De första 50 gjorda.

Nåja, vad är det att fylla 50....? 

De kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbart…..

I unga år fiskade jag oftast ihop med min far och några vänner till familjen. Alla var de kring 50 år och jag minns så väl när jag, het och hungrig, ville ge mig ut i nattmörkret för att jaga storöring. ”Gubbarna” drog på svaret, kom med en hel palett av undanflykter, svårt att gå, svårt att byta fluga och andra i mitt tycke undaflykter. Nu har jag kommit ikapp dem i ålder. Ivern att komma ut i mörkret finns kvar och några ursäkter finns inte. Jag räddas dock av att ett par läsglasögon och en pannlampa finns med i packningen. 

Jag tar det försiktigare idag vid promenaderna till och från fiskevattnen, speciellt i mörkret, går hellre runt än hoppar över eller ned för ett hinder.
Förra säsongen gjorde jag dock ett av få undantag i min iver att komma i bra kastläge.
- Jag var ingen liten lort jag vågade hoppa. Och som jag hoppade!!
Det kunde inte sluta på något annat sätt än med ett fall såklart. Ena foten väl förankrad under en rot i slänten och den andra ute i ån på den mjuka bottnen. Fallet var oundvikligt, långt ifrån snyggt. Vattnet kallt.
Numera finns alltid extra tröja med i packningen så efter ett byte så var jag torr på överkroppen i alla fall. 
Vattnet i vadarna blev snart kroppsvarmt.

Så förlåt mig kära fiskevänner från förr, jag förstår nu vad ni gick igenom.

Jag förstår våndan över att inte ha synen med sig vid fisket i mörkret eller vadningen. Numera är det ju ett måste att vända sig bort från strömmen tända pannlampan, på med glasögonen för att byta fluga.  Det är inte längre lika lätt att ta sig fram längs regnblöta fiskestigar i mörkret. Då var det om möjligt en handburen ficklampa som gällde vid promenaderna hem i natten. Byta fluga gjorde man genom att hålla upp fluga och tafs mot natthimlen, ljuset räckte. Någon ålderskris finns alltså inte utan bara den där våndan över att tecknen på åldrande börjar te sig allt tydligare.
 

Min 50 års dag indikerar också att jag under året firar mitt 50;e år i rad Ottsjö. Vid en snabb huvudräkning så innebär det att jag som minst har gjort 120-130 talet resor tur och retur till min kära by. I tidigare år åkte vi som familj ofta både vinter och sommar. På senare år, då jag själv suttit vid ratten, så har det blivit mindre vinteråkningar men desto oftare på sommaren istället. 2 till 3 vändor är inte ovanligt och några år till och med 5-6 vändor.
Visste ni att runt jorden är det vid ekvatorn lite drygt 40 000 km.
Med drygt 120 mil tur och retur så räcker mina resor upp till Ottsjö gott och väl till några varv runt jorden. 

- Det sägs ju att man blir lite korkad och gör vad som helst när man är förälskad.

Jag måste säga något kort om byn också även om dess betydelse i mitt liv är svår att förklara i ord. 

För vad som än hänt i livet så har alltid byn välkomnat mig. Den har fångat in mig i sin vackra famn i stunder av sorg och saknad men också delat min glädje. Den har funnits där som trygghet och ett lugn långt ifrån vardagens stress. Det bästa med platsen är att den alltid låtit mig bara få vara Patrik. Stämplar, roller och masker finns inte. Mina första stapplande steg har jag tagit där uppe och de har även mina egna barn gjort.
Min mor och far har naturligtvis har stor del i den jag blivit som människa men Ottsjö, byn och människorna där, är absolut en av hörnstenarna på vilken jag som person idag vilar.
Vänner som Erik, Lars-Erik och Haldo har betytt mycket genom åren. Idag finns ingen av dem kvar. Alla har de lämnat ett stort tomrum och saknad efter sig. De fattas byn och de fattas mig. De personifierade det sanna Jämtland i mina ögon, hårt arbetande människor, karvade ur de knotiga fjällbjörkarnas land. Inte rädda för att ta i eller säga sin mening. Livsnjutare med stora hjärtan och ständigt med den där glimten i ögat. 
De är fortfarande förebilder för mig och finns ofta med mig i tanken. 

Hur framtiden ser ut har jag ingen aning om, vilket är otroligt skönt.
Mål finns ju alltid, både stora och små.
Jag lufsar väl på längs vägen, njuter stunden och håller fartgränsen, för bråttom har jag inte. Försöker beta av mina mål ett efter ett. Här och var kommer jag att svänga av in på intressanta avtagsvägar för att se mig omkring.
Även om pengar gör livet delvis lite enklare så är det inte det som står högst på önskelistan. Får jag istället önska något så är det att livet skall ta väl hand om mina två älskade söner som nu tar stora kliv ut i vuxenvärlden. Att de skall gå bra för dem och att deras mål i livet kommer dem till mötes.
Jag vill ha hälsan och kunna ge mina vänner det bästa jag kan ge dem, del av min tid så ofta jag kan.
Jag kommer fortsatt ta mig till platser som jag trivs vid, njuta det bästa ljud och dofter som finns, forsens brus, eldens sprakande och doften av nykokt kaffe.
Jag hoppas kunna nöta ut många vadare än och att en och annan öring fortsatt vill stiga mot mina flugor.
Svårare än så behöver inte livet bli för en som strävar efter att sluta som ”miljonär” i upplevelser.

En häftigt tanke vore, om jag kunde få sitta på slänten vid ån som en väldigt gammal man, se ut över omgivningarna och tänka, 

-Det här var mitt liv, wow vilken underbar resa!

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Håll i hatten och ducka ”Svensson”….

I en energiöverenskommelse så förbereder nu regeringen skattesänkningar på närmare 3,3 miljarder kronor per år för kraftbolagen. Huvuddelen är lättnader i vattenkraftverkens fastighetsskatt. I överenskommelsen står också att vattenkraften ska leva upp till moderna miljökrav, och att miljölagarna ska moderniseras och vattenkraftbranschen ska inrätta en fond för att dela kostnaderna för miljöanpassning. 

Det låter ju bra så här långt, att skattelättnaderna skall till viss del användas för att finansiera en miljöanpassning via en fond. Problemet är att energiöverenskommelse genomförs utan några krav på att fonden ska vara på plats till ett visst datum. Branschen kan alltså som vanligt fortsätta förhala sin miljöanpassning.

Slutnotan då, vem betalar energiöverenskommelsen?
- Det gör "Svensson", alltså du och jag.
En genomsnittlig villaägare med elvärme kan räkna med en skattehöjning på 800-1000 kronor om året.

Nu finns dock chansen till skattelättnader.
Den decentraliserade förnybar elproduktionen, såsom vind-, sol- och småskalig vattenkraft.
Alltså fler av oss kan äga och använda alternativ så som sol, vatten och vind istället för el från kärnkraft och storskalig vattenkraft som enbart ägas av de stora aktörerna och staten.
I dag får de som bor i villa och som sätter upp solpaneler på sitt tak eller installerar ett litet vindkraftverk på tomten en skattelättnad för den egenproducerade elen.
Tyvärr så utesluts ju alla som bor i lägenhet.
Lösningen på det blir enligt samma finurliga regering att skattelättnader ges även till de som äger andelar i exempelvis sol, vind eller småskalig vattenkraft. 

På så sätt kan alla ta del i och producera egen förnybar el på lika villkor, oavsett boendeform.
Man är också från regeringens håll helt övertygade om att detta har en bred folklig förankring och är en förutsättning för en klimatsmart omställning för den breda massan.
När nu regeringen planerar att sänka skatten med 3,3 miljarder per år för eljättarna och tillsammans med dem skicka notan till ”Svensson”, så är det mer än någonsin angeläget att uppmuntra hushållen till att producera sin egen förnybara el. Man bör dock veta att den småskaliga vattenkraften är kanske den mest miljövidriga kraftkällan vi har i Sverige. Där bör ingen som helst utveckling ske, utan endast en avveckling.

Men det är inte slut här, det blir bara bättre och bättre.
Regeringen med Miljöpartiet i spetsen har nu infört en ny skatt.
Från och med 1 juli måste den som har en större solcellsanläggning betala en energiskatt för den el man inte längre köper från det vanliga nätet och för att man tillverkar egen solel. Summan är 30 öre per kilowattimme om anläggningen har en effekt på 255 kilowatt eller mer. Har ägaren flera mindre anläggningar som tillsammans överstiger dessa kilowatt blir man också skattskyldig.

-Trumvirvel & fanfar någon?

Jag kan inte förstå hur vi år efter år bara kan, från myndigheter och statligt håll, se på när kraftbolagen dikterar villkoren kring vår energipolitik. Där de också sätter ner en stor fot i miljöpolitiken genom att hela tiden tillåtas förhala miljöanpassningen av vår vattenkraft. 

Vår regering och våra myndigheter såg tidigt i kikaren det annalkande mörka hotet i fjärran för våra vattenägare som EU’s vattendirektiv innebar. Det som de nu gör är att vända på kikaren för att hålla hotet på avstånd.
Man vispar runt bland skatterna och tror att det är en lösningen när man slutligen enas om att ”Svensson” skall få skattelättnader om de producerar egen el.  Då är det klart att kraftbolagen surnar till och kräver åtgärder. Det står ju vinstminskning för dem skrivet rakt över förslaget, en vinstminskning som även drabbar staten i minskade intäkter.

2004 infördes vattendirektivet i svensk lagstiftning vilket säger att vi skall ha tillräckligt mycket vatten av god kvalitet, både idag och imorgon. EU:s ramdirektiv för vatten (eller vattendirektivet) anger vad EU-länderna minst ska klara vad gäller vattenkvalitet och tillgång på vatten.

Arbetet genomförs i olika cykler och den första cykeln avslutades 2009, följande avslutas 2015, och den sista avslutas 2021. En cykel inleds med att vatten kartläggs utifrån befintlig övervakning. Underlaget används sedan för att bedöma och klassificera vattnets tillstånd och påverkan, fastställa miljökvalitetsnormer och vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå god vattenkvalitet. Förvaltningsplaner upprättas för arbetet. 

Bakom detta arbete finns ett hot om vite från EU om länderna inte uppfyller de krav som vattendirektivet innebär. 2021 skall alla ha en plan för eller helst ha genomfört arbeten för att vattendragen skall ha god ekologisk status enligt direktivet. 

Om detta inte är genomfört så utfaller vitesföreläggande på Sverige och således de vattenägare som inte uppfyller kraven.

Det är om det som hela debatten nu handlar, då kraftbolag och enskilda vattenägare försöker svära sig fria i enlighet med vad som anses som vattenägarens ansvar. En del av bolagens vinster borde alltså ha gått till miljöanpassade åtgärder vilket de nu inte har gjort då man hela tiden försökt förhala detta. Nu inför regeringen alltså skattelättnader enligt texten ovan för att ytterligare kunna underlätta miljöarbetet. Ändå avsäger sig vattenägarna ansvar. Det hela har gått till att en hård debatt nu bedrivs i olika medier sedan 2004. 

Om vi nu leker med tanken att en miljöanpassning inte gjorts till 2021 och vitet utfaller på Sverige. Vilka kommer att få betala den notan då tror ni?
Naturligtvis så kommer detta att synas på våra elräkningar i höjda omkostnader för distributionen av el exempelvis.

Några få, som Älvräddarna, Sportfiskarna och Naturskyddsföreningen har förstått allvaret i detta och försöker på alla sätt påverka till att vattendirektivet skall efterlevas. Myndigheter och staten svarar med utredningar, riksdagsdebatter, forumdagar och en och annan införd skatt som helt missar sundhetens piltavla.
Miljöpartiets skatt på egenproducerad solenergi är som att sätta huva på pilkastaren, snurra denne åtta varv och sen be personen kasta skattepilen.
Hela Sverige duckar och denna gång träffades det som de borde brinna mest för, egen producerad solenergi.

Kraven uteblir, tiden går och nu återstår bara 4 år innan vitesföreläggandet inträder. Däremellan skall vi ha ett valår. Tror ni på några större krafttag i rätt riktning av nuvarande regering som har ett år kvar på tronen?
Tror ni att en eventuell ny regering kommer att ta tag i detta från 2018?
Nya utredningar, nya debattdagar och träffar med branschen kommer att bli svaret vi får. Att läsa det som redan gjorts i utredningsform vore mer eller mindre otänkbart.

Jag är medlem i Älvräddarna och Sportfiskarna. De organisationer i Sverige som just nu arbetar hårdast med att belysa detta faktum och påverka till en förändring. Dessutom arbetar jag ideellt massor av timmar varje år för att Skeboån skall uppfylla kravet på god ekologisk status innan 2021.

Vad kan du som ”Svensson” göra då får att om möjligt påverka, visa ditt missnöje eller belysa frågan.

Mitt förslag är, gå med i någon av föreningarna som arbetar för en förändring, fler medlemmar ger mer tyngd.
Gå sedan med i någon lokal förening som arbetar fysiskt med åtgärder i något vattendrag i din närhet, stöd deras arbete.
Känner du för det, tycker att det verkar kul och intressant, anmäl dig vid något tillfälle att hjälpa till.
Magnus Karlsson, Lisa Ekdahl, Jill Johnsson gjorde det.
På bara några timmar byggde de en lekplats för havsöring på Gotland.
Du kan du också, det vet jag.

Om inte vi reagerar, försöker påverka eller visar vårt missnöje så är mitt enda råd.

- Håll i hatten och ducka ”Svensson”…fler skattepilar kommer då notan skall betalas.

-=No Happy Fish Today=-

Same procedure as last year....

Det skiljer ett år mellan mina två senaste fisken efter havsöring och ändå handlar det endast om timmar.

+10 grader i luften och bitvis lätt regn. Skulle kunna vara beskrivningen av vilken midsommar som helst, men nu gällde det nyårsafton och den korta tur vi gjorde igår till kända kuststråk. Anneli hade sin första följare och jag tappade en fisk efter kort fajt. 

Fluganberg på fiske nyårsafton

Esa hörde av sig någon dag innan nyårshelgen och tyckte nog att förra årets premiärfiske på nyårsdagen kunde vara något att göra igen. Rätt hade han, skall någonting bli en tradition, så bör det upprepas. Så nyårsdagen 2017 inleddes på samma sätt som 2016, med fiske på kusten tillsammans med Esa, Fluganberg och Granaten.

Esa på plats då dimmorna lättade

Fluganberg och Granaten

Frostade och hala klippor, nästintill vindstilla och en låg men vacker sol, de få timmar den tittade över skogskanten.

Granaten möter morgonsolen på håll

Esa på yttersta klipphällarna som för dagen badade i solsken.

Esa var den enda av oss som hade kontakt, vi andra, som suttit tillsammans och firat in det nya året fram till 03:00, kastade oss genom vik efter vik, njöt av solen och den friska luften utan att känna den minsta kontakt.

Granaten

Granaten när dag möter kväll

Känns som vi är någonting bra på spåren nu, för visst är det väl redan vid tredje gången som man kan kalla något för en tradition. 
Så Esa, Same procedure as every year.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>