Det har kallats det mest kända talet
någonsin, ett retoriskt mästerverk säger en del, Martin Luther King´s berömda ”I have a dream”
Nu heter jag inte King i efternamn, och inte slänger jag mig med retoriska
mästerverk heller, men även jag bär på en dröm, och skulle jag berätta om den,
så skulle jag helt enkelt sno Martins inledning, ”jag har en dröm”
Martin höll
sitt tal den 28 augusti 1963 vid Lincolnmonumentet i Washington och än idag, 52
år efter att han myntade de bevingade orden så har, sorgligt nog, inte hans
dröm gått helt i uppfyllelse.
Min däremot är fullt nåbar och det enda som står mellan mig och min dröm är
tiden.
Enligt Eniro så är den 167,3 mil lång på den Svenska sidan och skall ta cirka
ett dygn att färdas från punkt A till punkt B om man färdas i ett sträck. Trots
de nästan 170 milen så är det de första 120 milen som lockar mig mest.
Vad jag talar om?
Jag talar om Europaväg 45, eller 45;an som den kallas i folkmun.
Den tar sin början i Karesuando och ringlar sig sen genom hela Sverige för att
sluta på en kajkant i Göteborg.
Men efter en båtfärd över till Fredrikshavn i Danmark så fortsätter den och gör
inte sitt definitiva stopp förrän i Gela på Sicilien, en total sträcka på
nästan 500mil.
Men som sagt, de är de första 120 milen som får mig att drömma, från Karesuando
till Mora. Lyssna på det här, Soppero, Vittangi, Jokkmokk, Arvidsjaur, Vilhelmina,
Strömsund, Åsarna bara för att nämna några. Tittar man sen närmare på kartan,
så framträder ännu vackrare ortsnamn.
Jag har burit på denna dröm länge, men saker och ting kommer emellan, sådant
som kallas livet, med hus, jobb, familj och en mängd andra saker. Men nu, vid snart 50 års ålder, så börjar
tiden sakta återvända och då har denna dröm återigen klättrat på min ”bucket
list”.
Drömmen är lika enkel som genial i mina ögon, att fiska mig fram längs 45;an!
För om ortsnamnen är vackra längs vägen, så vill jag nu att du som läser tar
fram en karta, tex Eniro, och sen zoomar du in riktigt nära och följer sen hela
den sträckning som jag nyss nämnt.
Säg sen inte att du inte hittar vatten, sjöar, älvar och åar, där du inte
skulle vilja lägga ut din fluga.
Hur har jag
då tänkt mig det hela?
Enkelt beskrivet, starta bilen i Karesuando och åka söderut, där det ser fint
ut, stanna.
Allt fiske skall bedrivas med flugspö, sover gör jag där stunden och naturen så
medger, tanken är tält och/eller dra en liten husvagn.
Naturligtvis så måste en sådan här resa planeras i stora drag, men hela idén bygger
på att jag skall kunna stanna just där och då.
Det finns naturligtvis platser längs vägen som jag redan idag känner att jag
skulle vilja besöka, men grundtanken är att jag inte får avvika från 45;an mer
än max 5 mil.
Så längs vägen kommer det att finnas planerade stopp men i övrigt så får det
bli just där och då som det avgörs om jag skall stanna eller inte.
För nog har väl ni, precis som jag, i sidorutan sett små fina vattendrag och
tänkt, där skulle man stanna någon gång och pröva, allt medan bilen ni färdas i
rullar vidare mot ert egentliga mål.
Den här resan skulle bli den resan, där jag skulle stanna istället för att åka
vidare.
Naturligtvis vill jag ju inte göra resan helt solo. Det vore kul om någon ville
göra mig sällskap såklart längs vägen, någon att dela upplevelsen med, för jag
är helt säker på att en upplevelse skulle det bli.
Som ett
litet mellanstick så utnämner jag redan nu den ”fulaste” delen av vägen till den
mellan Porjus och ner till Aspudden, en sträcka på drygt 2 mil där vägen
passerar Porjusdammen, Harsprånget och kraftverket Ligga, strax intill det
lilla samhället Aspudden. En upplevelse på sitt egna sätt.
Siktet är
inställt på strömmande vatten, allt från bäck till älv och det är lika bra att
säga det direkt, det här är ingen resa där jag jagar drömfisken. Nej, den här
resan är helt och hållet uppbyggd på upplevelsen, möten med människor, fisken
på vackra platser och skiftande arter. Så en kopp kaffe på strandkanten med en
gammal eller nyvunnen vän är lika mycket värd som fisket isig.
Min plan, för
att ta det första stegen mot målet är att sätta upp en karta på väggen, som sen
förses med nålar för de platser som jag redan nu känner att jag vill besöka.
Och får jag sen resesällskap så har även den personen säkert önskemål som också
måste prickas in. Naturligtvis så har jag tänkt dokumentera allt, från planering till
genomförandet.
Arbetsnamnet, En flugfiskeresa längs väg
45. Originellt va?
Kanske engelska, With Fly along the E45 eller A fly fishing trip along Route 45, det känns som att jag nog får jobba på det där med
arbetsnamnet.
För några år
sedan så mötte jag en underbar Dansk äldre herre vid Storån i Jämtland, han
färdades i en militärgrön Jeep och en lika grön äldre husvagn. När det var så
dags på året så åkte hans fru till Frankrike på matresor medan han lastade sitt
ekipage och drog norr ut i Sverige på fiske.
I husvagnen så fanns en sittgrupp, som var omgjord till flugbindarhörna och i
andra änden sovplats. Utanför ett litet bord och två stolar, plats för
kaffefrämmande helt enkelt.
Han får vara min förebild, en man som levde enkelt men upplevde kungligt.
Hela resan
kommer att omfatta nästan 300 mil. För först skall jag ju upp till Karesuando,
sen ner till Mora för att sen åka de sista 30 milen tillbaka till Roslagen
igen.
Som vanligt så kommer ju bensinbolagen att höja priset lagom till semestertid,
så man kan räkna med att bara bensinen kommer att gå loss på mellan 5-6 tusen
kronor, minst.
Elbil känns inte som ett alternativ av flera skäl, ett är ju att elen
visserligen produceras i norr, men uttagen sitter i söder. Cykel känns inte heller
som ett alternativ. Nej, det får bli med bil helt enkelt.
Tanken har
slagit mig att man kanske skulle kunna lägga upp hela resan med sponsorshjälp,
göra lite officiella framträdanden längs vägen osv, där jag, om Telia gjort
sitt jobb, kan uppdatera en blogg eller liknande med reserapporter löpande. Men
så här tidigt i planeringen så är allt bara lösa idéer.
Vad jag
däremot vet är att, runt om i Sverige har jag genom åren fått vänner via vårt
gemensamma intresse för vatten och för fisket. Vänner som jag nu bara träffar i
samband med mässor och liknande eller har kontakt med via olika forum på nätet.
Kanske är det nu som vi äntligen får möjlighet att träffas och dela en panna
kokkaffe där vi verkligen hör hemma, vid ett fiskevatten.
Om två år
fyller jag 50 år. Det är inte det att jag börjar få bråttom eller känner mig
stressad, men just det året, när siffran fyra byts, mot en femma så är min plan
att vara så mycket jag kan i mitt kära Västra Jämtland.
Då vill jag umgås med vännerna där uppe och fiska våren, sommaren och hösten.
Så just det året är inte detta genomförbart, utan det måste i så fall ske före
eller efter, och före låter bra tycker jag om allt är planlagt tills dess.
Mina planer är inte så långt gångna. Egentligen är det bara det här som är
skrivet plus att jag just nu sitter djupt försjunken i kartor, fisketips och
annat längs den sträckan jag pratat om.
Men bara tanken på detta äventyr får mig att känna att resan kanske tagit sin
början i någon form.
- Leva enkelt, uppleva kungligt, det är så det måste bli.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
