En sammanhängande följ av sju dagar.

En vecka, en sammanhängande följ av sju dagar. Ibland efterlängtad, ibland jobbig. Oftast masar den sig fram då siktet är inställt längre bort i kalendern och väl framme är den över strax efter den börjat.

Just den här veckan har jag gått och sett fram emot länge. Veckan då vi om än för bara några dagar skall försöka mota höstens antågande med sommarens sista svepande fluglinor över strömmen.
Truckförare, elektriker, kockar, it-tekniker, inspektörer eller vaktmästare, vi är alla lika. Samma förutsättningar, samma förhoppningar. Öringen varken ser eller gör någon skillnad på oss. Vi känner alla samma lycka när väl hugget kommer och samma uppgivenhet om den sen lossnar. Runt elden blandas högt med lågt och njutningen sköljs ner med en kåsa kokkaffe. Om livet ändå vore lika enkelt jämt eller rättare sagt, om vi människor ändå gjorde livet lite enklare.

Inte undra på att jag redan nu längtar upp till nästa gång vi alla ses igen.

SMHI och YR kunde inte enas, vädret såg ut att bli allt annat än trevligt vissa dagar. Men väl framme så skulle det visa sig att YR slog SMHI's prognos med hästlängder. Vädret blev kanon så kring det fanns inget att skylla på. Vattennivån var låg i ån och de mindre åarna stod knappt att känna igen. Jag håller alla mina tummar nu för att september skall bli blött så öringen kan ta sig upp till sina lekplatser.

Merparten av tiden lades på Storån för att söka den större fisken som börjat röra på sig.

I ett litet bakvatten lägger jag min stora Elkhair, låter den svepa med strömmen och ser hur en större öring backar upp mot flugan, tar den och vänder ner mot bottnen igen. Jag lyfter spöt och i samma stund rusar öringen genom höljan ut i strömmen och ner till nästa större grop. Jag följer efter på hala stenar, får stopp på den och styr den in i det lugnare vattnet. Öringen står stumt mot bottnen men ån är klar och där nere ser jag fisken. Nästan rusning tar fart, ut i strömmen, över till andra sidan för att sedan med viss övertalning komma tillbaka in i gropen. Ytterligare två tre rusningar innan jag ser den för första gången i ytan. Den är riktigt vacker, på väg att få sin lekfärg. Den ligger på sida, spänner sig, testar mig och spöt. Ingen vill ge sig. Flugan sitter hårt i nedre käken. Uppskattningsvis 3 kilo öring vispar till med stjärtspolen och försvinner ner mot bottnen. Återigen en rusning, en kortare innan jag får den åter till gropen.

Vi håller på i kanske 5-10 minuter. Jag gör felet att börja känna mig lugn, håller spöt spänt och låter fisken jobba sig trött. Den går rakt emot mig strax under ytan, jag famlar efter håven men släpper den tanken då den går in på det grunda vattnet, rusar sedan snabbt uppströms och ut i strömmen igen. Stenen sticker precis upp över ytan, tafsen lägger sig runt den och jag hinner inte flytta mig innan tafsen går av.

Tomhet, ilska över mitt lugn, denna tomhet. Fan fan....fan!
Den var riktigt vacker. Smärtan framstår som lite mindre då jag i alla fall fått se den.

Fan fan....fan!

Veckan går, flera av oss får skapliga öringar kring och strax under kilot. Kontakter finns med de bättre och vi ser fin fisk hoppa framför oss.

JP har en stor följare som endast nafsar lite i flugan innan han ser den vika av ut mot djupet igen.
Vi fiskar gamla kända vatten men också nya, jag njuter och önskar att en vecka var en sammanhängande följ av flera än sju dagar, i alla fall här och nu.       

-=Lite bilder från våra dagar=-

Utsikten från stugfönstret i Ottsjö tillhör Sveriges bästa, om inte DEN bästa.

Don Roberto i homepool

Ottfjällets behagliga skugga

 

En halv dags megawattsutsikt, sen fick det vara nog.
Några harrar blev det på den magiska Mullbänken.

Granaten tar igen sig mellan passen.

 

 

Storån, en spillra av sitt forna jag, men fortfarande vacker.
Hon döljer hemligheter som hon då och då delar med sig av om man vet att värna och inte ta henne för givet.

En eld, kokkaffe och vänner.
Jag är en enkel man med enkla önskemål. 

Fluganberg med de vackraste som finns, en fjällöring.

 

Jag själv med en skönhet tagen på Eslind's Dyret Gnaget Edition.

Eslind "fångar dagen"

Swich swich med switchspöt. 

Granaten laddar.

Det är det HÄR det handlar om.
Detta är njutningen med flugfisket. 

 

Inte bara Nya Zeeland som har det.
Ginklara strömmar med skygg öring finns även i Jämtland.

 

Testade på ett nytt vatten. Första kastet gav denna.....

....Fluganberg var inte sämre han.
Denna tog i hans andra kast. 

 

Tidig morgon på selet.

Granaten drillar harr

Den står utanför dörren och väntar.
Vemodets klocka är slagen, hösten är strömmens väntande gäst.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Stort Tack för kanontrevliga dagar i Paradiset.
Robert, Anders, John-Paul, Ulf och Lars.  

Dagar som i vinter kommer att vara min längtans värmande omslag.