Stor fest igår. Min mor hann och få både andan i halsgropen och tårar i ögonen innan hon med en enda lång utandning satte sig i hallen.
Utan att hon lyckats fått reda på det minsta lilla lyckades syrran och jag med konstycket att få dit både gäster och hemlagad mat medans hon och sambon var ute på en lite tur bland Norrtäljes affärer.
Väl innanför dörren så klev vi fram en efter en och sjöng från tårna till 70 åringen.
Så det var lite sega benen i morse då det åter var dags för den numera återkommande strandglöggen.
Regn blandat med riktigt blöt snö och till det hårda vindar gjorde att vi flyttade in stranden i mött kök istället och på det viset behöll pepparkakorna både styrka och smak.
Fiske fick det bli efteråt, så när Fluganberg, Granaten och Mårtensson och jag tuggat klart på lussekatter och petat bort mandeln mellan tänderna så var det dags.
Ett gäng tomtenissar i köket
Havet går fortfarande riktigt högt och idag så gick det tunga dyningar rakt in mot land.
Under de ljusa timmarna så var det riktigt segt, men så kom den gyllen timmen, mörkret kom och därmed också öringen. Min första kontakt var ute på en av uddarna, troligtvis stod fisken precis i kanten mot lite djupare vatten för han kom från sidan och tog mitt JK drag, rusade en kort sväng utmed land, vände och följde en dyning in mot mig, rullande genom vitskummet. Där trodde jag att jag förlorade fisken, en fin julöring, precis lagom storlek kring 1,5 till 2 kg rund och trind.
Han blir stående en kort stund på grunt vatten, går upp i ytan, rullar ytterligare en gång med nästa dyning och efter den så var han kvar bara en kort stund till, vinkade trevlig helg med stjärtspolen innan han försvann.
Den gamla grillen står numera under vatten
Nästa kontakt var enklare, ett hugg och sen var den stunden över. Fluganberg hade även han haft kontakt lite längre in i viken.
I det knappa ljuset började jag min vandring tillbaka mot bilen, fiskade av plats efter plats.
På ett ställe fick jag passa på att kliva upp på en stor sten mellan dyningarna och naturligtvis så kom nästa hugg där, en mindre fisk.
Jag hasade ner för stenen igen, ut i det grunda vattnet, iaf grunt tills nästa större våg kom. Vattnet trängde in mellan regnbyxorna och stövlarna upp utmed benen och ner i stövlarna. Fisken satt fortsatt kvar och efter att ytterligare en gång spottat saltvatten så låg fisken i en ficka bakom en stor sten.
Runt 35-40 centimeter och absolut ingenting för ett julbord så naturligtvis fick den gå tillbaka.
Ingen av de andra hade fått något så det var bara att packa ihop och åka mot hemmet igen.
Någon julöring blev det inte i år, men jag skall absolut inte klaga, två tappade, en krokad, en följare och hugg och detta på tre försök, jag är mer än nöjd och sill é ju gott dé med!
.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar