Äntligen

Då var det äntligen dags!
Road trip to Jämtland med start i Idsjöströmmen och slut i Ottsjö

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Nu börjar bordet fyllas

Igår, Midsommaraftonskväll!

Trevligt sällskap, god mat och en riktigt skön sommarkväll, dock med försmak av vad som komma skall då den sena kvällstimmen fylldes av sviden och ovanligt mycket av dom också.

Idag, påbörjas packningen för årets första tur till Jämtland.
Och naturligtvis så börjar man i rätt ände, men spön, rullar och allt annat som hör själva fisket till först. Nu skall tältet kollas en sväng, sovsäcken hängas upp och vädras ur och sen skall kläderna i väskan, för på tisdag så bär det av norrut.

Första stoppet blir Gimdalen för fiske i Idsjöströmmen. Vädret ser onekligen väldigt lovande ut.
Egentligen så är väl allt annat än förra årets värmebölja, där kvicksilvret faktiskt nådde ända upp till hela 32 grader en av dagarna, bättre.
Och att dömma av långtidsvarslet via YR så ser det som sagt riktkigt bra ut. Sköna nätter i tält väntar.

Därefter så beger vi oss väster ut för fiske i Ottsjö med omnejd.
Vädret då? Ja, det tar vi som det kommer då, var sak har sin tid.
Vad vi hoppas fånga?
Ja i första hand dagen, men en och annan Harr och Öring vore ju också trevligt.

Via mail, mms, Facebook och annat så framgår med all tydlighet, fiskebröder och systrar runt om i landet är nu på väg eller redan på plats vid sina vinterdrömmars vatten.
Så skitfiske till er alla, vi ses vid strandkanten.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Skön avslutning på givande dag

Dagen inleddes i konferensrummet där höstens planering och prioritering skulle ta form för oss på IT avdelningen. Många post-it lappar och en mängd goda funderingar och tankar senare så var det dags för avslutning på dagen, båt tur i skärgården och lite korvgrillning och fiske. 

Sällan man ser den, men förr en vanlig hälsningsfras sjömän emellan

Vår båt svarade dock med tydlighet tillbaka, lite mera vänligt sinnad kanske

Helge laddar för abborrfiske

Annika visade snabbt var skåpet skulle stå

Helge kämpade vidare

Vi går mot semestertider och detta var nog sista chansen, innan sista veckorna i augusti, att få alla på vår lilla IT avdelningen att träffas.
När höstmörkret är åter så väntas många av dagens post-it lappar att omsättas i arbete, så det råder ingen tvekan om att vi går mot intressanta tider med mycket att göra.

Helge har nu gått in i andra andningen, lite mer avslappnad sådan dock

Se sån stil hon har

Grillhatten på och dags att utfodra din skara Uffe

Smakar smaskens dom här, vahettere....vahettere

Helge i fas tre

Annika kollar badtemperaturen

Kent och Uffe kopplar av efter dagens verk.

Sådana här dagar och kvällar är jobbet på en IT avdelningen ett

hårt jobb, men någon måste göra det.

Hemfärd

Mindre lyckad dag på jobbet för killen som körde röjsågen i hamnen.

Hans arbetsgivare får imorgon ett mail från mig med lite bifogade bilder.
Undrar om jag skall kalla hans installation för

"smågrus och gräs på fåårdhuv"

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Vind i håret och saltstänk i ansiktet

Solen fanns där, trevligt sällskap fanns där och en sjuhelvetes blåst fanns där.

Och kanske var det just blåsten som gjorde gäddorna blyga, att det var blåsten som gjorde mina försök till någon form av flugfiske omöjligt råder det ingen tvekan om.

Långa stunder fick jag jobba som bara den bakom ratten för att få Granaten och Stefan i kastläge och sen lyckas hålla dom kvar där under i alla fall några sekunder.

Det var andra året i rad som jag blev engagerad som förare till hiss och traversgänget för fiske efter gädda.

Och allt fanns där för att det skulle bli, och blev en trevlig kväll och till slut lyckades vi i min båt att landa några gäddor och fångstmannen var inte ett helt obekant ansikte i fören, Granaten.

Första gädda krokad för kvällen

Andra, precis vid återutsättningen

Hela gänget samlat till strandhugg för korvgrillning

Och nog tog det i bitvis under färden över fjärdarna

Saltstänkt grabb. Stefan med vind i håret och saltvatten i ansiktet

Hemfärd efter en lång stunds trevligt vasshäng

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Gädda på fluga, toppen!

Tredje dagens fiske i skärgården och återigen endast med flugspöt som packning.

Jag har verkligen gått igång på detta med gädda på fluga, och det av flera anledningar.

Den första måste jag ändå få säga är just för att det är med flugspöt, och även om kroppen än så länge inte är van med de tyngre grejorna och också talar om det på ett eller annat sätt, bland annat så är höger hands lillfinger rejält svullet och knappt böjbart idag och anledningen till det är nog mest att jag får jobba mer med handen för att hålla igång grejorna och då mest för att hålla i korken ordentligt.

Prövade här om dagen att gå från båt och klass 9 spöt direkt hem till gräsmattan och den lilla klass 3;an.

Jag höll på att skicka spöt, inte linan, över till grannen kändes det som.

En annan anledning är huggen, det är oftast våldsamma hugg på den "hängande" flugan och gäddorna både hoppar och rusar på ett helt annat sätt än med 17cm plast i munnen plus det faktum att dom är lätta att återutsätta och av alla gäddor jag fått dessa dagar så har ingen fått någon skada med blod som följd utav flugorna.

Och den tredje och sista anledningen, man kan i skydd av kvällsljuset fiske dessa gröna jägare väldigt grunt dit dom oftast går kvällstid för att jaga betesfisk.

Många av gäddorna jag fått har tagit på en halvmeters djup med en härlig plog av vatten framför sig när dom jagat ikapp flugan. 

Jag fiskar med mitt Vision 3ZONE 10' #8, rullen är också den en Vision, en Extreme 79 och linan Cortland Precision Pike #9.

Som tafs prövade jag att använda Strike Wires knytbara men den ville inte rulla över och sträcka på det sätt jag ville så istället prövade jag Visions färdiga Pike. Nylon till en silverring som sedan övergår i plastad stålvajer och då funkade det mycket bättre.

Flugorna är endast köptas, ni vet, den sorten som man kanske kan ta fram till jul också och hänga i granen. Den blåsilvriga har visat sig vara absolut bäst för mig och efter dessa tre dagars fiske så kan jag räkna in 16 gäddor varav en då på hela 7,8kg.

Det gäller att ta till vara på de få dagar som ges, nu så här dagen efter när jag sitter och skriver detta så vräker regnet återigen ner över Roslagen.

Men igår kväll var havet så där underbart som det bara kan vara en kväll i juni.

Granaten och jag hade en del annat att göra först efter jobbet, så vi lämnade inte hamnen föränn strax före halv åtta men va gör väl det när ljuset finns och vi inte var tillbaka igen föränn strax elva på kvällen.

Wobbler och spinnfluga för Granaten och som sagt, fluga för mig. Lite segt den första timmen men sen kom dom igång och vid samma vasskant som jag var dagen innan med brandgrabbarna så krokades och landades ytterligare 5 gäddor och flera som jagade och stötte våra grejor. 

Granaten med kvällens första

Och här hänger min första för kvällen

Efter ett platsbyte så landaes ytterligare några och när kväll gick mot natt så kunde vi åter räkna in totalt 7 landade och flera härliga påslag och korta fajter innan dom släppt.
I ett av sunden så gjorde Morkullan flera svep över oss och ute på en av de små fjärdarna så stötte vi ihop med en Storlom, inte allt för vanlig syn i salta vatten.
När solen lämnade oss så visade den också upp vad morgondagen hade att vänta i från öster.
Och som sagt, idag är det åter regntunga skyar utanför fönstret.

En kväll för själen

Här nedan följer en liten trestegsraket utifrån hur en fluga på bara någon dag kan gå från fluffig och stor till helt söndertuggad.
Den mittre av dom kan nog borstas upp och duga till ytterligare ett fiske men sen får nog också den ge sig.
När dom hamnat på "avbytarbänken" så tänkte jag skala dom och återanvända krokarna för att själv testa att binda upp lite gäddracers i vinter.

1-2-3, eller Bra Bättre Bäst

Idag väntar en trevlig kväll ute på Blidö då hela fiskegänget skall fira av

Blidö-Matte på hans 50 års dag.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Fluga vs. Wobbler 5-3

Så var det dags igen för den årliga traditionen, att ta med brandkillarna från jobbet ut på fiske.
Kvällen började segt när det gäller fisket, men då är det tur att kylväskan var packad med gofika.

Strandhugg och lite laddning inför de sena kvällhuggen.

Perra och Classe bjuder på gofika

Målet för kvällens resa

Perra på knä inför Adam och Eva

Strax före åtta kom första känningen, och det var Perra som lät en Zalt Zam tala i den lilla viken.
Och innan Classe och jag visste ordet av så hade han landad även gädda nummer två.

2,5 kilo lycka

Nu kunde inte jag låta flugan vara sämre i aktern och landade även jag en gädda, sen var cirkusen igång. Från samma lilla vass, drygt 100 meter lång gjorde vi sju vändor, alla lika lyckade, gäddor som följde, missade, högg och landades.

Även i aktern högg dom

Illa tilltygad

Classe kämpade väl och tillslut så satt den där.

Perra med nytt personligt rekord 5,5 kg

Ja, och så var det ju han i aktern också denna gång med 3,5 kg i händerna

Roligast från kvällen var att Perra återigen ökade sitt personliga rekord från tidigare 4,5 också från en tur med mig, till kvällens gädda på 5,5kg och det faktum att Classe äntligen krokade gädda under våra resor.

Han har annars landat fina abborrar tidigare men nu kom så äntligen en gröning.

Totalt så landade vi 9 gäddor på våra sju vändor förbi den lilla vassen och flugan gick tillslut segrande ur fiskefajten mot wobblern.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Personligt rekord på Gäddflugan

Vad gör man en nationaldag om regnet vräkt ner över Roslagen och fiskesugsbarometern står i botten?
Jo, man kliver upp i ottan, hänger ut fasadflaggan tillsammans med en morgonkopp kaffe, packar och sticker till sjöss, svårare än så är det inte.
Och när sedan en fiskebroder inte var svår alls att locka med sig, så fick jag ju någon att fira tillsammans med, skepp o hoj!

Granaten var först till hugg och landad fisk, allt medan jag snörde ihop fluggrejerna i aktern.
Han kör vidare med sin spinnfluga, och den ger utdelning, hitills så har dryga 10 gäddor landats sedan inköpet tidigare i våras, och en riktigt fin på 6,5kg.

Granaten drillar grönt på rött

Vädret såg allt annat än bra ut, in över land men hos oss sken till och med solen stundtals och det skulle inte dröja länge innan jag fick anledning till att skina ikapp med den.
Jag har kört vobbler vid endast två tillfällen tidigare i år, men efter att ha testat flugfiske på gädda så är jag fast. Dels naturligtvis för att jag får svinga mig fram bland koppar och skär och på så sätt bredda mitt flugfiske, men också för huggen. Detta var min tredje gång och de två tidigare har jag inte gått fisklös ifrån och et började bra även idag, en liten gädda tog flugan och jag var ikapp broder i fören.

Men så, vid en oansenlig vasskant, flugan landade precis vid de yttersta vasstråna och och jag började ta hem, en stor käft klöv vattenytan och slukade flugan och vände ned mot botten, fast fisk!
Vi tittade på varandra och sa i stämsång, -vilken fisk!
Stora gäddor är oftast lugna och trygga och denna var inget undantag, den cirkulerade runt båten i nästan 20 minuter, gjorde små rusningar mot botten, stod still och krökte mitt Vision 3Zone i en vacker båge.
Den blåsilvriga flugan satt lite otäckt ytligt i gäddans mungipa, men allting slutade lyckligt vid andra försöket att landa henne.
Gäddsäcken och vågen fram snabbt, och vågen stannade på dryga 7,8 kg!
Ett prydligt och säkert, för mig, svårslaget personligt rekord på flugspö.

Snabba ryck med kameran innan återutsättning

När hon stillsamt glider ur mina händer och försvinner ner i djupet så kan jag inte annat än tjoa ut min lycka över den annars så stilla viken.
Sen vet alla som landat en större fisk vad som infann sig, den börjar oftast som en lätt rysning i nacken samtidigt som en behaglig värme sprider sig i hela kroppen, det rycker lite i armarna och man måste sätta sig ned och andas samtidigt som hela kroppen nu övergår i en nästan värkliknade känsla.
Knäna känns tunga och det är bara att sätta sig ned och ta en fika eller något sånt, fiska känns helt enkelt inte som något man just då måste hålla på med.
MMS till Fluganberg som är på familjeäventyr i Hälsingland och sen var det bara att njuta av stunden.
Lägger båten i läge för Granaten, så att han kan fortsätta sitt fiske, själv bara suger jag in stunden.

En stund senare, lite fika och mackor så är jag åter klar för att lägga ut min fluga. Vi driver in mot en översvämmad strandäng och får båda var sin gädda och ytterligare kontakter innan vi slutligen och efter några drifter till ankrar och bara avnjuter solen som nu ger oss lite värme.

Granaten med dagens andra

Efter en stund sveper dock tunga moln ut över viken och släpper också ifrån sig några droppar på oss, så ankaret åker upp och vi fiskar av stränderna runt en liten fågelö.
Jag krokar min för dagen 6;e gädda på en blåa flugan innan vi slutligen beger oss mot hamnen igen.
Total 8 gäddor under några häftiga morgontimmar och det är bara att konstatera, var jag inte biten sedan tidigare av flugfiske på gädda så blev det helt klart idag.

Gamla båthus är otroligt vackra byggnader tycker jag

Var det detta Black Sabbath menade tro i sången "Hole in the Sky"

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Ett groende flugfiskefrö

Nu är man där igen, nära men ändå så långt borta.

Det märks inte minst på telefonsamtalen mellan fiskevännerna som skall med på resan och jag själv och på det faktum att visa kortet åker fram i tid och otid för beställningar och ordrar på diverse utrustningsdetaljer.

Juni är och kommer alltid att förbli en underbar försommar månad även om just denna helg bjudit på väder av sällan skådat slag, men det är också den månad på året när väntans tider är som allra störst.

Tisdag veckan efter midsommar bär det av och fisket drar igång på onsdagen i Idsjöströmmens vatten med förhoppning om massiv kläckning nattetid och frossande storharrar i skogslandet, för att sen när helgen kommer packa ihop tälten för förflyttning till Ottsjö och sängplats hos Haldo.

Där blir vi kvar hela veckan detta år, allt för att få så stor chans som möjligt att möta den i fjälltrakterna något senare kläckningen.

Det är samma vågspel varje år och förra året missade vi nog nattsländorna i Storån med bara något dygn tyvärr. Förhoppningsvis får vi chansen i år.

Nu vill man bara packa in i bagaget, lasta takboxen med spötuber och sen sätta sig tillrätta för de härliga första dryga 45 milen, som det är upp till Gimdalen.

Aldrig är en lång bilresa så efterlängtad och så skön och när mobilen, plånboken, drickan och godispåsen fått sin plats så är det bara att rulla.

De första dryga 20 milen upp till Tönnebro är också de precis samma varje år, en lång väntan på att få svänga av E4;an och så, efter bara någon kilometer till så förändras landskapet. Plötsligt är det skogsklädda kullar, tjärnar och små bäckar och samhällen vars namn förnimmer minnen men som också än idag, trots att detta blir mitt 45;e år på vägarna upp mot Ottsjö (kanske värt att fira faktiskt, 45 år på samma plats och längtan blir bara större för varje år) så väcker också dessa små byar och samhällen fortfarande min nyfikenhet.

Det lite otäcka är att man numera tittar efter om dom blev klara med altanen, eller om någon målat om sitt hus. Vissa saker är sig dock lika, tuppen i Kilafors, rondellen med smidesdetaljerna, stötdämpardödaren till vägbula i Svenstavik.

Under alla dessa år har jag också sett drömmar födas och drömmar dö, som tillexempel den nu mera allt mer igenväxta skidnedfarten i Norrlandsporten eller vårt stamställe när jag var liten i Ytterhogdal, den röda byggnaden intill vattnet där dom alltid serverade smörgåsbord.

Nästan överallt längs vägen finns minnen efter underbara människor som idag inte längre finns med mig här på jorden, som pappa som alltid skulle, till oss barns stora förtret, dela upp resan i två etapper med övernattning i tält och gärna då en kanottur också längs Ljusnans mörka vatten.

Eller efter mormor och morfar som man gärna åkte med för då vankades godis i baksätet på den röda Saab v4;an.

Och långt innan Saab kom med sin 9 5 som idag är lika vanlig som hederliga Volvo 745;an så låg jag och syrran och sov under många resor i bak på vår beiga Saab 95;a med packningen väl inslagen i byggplast på taket.

I år har jag med mig en ny fiskevän upp till strömmarna, lite av ett drömspö har det varit under många år, och nu är det äntligen i min ägo, ett Winston 3 delat IM6 #4.

Det skall bli en skön känsla att få lägga ut en mullbänk en sen juninatt bland harrvaken för att sen känna spöt jobba när harren tagit flugan vid ytan.

Det jag just nu jagar är en rulle och lina till det spöt, och eftersom aktionen är så lugn vill jag få tag på en lina som gör spöt rättvist sin aktion.

Det är lite konstigt detta, och vi har ofta pratat om det Fluganberg och jag, hur längtan kan växa sig bara starkare med åren. Man skulle ju kunna tro att, och speciellt som jag återvänder till samma plats hela tiden, att den där längtan skulle övergå till någonting annat, men så är det inte. Möjligtvis så har den förändrats sett övertiden. Då i yngre år så dök den på när man hade någon vecka kvar kanske och då var den kopplad till andra saker, men idag så är det på ett annat sätt. Svårt att förklara egentligen, men den byggs upp redan när vintermörkret och kylan är som störst, då kommer den smygande och bilderna från förra säsongen laddar en och en på datorskärmen, sen åker kartorna fram och tillsammans med de möjligheter som idag finns via nätet så börjar ett litet litet flugfiskefrö att gro någonstans där i mörkret.

När sedan dagarna börjar bli lite längre och de första takdroppet kommer och ger näring åt det lilla fröet så börjar det också växa för att sen slå ut i full blom dagarna efter midsommar.

Det är en längtan efter vänner, ljus, sinnestämmningar, vyer och utsikten det är längtan efter de första vakringarna och när fluglinan rasslar genom spöringarna för första gången.

Doften av furuveden som sprakar så gott i kaffekokarbrasan eller den första lilla gulbuken som återutsätts med varsam hand.

Jag tror att längtan idag är just det, känslorna och sinnesbilderna där alla sinnen är med och delar upplevelsen. Kanske just därför som den också växer för varje år, just för att känslor är ju något som man bygger på sig av under hela sitt liv.

Det lilla flugfiskefröt har nu knoppats och nu är det bara väntan kvar för att åter få se dess vackra blomning.

I år har ytterligare en underbar människa från byn, som funnits med längs min väg, lämnat oss alla med en stor saknad naturligtvis, men också med mängder av fina minnen ända tillbaka till barndomen.

Så platser längs Storån som vägbron och grustaget kommer nu att fyllas med ytterligare fina minnen och på så sätt också se till att det lilla flugfiskefrö kommer att blomma än mer i år.

Och för varje år som går så blir jag allt mer noga att sköta om känslans lilla frö.

Men nu är vi alltså där igen, väntan.

Och under tiden så skall de sista grejerna göras klara, flugor som inte längre fiskas skall bort från asken och nya skall in. Linorna skall packas fram ur sin vinterdvala i påsarna och rullas på.

Snart så står jag vid Tönnebro med en kopp kaffe i handen och det bredaste av leenden, snart skall jag åter slå ner tältpinnen vid Idsjöströmmens strand och lite senare packa upp mina grejer i underslafen intill köket i Haldos lägenhet. Små enkla ting som berikar mitt liv långt mer än kronor och ören.

Så härliga, underbara, förväntansfulla och långa Juni, välkommen!!

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>