Translate

måndag 29 december 2014

Årskrönika 2014

Då är det dags att sammanfatta fiskeåret 2014.
Ett år som fiskemässigt verkligen har varit upp och ner, då hälsan bland annat satte stopp för en av turerna upp till mitt kära Jämtland.

Vinter, snöstormar och is gjorde att vi kom igång sent med kustfisket och det var inte förrän i början av februari som vi tillslut tog oss ut till havet, men de få turer som blev gav ändå några öringar.
I mars drog så gäddsäsongen igång på riktigt, i det kalla vattnet så krokades nästan 110 gäddor på fem försök, iförda vadarbyxor, alla på flugspö. Toppen blev Fluganbergs fina gäddmadam på 111cm.


 



I slutet av april så var de så dags för Roslags Pike 2014, en gäddtävling som till detta år lockat hela 55 team till Grisslehamn, varav Team Rospiggen Fiske var ett av dessa.
Fluganberg, jag och Granaten hade en tuff start på dagen, men tillslut lossnade det, eller rättare sagt så fastnade dom, och ett tag var vi uppe på pallplats men föll sedan tillbaka till en slutlig 7;e, inte illa då vi körde på med våra flugspön trots motståndet av hinkvis med jerk´s och allsköns tunga gummibeten.
Det blev någon tur till under maj i skärgården innan kroppen sa ifrån och jag fick lägga allt fiske på hyllan, så när som på en tur för lite strömmingsfiske.
Så när fiskegänget packade för den årliga Jämtlandsturen till Idsjöströmmen så fick jag vackert stanna hemma och försöka kurera mig.

Först i slutet av juli, efter nästan 80 dagar utan fiske kunde jag lätta från bryggan och fara ut i skärgården igen, då på lite abborrfiske.
Blev några turer till under juli och augusti utan att det egentligen lossnade ordentligt med fisket på abborre, det varma vädret och den totala avsaknaden av vind dagtid gjorde det svårt att komma ner till de randiga med flugorna. De som körde jigg och spinnare kunde samtidigt rapportera mycket bra fisken efter dem. Så till nästa år blir det att utveckla ytterligare för att kunna komma ner till fisken med flugorna och samtidigt ha kvar gången och kontakten med flugan.
Återkommer i frågan.




I augusti var det äntligen dags, den första turen till Jämtland. Vädermässigt kanske inte den trevligaste veckan jag haft längs mina drömmars åar, men ärligt talat, för mig handlade den veckan inte om vädret eller jakten på fisken. Jag ville upp, träffa vänner och umgås och jag ville se vaket igen.
Regnet vräkte ner i stort sett varje dag, men det var en underbar vecka.

 


Gäddfisket hemma blev ungefär som efter abborren tidigare, svårt att få de där större då vattnet höll badtemperaturer långt in i september och fisken stod djupt.
Och efter att ytterligare en tur till Jämtland och Idsjöströmmen sista helgen i september så var den säsongen avslutat. Jag hann knappt börja den, innan den var slut, inte undra på att det fanns en stor dos vemod när jag hoppade in i bilen och for hem igen efter några fina dagar i strömmen, blåsiga och regniga, men fina.

 

 


Oktober fiskemässigt, skralt då mer tid lades på att bevaka Skeboåns leksugna öringar, men två händelser sitter var i minnet, den 20-30minuter långa drillningen av en riktigt fina gädda innan kroken gick av och sen när vi åter som Team deltog i en gäddtävling denna gång i Hargshamn. Med bara 15cm kvar till pallen så placerade vi oss som 6;e lag av de dryga 50 som kom till start. Denna gång med fluga plus ett drag från forntid, som fortsatt levererar. Fluganberg kunde inte vara med denna gång, så istället klev Blidö-Matte in med sitt specialdrag.




Det blev någon tur till i skärgården innan båten slutligen togs upp och säsongen 2014 avslutades med några turer till kusten i jakten på havsöring. Ingen krokad med några kontakter.
Fiskemässigt finns naturligtvis mer att uppleva efter en sådan här delvis söndertrasad säsong, men då jag kom ut passade jag på att njuta dubbelt istället. Men allt är inte fiske, det kan handla om fisken också och jag tänker ju naturlitvis på vårt projekt kring Skeboån och dess havsöringar. Vilket otroligt år det varit, där vi fortsatt att rida på framgångsvågen och där öringen inte varit sen att svara på vårt arbete. 2013 års rekord vid lekgropsinventeringen på hela 30 gropar överträffades med råge då vi första advent räknade in närmare 50 lekropar.

Vad önskar jag då inför 2015?

Jag önskar att alla vi som håller på med detta, den bästa av hobbys, att vi också ger en del av vår tid till arbetet för våra fiskar.
Vi tar allting för givet stundtals och ser det som en självklarhet att sjösätta våra båtar eller kliva i våra vadare och sedan fara ut och svinga vad helts i spöväg som vi vill hålla i våra händer.
Jag följer en hel del forum och måste ärligt säga att debatten är lite sned tycker jag.
För där pågår vilda diskussioner om huruvida någon tar upp en fisk då och då och ord som C&R blir mer till en svordom än till något som borde vara positivt.
Tittar man sedan på samma forum där någon försöker dra igång en tråd om fiskevård, ja då lyser folk med sin frånvaro.

Vi måste inse att hemma i soffan eller framför datorn kommer vi aldrig att kunna göra något konkret för vårt liv i vattnen runt om oss, vi måste ut, vi måste kliva ner i den lilla ån, bäcken eller sjön för att göra direkta åtgärder. Vi måste svettas och bli lite skitiga för att sedan kunna njuta den dagen då vi är tillbaka och har bytt spadens kalla handtag mot kork. C&R är sedan sättet vi använder oss av för att fortsatt vårda det vi tillsammans skapar och bygger upp.

Jag läste en tråd under senare delen av året, där en yngre kille ville visa upp sin fångst efter att ha givit sig in i detta med gäddfiske för första gången, och sällan har jag sett en person sågas som just han. Gäddan återutsattes, men det spelade ingen roll, för han lyfte gäddan fel, han höll den för högt över vattnet osv osv, ja han gjorde alla fel man kan tänka sig tydligen, allt enligt detta forums medlemmar. Ingen av dessa, som jag valt att kalla dem angripare, gjorde nog någon reflektion bakåt i tiden och hur det själva säkert gjorde vid sin första landning av gädda.
Jag hoppas verkligen att killen fortsatte med sitt fiske, detta trots dessa påhopp.

Det jag vill säga är att, ut istället, ta tag i en spade, anmäl dig till något projekt i närheten eller varför inte starta upp ett eget. Brinner du för gäddan, ta dig ut i vår och titta var gäddorna håller till för sin lek, hör dig för hur det var förr och sätt sedan igång något för att förbättra för den och många andra av våra arter. Först därefter så sätter i oss i olika forum och diskuterar och istället för att läxa upp varandra, lär ut, sprid kunskap och delge dina egna erfarenheter eller ta del av andras.
För hur det än är, tar vi våra vattendrag och livet däri för givet så finns snart inget kvar att hålla på rätt sätt eller släppa tillbaka.
Mitt tips, kontakta länsstyrelsen eller sportfiskarna där du bor, hör efter om det är några projekt på gång och som behöver hjälp och ge dig sen in i detta med att vårda din hobby hela vägen ut, det är en av mina stora drömmar inför 2015.



Jag drömmer naturligtvis om att få fånga en riktigt fin och blank havsöring längs vår kust här i Roslagen, så är det. Och jag kan lova dig, jag gör det inte genom att kasta mig över mina sportfiskande vänner med spott och spä för att de möjligen tar med sig en öring hem då och då, jag gör det genom att vara en del i det arbetet jag gör tillsammans med mina vänner i projektet kring Skeboån. Om någon sen inte följer de regler som finns kring den ån, så gäller först att informera och lära ut dessa, följs de inte då, ja då har jag faktiskt rätten att ta till grövre ord, men det är klart, då är det inte heller fråga om några sportfiskare.

Andra mål då?
Ja precis som många andra säkert, så önskar jag mig många och trevliga fiskepass tillsammans med mina vänner runt om i landet, där det goda samtalet, humorn och fisket fyller lika stora delar av vågskålen.


Därmed så är denna årskrönika klar och jag vill passa på att önska er alla ett 
Gott Nytt Skitfiskeår.
Och till er, mina fisk- och fiskevänner som på ett eller annat sätt förgyllt detta år, vill jag rikta ett speciellt tack, ni gjorde så att detta tillslut blev ett mycket fint år och jag hoppas att vi snart ses igen.

Ett speciellt tack till dessa två, som är med mig i vått och torrt.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>




onsdag 17 december 2014

Julklappstips

Vintern lyser fortsatt med sin frånvaro här i Roslagen, så den där riktiga julstämningen har inte infunnit sig än, även om affärerna gör sitt yttersta för att vi skall komma i stämning med allehanda trick, knep och dofter, allt ackompanjerat till tonerna av 80-talets stora julklassiker, Last Christmas I gave you my heart, But the very next day you gave it away eller varför inte, Nu é de jul igen...nu nu nu e e e dé jul igen.
Det bästa med det är ju att kusten fortsatt är isfri, och där är det det vågornas sång man kan njuta av. Julstämning eller inte, dagen närmar sig och jag tänkte komma med några sista tips i dessa julklappstider. Till och börja med lite hårda klappar i bokform.


Flugfiskeliv i strömmande vatten, en bok jag anser jag vara en av 
de bästa som givits ut i och kring ämnet flugfiske.
Min recension kan ni läsa om här: Flugfiskeliv i strömmande vatten 


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Några böcker som står på min önskelista är Leif Millings nya Älskade å 
och Lars Åke Olssons Vakande Vatten. Så varför inte tipsa om dessa för er andra också. 
Ingen av dessa herrar brukar göra läsaren besviken.


Leif Milling har satt ihop ett fint bokpaket, som ni beställer här.

Lars-Åkes bok kan ni beställa genom Flugfiske i Norden

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Som  ni vet så är jag en aktiv vattenvän, därför så vill jag tipsa 
om två julklappar för våra vatten. Köp ett medlemskap till en vän eller till dig själv i julklapp. Ju fler vi blir ju mer kan vi göra för våra vatten.



¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


När det gäller prylar så vill jag tipsa om en snygg och smart 
liten lösning för linstumpar och tafsmaterial som gjort sitt. 
Jag gjorde en test av den under året som gått, om den kan ni läsa här.

Sedan den testen gjordes så har Jonas kommit ut med ytterligare 
en version, som är mer lämpad för flugfiskevästen.
Ni ser de två versionerna i bilden nedan.


Den mindre till vänster tar samma plats som 
en spola med tafsmaterial. En klart vettig julklapp om ni frågar mig.
Beställa den, gör ni här

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Mjuka paket då?
Nja, här finns lika många tips som tecken i den här texten, så jag lämnar det till er själva men om jag skall tipsa om någonting som återknyter till det här med mjuka paket, så är det att ge din fiskekompis av din tid. Det finns inget bättre än att sjunka ner intill en brasa på stranden och dela en kanna kokkaffe med några vänner.
Så varför inte ge bort lite av din egen tid, till din fiskevän.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Till sist.....
Det kanske framgick längre upp i texten att de jullåtar som jag refererade till 

inte ligger på min "Absolut Christmas songs".
Istället för att bara fördöma så lägger jag upp några av mina absoluta 

favoriter i dessa tider. Det jag möjligen saknar till Jussi´s underbara 
sång är Bertil Perrolf´s raspiga stämma och vågorna i Visby, natten till julafton.







¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

söndag 14 december 2014

Strandglögg i solsken

Ibland regnar det, ibland är det över en halvmeter snö, ibland snöstorm till och med, men vi håller liv i traditionen med den årliga strandglöggen.
Som alltid går av stapeln dagarna innan vi alla går in i julfirandet, i år ingen undantag.
Vädret var precis allt som SMHI inte utlovade, vilket gav oss en härlig dag tillsammans med solen ute vid kusten. Tyvärr var det på tok för lite vind, så julöringen lyste med sin frånvaro, men trevlig sällskap och god varm glögg plus lite grillade kycklingspett är ju inte fel.


Bosse Experten kryssar hemtamt bland kobbar och skär




Värmande brasa och lite glögg i koppen, i kåsorna dricks det bara kokkaffe. 

Kåsa alá Experten

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

torsdag 20 november 2014

Makaroniharren

Jag skulle tro att vi alla gör våra val av flugor utifrån tidigare erfarenheter, känslor och en viss del kunskap. 
Ibland har vi till och med tagit i och djupdykt en hel vinter i entomologins förlovade värld för att vara så väl förberedda vi bara kan när väl vattnet når oss till knäna och det är dags att lägga ut den första flugan för säsongen. Somliga av oss står också med så böjd rygg att vilket flugspö i världen skulle bli avundsjukt, för att med små håvar och nät kunna snappa upp det senaste och mest aktuella från strömmen.
Jag är själv en av dem som mer än gärna böjer rygg och försöker tyda vad strömmen för med sig eller står med näsan i vädret och spanar upp i grantopparna efter de första tecknen på sländor.
Det förgyller och förhöjer vårt fiske, men kan också förbrylla och ge upphov till en del mindre lovvärda tankar då allt inte är så enkelt som det ser ut.
Vi flugfiskare är mästare på att göra det enkla svårt, men också när allting stämmer, göra det svåra enkelt.
Mängder av kronor spenderas på linor, spön och rullar.
Vi modullerar med tafsens längd och utformning men när allt kommer omkring så är det den sista lilla hårbollen för någon tia, som avgör utgången. För hur många tusen kronor vi än lagt ner på konfektion och utrustning så har vi ändå samma gemensamma mål, att få känna hugget.
Jag skall berätta om ett sådant tillfälle, när det enkla blev svårt.

Vi hade åkt genom ett vårskrudat Sverige, från nästan försommar hemma i Roslagen till vårvinter i den lilla byn i västra Jämtland. Detta för att vara på plats till premiären i strömmarna den 1 juni. Jag vaknade tidigt morgonen efter resan och satt nu med en kopp nybryggt kaffe på den lilla uteplatsen och njöt av sceneriet. Himlen var blå och snöfläckarna grät under solens värmande strålar. Stora rännilar bildades och letade sig ner längs fjällets sidor.
Sjön krusades här och var av små vindilar som tycktes leka tafatt fram och tillbaka över den i övrigt spegelblanka ytan.

När de andra vaknat och frukosten var intagen så var det dags att inleda säsongens flugfiske. Hela vägen under färden ner till strömmen så pratades det flugval och svårigheterna med att välja rätt så här tidigt på säsongen. Vi var alla eniga om att det nog skulle bli svårt att få dem att stiga på torrt så här års, men att solen och de varma vårvindarna ändå skulle kunna bli vår hjälp fram emot kvällningen och den förhoppningsvis första lilla kläckningen.
För visst är det så här, man är aldrig så säker på sitt val av fluga som den där korta stunden precis innan sagda tuss hamnar i vattnet. Ett val som i tanken, ja ända in i själen känns så rätt, kan efter en timmes nötande i en till synes fisklös ström göra den mest självsäkre flugfiskaren till ett nervöst flugbytande monster.

Under mörka vinterkvällar framför ett bindstäd eller med ett nytt nummer av favoritfisketidningen i vår hand, så drömmer vi oss ofta iväg upp till våra stela vinterdrömmars vattendrag. 
I drömmen ser vi vår nykomponerade fiskemagnet flyta nedströms och i kanten av den lilla strömmen, precis där vi tänkt oss att det står en fisk, så försvinner flugan i ett plask.
Allt från kastet, krokningen, håvningen, ja till och med trofébilden som tas efter en härlig fajt, är i det närmaste perfekt.
-Poff!! vaken igen.
Mörkret är kompakt, snön faller tungt utanför fönstret och otålighetens ilning far genom kroppen.


Vadarna dras upp under muntra tillrop och de fyra klappen över västens fickor som för att försäkra sig en sista gång om allt är med och har sin plats är avklarade, vandringen mot strömmen inleds.
Eftersom allt vad gäller val av fluga är avklarat så är det själva vattendraget som får sig en grundlig genomgång under promenaden fram till dess strand. Är vattnet för högt eller för lågt, strömmar det bra över nacken?
Blicken är totalt fokuserad på den ruffa silverglänsande ytan och följer sedan strömmen ned mot blankan och bakvattnet. Vi är så pass fokuserade på vattendraget, att fötterna får en allt för ensam färd genom den steniga och oländiga terrängen. Här och var halkar någon av oss till på en rot som av många års trampande på fiskestigen nu ligger i dager och gör allt för att hämnas sin nakenhets banemän.

Mitt gamla befäl från tiden i fäderneslandet tjänst i skogarna kring Strängnäs skulle blivit tårögd över det som nu händer, gruppen sprids nu utan minsta kommando på en nästan perfekt skyttelinje längs ån, som genom ett trollslag så är eldställningen klar, ryggsäcken har fått sin plats, vapnet i färdigställning och punkterna för eld-mellan-och är fastställt.
För samtidigt eldöppnande, eldställning, eld!
Fluglinor i alla färger och utformning, insmorda och rengjorda, viner genom luften.
Det är perfektion, truppgymnastik i sin allra ädlaste form.
Med högt burna huvudet, breda leenden och fyllda med tidigare erfarenheter och nyfunna råd från vinterns läsning om det perfekta fjällfisket, fiskar vi oss igenom strömmen. Timmarna går och plötsligt så börjar de nytillverkade halsbandet med peang, snippare och tafsmaterial att skava lite i nacken, den första luftknuten presenterar sig, en vacker liten skapelse som antagit formen av en rosett. Benen känns stela av allt vadande. Och, var fan la jag ryggsäcken?

Inom den lilla stridsenheten som tidigare gjort flugfisket i grupp till en uppenbarelse börjar nu det otåliga vankandet längs strömmen. Någon sitter med sitt flugspö i knät och ser ut över strömmen, det ser lugnt och fridfullt ut utifrån sett, men på insidan är det full kalabalik. En annan har ställt sitt spö mot en buske och står nu på alla fyra med makroobjektivet i högsta hugg och en tredje tuggar frenetiskt på innehållet från en påse bilar.
Vad är det som händer, varför tar den inte?
Harren brukar ju vid den här tiden på året vara vild av hunger efter sina lekbestyr. Tunga nymfer, torrflugor, smått och stort i alla möjliga former och färger har prövats. Någon har till och med gått loss på asken med nattsländor utan någon större framgång.

En ny tyst order, och den lilla gruppen bildar snabbt igelkottsförsvar runt en bubblande panna med svart kaffe. Alla har sin högst personliga analys och teori att komma med, och alla får också komma till tals, för vem vet någon kanske har haft kontakt och de tipsen vill man ju inte missa. Tanken med fisket för dagen var att det skulle ge oss den efterlängtade fiskmiddagen. Så när den sista slurken kaffe rinner genom strupen så är alla åter på väg ut i strömmen. 
-Den tog på en bäcksländenymf, ropar någon!
Och snabbt som ögat sitter en sådan på tafsen.
Några enstaka mindre fiskar faller tillslut för våra flugor men ingen håller ens närheten av måtten för nyss nämnda fiskmiddag och alla återutsätts snabbt igen.

Middagstid närmar sig och vi beslutar med hjälp av vädret, ljuset och värmen att äta ute. Alltså inte restaurang-ute med linneservett, tända ljus, karaffer och sånt, nej, nu pratar vi om ute-ute.
Trangiaköket plockas fram, kastruller fylls med vatten från ån och ganska snart så börjar de bubbla i kastrullen.
I elden står redan två burkar Felix Köttbullar i gräddsås och nu puttrar det gott i burkarna. Makaronerna hälls hjälpligt av och tillsammans med några bitar hårt bröd och en öl så sjunker gruppen ner, under tystnad töms sedan matkåsorna på sitt innehåll.
Kulinariskt?.. nej. Gott?.. det funkar.
Ansvariga för matlagningen är de som först sträcker ut i gräset, lägger en arm över huvudet och somnar. Diskarna är inte långt därefter och snart hörs tunga snarkningar från den lilla gläntan intill ån.

En ensam mås får som den principlösa opportunist han är, sin lycka gjord då stranden är full av nydiskade makaroner. Han gör även sitt yttersta för att få tag på de som hamnat i vattnet och nu dras ut mot strömmen i små beiga makaronivirvlar, får dock se dem gå förlorade och tar istället för sig av de som blivit kvar på land. Gänget i gläntan sover nu tungt. De små björkarna är tyngda av ansvar för vadare, fleecetröjor och vadarjackor och överallt på marken ligger människor som om de vore slängda där endast iförda underställ och någon t-shirt.
Vackert?.. nej. Skönt?.. ja.

Det är först när den för en timme sedan så sköna gräskudden blivit obekväm som det börjar röra på sig i lägret igen. Solens strålar är inte längre lika varma och efter en kort stund så brinner en liten värmande eld.
Det vankas kaffe och avec. Skönhetssömnen tillsammans med de värmande och stärkande som nu intas ger kraften och tron tillbaka.
Återigen så går stafettpinnen runt med kommentarer och tankar kring det kommande fisket och framför allt valet av fluga. Någon tror ändå på torrt vid blanknacken, en annan går på nattsländenymf och en tredje tänker sig testa torrfluga men med en nymf som upphängare. Fjällbjörkarna tycks dra en lättnadens suck när den sista västen lyfts från dess grenar, de prasslar när den åter får sträcka på sig.
En tidig mygga stannar till på en bar underarm och lika stelt som de nyvakna fiskarna stapplar den omkring.
Smack!

Det är märkligt detta med valet av fluga, de är lika många teorier som det finns flugor i asken. Och har man nu äntligen gjort sitt val så är det inte säkert att det är klart med det. För om fisken inte hugger då börjar man laborera med tafslängder, tjocklek på densamma och till sist placeringen av den lilla fjäder- eller hårbollen.
Vi tror att fisken är mer selektiv än vad den egentligen är, vi till och med förutsätter det ibland.
Visst kan det vara irriterande när du ser fisken vaka, du når den med din kastlängd men den vägrar att ta. Mina egna erfarenheter har dock gjort mig mindre noga med valet av fluga och mer noggrann med valet av fiskeplats och framför allt på vilket sätt jag fiskar av den. Att läsa vattnet tar idag större utrymme än tiden med näsan djupt ner i flugasken. Jag tror dock inte att det är därifrån som vi fått uttrycket, att lägga näsan i blöt.
I tidiga år så fiskade jag uteslutande med spinnspö, kula och fluga. Jag tittade och framför allt så lyssnade jag noga när de äldre dryftade olika teorier kring fisket.
Det var när jag för första gången såg några som flugfiskade som jag själv började försöka tänka som en. Flugvalen då var oftast riktiga klassiker, som än idag finns kvar i min ask, flugor som Silver Doktor, Deep Purple, Black Zulu, Royal Coachman och en helvit som jag inte minns namnet på men som vi kallade för Harrnappet.
Alla var de stora yviga torrflugor eller våtflugor.

Jag fiskade dem på mitt spinnspö med en spölängds tafs, oftast 0,20mm heldragen nylon, idag att klassa som en bogserlina om man skall tolka vissa forum på internet.
Jag tittade på när dessa spösvingare la ut sina flugor. De lät den flyta med strömmen och harren steg och tog flugorna i ytan. Några av dem körde också med något som de kallade för puppor.
Dessa kastades snett uppströms och sedan höll de upp sitt spö och förde det sakta med strömriktningen så att den lilla puppan draggade med strömmen under ytan.
Idag benämns alla dessa sätt att fiska som tekniker och har fått mer eller mindre fantasifulla namn. Jag minns än idag dagen då jag i Järnhandeln i Järpen inhandlade mina första torrflugor och några våtflugor, däribland Harrnappet. När kvällen sedan kom så knöt jag först på en yvigt bunden Silver Doktor och fiskade den så som flugfiskarna gjorde fast med mitt spinnspö och ju mörkare det blev ju ljusare fluga knöts på tafsen, till sist så åkte Harrnappet på. Den kvällen var min första som nykläckt flugfiskare, även om det fortsatt var med ett spinnspö. Bara åtta kanske nio år gammal hade en helt ny värld öppnat sig. Flugvalen var desamma kväll efter kväll, resultatet detsamma, mängder av småharrar krokades av och släpptes tillbaka.  Jag fortsatte att fiska min kula och fluga på detta sätt i många år, flugasken innehöll oftast inte mer än ett tiotal flugor och det var först i tonåren som jag kunde köpa mitt första riktiga flugspö, tekniken att fiska satt, kasten var långtifrån någon fulländning, men fisk fick jag.
Annat är det idag, det finns inte fickor nog på västarna för att vi skall få med oss all utrustning, detta för att kroka samma harrar. Jag har dock med åren börjat återgå till ”less is more”.
Vad var det som gjorde dåtidens fiske så lyckosamt? Var det tafsen, färgen på fluga, turen eller möjligen hur långt ut jag gick med mina gummistövlar, det sista oftast för långt enligt min förstående och undrande mor.
Jag tror på en kombination av dåtid och nutid och det faktum att jag lärde mig läs vattnet.


Fisket blev stegvis bättre på kvällen, precis som de fullblodsproffs vi var hade förutspått.
Vi hade alla på olika sätt kommit fram till det exakta flugvalet. Naturligtvis hade valet fallit på olika mönster och typer av flugor, men ändå, alla noggrant utvalda utifrån många års erfarenhet och en gnutta kunskap.
Hela teknikförrådet hade använts vid fisket. Olika kasttekniker, teorier kring tafsens utformning och sättet föra spöt när väl flugan låg där på ytan.
För att inte tala om mantrat att läsa vattnet. Det fanns inte det minsta lilla strömdrag som hade undgått våra granskande ögon. Mot bakgrund av alla fakta och teknik så kunde vi tillslut kroka och återutsätta flera fina harrar under kvällen. Tre av dessa fick dock sätta livet till, för att det sista av våra sinnen skulle få sitt, smaken.
Som den sista av alla möjliga vägar till den fortsatta totala fiskelyckan, så skulle vi ta oss en titt på vad dessa harrar hade haft för sig under det senaste dygnet. Ett snitt och så skulle facit ligga där i form av halvsmälta nymfer, kanske någon bäckslända eller nattslända. Döm om vår förvåning när alla tre harrarna hade hela magen full av snabbmakaroner.

Avslutningsvis på en fiskeberättelse så brukar alltid det lyckosamma flugmönstret med bindbeskrivning presenteras. Eller så delar författaren med sig av andra tips, för att ge läsaren ytterligare en vinkling på detta i flugfiskets ädla konst.
Av någon anledning så avstår jag från bindbeskrivningen.
Jag vill istället slå ett slag för nyfikenheten. Oavsett det är ett vatten du fiskat i många år, eller en ny ström, pröva att se det som första gången. Börja om och ta dig tid att lära känna strömmen på nytt, behandla den som de vore första gången ni möts och du storögt har fallit för dess skönhet.
Ge vattnet tid att ge dig svaren, fiska hellre en mindre del av vattnet, istället för att försöka hinna vara på alla platser samtidigt. Fisken finns där och oftast närmare strandkanten än du tro.
Till sist, diska inte ur dina snabbmakaroner i strandkanten.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

tisdag 11 november 2014

Flugfiskeliv i strömmande vatten

Om det är Ingemar som tonsatt Lars bilder, eller om det är Lars som ”målat” Ingemars texter med sin kamera vet jag inte, troligtvis en kombination av båda.
Detta är som en 3D upplevelse i bokform, man sugs in och deltar.


Det är redan mörkt som i ett gruvschakt ute när man går hem från jobbet, och så här års ackompanjeras stegen hem ofta av tunga regndroppar. Flugfisket så som jag helst vill ha det, känns långt bort, till och med så långt bort att det är svårt att se och jag får bläddra otaliga sidor i kalendern innan det åter står, ledig, fiske i Jämtland.


Stegen hem i regnet kanske inte blir lättare, det vore en överdrift, men väl hemma, nedsjunken i soffan så blir valet enkelt.
Istället för att stirra in i dumburken så tillbringar jag nu om kvällarna min tid, med läsglasögon på och med boken Flugfiskeliv i strömmande vatten framför mig.

Jag hade den stora glädjen att i tidigt skede få läsa och kommentera två av texterna som sedan tog plats i boken, så jag hade mina aningar om vad som komma skulle.
Ingemars texter och Lars bilder tar mig bort från soffan, höstmörker och regn, tillbaka till stunden runt elden och det pågående samtalet med goda vänner delandes en panna kokkaffe.
Bokens texter är som hämtade från dessa stunder, där reflektioner, tankar och idéer om livet som flugfiskare utbyts, ofta uppblandade med humor, eftertänksamhet och en stor dos harmoni.

Ingemar ställer i boken frågan, 
-varför håller vi på med det här?
För mig är svaret de texter och de bilder som sedan följer i boken. För de båda vännerna förmedlar verkligen känslan i de jag söker i mitt flugfiskeliv.
Texten delger oss ett tidsdokument, klippt rakt upp och ner ur några goda vänners jakt på de där sekunderna av inre frid, men samtidigt vener fullpumpade av adrenalin, som kommer till oss när flugan försvunnit i en vakring och den första rusningen tar sin början.
Jag som läsare blir ganska snart ett med boken och jag känner själv att jag ganska ofta dra på munnen eller nickar igenkännande.
Detta är också en bok för alla dem som ännu inte fallit i den djupa fångstgrop som flugfisket är, som otaliga veckor blivit lämnade hemma, då vi redan frälsta åkt iväg på våra resor.
Här kan dessa, vänner, familj, nära och kära, få svar på den fråga Ingemar ställde, - Varför håller vi på med det här? eller – Varför håller NI på med det här?
Jag menar inte att de genom att läsa boken kommer att förstå, men den ger ett bra svar på en svår fråga, och delvis vecklar Ingemar ut det invecklade.

Hans Lidman, Mikael Engström, Gunnar Westrin, Leif Milling och några till, alla har på sitt sätt förgyllt mina vinterdrömmar om vakande fisk i mina drömmars strömmar genom åren. Ingemars och Lars bok är inget undantag, den fyller sin plats, den till och med tar sin plats, med all rätt.
För detta är ett helt eget uttryckssätt i både text och bild, så olikt mycket av det som kommit under de senaste åren. Ingemar skriver själv i boken att han gillar att det kommer nya sätt att uttrycka sig och det kommer nya influenserna, i och med att flugfisket sprider sig både mellan könen och i åldrarna.
Jag gillar det jag också, inget tal om det, men detta är en berättande form som går rakt in i min flugfiskesjäl. Borta är rad efter rad om utrustningens förträfflighet, den rätta prylen på huvudet eller hipfaktorer så höga att man måste gå på tå för att bära upp den.

Boken försöker inte påverka mig som läsare till något som jag kanske inte är, där finns istället en underton och en uppmaning till att ge dig ut med sitt gamla eller nyinköpta flugspö och uppleva denna den bästa av hobby´s. Där finns känslan, upplevelsen och en kärlek till flugfisket, som ibland driver oss till vansinne, men som allt som oftast ändå ger oss den oas vi söker från vardagen.

Lena Endré utbrister i någon av alla Götakanalfilmer, -Dé här är jäääävligt bra.
Och jag är beredd att använda samma breda svenska i mitt omdöme om denna bok.

Nöjet är helt och hållet på min sida,
så ett stort tack till er för njutningen.

Boken finns att köpa på Waterlife
Klicka här

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

måndag 3 november 2014

Trögt fiske i trevlig sällskap

Att planera ihop fulltecknade kalendrar är svårt bara det, att sen när det väl stämmer där, överföra det till att fisken också skall vara på hugg de få timmar man nu får ute på havet, ja då kan det bli nästan omöjligt.
Så kan man sammanfatta mitt och Esa´s fiske igår. Länge har vi försökt passa ihop det sen sist han var här och igår när vi väl kom ut, ja då hade gäddorna bokstavligt talat borrat ner sig i botten och var nästan omöjliga att locka till hugg på fluga.

Fluganberg och Granaten gjorde oss sällskap och med två båtar så skulle vi väl hitta dom någonstans. När vi tillslut hade prövat, grunda vikar, djupa kanter, grynnor, stenkanter, vrak ja till och med att fika och inte låtsas om dom så gav vi upp. Det blev drygt 10 gäddor på två båtar och en slutlig arbetsseger.
Så vi kan väl sammanfattas dagen så här, trögt fiske i trevlig sällskap.

Det börjar bli bra tomt på bryggan nu, men hon får ligga i en vecka till i en förhoppning om att det kanske kan bli en liten tur till. 

Här var det ös....

Esa med en av de svårflörtade damerna

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>





lördag 25 oktober 2014

6;e plats för Team Rospiggen Fiske


Blåst och regn var inget som höll oss deltagare borta från årets Oktobergäddan i Hargshamn.
Drygt 50 lag gav sig iväg från bryggan strax efter 09:00 imorse.
Team Rospiggen Fiske var ett av dom, idag med Blidö-Matte på plats då Fluganberg inte kunde vara med.
Kul, blåsig och regnigt dag med massor av smågäddor och några som vi kunde mäta in.
Vår rad löd: 71cm - 79cm och 95cm totalt 245cm, och med den tog vi oss in på en delad 6;e plats av som sagt drygt 50 lag, inte så väldigt långt från pallen.
Vi alla avslutade dagen med att hälsas varmt välkomna tillbaka av Kustbevakningen, som plockade in oss alla till att blåsa. För det ger jag Kustbevakningen med beröm godkänt.


Genomgång

Vandringen ut mot start

Sådana här fanns det massor av idag.....

...men det var ju fler sådana här vi ville ha.......

....eller ännu hellre, fler sådana här.
Dags största tog Blidö-Matte på sitt silvriga Atom

Team Work

Ibland är storleken viktig

Pallen i årets Oktobergäddan.
Segrande lag blev Friska fiskar, (mitten) vars tre längsta gäddor mätte totalt 283 cm. 
Längsta individuella gädda drogs upp av lag Dvv Fishing, och var 107 cm lång.

Stort grattis till vinnande lag och ett tack till gänget bakom tävlingen 
Hargshamn´s Gäddfiskers - Fabian Jansson, Oskar Jansson, 
Christoffer Holmqvist och Oliver Öst.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


söndag 12 oktober 2014

På´t igen

Vakna långt före tuppen och det var fortfarande mörkt när jag gjorde första turen ner till Skeboån för att titta till öringarna.
Ena leknacken var full av vass och annat sedan klippningen i somras så jag passade på och rensa den innan öringen vaknat. Gjorde sen en tur längs ån och lyckades skrämma två rådjur som sussade sött i i det höga gräset. Blev rejält utskälld av den ena.
När jag vid lunchtid trålade samman med både Granaten och Fluganberg så bestämde vi oss för att ta en gäddtur i skärgården.
Inte samma fart som igår, men vi krånglade upp ett drygt 10-tal tillsammans på den korta stund vi var ute. Mest små och utöver det ett gäng kontakter.
Svårt med fokus också, då jag fortsatt hade fisken från igår på näthinnan. 

Morgonpigg

Smått och gott


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>


lördag 11 oktober 2014

Krokj__eln gick av

Tillbringat två dagar i skärgården med flugspö och glitter.
Många smågäddor blev det, med toppar på 3-4 kg.
Men idag så drillade jag i 20 minuter innan krokj__eln gick av.
Hade upp gädda 3-4 meter från båten, och det var ingen tvekan. Det hade blivit mitt nya pers, OM damen i fråga hade varit lite mera medgörlig.
Inte lätt att uppskatta i vatten, men någonstans mellan 9-11 skulle jag tro.
Svårt också när man är solo i båten och det blåser närmare 11 m/s.
Men en rolig fajt var det.

Bröt fisket tidigt idag och åkte hem till ån och kollade havsöring istället.
För när allt kommer omkring, så lockade det mer att sitta på första parkett och titta på när öringarna var kärleksfulla med varandra, än att fortsätta nöta i blåsten.
Och den bästa drillningen hade jag ju redan haft.

Sådana här fanns det massor av

Ett gäng som inte gillade när motorn gick igång

Jerkfiskarna har ju sina hinkar

Mer småplock

Äntligen lite lä

Fluga utan krok

Ensam hona som gräver,  under tiden som hanen jagar bort rivaler 

Vackert
Vill ni se mer, titta in på vårt projekt.
http://skeboanssportfiske.blogspot.se/

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>