Rospiggen Fiske: "That's the way the cookie crumbles"

Lika fort som den kom lika fort är säsongen över.
Sista kasten med de lätta grejerna är nu gjorda och nu väntar den tid då de står undanstoppade, lutade mot väggen i hörnet i vardagsrummet. Jo då, jag ser dem varje gång jag går ut och in i rummet, en påminnelse om tider som gått och tider som kommer.

Jag är dock lyckligt lottad med bara en mil ner till havet och vår fina skärgård och i hamnen en båt som tar mig dit jag vill. Flugspön, fast då i lite andra klasser är med mig och varje fisk har sin tjusning, även om jag naturligtvis föredrar en prickig snygging med fettfena.
Men som som sagt, vad vore jag för sportfiskare om jag inte kunde uppskatta och njuta av den art som hugger på mina flugor och det oavsett vilken fluga som jag lägger ut i vattnet.

Vi kom ner till en ström som till vissa delar låg torr eller väldigt låg. Så här lågt vatten har jag då aldrig sett under mina år i Gimdalen. Där jag normalt fiskar under sena nätter i början av juli återstod endast rännilar mellan stenarna. Djupa hålor hade förvandlats till grunda gropar och den fisk som ändå blivit kvar i strömmen trycktes ihop till det återstående djupare partierna av ån.

Normalt rinner det bra med vatten här

Kast efter kast svepte min torrfluga över groparna utan att någon bättre fisk visade sig och så fort flugan kom ut på de grunda partierna så högg istället småharrar kring 5-10cm. För att minimera skada hos dessa fiskar så höll jag ner längden på drifterna. De grunda vattnet avslöjade också någonting annat. Vid första dagens fiske så stötte jag nog minst ett 20-tal gäddor i allt från 10-20 cm och upp emot 4-5 kilo. Vid en av nackarna strax nedströms Jönsholmen så fick min klass 5;a Cross S1;a bekänna färg ordentligt då en gädda kring 4-5 kilo klippte en harr som tagit min fluga och sedan tjurigt for runt i gropen tills tafsen tillslut gav sig.
Denna mängd, speciellt de små gäddorna, har jag aldrig tidigare sett i strömmen. De har säkert funnits där men de låga vattnet gjorde att de små nu inte kunde söka skydd i den grunda gräsbevuxna strandzonen utan tvingades ut bland stenarna i de grunda strömmarna.

Några av gäddorna i strömmen, den första är kring 3-4 kilo

Harrfisket för mig första dagen var segt, visst det kom upp fisk men de flesta var kring 20-25 cm med en topp kring 35-40. Men jag fick däremot en väldigt vacker Id, en liten abborre, drillade en öring kring strax under kilot och fick en lite mindre kring 3-4 hg och avslutningsvis en 5 min drillning med en gädda kring 4-5 kilo, så nära en Idsjöströmmen Grand Slam man kan komma.

Iden tog en lila superpuppa

Ett envist regn hängde över oss hela dagen och någon kläckning blev det aldrig.
Dag två i strömmen blev inte så mycket bättre till en början men eftermiddagen bjöd på vackert höstväder. Winston spöt blev min start på säsongen dagarna efter midsommar och mitt avslut denna den sista dagen. Vi trivs ihop "hon" och jag. Flugspökärlekens färg är djupgrön och i klass 4;a. Vi mös ikapp med solen, här och var mindre harr som steg på torrt och först på eftermiddagen hittade jag några vakande fiskar och kunde avsluta med en fisk strax under 40cm.
Nu måste vi nog tyvärr skiljas ett tag då någon duktig spödoktor skall få titta till "henne". Toppdelen bottnar i holken och något måste göras innan en större skada sker. Under denna den sista dagen så ordnades detta med att jag gned på lite stearin och vips så satt holkarna ihop under hela dagens fiske.

Harraction

Vi skrotade runt i strömmen alla fyra, Blidö-Matte, Fluganberg och Granaten och jag, ibland stötte vi ihop eller stod så nära varandra att vi kunde slänga några ord över strömmen, men oftast gick vi runt på egna upptäcktsfärder, njutande av dessa de sista kasten för året. När det var dags för lite kokkaffe och en grillkorv bytte vi flugmönster och platser med varandra för att sedan fortsätta skrota runt i vår alldeles egna takt.
Vi delade strömmen och kvällarna på Kullagården med Chris Carter, Janne Frövik, Göran Nilsson och Leif Milling. Och inte att förglömma, Gimdalens mest klappade hund, den alldeles övertrevliga Ville. En klassiker som alltid överträffar förväntningarna!
En generös och lättillgänglig plats för fylligt vardagslyx förpackad till tonerna av fiske och vänskap, trevliga samtal och god mat! En av favoriterna att avsluta säsongerna på inför den mörka och mustig hösttid vi nu går in i.