Translate

lördag 31 mars 2012

Det blir alltid värre framåt natten

Ja så sjöng Björn Skifs i melodifestivalen 1978, och vann dessutom den svenska uttagningen.
Så här i slutet av en vinter, långt från de öppna vatten som blivit mina längtans vatten så är jag beredd att med den gode Björns tillåtelse ändra den textraden lite, och istället sjunga "Det blir alltid värre med åren"
För det är precis så det känns, längtan till öppna vatten och speciellt då med flugspöt i handen blir bara värre och värre med åren.
Det brukar heta att man skall fiska av sig under året, men jag undrar ja om det är möjligt.
Jo kanske om man enbart räknar stunderna med flugan ute på drift i någon ström, då kan man efter en fjällvecka och dryga 12 timmar varje dag ute vid något vatten ändå känna någon form av tillfredställelse.


Men det är ju inte bara tiden med harr eller öring på kroken som räknas, utan det är helheten man saknar när isen ligger och snön dansar fram över den täckta gräsmattan.
Och en helheten som är svår att förklara för någon som inte har detta som sin stora kärlek i livet. Jag brukar dock försöka förklara det med två ord, kärleken till!


Planeringen, resa upp, första glimten av fjällen, blicken som ovillkorligen flyttar sitt fokus från vägen och ner i varje ström eller bäck som man passerar på sin väg mot målet, fiskevännerna, lyckan när rullen knarrar till då man drar ut lite lina för det första kastet för året, spaningen efter vaket, kaffet, elden, skratten, med och motgångarna och så slutligen hugget och krokningen av fisken.


Det är något magiskt över helheten och kan alltså enklast bara förklaras med de två orden, kärleken till. Nog minns vi alla våra barndoms jular när man tidigt vaknade rusade in till far och mor, som fram till tidig morgon stått och pysslat i köket, slagit in julklappar och som nu med sömndruckna ögon stod inför faktum att barnen återigen vaknat bara några timmar efter att dom gått till sängs.
Det är nästan på samma sätt nu, 40 år senare, det bubblar och kittlar så där skönt i kroppen, det är svårt och få ner mungiporna om ens någon försöker jävlas ordentligt.
Det finns en underbar nyfiken på det som komma skall och det är en barnslig känsla som jag är väldigt glad över och stolt över att kunna få känna.


Nu står man återigen där och stampar, isen på havet har äntligen givit sig och på facebook och bloggar börjar det trilla in bilder på jämtländska åar och bäckar som åter sjunger forsens brusande sång.
Här nere i söder så blir de bilderna lite som att gå in i förlängning i exempelvis hockeyslutspelet, man är så nära målet men måste kämpa ytterligare en tid.
För det kan jag vara otroligt avundsjuk på mina vänner norrut, men å andra sidan så har jag havet här, där doften av tång, ljudet av vågor och ejderns sång lockar mig till att få kontakt med mitt barnjag igen.
Förlängningen kommer jag att spela av nu, med samma resultat som alla andra år, vinst.

Hallstavik 120331

Helgens lilla bakslag för våren är bara en liten vägbula på min väg mot målet. Skall väl vara det då att jag hade tänkt tvätta båten inför sjösättningen nu innan påsk.
Så efter att ha låtit Björn Skifs låt spela första fiolen nu sedan November då båten åkte upp så är det väl dags att damma av Jan Malmsjös slagdänga nu, vår bästa tid är nu, vem minns den snö som kanske föll i fjol (idag)
Så nästa blogginlägg hoppas jag kommer att handla om en Rospigg med spö i handen igen.


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º> 

söndag 25 mars 2012

Sportfiskemässan 2012

I och med idag så får vi väl anse att det såkallade "brasfisket" är avklarat, ni vet när vi sitter ihopkurade i soffan vintertid och kollar på filmer och bilder från säsongen som gått eller för den delen far runt bland kartor och annat för att planera kommande säsong. Eller som idag då, på sportfiskemässan 2012.
Nu är det bara vatten i alla dess former som gäller, stilla sjö, forsande älv eller var vi nu landar efter en den långa vintern. Ett steg i rätt riktning tog jag redan igår då båten fick vinterklädseln avtagen och ny fin bottenfärg. Isen ligger fortfarande i hamnen, så än blir det land några dagar, men sen så!!


Sportfiskemässan 2012, Kista.
Det fanns inga direkta planer med dagen, vilket i sig var skönt, utan mina personliga mål var att äntligen få träff på lite trevliga männsiskor som fått kontakt med via nätet bland annat.
När det gäller prylar så var Visions monter och deras spön som fick gälla som mål.

Morgonfika

Efter sedvanlig start med kaffe och macka så var det så dags att börja rundvandringen.
Och inte hann vi långt, första trevliga stoppet blev i Älvräddarnas monter som var ordentligt påhälsad. Och jag fick äntligen en pratstund live med både John Schütte och Christer Borg, och visst är det märkligt va många olika ämnen man hinner med på så kort tid, allt från räkodlingar, via biologisk mångfald till trummspel hanns med.
Nästa stopp var vid flugbindargatan där jag åter fick en kortare träff med Jeanette Linnarud och Johan Sterner.

Flugbindargatan

En gång om året och knappt det så skall man träffas en kort stund när man egentligen skulle vilja sitta ner med alla trevliga människor man möter vid en strandkant med lite kaffe och prata bort timmar.
Ytterligare en kort promenad bland montrarna så fann vi Granatens mål för dagen Erik Orre och spöakuten. Några spöringar hade börjat släppa i lindningarna och fanns hjälpen så var det här.

Erik Orre, spöakuten

Tiden rullade på och timmarna hade gått utan att vi ens hade hunnit göra ett yttervarv. Nästa glada ansikte som dök upp var Henrik från Lövåsgården som idag stod tillsammans med Vision. Återigen togs tråden upp kring fisket i hans trakter, och jag undrar ja, om vi inte kommer att försöka klämma in en resa till dalarna också under året. Ett filmklipp som vi fick se gjorde ju saken inte sämre direkt.
När vi ändå var i Visions monter så tog vi oss en stund i spöställen. Kände lite på deras nya, lite styvare MAG serie och när sen en liten kort Cult Fiber gled ner i händerna så var det som att välja mellan kokt och okokt spagetti. Den korta Culten kan jag absolut tänka mig om man vill närma sig små vatten och köra rent smygfiske. Och när sedan killen i montern böjde in toppen till handtaget så blunda jag likt ett barn när en ballong blåses upp i rädsla för att spöt skulle gå av. Inget jag kommer att testa med mina spön hemma kan jag säga direkt.

Fluganberg och Granaten botaniserar bland spöna

Snackisen inför mässan har väl ändå varit det stora akvariet och kamelen Kalle.
Och som gammal akvarist så var det en våt dröm som uppenbarade sig.
Frågan är väl bara, var skulle jag ställt ett sådant?
Men ärligt, vad hade egentligen den stackars kamelen på mässan att göra, eller var jag ensam att undra det där han låg med en banner mellan pucklarna?

Vem kollar in vem?

Kalle var lite sliten när vi var förbi.


Efter att Kalle och några stirrande regnbågar fått oss att stanna upp en stund så sökte vi upp Mikael Larsson för en kortare träff. Vi konstaterade att vi kommer att få några fiskedagar tillsammans vid Idsjöströmmens strand, så det var på återseende som vi for vidare.

Tecknad av Mikael Larsson


Nu var det äntligen dags för det jag främst kom dit för. Lite intressanta stunder vid scenkanten.
Vi kom precis fram för att höra Martin Falklind och Micke Frödin snacka fiskehistorier innan det var dags för Ingemar Näslund att kliva upp på scenen. Intressant dragning om fiske men främst om fiskarna på ett kul och humoristiskt sätt men med en allvarsam underton, och minsann dök där inte upp en kändis till i form av flugbindar´n från Järpen med en av hans kreationer.
Har ni nu inte sett Ingemars dragning, men får chansen någonstans nära, så är mitt tips att gå och se och kanske främst lyssna till honom.

Martin och Micke snackar fiskeminnen

Ingemar Näslund under sin dragning

Nästa föredragshållare var Christer Borg för Älvräddarna. Och det kan väl sägas direkt, för ni har väl hört Radiotjänst reklamen på SVT?
Du som bor i Sverige och är intresserad av att bevara våra vattendrag, du haaaar väääl inte glömt att gå med i Älvräddarna?
Det är märkligt att våra kraftbolag får fortsätta att hållas med lagar som härstammar från Hedenhös.
Men med ett växande medlemsantal i Älvräddarna, politiska partier som Vänterpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet som fått upp ögonen för problemet med att Sverige inte efterlever Vattendiriktivet så känns det ändå som att vindarna har vänt lite grann och blåser om inte heta så i alla fall ljumma fram över Sverige i kampen för den biologiska mångfalden.

Christer Borg under sin stund på scenen

Några varv till blev det, men inte var det många. Tiden lades istället på möten med trevliga människor och när dom ur högtalarna ropade att det återstod bara 20 minuter av mässan innan stängning så hade jag uppnått mina mål.
Men nu tycker jag att det är hög tid att vi förflyttar oss ut till något vatten.
Så spinnfiskare, jerkfiskare, flugfiskare eller bara vänner av våra vatten, ha nu en skön vår så kanske vi ses där ute någonstans.
Skitfiske på er!!




söndag 11 mars 2012

Vildmark/Flugfiske/Båtmässan 2012 Älvsjö.

Hängde på låset när mässan öppnade klockan 10 och lämnade inte bygget förrän vid 17 tiden.
Båtmässan sprangs igenom på ett kort yttervarv dock med det obligatoriska stoppet vid Alukin, en båt jag inte åker men hoppas någongång få styra ut bland mina kobbar och skär. Mycket roligt att se att det går bra för dessa killar som i mitt tycke bygger kanske marknades bästa aluminiumbåtar.
Flugfiskedelen av mässan hade inte tagit så stor plats i år men däremot satsat på kvalitet tycker jag.
Men innan vi ens gått in i hallarna så var det dags att överlämna en liten förgåva till Blidö-Matte som är årets 50 åring. Gåvan blir några dagars höstfiske i slutet av september i Idsjöströmmens vatten tillsammans med fiskegänget, så grattis i förskott Matte. 

Anneli, Blidö-Matte, Granaten och Fluganberg intar frukost innan vi begav oss in i hallarna.

Hade siktet inställt på att söka upp lite nya och gamla vänner på mässan för samspråk men också botanisera lite bland spöna.
Första stoppet var vid ett ställ med nyss inkomna Scottspön, Scott A4, handbyggda i USA från början till slut och med livstids garanti och detta för under 4000:-.
Vi prövade klass 5 både 9 och 10 fot, ett  mjukt kastande spön där vi upplevde 10 fotaren som en aningen skönare, lite lugnare aktion men lite för långt för vår smak. Bra helheltsintryck av spöt.

Fluganberg under test av Scotts nya A4

Nästa stopp blev flugbindargatan där ett välbekant ansikte satt, Jeanette som radat upp mängder av naturtrogna insekter på "mammas vedklabbe" och på stolen intill hennes livskamrat Marc även han en mycket duktig flugbindare. Trevligt återseende där Anneli fastnade rejält och när sen Marc började prata kastkurser med henne så kände jag att halva segern var gjord, snart är hon med ute vid någon ström.

My Bloggneighbor Jeanette, alias Fiskemorsan

Nästa stopp blev hos Mikael Larsson, fotograf och tecknare. Ni är säkert många som sett hans teckningar på flugor. Här djupdök vi i ett, via mail pågående, samtal om fiskevård av våra vatten. Mikael och hans son Andreas som också dök upp i montern är aktiva medlemmar i ett projekt kring Lumsån. Vi har genom vårt arbete med Skeboån sökt kontakt med liknande projekt för att kunna utbyta erfarenheter. Vi hoppas kunna göra ett besök hos dom under året för att se lite på hur dom jobbat med sitt projekt, helt enkelt bygga på våra erfarenheter. Sen blev det ju också lite prat om Idsjöströmmen där vi kommer att träffa på varandra nästa gång, strax efter midsommar.

Mikael Larsson i samtal med Granaten och Fluganberg

Nu var det åter dags för spötest. Denna gång Temple Forks BVK, ett spö vi varit lite nyfikna på pågrund utav de lovord vi hört. Väl vid bassängen så kan vi väl säga att det inte var ett spö som föll oss i smak alls, svårt att få fart på och mot den kaststil vi har, ett ganska "dött" spö. Men som vi alla vet så är ju marknaden full av spön och alla kan inte passa alla.

Fluganberg, Blidö-Matte och Andreas under spötestet

I den andra delen av bassängen stod Andreas Larsson och såg mer än nöjd ut, linan låg fint i luften och utläggen såg behagliga ut.
I handen höll han Loop´s Cross S1. Vi var inte svårövertalade när han ville att vi skulle testa det spöt.
Och jag undrar jag om inte det flög in en liten flugfiskets Amor och drog iväg ett par pilar i ryggen på oss Rospiggar där vi stod. Visserligen en annan prisklass mot våra tidigare tester, men skillnaden i kastegenskaper var långt större än priset till Loppens fördel.

Inte hann vi långt och definitivt så hann vi inte runt bland alla mässhallarna, båtarna fick stryka rejält på foten för att istället lägga mer tid på trevliga möten.
Nästa sådant möte var med Henrik Wallberg som sen något år tagit över Lövåsgårdens Fjällhotell.
Vi började få kontakt redan för några år sedan då via mail kring våra bloggar och kanske främst genom vår gemensamma kärlek för en mycket speciell å i Västra Jämtland. Ett mycket trevligt möte och som med all säkerhet kommer att göra att jag börjar vandringen längs nya fiskestigar i hans trakter. Vem vet, kanske redan i år.
Kul att höra att hans satsning gått bra och att det är gott om bläck i bokningskalender.

Jag själv, Henrik och Fluganberg

Som avslutning på dagen så bänkade vi oss tillsammans med Johan Klingberg för att titta på lite CDC flugbindning. Underbart härligt material som gör det möjligt att binda enkla men härliga lockflugor.

Johan Klinberg visar CDC flugbindning

Ett mycket trevlig dag i mässhallarna i Älvsjö var över och som vanligt många härliga möten.
Jäkla trevligt, folk dom där flugfiskarna ;-)
Nu är det rast vila på stället tills om 14 dagar då Sportfiskemässan går av stapeln i Kista. Och till veckan väntas 10-13 grader varmt, så nu snart drar den igång på riktigt, flugfiskesäsongen.
En som tjuvstartat lite är min fiskebroder Stig, Flugfiske i Årefjällen.


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

fredag 9 mars 2012

Tekniskt väl utförd?!

Ja, precis så sa tandläkaren om den rotfyllning som sen i förrgår fått mig att se ut som en hamster i ansiktets högra del.
Tekniskt väl utförd hos en tandläkaren innebär att man tar tidigare kollegas arbete i försvar och att jag är den som får betala hela svängen en gång till.
Tänk er att ni lämnare er bil, eller för den delen någon annan pryl på reparation, ni får tillbaka den och allting är frid och fröjd en kort tid, sen helt plötsligt, utan förvarning så lägger exempelvis bilen av på väg till jobbet.
Vad gör ni?
Naturligtvis!! Ni söker upp verkstaden och tillsammans med dem löser problemet. I alla andra branscher kallas det visst för garantireparation, men inte hos en tandläkaren, nej där får man i efterhand veta att en rotfyllning har 50% chans att lyckas och att även om den misslyckas så kan det som sagt vara Tekniskt väl utfört.
Gud va jag önskar att jag istället för att jobba med IT hade jobbat som den tandläkarens bilmekaniker.
-Goddag Käftis!! Jaha, fel på bilen igen, okej vi får ta oss en titt.
-Du, käftis dé saknas ett hjul här på höger fram!!
Den något irriterade tandläkaren slår ut med armarna i en uppgiven gest.
-Ja du, detta är så tekniskt väl utfört att man blir gråtmild, men som med alla däcksbyten så är det 50% chans att alla fyra hänger med fram till målet!
Tandläkaren försöker nu få fram de rätta orden men allt jag hör är en utdragen lång censursignal.
-Du anser att dom borde dé ja!
Men av de 10 milen du skulle köra, så var dom ju med dom första 4 i alla fall!
Här någonstans brister tandläkaren i gråt och börjar prata om fru och barn.
-Inte tillfredställande tycker du!
-Mekanikern som gjorde bytet har gjort det utifrån de förutsättningar som fanns, och arbetet är väl utfört.
-Vi kan dock åtgärda problemet du har, till normal taxa naturligtvis.
Nu börjar han prata om den tänkta semesterresan som han ser flyga bort i form av vingförsedda sedlar med några nollor på.
Jag kan verkligen se den högröda käftisen stå och stampa framför disken och hota med JO,KU,HA eller annan lämplig organisation för att sätta mig på plats, och jag kan lugnt luta mig tillbaka och hävda att arbetet var tekniskt väl utfört.

Hur sluta då min story?
Jo, den lilla späda kvinnan till tandläkare försökte ge mig ordinationen penicillin i några dagar för att få infektionen att lägga sig, för att sedan ta en ny tid för undersökning.
Jag satt upp i stolen, tittade kvinnan i ögonen och sa, -Jag lämnar inte detta hus utan att tanden blir kvar hos er, nu skall den ut!!
Bedjande tittade hon på Anneli som följt mig in och hon bara ruskade på huvudet och sa, -han har bestämt sig, den skall ut!
Efter 40 minuter, två tandläkare och en jävligt bråkig tand i det sista så lämnade den min kropp. Det sista man fick göra var att dela den i två delar, bedövningen var till ganska stor hjälp till en början men de sista 5-7 minuterna var O-bedövat. Smärtan som jag då hade var ändå inte jämförbar med den jag haft konstant under de senaste dygnet.
Tanden borta!!!
Kontokortet draget ytterligare än gång, blödande, lagom drogad lämnade jag ändå distriktstandvården i Sundbyberg med ett försök till leende om än en aningen snett sådant på mina svullna läppar.
Kostnaden för hela kalaset från början till slut, inräknat sjukskrivningar, åkningar fram och tillbaka och kostnader för käftis ingrepp uppgår till samma kostnad som ett av mina drömspön, ett Scott G2 flugspön med tillhörande rulle och lina.
Av mitt tänkta mässbesök idag blev inget, utan nu blir det att ligga, ta det lugnt och hoppas att tennisbollen jag har till höger kind lägger sig till söndag, för då skall mässan besökas, detta med ett charmigt gluggleende så dé så!!!


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>


fredag 2 mars 2012

De är vak jag vill ha

Mars, äntligen så är vi inne i något som verkligen kan kallas vårmånad.
Bakslag kan komma absolut, men nu känns inte hindren lika oövervinneliga, lite som en vägbula som man snabbt passerar på resan mot den vakande öringen.
Havet och båten i all ära, men nog måste jag säga att vaket en stilla försommarkväll är det som jag riktade blicken emot när den första snön föll i höstas.
Alltid lika härlig känsla, lite som när man flyger ut över ett stup, en hisnande känsla när man för första gången för året kommer fram till ån, längs kända stigar, stannar upp och låter blicken vila på vattenspegeln.
Och det är där någonstans som man äntligen går ikapp med längtan och drömmen, de två som sprungit långt före mig under den mörka delen av året, nu är vi ikapp och därmed går hjärtrytmen ner, det är lättare att andas och andetagen blir långa och djupa.
Det är mycket som skall synas där under årets första möte och vid kända vatten blir det en hel rad med frågor som man går igenom inombords.
Vid en av mina kända strömmar så är det en och samma sten som oftast drar till sig min blick direkt, ligger den över eller under vattenytan, strömmen bakom och så vidare.
Vasaloppet är ju populärt i dessa tider, och jag är i fullgång, i samma stund som jag lade undan flugspöt i höstas så var det som min start vid Sälen, och nu så här i mars så har jag gott och väl passerat Evertsberg och börjar kanske till och med ana Oxberg.

Vinteraktiviteter i all ära, men det är vak jag vill ha!
Som nästa kontroll på min väg mot mitt Mora ligger nu mässorna, först Båt och Flugfiskemässan och sedan Sportfiskemässan. Båda gör dom att man börjar känna av hur högt upp axlarna verkligen sitter.
I april väntar sjösättning och de första resorna ut på havet, också de ett av delmålen, som en välförtjänt kopp blåbärsoppa på min väg mot det riktiga målet, nu när kroppen riktigt värker av längtan.

I bästa fall så kommer flugspöt fram i april eller början av maj, då sittandes i någon båt i våra regnbågssjöar.
Giriga feta och fenlösa regnbågar jagar fjädermygg i vindkanterna och det är och förblir ett ganska roligt surrogatfiske. Förra året gjorde vi resan ner till Tidan i slutet av maj och fick därmed känna på lite strömfiske tidigt, i år är siktet inställt på att midsommarstången inte ens skall hinna börja visa tecken på att vissna innan vi far norrut och den riktiga premiären på den vakande fisken, öringen, harren och i bästa fall kanske till och med någon röding.
Och då är jag tillbaka på stigen igen, spurten är gjord över det långa upploppet och jag är åter på min längtans väg vid målet i Sälen.
Ett välbehag sprider sig i kroppen och när sedan det första vaket bryter vattenytan så är det som att dess ringar sprider sig upp från vattnet och in i min kropp, välbekanta, behagliga rysningar strömmare genom mig.
Det pumpas åter smörjmedel ut i axlarna, så helt olikt den som skidar sig genom sitt vaslopp och sedan sträcker sina armar och axlar i skyn i målgest, så gör vi flugfiskare tvärtom, vi sänker våra mot marken för att signalera framme!!
För visst är det väl så, det är vak vi vill ha!!

Härliga bilder på matglada öringar i Norrbyströmmen


¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>