Två dagar på Sportfiskemässan i Kista blev det, och två väldigt kul, trevliga och intressanta dagar. Många återträffar med gamla vänner och som alltid några nyfunna bekantskaper, så ingen nämnd ingen glömd men ett stort tack till alla er som gav mig lite av er tid och gjorde dessa två dagar så trevliga.
Dag 1:
Fredag och vi, jag, Granaten, Fluganberg och Blidö-Matte klev in i entrén i stort sett när portarna gick upp och med några V.I.P biljetter på fickan så visste vi att vi hade ända fram till åtta på kvällen på oss att hinna runt hela hallen och botanisera bland båtar, spön, kläder och tillbehör, lyssna på föredrag och en mängd andra saker som fanns med i planen.
Men nu är det ju så med planer, dom har en tendens att aldrig riktigt hålla, så också denna. När klockan slog 20:00 så hade vi inte hunnit igenom hela mässan, trots att vi verkligen försökt.
En vy jag skulle kunna stå ut med
Hantverk i mästarklass
En enligt många omstridd entré på mässan gjorde vår näringsminister Annie Lööf. Men om man frågar mig så ställer jag på på de positivas sida, för vem skall annars vara där, om inte hon, för att se och framför allt höra vad sportfisket skulle kunna göra och ge till svensk turistnäring till exempel, hur många arbetstillfällen gömmer sig till exempel bakom ordet sportfisketurism, vilken påverkan på miljön skulle en satsning på att uppfylla vattendirektivet kunna ge och så vidare. Nej enligt min mening så skulle hon inte kommit ensam, miljöminister Lena Ek och landbruksminister Eskil Erlandsson borde alla ha vandrat runt bland bland montrarna. Visst, hon är inte den politiker som ställt sig bakom det mest fördelaktiga besluten för Sveriges natur och miljö, men att låta henne sitta i orubbat bo på rosenbad och lugnt skriva under fler tokigheter är inte rätt väg. Information på plats är rätt väg, och med en utmärkt guide för dagen, Martin Falklind så tror jag att hon fick en rejäl dos med information, vettigheter och upplysningar förpackade i kunskap och trevligheter.
Och, i och med denna dag så är hon ju nu också medlem i både Sportfiskarna och Älvärddarna.
.....och visst ger hon väl Martin tummen upp!!
Ett gäng som också gjorde stort intryck på mig var de som klev upp på scen och inför alla närvarande berättade om livets tunga stunder, när smärtan tar över och gör dagarna så tuffa att det ibland känns som en den värsta av kraftansträngning bara att kliva ur sängen. Här ställde sig några modiga upp och berättade om sitt livs mörka stunder men samtidigt också om hur dom på olika sätt blivit hjälpta av och genom en gemensam passion, nämligen kärleken till fisket.
I min plan fanns också inritat att jag skulle hinna gå på, och lyssna till Sportfiskarnas seminarium "Havsöring - på längden och tvären"
Nu hann jag inte vara där på hela föreläsningen men kom in precis lagom till fikat för att sedan vara med på den andra halvan som tog upp frågor som Hur mår Havsöringen i Stockholm - Tobias Fränstam, Framtidens havsöringsförvaltning - Henrik C Andersson och till sist en paneldiskussion kring ämnet.
En bitvis ganska dyster bild som målades upp för havsöringen i Stockholms län, men som jag tror till stora delar stämmer, utan att för den skull anse mig ha de kunskaper som krävs.
Dock fanns idéer för hur vi tillsammans skall kunna göra saken bättre, och jag hoppas verkligen att Sportfiskarna nu tar ett stadigt tag i bollen och börjar arbetet med att sy ihop en grupp som sedan kan hitta gemensamma mål och arbetssätt kring hur vi i framtiden skall arbeta kring biotopvården i stort, men i detta fall havsöringen.
Det blev naturligtvis ett antal stopp hos mina vänner i Älvräddarmontern, där jag också fick chansen att knyta lite nya kontakter med gänget bakom Östersjölaxälvar i samverkan.
Bilden är från dag två när Christer traktera trummorna
Det är näst intill omöjligt som sagt att kunna återge allt som hände under dagarna med detta var en litet plock och som jag kände att jag ville trycka lite extra på.
Vi trodde nu att mässan var över för vår del, men på Sportfiskarnas seminarium fick vi reda på att man ville att vi skulle komma tillbaka dagen därpå för att emottaga ett stipendium för vårt arbete med Skeboån. Det skulle bli utdelning på stora scenen vid 17-tiden.
Mycket glada, lite överraskade och stolta så tackade vi ju naturligtvis ja till detta.
Dag 2:
Lördagen inleddes med att vi först åkte till Uppsala för att
tillsammans med ett gäng, som liksom oss arbetar med att biotopvårda ett
vattendrag, lyssna på och lära oss mer om vattenlevande insekterna, dess liv
och hur vi på olika sätt kan påverka förekomsten av dessa genom att biotopvårda
ett vattendrag på rätt sätt. Martin
Lignell visade oss på olika
sätt att ta reda på förekomsten av en insektsart och under vilka perioder de är
som mest aktiva. Hans studier i ett vattendrag i närheten av Uppsala var
väldigt intressanta och något som vi skulle kunna föra över till vårt arbete
med Skeboån.
När kursen var över, så satte Granaten och jag kurs mot Stockholm, tyvärr
kunde inte Fluganberg medverka, för att vid 17-tiden vara
redo att kliva upp på stora scenen och mottaga en check från Sportfiskarna. Med
oss fanns Anneli som fick bli vår medföljande press
för dagen.
Vi hann göra några montrar på Sportfiskemässan innan det var dags,
och i ärlighetens namn så var vi ganska nervösa, för ni vet ju hur det är, med
vadarna på ute vid något vatten så är man en aningens mer avslappnad än att
kliva upp i dessa sammanhang.
Men upp
kom vi och med en lite vitare ton i ansiktet men med en enorm stolthet och
ödmjukhet inför att få möjligheten att lära sig mer om och arbeta med naturen,
mottog vi en check på hela 15000:- av Sportfiskarna. Och på lite stappliga ben
kunde jag också säga några rader om vårt arbete för de som kommit och för att
lyssna. Ett stort tack till Sportfiskarna för att ni sett oss och tror på
vårt arbete.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
