Rospiggen Fiske: Mitt Jämtland.

Din sista jämtländska bitinsekten har nu lämnat bilen och flyger nu häpet omkring i Roslagen. Deras mindre lyckosamma kompisar har med hjälp av högtryckstvätten släppt taget om fronten på bilen. Tvätthögen har konverterat från skittvätt till skall-vikas-och läggas-in-i -garderoben-högen.

Med andra ord, med ryggen mot mina längtans trakter har jag styrt söderut igen.

Det är verkligen som att komma hem när jag svänger av Vålådalsvägen och låter Ottfjällets branta sluttning leda mig de sista 5 kilometerna in till byn.

I år till en by där en person fattades, för även om Haldo inte bott i byn de sista åren så kändes att någon fattades.

När jag i augusti förra året var ner och hälsa på honom för vad det skulle visa sig sista gången, så sa han när jag skulle gå,

- Jag kommer inte ner till ån ikväll! våra ögon tårades och vi kramade om varandra.

Bara någon vecka efter att jag kommit hem fick jag samtalet om hans bortgång.

Dagen för hans begravning satt jag i ett vindskydd i Gimdalen med ett tänt ljus och tänkte på de orden igen, och nog är du med mig vid ån min vän, nu och för alltid.

Efter att ha bott hos Haldo sedan början av 90-talet så hade vi nu en lägenhet bokad i källaren på Ottsjö Bua hos Lena & Peter.

Detta var resan då Anneli skulle omsätta vårens kastkurs till verklighet och kanske få kroka sina första fiskar på torrfluga.

Mitt Jämtland.

Våra första dagar blev ganska blöta. Ena stunden slagregn och hagel för att sen spricka upp, bli sol och närmare 20 grader och sen nästa regnskur igen. Snabba svängningar, fjällväder, Jämtlandsväder.

Knappt några knott och svier och enstaka myggor gjorde de fuktiga dagarna ändock uthärdliga.

Anneli krokar också sin första harr på fluga. Kanske inte den största, men lika fullt den första. Men nog hade "guiden" hoppats på några centimeter till.

Anneli's första harr. Större skulle komma.

Pampigt på avstånd, blött nära.

Korta stunder med sol måste tas till vara?

Tisdagen nådde vädret sin kulmen och vi ställde helt enkelt in allt vad fisket hette.

Vaknade till en nästan blå himmel på onsdagen och efter en snabb frukost så var vi ute vid strömmen tidigt på morgonen, ett bra val skulle det visa sig. Under den första timmens fiske krokade jag flera öringar från halvkilot och upp emot kilot. Anneli krokade nu en skaplig harr värd sitt namn.

Några av de öringar som kom upp under veckan

Resans kanske viktigaste firre.

Mitt Jämtland.

Så stora utsvävningar var inte planerade, mer inriktat mot att fiska platserna flera gånger för att om möjligt få en chans på en av åns större öringar och att Anneli skulle kunna känna sig trygg i vadandet. Det låga vattnet och det faktum att nivån i ån for upp och ner på grund utav regnandet gjorde de större fiskarna skygga och det var först på kvällarna som jag kom i kontakt med några lite bättre fiskar, dock ingen landad.

Om Patrik själv får välja.

Gjorde några timmar solo en av kvällarna och fick till min stora glädje kroka alla tre under några timmars fiske, Öring, Harr och Röding. Ingen av fiskarna större än 3-4hg, men alla tre är inte fy skam. Kul när det händer.
Trots väldigt tråkiga besked hemifrån så blev det en fin vecka och målet, om det nu fanns något sådant, uppnåddes, då Anneli numera kan tituleras sig harrflugfiskare. Öringen fortsatte att gäcka henne under hela veckan. Men som en känd fiskeprofil brukar säga,
- det sista som överger oss fiskare är hoppet. Jag skall, tillsammans med ett härligt gäng fiskebröder, gå en ny match med mitt hopp redan om 14 dagar då jag återvänder till de Jämtländska strömmarna. Fram tills dess skall jag försöka få några pass på abborren i Roslagen.

Mitt Jämtland.