Gråväder ute, ja nästan regn och inne i huset så hör jag hur snön rasar ner från taket, inte i någon skönt takdropp utan mer som att man tror att var enda en av takpannorna skall åka med.
Jag dras fortfarande med en envis bihåleinflammation och är satt på vila inomhus, så stod det iaf på doktorns sjukskrivningspapper. Så tyvärr finns inget fiske att skriva om, men det är ingen överdrift att säga att nu längtar jag verkligen ut igen.
Ja ja, den som väntar på något gott som det heter.
Istället har jag tillbringat några dagar i tv soffan, inte tillsammans med Pops och dom andra i vinterstudion utan mer som en självplågare tillsammans med Lars-Åke Olsson, William och Johan Klingberg eller varför inte tillsammans med glada norrmän i Torrflugelandetserien.
Alla har dom frestat mig med flugfiske i strömmande vatten, nästan så intensivt att jag börjat vifta mygg och känt doften från den nytända brasan och kokkaffet.
Nå ja, jag har i alla fall kunnat sova utan mardrömmar plus att de fått mig att plocka ner alla fluggrejerna för att börja göra iordning inför kommande säsong.
Det är härligt på sitt sätt att stå där och smörja linor, rengöra rullar och plocka bland flugaskarna för det är ju här någonstans som säsongen tar sin början tillsammans med att vi försöker träffas i gänget nu och smida våra planer över en kopp kaffe, visserligen bryggkaffe men ändå en bra början.
Nu kom nästa ras från taket, det riktigt rister i hela huset, skakar och det gamla trähuset vrider sig så smått i lättnad från vinterns tunga börda.
Och så är det nog med oss flugfiskare också, axlarna sitter fastlimmade i örsnibbarna och nacken värker, det kryper i kroppen och vinterns tunga mörka timmar börjar nu släppa sitt grepp om oss och hoppets ljus tänds i våra frusna själar.
Filmerna jag sett den senaste tiden:
Hel serien som William gjort med Lars-Åke om Nymf-, Våtfluge- och Torrflugefiske
Torrflugelandet, alla tre, med Lars Lenth och hans fiskevänner
Och sen Johan Klingbergs film 12 flugor för strömmande vatten.
Alla är dom filmer som jag gillar, inte bara för det informativa utan för den känslan de lockar fram.
Långa härliga scener med vakande fisk och där vattnet, flugfiskaren och fisken får samma fokus.
Inte de här MTV liknande rullarna med gapande och skrikande korta klipp där jakten på tid framför kameran varvas med något som mest kan liknas vid "hissmusik/porrfilmsmusik", lätt uppjagade instrumentala små stycken som inte ens en tondöv kan gilla.
När jag står där ute och äntligen har krokat den fisk jag fiskat på ett tag så dyker det väldigt sällan eller aldrig upp någon med en vilt truddiluttande synthesizer i bakgrunden som stämningshöjare, nej jag njuter av ljudet från rullen, linans flykt genom spöringarna, forsens brus och möjligen mitt samtal med mig själv och med den krokade fisken.
Jag kan förstå en svagt klinkande gitarr när kameran sveper fram över landskapet men sen är det nog för mig i alla fall. Men som tur är så är vi olika, det fanns folk som röstade fram Herr Ranelid direkt till finalen i Globen igår också i melodifestivalen, så det är väl en väldigt tur att vi är så olika så att alla kan få njuta av de som dom gillar.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
