för inte var det längesedan som vi alla satt med kartor och flugaskar i händerna och planerade våra turer. Ute var det fortfarande kyligt och kanske till och med vitt på marken.
Och vips, så är tre av fyra fiskeresor avverkade för min del och man sitter, nästan förkyld av draget som blev när dom drog förbi.
Denna resa var lite extra trevlig, jag och mina killar skulle tillbringa den i Jämtland tillsammans med min mor och hennes sambo. Inte så ofta det händer och med barn som inte längre vill bli kallade för barn utan för unga vuxna, så vet man ju inte när "tåget" går och jag får åka utan dom.
Trevligt skulle det bli och trevligt och mysigt blev det.
Vi landade i paradiset av alla byar, Ottsjö på lördagseftermiddagen och med dryga 60mil i kroppen så blev det hemmakväll denna den första, men med god mat och sen lite filmmys så var det nog ett klokt val. Ett trevligt och delvis oväntat möte hanns dock med, då en fiske- och vattenvän som jag fått kontakt med via Facebook, Johan som kom ända nere ifrån Helsingborgstrakten, stod utanför huset och vinkade, och vi fick ett trevligt samtal om Ottsjö, fiskevård och den vackra utsikten.
Söndag morgon och frukosten intogs ute i trädgårdsmöblerna till en gnistrande vacker Ottsjön där fjällen bokstavligt talat badade i solsken. Värmen från dagen innan höll i sig.
Fiske stod på programmet för mig och yngsta sonen, den äldsta skulle göra farmor sällskap på myrarna i sökande efter hjortron.
Valet av plats föll på "grustaget" en lika känd som delvis ful del av Storån, där den mynnar ut i Håckrenmagasinet. Vi bjöds på några megawattharrar innan det pinglade till i mobilen.
Pontus på vandring upp mot nacken och en liten megawattharr
Jo´ra så att ehh....
Nej ingen vacker syn, och det blev också det enda besöket där, den veckan.
Ett meddelande på telefonen från en nyvunnen fiskevän skvallrade om vakande fisk uppströms och vi var välkomna dit. Sagt och gjort, platsbyte till "höjden" där
Inspektör´n (
som han omnämns på andra fiskebloggar) tillsammans med hunden
Freja, en riktig goding, mötte upp oss.
Vi fiskade några timmar tillsammans på försiktigt vakande harr och öring innan
Pontus och jag bröt och åkte för att leta upp
Farmor och
Tobias.
Pontus och Inspektör´n frestar kinkiga fiskar
Efter kvällsmaten och lite vila så tog jag spöt och åkte ner till en riktig favorit bland åns alla hotspot´s. Kvällen var varm, och ut över den nästan spegelblanka ytan nedanför nacken så syntes spridda vak och över densamma dansade sländorna och kanske bäst av allt, av nyligen satta fottramp syntes ingenting. Platsen var ofiskad de senaste dagarna, och sånt brukar ge resultat.
Denna plats hyser ofta fin fisk om man fiskar den försiktigt, nästan smygandes, trots att ån här är ganska bred och stor.
Redan i kvällens tredje eller fjärde kast kröker Loopspöt rygg för en öring som tagit min S.T Superpuppa special, en fin matfisk som får följa med hem. Jag går upp och spanar efter nytt vak och snart kommer ett försiktigt sådant inom kastavstånd. Jag smyger dit, lägger ut flugan och återigen fint böj på spöt. Denna gång en fisk närmar kilot och som efter snabb håvning återfår friheten igen. Inom en dryg timme så har jag sedan krokat ytterligare en fisk på närmare kilot plus två till kring 4-5hg, varav en av de mindre får gå med hem som matfisk. Den större, en otroligt vacker gyllengul öring, en rest från Storåns oreglerade tid får också den syna håven en kort stund innan den återutsätts.
Två fina matfiskar fick följa med hem
Jag får sedan några mindre öringar innan kvällen är över och jag vandrar hemåt igen helt på det klara med att detta var nog årets fiskekväll, ensam i strömmen tillsammans med kvällsolen och vakvilliga öringar som tar torrt på kort kastlängd, det blir inte bättre än så här, inte ens i drömmarna från i vintras. Jämtland, paradiset och öringfiske när det är som allra bäst.
Ett sms igen, denna gång från Flugbindar´n som ger förslag om lunchfiske tillsammans med honom och hans grabb vid ån dagen efter. Sagt och gjort och efter frukost så packar vi ihop oss och åker ner till en plats som både Flugbindar´n och jag håller som en av det bättre, kanske inte enbart för fisket, utan lika mycket för känslan man får när man är där.
När vi kommer ner så är Flugbindar´n junior i fullgång med fisket och ganska snart gör vi honom sällskap. Tobias gör åter farmor sällskap och plockar blåbär i massor bara ett dubbeldrag ifrån där vi står.
Tobias i blåbärskogen och 2*Flugbindar´n vid ån
Det blir ett trevligt återseende och en mysig dag i solen med kaffe och korvgrillning och strax efter att vårt sällskap för dagen gått så krokar jag ytterligare en skaplig matfisk innan vi också ger oss för dagen.
Öring, tagen på en mörk hemmagjord Burre, strl 12
Kvällsfisket, och tillbaka till platsen för gårdagens fiske. Men nu var öringen mer avvaktande, borta var sländorna och därmed också vaken. Hade några fina påslag på blindfiske med lite större flugor, men sen kom kylan svepande tillsammans med kalldimman, kvicksilvret sjönk fort och när jag kom hem så stod termometern på endast 3 grader, att jämföra med kvällen innan när jag kom hem och den fortfarande stod på dryga 13.
Dag tre och inget fiske alls. Regnet kommer periodvis från alla håll som
Hans G Lindskog skulle ha sagt, och vi tog en tur ner till både Järpen och Åre innan vi slutligen byggde vindskydd för grillningen hemma och sedan tillsammans med mor och Sture åt en god middag.
Onsdagmorgon, fortfarande kyla i luften och ganska grått väder.
Tobias som fortfarande inte hittat några hjortron på myrarna intill fiskeplatserna ville nu ge letande åter en chans tillsammans med farmor, så jag tipsade om en myr inte alls långt ifrån dagens fiskeplats.
Pontus gjorde som jag och tog flugspöt och vi jagade tillsammans harr vid vägbron. För Tobias och farmor gick det också bra, med fyllda burkar av hjortron kom de tillbaka lagom grillningen. På eftermiddagen släppte gråvädret och det även om vindarna fortsatt inte var så varma så blev det en trevlig dag i solen där middagen intogs bara några meter från Storåns strand tillsammans med farmor. Tunnbrödrulle på 5 stjärnigt uteställe.
Helsingborgar´n Johan ser över flugvalet
Farmor och killarna i utemöbler från dåtid men med många fina minnen.
Kvällsfiske tillsammans med Flugbindar´n och tyvärr också en envis kylslagen vind.
Och skall man nu nämna något från kvällen så måste det vara bävern som obeskymrat simmade omkring nedströms mig och som tillslut gick iland för att tvätta sig och sen älgen som i skydd av mörkret vadade över retfullt nära det gamla älgtornet.
Men då var redan kameran nedlagd i ryggsäcken. Två små prickiga sprattel blev det innan jag tillslut åkte hem.
Flugbindar´n i det som blev kvällens enda lilla solglimt och så Bävern då.
Torsdag och sista dagens fiske, och tillika de sista självande timmarna med flugspöt i hand invid mina Jämtländska strömmar. Vi hade på förhand bestämt oss för att åka hem en dag tidigare då sonen hade en konsert i Stockholm på programmet under den kommande helgen. Idag skulle båda grabbarna fiska fluga och då båda vuxit ur sina vadare med kort varsel så fick valet av fiskeplats grundas på hur långt man når ut med vanliga stövlar. Vägbron och en ström som åter vaknat då vädret blivit bättre och det dröjde inte länge förrän båda sönerna krokat både harrar och öringar. Alla utom två återutsattes såklart, men en som Tobias fick krokades så illa att han fick gå med hem för att hamna i röken.
Pontus och Tobias vid deras favoritplats. Tobias med rökharren.
Här gjorde de som små båda sina första trevande försök med flugspö och det var också här som de båda krokade sina första harrar. Och det vilar historia över dessa bilder, för när jag var i Pontus ålder, kring 15-16 så gjorde även jag mina första kast just på denna plats med mitt nyinköpta ABU teleskopfluspö. Inget snack om att platsen andas historia och lite gåshud.
Pontus med krokade både harr och öring under vägbron
Små harrar tog villigt Mullbänken. Titta också på hur prickiga harrarna är.
Även jag fiskade lite efter fikat och i mynningen från Ottsjön och in i Storån så tappade jag en fin röding som i första kastet steg till min ytligt fiskade Mullbänk, när den sedan gjort sitt och hoppade av så tog den med sig resten av rödingarna ut i sjön och kvar blev mängder av små med huggvilliga harrar.
Lite längre ner i ån står Pontus och fiskar, vi byter hans fluga så även han får fisk med en Mullis, jag läger ut för att visa honom en gång hur han skall fiska den, pang!
En fin harr kring dryga 45cm tar flugan och jag lämnar över spöt så att han får ta in den.
Rök harr nummer två, blev också den sista för mig i Jämtland för i år.
Så var det då dags, veckans sista kväll, årets sista kväll i mina strömmar. Imorgon väntar 60 mil i bil söderut igen och sen återgår man till nästa fas, längtan till nästa år.
Men innan dess så skulle det fiskas kväll och natt, nu tillsammans med
Lunkan och
Inspektör´n, och inte att förglömma
Freja såklart
.
Freja
Valet av plats blev där det hela startade och med snart två år sedan vi fiskade ihop så var det ett synnerligen glatt återseende när
Lunkan kom ner till ån.
Men innan dess så hade jag på ett synnerligen oartigt sätt välkomnat
Inspektör´n, då han precis kom fram när ytterligare en skaplig matfisk klev på min fluga.
Årets sista Jämtlandsöring för min del, fick även den åka med hem
Det blir som det blir med fisket när man möter trevliga människor ute vid strömmen, mycket av tiden går åt till samtal men tillslut kom vi igång med fisket igen och redan i ett av mina första blindfiskade kast så slår det hårt i flugan, fisken kommer som skjuten ur en kanon, landar på sidan med ett ljudligt plask, sliter några gånger i grejerna och är sedan borta.
Även Inspektör´n får känna på ett hårt blindfiskat hugg och sen inget mer.
Mörkret faller och vi smyger fram alla tre och mitt i ett samtal som Lunkan och jag har om hur häftiga huggen är i mörkret så går en öring på hårt på Lunkans fluga och efter en liten stund så ligger den i håven, en grann öring strax under kilot. Axlarna faller ner även på min fiskebroder och där och då är vi nog hemma alla tre, i mörkret tillsammans med ett stycke Jämtländsk gyllengult dunder.
Lunkan med kvällens fisk
Stegen är inte så lätta längre, det tar emot. Eller som The Clash sjunger i bilradion påväg hem dagen efter i regnet,
"should i stay or should i go"
Jag vet att jag är tillbaka nästa år igen, jag vet ju det, men ändå, det är något som går sönder lite grann varje gång jag måste åka hem. Har jag ett riktigt hem någonstans, så är det nog där uppe, vid stranden på min å och med en kopp kaffe i handen, lyssnades på strömmens finstämda sång.
Detta var mitt 46;e år på raken, på samma plats, och jag kan inte se mig mätt, jag kan inte uppleva nog. Mina fötter, numera klädda i vadarkängor har vandrat otaliga mil längs ån på fiskestigen. Dom har varit med och skapat nya stigar, som numera är väl upptrampade, men som då, endast fanns i tanken, eller i skenet av en handburen ficklampa.
Det finns inte en sten i ån som jag inte känner till, ändå så visar ån upp nya sidor som gör mig bara mer nyfiken för varje år och som gör att jag vill lära mig mer om henne. Det är en livslång kärlekshistoria som innehåller allt, spänning, överraskningar, sorger, vemod, ilska då sviden gjort en fin fiskekväll till ett rent helvete, men allt som oftast bara en ren njutning.
Där finns platser som jag i tanken ofta återvänder till när livet är tufft eller när jag bara vill återuppleva fina minnen och hon har varit en tröst i tunga stunder och hon har givit mig utrymme för eftertanke och avgörande beslut i mitt liv, hela tiden med den tröstande och allestädes närvarande strömmens sång.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
Lite bilder från veckan
Sandåslandet Light
Farmor och Sture, även kallad Muffo
"these boots are made for wading"
Till sist, gör denna plats till ett världsarv.
Det ni ser är delar av Issjödalen i ytterkanten av Vålådalens naturreservat.
