Ottsjöveckan i Ord och Bild.

Precis hemkommen från jämtland och Ottsjö. Haft en vecka som innehållit nästan allt känns det som, utan att för den skull vara den vecka jag kommer att minnas för det bästa fisket.Landade i Ottsjö lördag eftermiddag tillsammans med mina barn och Mårtensson och hans son Daniel. Och bara timmar efter att vi fått något i magen så for vi ut till storån och ”grustaget” för att kasta av oss den värsta abstinensen.

Tobias vid nacken i "Grustaget"

Varmt och soligt och åns vatten höll samma grader som i Ottsjön, 18-19 grader.
Inte dom bästa förutsättningarna skulle det visa sig.
Efter det första fisket kunde vi alla räkna in krokad fisk och vi lämnade ån ganska nöjda ändå.Bäst hade det gått för min son Pontus som sittande på en klippa krokade flera små harrar och öring i samma grop.

Pontus vid sin grop.

Dag två och nu testades mellanströmmen i ån. Mårtensson var den enda som krokade fisk och efter ett tag så lämnade vi för att åter försöka i ”grustaget”.
Några små fiskar men annars ganska segt. På kvällens fiske blev vi bara två som åkte när barnen istället valde att vara hemma och titta på film.
Tillbaka till ån och nu kom den första kontakten med lite större fisk. Jag hade nu bytt och tänkte köra kvällens fiske med muddler i dom större storlekarna och redan i dom första kasten så högg en av åns större öringar över flugan. Tunga knyckar i spöt och jag ropade efter Mårtensson men forsarna gjorde att han inte hörde mitt rop på hjälp.
Öringen stod kvar i gropen istället för att rusa nedströms och efter ca 10 minuter kom han motvilligt in mot mig där jag stod utvadad. Försökte få honom in mot land men när han fick sten under buken vände han och rusade ut i strömmen igen. Kvar lämnade han en dalande fluglina och en tillruffsad muddler tillsamman med en något besviken fiskare.
Uppskattad vikt kring 1,5 kg.

Mårtensson vid harrstryket.

Gick nedströms för att fortsätta mitt fiske.
Man får en skum känsla i kroppen när en sådan fisk går av. All adrenalin som pumpats ut i kroppen får ingenstans att ta vägen. Känns mer som det sätter sig i axlar och knän och man får en avslappnad svaghet i kroppen. Samtidigt som lyckan infinner sig på något konstigt sätt.Längre ner står Mårtensson utvadad och har fått lite bett på Harr. Vi bestämmer oss för att kroka några större för att kunna röka dagen efter.

Harr från ån som sedan röktes.

Dag tre kommer och återigen står fiske på programmet. Blir lätt så när man bara får någon vecka på året i dessa vatten. Man vill få ut så mycket som möjligt av dagarna och så många timmar som det bara går med flugan i vattnet.
Detta är ju stunderna man går och längtar efter under vinterhalvåret. Ljudet av strömmen, omgivningarna och den totala avslappningen invaggar mig i ett lugn som är svårt att finna någon annanstans. Det här är mindfulness när det är som bäst för mig.
En tanke, en handling och att bara befinna sig i nuet. En fullständig sinnesnärvaro där alla sinnen tillåts vara öppna och ta in signalerna som finns runt omkring mig.
Synintryck, dofter, smaker och ljud. Allt samlat kring just det jag håller på med just då, nästan kast, vilken fluga, hur ser strömmen ut, var står fisken.
Att sen få dela den upplevelsen med sina barn gör det hela ännu större.

Nu var det äntligen dags för min speciella lilla å. Den som kanske skapat den fiskare jag är idag. Mårtensson och jag vandrar upp till mina drömmars vatten.Jag har också stämt träff med Stig från Flugfiske i Årefjällen. Kul att äntligen få göra ett fiske tillsammans. Och som Stig själv skrev, en annorlunda nätdejt.

Stig vid höljan jag kallar furan.

Men med oss på resan kom också knotten. Jag har nog aldrig under mina år i dessa trakter upplevt så mycket knott som den här kvällen. Och då gör jag ändå mitt 42;a år i området.Jag har dock en mygg och knott luva liggande i innerfickan och drar nu den över huvudet. Men till min store besvikelse så fungerar den mer som en knotthåv. För in genom dom små nätmaskorna kryper hungriga och blodtörstande knott i massor och tar för sig av det dukade bordet. När jag åter sätter mig i bilen ser jag ut som jag gått en tolv ronder lång boxningsmatch. Svullna ögonbryn och delvis nedsatt syn på höger öga. Öronen skall vi inte tala om. Läpparna sen, det måste vara så här det känns dagen efter en botox fyllning.

Träffade en Nazgul riddare vid ån tillsammans med en miljard knott.

Fisket då. Vi kastar oss nedströms och finner den ena lilla öringen efter den andra. Några platser ser riktigt lovande ut men också dom ger bara små fisk.
Tappar dock av en lite bättre öring i 4-5hg klassen strax ovanför en forsnacke.
Men jag gillar verkligen det här fisket. Smygfiske när det är som bäst. Små korta kast och där det läggs mer tid på att läsa vattnet och hitta groparna där öringen kan stå än att kasta långt med tjusiga linbågar.
Att hitta gropen där du vill placera din fluga är en sak, men att sen lyckas med det bland alla träd och andra hinder är en annan.
Vi får inte så mycket tid att stanna upp och stå och små prata den här kvällen Stig och jag. Men det kom tillfällen till det ändå, senare i veckan. Trevligt var det i alla fall att äntligen få träff på varandra.
Vi avslutar vårat fiske i storån ovanför vägbron där vi alla krokar lite bättre fisk.
Där fick vi också konstaterat att man inte skall backa bil med myggluva på!!
Skall kanske klargöras att vi alla tre stod utanför och såg på när någon annan gjorde oss uppmärksamma på detta faktum.
Alla människor och spön klara sig dock utan skador.

Dag fyra, och nu var barnen sugna på lite tjärnfiske. Sagt och gjort. Mellandalstjärn fick bli besöksplatsen. Kanske inte just det fiske jag vurmar för mest, men ett skönt sätt att få lite social samvaro på. En kopp kaffe och en metkula att stirra på.
Ganska snart dock vevades metkulan iland och spinnare och flugkast gjordes iordning. Det var också det fisket som gav bäst resultat. Ett 15 tal öringar i 2-4hg klassen landades och återutsattes. Två mindre rödingar och en öring fick följa med hem och göra en harr sällskap i stekpannan till Mårtensson och mig.

Bäckröding från Mellandalstjärn.

För även om vi återutsätter nästan all fisk vi får, så måste vi tillåta oss att smaka av det goda från vattnen vi fiskar i.
Senare på kvällen gjorde vi vårat sista fiske ihop nere i ån Mårtensson och jag. För på onsdagen åkte dom ner till Edsbyn och fortsatte sin semester där i deras familjs stuga.

Dag fem tog vi en mellandag. Vi for till Åre i ösregnet och vandrade omkring lite i affärerna.
Åkte också vägen upp mot Copperhill för att titta lite. Det byggs overkligt mycket i området just nu, och det ena efter det andra huset ställs på plats. Med gapande munnar av häpenhet såg vi dom mest fantastiska byggen resa sig i det grå vädret.
Väl uppe vid Copperhill så fick vi vända, området avstängt på grund utav just byggnadsarbeten. Hela hotellet låg insvept i tjock grå dimma så vi såg inte mycket av det.
Vi vänder hemåt igen till Ottsjö och tar en eftermiddagsfika.
Killarna ville vara hemma den här kvällen, och jag lovade att bryta fisket tidigt för att vi skulle kunna kura ihop oss för en film och lite mys i stugan.
Vädret och förutsättningarna såg dock allt för bra ut, så helt fiskelös ville jag inte gå den här dagen. Regnet hade avtagit lite mot kvällningen men molnigheten gjorde att det inte var lika ljust som dom andra kvällarna. Storöring väder helt enkelt.
Dock gjorde jag ett första fiske nere i Grustaget där jag testade att Tjecknymfa för första gången. Kanske inte det roligaste fisket jag prövat men fisk gav det till slut efter lite övande.
Blev ett 10-15 tal harrar som alla släpptes tillbaka igen.
Platsbyte och vägbron fick bli mitt val.
Och återigen knöts en muddler på tafsen.
Träffade också en kille som brukar följa min, Stigs och Lunkas bloggar och vi pratade en stund om fiske och fiskar naturligtvis. Trevligt att möta någon som läser det man skriver.
Önskade varandra skitfiske och delade på oss.
Jag hade en hel del småfisk på kroken, trots den stora flugan men bröt som jag lovat fisket tidigt. Träffade också återigen Stig på vägbron och nu fanns tid för att prata lite.

Onsdag blev torsdag och min mobil piper ganska tidigt, och meddelandet löd, rapport om en 62cm 2,2kg öring från storån inatt. Tog på en stripande nattslända.Se länken för bild.Det var helt enkelt öringväder.
Och det är så kul att någon lyckas att kroka en större fisk.
Grattis Jens till din fina fångst.
Vårat val av plats föll idag på en vandring utmed ån nedströms vägbron för att se om vi kunde få till ett bra Harrfiske ovan mellanforsen.
Med oss på vår vandring en ganska lång bit var en rävhona som tidigare kvällar gjort livet surt för multisportarna som haft läger uppe vid vägbron. Allt hon kom över snodde hon och sprang till skogs med. Bland annat fick någon se sig bestulen på sin tunnbrödsrulle en av kvällarna.Kul scen, när först räven kommer springande över bron med munnen full och sen strax efter en man gormande och ropande på att lämna tillbaka min mat rävusling.

Den tjuvaktiga räven.

På vägen ner går vi genom moln av sländor som dansar över strandbrinken.

Sländdans.

Vi fiskar en stund, och Pontus är den som först har fast fisk. En skaplig harr har stigit till hans fluga. Den lossnar dock eftersom pappa väljer att filma istället för att rusa till undsättning med håven.

Pontus med krokad Harr.

Tobias flörtar Harr med flugan.

När väl olyckan är framme och en av killarna sätter sig på ändan i ån, får vi vända hemåt för att torka vadare och fiskekläder i torkskåpet.
Kanske var tur det också, för väl torra mot kvällningen så åkte vadarna på igen och vi begav oss ner till vägbron, återigen i ett sånt där härligt öringväder.
Och nu var det äntligen min tur, att i regnet och skydd av mörkret kroka en fisk på strax över 50cm och lite över kilot och ytterligare två som var kring 40-45cm.
Inga foton tagna tyvärr då regnet mer eller mindre vräkte ner och alla fiskar återutsattes utvadad i strömmen.
Kul att få känna lite tyngd i spöt. Alla tre tog en muddler i storlek 6.
Förvånande också hur pass små öringar också tar en så stor fluga.

Nu var vi så framme vid sista dagens fiske. Fredag. En sådan där dag som man inte vill skall komma egentligen. Konstigt, vissa veckor längtar man till fredagen och andra absolut inte.
Under dagen åkte vi runt lite och tittade lite, bland annat på Vålån som nu gick ordentligt hög efter allt regn.
Jag gav mig själv några timmar nere vid ån innan det var dags att starta packning och städning av stugan för hemfärden på lördag morgon.
Fisket var så där, små öringarna var hemma naturligtvis och det var ibland svårare att inte få dom på kroken. Men det var inte syftet med stunden där vi ån. Nej mera då att på ett stillsamt och hedervärt sätt ta farväl för denna resa.
En vecka som delvis vart lyckad eftersom alla som var med på resan fick fisk, men där väder och framför allt temperaturen gjorde fisket svårt dagtid.
Jag är nu tillbaka igen vecka 34 för att göra några dagar i jakten på storöringen tillsammans med några fiskevänner.Väl mött då Jämtland och Ottsjö.
Slutligen lite mera bilder från veckan.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Jämtland...i´ll be back¸.·´¯`·.¸ ><((((º>