Premiär är
ändå premiär, även om kvällens tur blev en ”snabbis” direkt efter jobbet.
Hemma låg grejerna klara
innanför dörren och en halvtimme efter att jag passerade grindarna stod jag vid
bilen och drog på mig vadarna. Granaten kom strax efter och tillsammans gick vi
ner mot gäddviken.
Lite kvar på vårrustningen
Det är en härlig känsla att låta fluglinan löpa ut genom spöringarna och sen sakta börja ta hem den glittrande flugan igen. Väntan på hugget, doften från havet och ormvråkarnas kärleksgnabb gör att kylan inte känns lika påtaglig även om vattnet ännu bara håller strax under 4 grader.
Det tog några kast innan de första huggen kom, liten var den men ack så efterlängtad.
Det blev ytterligare några stycken och några missade innan jag vadade iland och gav mig av hemåt där äldsta sonen sett till att jag kunde sätta mig till middagsdukat bord.
Granaten, som är en helyllekille på många sätt fiskade på det absolut vänligaste sättet man kan. För i ett av kasten så for, vad han trodde var bara stjärtdelen på hans spinnfluga iväg, och i den tron levde han ett tag, gäddorna högg och högg men ingen fastnade och vid närmare titt så tog även kroken samma väg som stjärtdelen.
Säsongen är igång och vi räknade ett drygt 10 tal kontakter på någon timme.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar