Hårdträning

Vi är nu anmälda till ytterligare en tävling, denna gång Oktobergäddan som utgår från Hargshamn den 31 oktober. Så det är inte utan att man känner sig lite stressad och därmed ligger i hårdträning just nu.

Fluganberg och Fruganberg LIGGER i.....

....medan jag själv ser över mina egna grejer.

Nu blev det visst huggperiod.

Lugn gott folk, vi har hittat Nemo.

Svårt med flugfisket när det blåser hårt

Detta var en läkant vi hittade

Några små blev det dock

Den större simmade retsamt fram emot båten, tittade 

på flugan och vek av ner mot djupet igen.

Det gäller att ligga i.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Swisch, swicha eller bara svischa

Swish, swisha eller bara svisch. Två av dom betyder att skicka pengar på ett snabbt och enkelt sätt, de tredje är ljudet av hur flugfiskesäsongen i Jämtland låter.

Han knappt plocka ihop grejerna så var det dags att plocka undan dem. Lika vemodigt och trist varje år. Viljan finns men tiden räcker inte till och jag inser att jag är född i fel landsdel. Nåväl, nu hade vi två dagar på oss att njuta tillsammans med harrarna i Idsjöströmmen.

My Lady 

Daniel gör sig redo för sina sista kast för året

Vi vaknade upp på övervåningen hos Martin till ett ganska gråtrist väder, lätt duggregn men ganska varmt. Rätt bra förutsättningar för fiske på höstharr helt enkelt. Dagen innan vårt fiske fick man nästan 40mm regn i Gimdalen, vilket också det kändes som ett plus till förutsättningsanteckningarna.

Fisket första dagen kan väl inte annat än sammanfattas som bra, Fluganberg och Jag krokade båda harr på 50 och Granaten drog till med resans fisk redan första dagen, en vacker öring kring 1,5kg.

Svårt att både fota skarpt och drilla samtidigt

 

Foto: Granaten och Daniel

Klart han då skall ha en fiskeskål

Fredagen var annars en speciell dag för mig då en mycket kär vän begravdes. Så jag tog mig en stund i vindskyddet tillsammans med honom, tände ett ljus och satt mig ner en stunden tillsammans med honom. Många fina minnen och glada stunder, och jag inser att en älgfärsbiff aldrig kommer att smaka lika gott igen.

Tack min vän, för alla år av glädje och längtan upp till dig och byn.

Dag två blev precis så där mycket höst som det bara kan vara så här års. Först regn halva dagen och sen klart och lätt storm resten av dagen. Att presentera en liten torrfluga, som normalt kan vara svårt blev nu till ett konststycke. Lyfte man spöt för att menda, ja då menda man nästan över hela ån, höll man spöt lågt så tog alla små strömmarna flugan illa kvick från den tänkta fiskeplatsen. Svårt helt enkelt, men skam den som ger sig, och vi krokade en del harr trots att vi emellanåt såg ut som dirigenter med våra flugspön.
Glöm snygga linbågar, långa härliga kast, här gällde att vada i läge och näst intill, likt tjecknymfisket, placera torrflugan on spot.

Vindskyddet är bra sådana här dagar

50;an dagen innan fick jag ingen bra bild på, men en 45;a duger gott

 

Ett trevligt sällskap vid fisket

I den värsta blåsten testade jag en nattsländelarv och fyra 

små öringar senare så bytte jag fluga igen.

 

Kokkaffe och grillkorv, vem behöver något mer

Efter fika och lite vindskyddshäng så var det så dags för de sista skälvande timmarna i strömmande vatten för detta året. Fluganberg krokade en 50;ia till strax nedströms vägbron och jag själv några mindre harrar innan vinden slutligen tog knäcken på oss och vi tog avsked av strömmen för detta året.  

 

Fluganberg drillar riktigt fin harr

 

Granaten kämpar i motvinden

 

Strömmande vatten, just cant get enough.

Mindre skoj var de gäng som sköt ihjäl knipor utan varken 

apporterande hund eller en tanke på vad som fanns i skottlinjen.

Den här knipan kom flytande i vattnen och ett skott avlossades med 22;an rakt i linje med var vi befann oss.

Bortsett från de sista så var det en riktigt skön avslutning på fisket i strömmande vatten. Nu skall de grejerna läggas undan till förmån för tyngre linor, större flugor och jakten på både gädda, abborre och senare havsöring.

Tack Fluganberg, Granaten och Daniel för en trevlig tripp och tack idsjöströmmen för i år. Jag lyfter på hatten och säger, på återseende.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Jourledig dag i skärgården

Tänk om alla jourlediga dagar såg ut så här.

Pikegodis av Andreas Andersson

Skull Island, ligger den i Roslagen? 

Heldag i skärgården under överinseende av dess övervakare

Stilla, tyst och varmt. September i skärgården när den är som allra bäst.

Kom till och med i för ett bad.

Fler som gillade solen

Andreas gäddgodis levererar, men dagens prio var inte mina egna gäddor....

..... utan att Anneli skulle kroka en.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Fiskar i åttor

Jiggfiske, kan dé va nått det?

Om ni frågar mig, nix, fluga vill jag ha.

Frågar ni Jiggen Berg, så säger han, japp dé är grejer det.

Men men, jag tog i alla fall fisk nummer 2, 3 och 4 någonsin på jigg idag mellan regnskurarna. Vilka det var i ordningen och vilken antal han kom upp i efter dagen vet nog ingen. Han fiskade åttor runt mig.

Abborre nummer två för mig på Jigg, trean och fyran kom så småningom.

Regnet vräkte ner mellan kasten.

Jiggen Berg och Gösta

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

6 miljoner timmar!!!!

Okej, det är lika bra att säga det direkt, jag sticker inte ut hakan för att reta upp folk till höger och vänster, ej heller är detta att klassa som ett påhopp mot enskilda eller grupper av sportfiskare.
Så, då var det sagt. Och med det i ryggen så kan jag nu koncentrera mig helt och fullt på att vara åsiktsmaskin alternativt tycka till;are.

Som alla säkert vet vid det här laget så pågår just nu arbeten på var sitt håll runt om i landet. Kraftverksägare går i försvarställning och deras motståndare, exempelvis sådana som jag själv, har tacklat upp för kamp emot.
Så långt är nog alla med och många tycker till i olika forum i textform om sitt motstånd till våra kraftverk och dammar. Men sen då, vad händer efter att vi skrivit dessa, ofta välformulerade textrader, vad gör vi då?

Det är med eftertryck bevisat i mängder av utredningar för massor av miljoner att, kraftverken och dammarna ÄR en miljöfara och det för allt liv i våra vatten. Och även om arbetet går långsamt så kan jag inte tänka mig någon annan utväg än att dessa måste miljöanpassas, frågan är bara när och av vem. Flera utredningar kommer nog att begäras och skrivas innan och mängder av miljoner kommer att gå åt innan det sista ordet är sagt, allt för att förhala det oundvikliga beslutet, att vattendirektivet måste gälla, för stor som liten.

Frågan är vad vi tillsammans kan göra under tiden? 

Skriva fler kommentarer i olika forum, vara passiv aktiv medlem i tex Älvräddarna eller Sportfiskarna. 

Passiv aktiv medlem?
Ja, med det menar jag de antal som fattas i båda organisationernas medlemsregister men som ändå är aktiva i deras forum exempelvis.
Båda organisationernas arbete görs bland annat med stöd av medlemsantalet, så där har vi det första steget vi som sportfiskare kan ta, bli medlem. Enklare än så behöver det inte vara att syssla med fiskevård, man blir inte ens svettig eller skitig.

Ett annat steg vi sportfiskare kan göra är att bli lite mer aktiva, och då inte i forum eller liknande, utan ute på plats vid något vatten. Jag leker med tanken nu, tänk om vi alla offrade någon timme i var under ett år på att ta oss en titt i den lilla bäcken hemmavid, eller sjön, ån eller stranden mot havet, kanske plockar lite skräp, tar bort något vandringshinder i bäcken till exempelvis stenar som lagt sig som ett hinder, rötter och träd och så vidare, slår vassen som gjort det omöjligt för gäddan eller abborren att ta sig upp i det dikt dit vi gick som barn för att titta på deras lek, ja, ni är med på tankesättet. Tänk om vi, alla nästan två miljoner som i någon form håller i ett spö skulle göra detta, lägga, säg tre timmar under ett år. 6 miljoner arbetstimmar i fiskevårdens tjänst!!! För den enskilde 3 timmar utomhus, där korkhandtaget bytts mot en lie, spade eller vad man nu väljer, dessutom som jag sa tidigare, bli medlem i någon av ovanstående organisationer, så att de kan arbeta med de tyngre frågorna, riva dammar, bygga vandringsvägar och så vidare. Vad jag menar är, att man behöver inte bli djupt involverad i olika projekt eller liknande, utan den lilla handlingen kan ge stor effekt.

Sportfiskarna 350:-/år för senior, Älvräddarna låga 150:-/år för enskilt medlemskap, lägg därtill 3 timmar i tid, 0kr men en skön tillfredställelse att ha gjort något.
Alla kan inte göra allt, några kan inte heller göra allt, men tillsammans gör vi något och på många platser kan det, och detta är viktigt att förstå, vara skillnaden mellan bra sportfiske eller inte.

För det är väl i det vi landar, ett bra och hållbart sportfiske. Det är väl dit vi alla som håller på med detta vill. Vi vill kunna åka ut till ett vatten som i alla fall har möjligheten att ge oss några timmars njutning och kanske till och med få vår drömfisk.

Nu är ju jag kanske extrem åt det andra hållet i mitt arbete, då jag till och med väljer bort fisketimmar till förmån för det jag och mina vänner gör i Skeboån. 2014 la vi närmare 2000 arbetstimmar i vår strävan att få Skeboån att åter blomma, som det vattendrag det än gång var. Havsöringen står högst upp på vår lista av önskvärda arter, men den lilla oansenliga firren Snorgärsen är lika viktig för oss i vårt arbete, om än att det inte får de stora rubrikerna.
Vi har under 2014 och 2015 prövat att hålla något som vi kallar för arbetsdagar och intresse har funnits och finns från de som följer vårt arbete att vara med och hjälpa till. Alltså just det jag tidigare nämnde, du behöver inte själv vara den som driver ett projekt, lyft luren eller skriv ett mail att du gärna ställer upp några timmar och hjälper till. För oss som sedan gör ett sådant här arbete är dina timmar ovärderliga och ger oss och livet i ån mycket glädje. Jag är nämligen lite rädd för att om vi bara fortsätter fiska, skriver lite då och då i något forum men sedan inte gör något aktivt, gör att tidslinjen till ett bra sportfiske blir en utdragen historia.

Men alla vi som använder oss av Catch and Release då, är inte det aktiv fiskevård?
Såklart att det är, och det skall vi fortsätta med, men det får inte heller gå till överdrift.
Jag tar ett exempel.
Förra året i ett känt fiskeforum på Facebook så stoltserade en glad yngling med sin första flugfångade gädda, han höll upp den framför kameran med bildtexten, någonting så här.
-Min första flugfångade gädda, är man glad eller. C&R såklart!
Aktivt val av en tillsynes mycket glad tonåring. Nu kommer då poängen, för i kommentarsfälten under bilden så haglade det av olika typer av påhopp, fisken hölls fel, den måste ha ”dragits” upp på land eftersom det var gräs på fisken. Killen blev i ett 30-tal kommentarer av de nästan 70 bokstavligt talat ”slaktad” på grund utav enbart bilden. Ingen av dem som skrev dessa elakheter kunde ha vetat hur fisken fångades och hur den behandlades, enligt mig, i en helt vanliga bild av fångad gädda. Jag har sett hundratals liknande bilder.
Aktiv fiskevård? Inte det minsta om ni frågar mig, nä snarare ett fenomen allt vanligare på olika forum, där man ger uttryck för både det ena och det andra utan att ha någon som helst förankring.
Jag ställde mig istället frågan, hur många av dessa män (för det var enbart sådana) var medlem i någon av tidigare organisationer, hur många av dem gjorde själv något som man kan kalla fiskevård och till sist, hur såg det ut den dagen de för fösta gången fångade och höll upp en gädda.
Klart man kan hålla en gädda fel, håll den i gällocket och låt den hänga rakt ner, sprattlar den sen lite så finns goda chanser till inre skador, men grabben höll den under buken och i bakfenan, men det var det att han höll den för högt och över land som många reagerade på. Vet ni, jag tro han kommer att lära sig vartefter han blir mer och mer biten av vår underbara hobby.
Men chansen finns också att han aldrig mer kommer att stolt visa upp sin fångst.
30 elaka kommentarer, detta á 3 timmar, 90 timmar aktiv fiskevård och till detta, istället några lärande kommentarer om hur vi tillsammans skall agera vid fångst och återutsättning, så hade jag velat att det skulle se ut.

Vi kan inte räkna med att denna ”någon” skall fixa allt åt oss, denna ”någon” anser jag vara du eller jag. Vi kan påverka, förändra och hjälpa organisationer som exempelvis Älvräddarna eller Sportfiskarna till att göra ett ännu bättre jobb. Vi kan också gå på våra kommuner och Länsstyrelser med frågor eller med rapporter om vad vi ser när vi är ute, sådant blir de glad över att få, sen kanske det inte finns tid till att göra allt och det är då vår kraft kommer in, den ideella kraften i form av enskilda personer, sportfiskeklubbar eller fiskevårdsområden. Ta kontakt med någon av dem i er närhet, säg till att ni kan vara med och hjälpa till om och när det behövs, ni anar inte hur glada dessa eldsjälar blir.

I dagens samhälle, där allt skall ske så förbannat fort så är det till och med en skön känsla att ge sig in i något som får ta tid, fiskevård gör det. River man en damm eller bygger gäddlekplatser eller något sådant så ser man ju ganska fort resultat, men naturen är långsiktig, det tar tid, det skall få ta tid och det är skönt att vara med i något sådant.

Ofta, eller i alla fall ganska ofta läser jag kommentarer att man tycker att HaV, (Havs och Vattenmyndigheten) Länsstyrelsen, Kommunen inget gör. Men det får inte vara så enkelt, att vi bara pekar på någon annan. Dra igång något, fota och dokumentera det du upplever som fel, skicka in och påtala, händer inget (oftast pga tidsbrist) ta upp tråden själv, dra ihop några polare sök lite pengar ur någon av alla de fonder som finns för detta och starta upp ett projekt.
-Hualigen, lät det stort?
Det behöver det inte bli, du väljer ju själv nivån och naturen blir bara glad om det tar lite tid.
-Måste man inte kunna en massa?
Okej, en myt som jag direkt måste avliva, du lär dig längs vägen och här kan du bokstavligt talat läsa dig till det mesta, sen är det bara ut och försöka, blir det fel, gör om.
Här kan du också ta hjälp av HaV, (Havs och Vattenmyndigheten) Länsstyrelserna och Kommunerna eller varför inte andra likvärdiga projekt.
Kunskapen finns där och de ställer mer än gärna upp med tips och kunskap.
När vi drog igång vårt projekt kring Skeboån så var vi tre stycken mer än lovligt inbitna sportfiskare, vi närde en dröm om att åter se Skeboån så som vi minns den från vår barndom, när Skeboån var det stora sommaräventyret. Vi tog cykeln och trampade ner till ån, metade eller bara låg på någon av broarna och tittade på fisken. Visst har vi utökat vårt område när det gäller fiskeäventyr, men Skeboån är nu tillbaka på en av de första platserna igen och trots att vi idag åker bil ner, har börjat få några gråa hårstrån här och var, så är känslan densamma idag, ett äventyr.
Och vem av oss vet hur ett sådant äventyr slutar när nu resan tagit sin början.

Det kan inte vara meningen att ett fiskeäventyr slutar i att stå nedströms en stor hög med betong och fiska på fisk som stångar sig blodig mot densamma. Inte kan det vara så att bara laxen eller öringen når mynningen, möter den första av alla dammar, så vandrar vi man ur huse med breda leenden och fiskar glatt på den så kallade vilda fisken, oftast utsatt av kraftbolagen.
Det är inte, och kommer aldrig att bli en vild lax för mig, det är put and take fiske med reklamdekaler från diverse kraftbolag.
Det måste finnas något mer, eller är vi nöjda med det?
Räcker det för oss?
Var ärlig mot dig själv innan du svara.

Med fler medlemmar, skulle våra två främsta organisationer, Älvräddarna och Sportfiskarna kunna anställa mer folk som jobbar ännu mer med dessa frågor, kanske öppna fler lokala kontor vars arbete i första hand blir att medverka och stödja ideella initiativ, föreningar eller klubbar.
Jag sitter på många förslag och idéer, och du som läser har säkert ännu fler bra tankar och idéer.
Fram med dem, upp med dem på bordet, låt tiden mellan fiskepassen blir mer aktiva inom fiskevården.

3 timmar av din tid, några öl och lite annat gott till EN av 52 helger är allt jag ber om.
Tänk om alla kunde pricka av det i sin kalender för de kommande åren, då kanske till och med naturen får svårt att hänga med.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Skeboån jag skriver om, är det projekt som jag tillsammans med mina fiskebröder Fluganberg och Granaten driver i norra Roslagen.

Läs mer: Skeboåns Sportfiske