Det är tidigt i år, kanske tre till fyra veckor tidigare. Förra året vid den härtiden låg isen tjock i vår del av landet och inte förrän sista veckan i april släppte den slutligen sitt grepp.
Det är inte utan att det suger i kastramen rejält, en känsla som jag upplever bara blir starkare och starkare med åren.
Jag gjorde tidigare ett inlägg här på bloggen, där jag slog ett slag för flugfisket efter gäddan och tänkte väl nu istället skriva några ord om själva fisket och hur vi bör agera där ute i vikar och vassar.
Hotad?
Gäddan är idag, trots att det råder delade meningar om det, en hotad art i delar av vår skärgård, speciellt om vi pratar om ytterskärgården.
Jag har under vintern följt lite av debatten kring detta och insett att vi som sportfiskare tydligt är indelade i två läger, ett som anser att så inte är fallet och ett som anser att så är det.
Jag själv hoppar mellan de olika lägren och det inte beroende på inställning utan på vilket sätt jag agerar ute vid vattnet.
Att blint säga att det är på det ena eller andra sättet ligger inte för mig, sådant har en tendens att sluta i ren pajkastning där saklighet och grund totalt tappat fotfästet.
Jag tror istället på att om vi lyfter blicken lite, går på egna erfarenheter och lyssnar på folk som fiskat länge på vissa platser så kan vi alla tydligt se skillnaden.
Jag sjösatte min första egna båt i mitten av 80-talet, men fiskade med andra redan från slutet av 70-talet i samma vatten som jag idag fiskar, och det är tydligt, gäddan i de yttre delarna av min skärgård blir allt ovanligare, och allt som oftast när de om möjligt tar en gädda vid exempelvis havsöringsfisket, så är det en långsmal stackare kring 2 kilostrecket.
Det finns stor gädda kvar, ingen tvekan om det, om inte annat så ser man det i lekvikarna under våren, men tillgången på föda i kustbandet är inte vad den varit och klarar helt enkelt inte att föda den mängd som tidigare fanns.
Vad händer?
Behövs det då regler och fredade områden för gäddan?
Gäddans funktion och ställning i ett ekosystem är som orubbad topp i kedjan vilket också medför att det är där som man kan se förändringarna i det bräckliga ekosystem vi idag har. Försvinner födan så försvinner också gäddan, så enkelt är det.
De större gäddorna kan söka sig till nya områden, men de mindre dör.
Det svåra är att sätta regler och skydd som gör att födan ökar för våra predatorer, det har vi kunnat följa bland annat via den debatt som pågår ständigt i EU kring fisket och de kvoter som finns och/eller borde finnas, eller i frågan kring dumpning av bifångst som det så fint heter. Man frågar sig då, vad har det med våran gädda att göra?
Jo allt sitter ihop, gäddan i våra kustvatten är beroende av torsken på grund utav att den i sin tur håller ner strömming och sillstimmen som i sin tur äter upp all föda i våra kustvatten för predatorernas yngel.
Sen torsken i stort sett försvunnit från stora delar av östersjön så har också bestånden av andra fiskarter minskat, medan man däremot ser en ökning av exempelvis sill/strömming.
Deras avkomma kläcks sedan i sådana mängder att det blir svårt för andra fiskarter i konkurrensen om födan och art efter art försvinner från de kustnära vattnen.
Jag har kamrater som dyker längs kusten i Roslagen och har så gjort i många år och förändringen är tydlig, det finns ingen fisk.
Stora områden som tidigare höll abborre, plattfisk, spigg, tånglake och tobis är numera tomma så när som på enstaka individer.
Och det går att se även ovan ytan, försedd med vadare så går jag ofta längs kusten i jakten på havsöring och ser en klar försämring bara de senaste tio åren, spiggen som tidigare fanns i stora stim, ser man bara enstaka individer av numera. Tobis, som gillas av alla predatorer däribland gäddan och havsöringen är också den klart decimerad i antal.
Det dykarna också ofta ser är den döda havsbotten, och de så långt in som innanför 5-10 meters kurvan.
Det är som sagt ganska enkelt att med egna ögon se att det är illa i skärgården och när det gäller sådant så är det svårt att få länderna runt östersjön att enas om regler och skydd som skulle kunna ändra på detta, även om arbete pågår.
Finns det ingenting vi kan göra då?
Jo, det finns och det pågår en mängd arbeten nu runt om i landet, bland annat arbetet med de s.k gäddfabrikerna, där gamla våtmarker som dikats ur åter får liv genom att man dämmer upp och låter gäddan återta lekområdena igen, de tillsammans med att man jobbar på vissa håll med att freda lekvikar från allt fiske är ett stort och bra steg i rätt riktning.
Jag skulle kunna fortsätta det här inlägget hur länge som helst kring vad som görs av den där ”någon” och av de där ”andra”, men nu vill jag istället slå ett slag för vad vi kan göra, du och jag. Vi kan ju naturligtvis genom vårt agerande i våra liv påverka resultatet i våra hav på många sätt, men väl ute på havet eller skärgården så kan vi på det yttersta och kanske bästa sättet påverka livet både på och i vår skärgård.
Efter att lite på avstånd ha följt debatten under vintern i olika forum och sett hur olika vi sportfiskare ser på saker och ting så är det inte utan att jag funderar på om vi inte inser att vi själva har en stor roll att fylla kring detta.
Vi förutsätter att vi så fort isen går skall kunna åka ut och drilla gäddor i mängder och ser inget märkvärdigt i det egentligen, och så kanske det var förr, men idag ser det lite annorlunda ut, dels på tillgången på fisk, men kanske främst hur vi finner den.
För visst är det väl så, det finns inte en fisk idag som egentligen kan ”gömma” sig för oss, vi pejlar den, sänker ner våra beten och förhoppningsvis lockar den till hugg via ekolod till exempel, men också det faktum att våra beten idag är så effektiva och fiskar på alla djup att fisken inte finner någon fristad.
Vad jag vill säga med detta är inte förbud förbud och ”back to the oldtimes” men däremot att vi måste fiska med blicken lyft, att se lite bredare och vidare på saken och vår sport.
Respektera det levande och framför allt respektera de regler och skyddsområden som ändå finns där.
Jag tar några exempel.
Jag samtalade med en vän om erfarenheterna från deras FVO kring Raggarön i Roslagen. Under flera år har inte ett enda fiskekort sålts som medger trolling i deras vatten, trots att regeln är lika solklar som en hastighetsskyllt utanför en skolgård. Det fria kustfisket gäller enbart handredskap, inte trolling eller nätfiske. Så med det i minnet så är det väldigt förvånande när båtar som är full bestyckade för trolling kommer glidande med ekoloden på och följer djupkanterna in i deras vatten. På något sätt skulle man ändå kunna förstå om någon kommer roende med ett liten vobbler släpandes efter båten, men när båtar som har fler klistermärken än ett F1 team kommer med sin lilla trollingmotor så blir det rent löjeväckande anser jag. Det är båtar som är rustade till tänderna med all sköns utrustning men som inte satt sig ner och tagit reda på vad som gäller i just de vattnet.
Ett annat exempel är när man kan läsa om fredade områden för vår- eller höstlekande fisk och det ändå fiskas hårt både från land eller båt med spö eller med nät.
Ett annat är nätläggning innanför skyddszoner eller långt innanför 3 meterskruvan.
Exemplen är många många fler och finns naturligtvis inom alla områden oavsett vi håller i ett flug- jerk- spinn eller kastspö, fiskar med nät eller långrev.
Men vad jag också vill mena är att felen begås redan vid datorn, som i de forum jag följt under vintern, där folk gått hårt åt sådana som påpekat att till exempel gäddan är en hotad art.
Jag vill mena, att har man inte fiskat längre än tio år, så kan det vara svårt att se skillnaden och därmed också svårt att ge sig in i en sådan debatt med båda skorna på fötterna.
Var finns respekten för reglerna tänker jag. Vi kan inte sitta still i egen båt och bara gnälla på andra, vi måste själva agera för att skydda.
Så en början är att ta reda på vad som gäller där du skall fiska, att sen respektera de regler och skyddade områden som finns.
Sen en uppmaning från min sida, byt någon eller några fiskedagar mot att göra någonting FÖR livet i vatten. Engagera dig i din lilla å eller sjö, sök upp och anmäl dig till de projekt som pågår i vårt land och som jobbar för att stärka förutsättningarna för ett fortsatt bra sportfiske längs vår kust till exempel.
Jag tar några sådana där bra-och–ha-fakta.
Visste ni till exempel att:
ett trollingkort i vattnen kring nyss nämnda Raggarön kostar 50:- för ett dagkort och 150:- för en vecka, ett nätfiskekort kostar 300:- för ett årskort.
det är cirka 1,5-2miljoner som på ett eller annat sätt sportfiskar i vårt land.
bara drygt 2% av alla våra kraftverk och dammar har fungerande vandringsvägar.
det finns ett generellt skydd för gäddan i skärgården som säger att du får max ta upp 3 gäddor per dag och fiskare och att dessa skall vara inom gällande mått som är 40-70cm. Fisk större än eller mindre än, skall sättas tillbaka igen.
det inom Stockholms län finns drygt ett 30-tal olika skydds- och fredningsområden längs vår kust. Tiderna för bland annat gäddan och dess lekvikar är 1;a april till 15;e juni och för havsöringen 15;e september till 31;a december.
Vill man läsa mer så finns dessa länkar:
Fiske i Stockholms skärgård och Mälaren
Fiskeguide Stockholms län
Länsstyrelsen Stockholms län
Naturvårdsverket - Allemansrätten
Visst är det då konstigt att:
sportfiskarna i dagsläget består av omkring 52 000 anslutna medlemmar
Älvräddarna har 5578 medlemmar på Facebook men bara kring 4000 betalande medlemmar.
Bli medlem i Sportfiskarna här
Medlemsavgiften är 340 kr/år för senior (fler alternativ finns på hemsidan)
Bli medlem i Älvräddarna här
Enskild medlem: 150:-/år (fler alternativ finns på hemsidan)
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
