Det är med fiske som med kärlek

En fråga jag ställer mig undrande till efter denna resa är, kan man pricka rätt eller fel?

Svaret är nej. Man kan aldrig pricka fel.

Visst, det kan vara för varmt, för kallt, för högt vatten eller för lågt. Det kan vara för lite insekter, men också för mycket.

Allt blir ändå bara teorier och spekulationer inför det faktum man ställs inför, men som sagt, en Jämtlandsvecka kan aldrig bli fel. Hugger inte fisken i den utsträckning man hoppats så finns ju så mycket annat att njuta av.

Fluganberg och jag lämnade Roslagen bakom oss för att tillbringa en vecka i Jämtland. Några timmar tidigare så hade JP lämnat sitt bo i den mörka augustinatten och styrt mot samma mål. Under många år så har JP och jag gått om varandra i trakterna kring Ottsjö/Åre men nu skulle vi tillslut göra området tillsammans.

För mig kröp det lite extra i kroppen då jag tidigare i år fått ställa in en tur norröver på grund utav sjukdom, så lite konstigt kändes det att denna min första tur till Ottsjö samtidigt skulle bli min sista för året. Kvar finns dock ett litet ess i rockärmen, men några dagar i Idsjöströmmen sista helgen i september.

Ungefär samtidigt som allt var inburet och sängarna bäddade så stod vi klara för första turen ned till vattnet.

Nya vadare och nya kängor men samma fiskestigar. Det är mitt 47;e år på raken i området och minst mitt 40;e år längs dessa stigar. Man skulle kunna tro att det för längesedan gått över i slentrian eller en vana som gör att ögat inte längre ser det vackra, men jag skulle nästan vilja säga tvärtom. Det finns något tryggt och en känsla av "hemma" när fötterna äntligen begår premiärstegen för året längs dessa fisketstigar. Vissa av dem har jag till och med sett växa fram under åren, på både gott och ont.

Första fiskepasset och det tog inte lång tid innan JP stod med böjt spö och resans första fina kontakt. Tyvärr klev den av strax innan den skulle landas. Henrik som varit i området och guidat några dagar gjorde ett kort besök vid ån innan han drog söderut mot nya äventyr i Dalafjällen och sina öringar.

När vi senare omgrupperat så anslöt Inspektör'n och Jämtlands underbaraste Candella till oss och inte lång därefter så dök ytterligare ett välbekant ansikte upp då Flugbindar´n kom vadande.

Nu kunde vi äntligen byta messande och mailande i cybervärlden mot ett riktigt handslag på den plats vi alla trivs bäst, vid ett strömmande vattendrag med tacklade spön. Det krokades och återutsattes några mindre öringar men mest stod vi med spöna i famnen och försökte ta igen året som gått. 

JP, med resans första kontakt med lite större fisk.

Tyvärr en "Quick Catch & Release" 

 

Jag och Fluganberg med fisk från de första dagarnas fisken

JP, i väntan på vak

Men det var också här någonstans, efter första och andra dagens fiske som vi, YR och SMHI började se saker ur helt olika perspektiv. JP hade dagen innan tappat en fin fisk i åns utlopp och nu var det min tur. En kilosöring visade sig i ytan för mig innan den också tog till Quick Catch & Release och linan slog tillbaka mot mig så där retligt slak. Vinden tilltog att tillslut gick det vita gäss långt upp i ån och när min tunga streamer slog i axeln så var det också en signal om att bryta, vada iland och byta plats.
Vi sökte oss längre upp i ån där jag kunde landa några finare harrar i 45cm klassen.
Regnskurarna avlöste varandra och vinden vägra ge med sig, så efter middagen och en stunds vila så sökte vi lä ännu längre upp i ån där vi lockade några öringar i 4-5hg klassen till hugg på torrt trots uteblivna vak. 

Fluganberg med öring på torrt

Tredje dagen och nu kändes luften lite högre och det var inte lika lättregnat som dagarna innan. Vi vandrade ner längs ån för att se om det möjligtvis var på selen som fisken stod och vakade. Runt om oss var himlen mörk och skyar drog fram längs fjällsidorna men just där vi befann oss så var det ändå till stora delar uppehåll. Jag chansade och knöt en liten Streaking Caddis på tafsen och la ut flugan. Några mindre öringar steg plikttroget och tog. Kvällen innan hade en utter kommit simmande bara några meter ifrån mig och nu var det JP som fick se den stryka den motsatta stranden.   

Fluganberg med fast fisk

Vaken uteblev även om det här och var kom lite sländor flytande.

De snabba väderomslagen, den stadigt stigande ån och det fortsatt för årstiden ganska varma vattnet var nog de faktorer som påverkade mest. Bara några veckor bakåt i tiden så hade Storåns vatten hållit över 20 grader i den värmebölja som drabbade hela landet och nu tvärt omslag till bitvis rena höstvädret. 

Kvällfiske och nu anslöt även Lunkan till oss, även det ett kärt återseende. Över en kopp kaffe hemma vid stugan så lades kvällens planer upp. Inspektör´n och Candella var redan på plats vid selet och sannerligen, var det inte lite vak.
Snart fylldes selets blanka vatten av spridda vak, här och var riktigt fina dessutom.

Lunkan krokar av lite sprattel

I de sista kvällsljuset så la jag ut en större modell av Streaking Caddis på den nästan stilla ytan. Strömmen för den sakta med sig och efter en liten stund liggandes stilla så börjar jag ta hem den med små små ryck.
Himlen ovanför mig spricker upp och de första klara stjärnorna syns. När jag står där så bryts tystnaden av av ett ljudligt plask.
Jag hinner tänka många saker under den korta stund när ljudet försvinner, lyfter spöt och det drar till rejält. En kort rusning, kanske bara ett tiotal meter sen tunga knyckar i spöt. Jag backar för att på så sätt snabbt få bort den löslina som fanns.
Rusningen blir lång, skarven mellan fluglina och backingen ger ljud ifrån sig när den far ut genom spöringarna.
-Har du fisk? hör jag Fluganberg säga, men jag kan inte svara, djup koncentrerad på det som tar mer och mer av min backing.
Den stannar. Jag får för mig att öringen tagit sig hela vägen uppströms till den grop som finns där och nu känner sig lite tryggare.
Jag spänner upp spöt och börjar veva hem. Jag känner varje rörelse han gör där han försöker skaka flugan ur sitt gap.
Plötsligt så försvinner tyngden, jag vevar hem lina så fort jag kan för att se om han möjligtvis går rakt emot mig. Men ingenting händer, det är tomt.
Fisken har släppt!
En mycket snabbare variant på Catch & Release den så kallade Fast Long Distance Release!
Jag har svårt att behärska mig när jag tar de sista stegen mot land, jag vill skrika men får endast ur mig ett svagt neeeeeeej.
Jag vill kasta spöt, men det är osportsligt och framför allt dyrt så jag sparkar istället till den lilla ön med vadarkängan.
Ställer spöt och sätter mig på den nysparkade ön, sjunker ned i den tomhet som dyker upp hos en flugfiskare när en stor fisk precis klivit av.
Det är ingen tvekan, det var stort fisk. Min nyligen införskaffade Guideline ACT #8 skulle inte inte bocka sig på det sättet för en mindre fisk.

Efter en stunds eftertanke på vad jag kanske kunde ha gjort annorlunda så går jag tillbaka till de andra. Tar en liten gyllenbrun ur den lilla pluntan får klapp på axeln av Lunkan och en stunds uppmuntrande gos med Candella. Mina händer vibrera så där skönt när öringfrossan inträder och jag är färdigfiskad för kvällen.
Andas och försöker behålla lugnet utåt, men inom mig har jag ett ordförråd som skulle fått den gamla fotbollsräven Lennart "Liston" Söderberg sjuk av avund.

Candella

Morgonen efter, regnet bokstavligt talat vräker ner när jag sjunker ner under tak i utemöblerna med morgonkaffet. Av den annars så vackra utsikten så finns bara delar av Ottsjön kvar. Resten är höljt i en grå vägg. JP åker mot Åre för att göra lite ärenden och jag och Fluganberg hamnar först hos Lundhags innan vi sen tar en kopp kaffe hos Haldo i Järpen.
Ett mycket kärt återseende och en skön avkoppling från allt det blöta på andra sidan dalen.

Kvällsfisket läggs på en för mig helt ny plats. En härlig känsla att efter så många år i samma område ändå fortfarande kunna få upptäcka nya intressanta fiskeplatser.
Några dagar tidigare så hade den lilla ån vrålat fram genom skogen brunfärgad av allt regnvatten men nu såg den mycket klarare ut även om vattenståndet var fortsatt högt.
Platsen är och förblir en liten hemlighet, men det är ingen tvekan om att jag kommer att återvända dit igen. Några mindre öringar lockades till hugg men det större hade nog inte anlänt till ån denna kväll.
Vad som sen följer är lättast att beskriva som ren och skär tokighet, för när kvällsljuset försvinner så bestämmer vi oss för att byta plats och göra en svår vandring in i björk och videsnår och som för att göra det ännu värre så har bävern gjort allt den kan för att fälla en flugfiskare i nattmörkret. Inte blev vandringen lättare av att vi vet att det i området finns långt större djur som om dom inte hört eller sett oss i tid skulle kunna skrämma oss ur vadarna om vi har otur.
Någon fisk blev det inte, men ett bra träningspass.

JP kollar om det finns någon harr i mynningen

Bäverland

Vi återvände dagen efter till samma plats, och även om det fortsatt är svårt att ta sig fram så var det ingenting mot natten innan. Några sprattel synade våra flugor innan vi vandrade tillbaka för att byta plats.
Från resten av dagens och kvällens fiske finns det inga kort tagna då min kamera inte är gjord för undervattensbruk.
Stående eller sittande i regnet så tror man inte att, nu kan det inte regna mer, och precis när den tanken dyker upp så tilltar det ytterligare.
Flugorna blev nästan blötare på land än i vattnet och ån steg under tiden vi stod utvadade i den. Vi kände några fiskar och återutsatte också några men tillslut så gav vi upp åkte hem, drog av oss allt det blöta och dukade upp med godsaker under taket på uteplatsen.

Att efter en sådan dag och kväll få vakna upp och se de första blå fläckarna på himlen, se Ottfjället insvept i sol kan bara beskrivas som underbart.
Torra efter en natt i pannrummet så var vadarna mycket lättare att dra på sig nu när det äntligen såg ut att bli en fin dag.
Vi packade lätt och maten för dagen fick bli en chokladkaka, lite rökt sidfläsk, kaffe och en öl, här skulle det fiskas och njutas.
Vi tog hela ån i besittning och vandrade längs dess strand på sök efter vakande fisk.
Runt omkring oss var himlen svart och hotfull men just över oss sken solen och det var till stora delar vindstilla. Så vackert och så skönt att man stundtals glömde bort att fiska, utan bara sög i sig av allt det vackra och den värmande solen.

 

Vackra vyer och flugfiskande vänner,

ibland är livet lätt att leva.

 

JP laddar för fisken på andra sidan 

Harr på torrfluga, som jag längtat

 

Café au lait, Espresso, Cappuccino, Caffè Latte eller Macchiato?!

Detta är kaffe på riktigt!!

JP där han hör hemma

 

Konsten att ta till vara på en bra dag

Vi vandrade längs åns strand i sökandet efter vakande fisk, här och var så åkte storspöt fram i försöken att fiska av en djupgrop eller ett bakvatten. Mängder av mindre harrar och öringar tog våra flugor i små bakvatten och höljor men de större uteblev. JP krokade en fin harr på streamer i åns nedre delar men i övrigt så var åns större prickiga som bortblåsta efter dagar av regn och stigande vatten. Ån steg under dessa dagar med dryga 40cm vilket naturligtvis gör fisket svårt. Indalsälven i dalen bredvid steg med 18 kbm/sek bara över en dag.

När vi till sist åter närmade oss åns övre delar så mötte Inspektör´n och Candella upp för en sista natt med gänget. JP som skulle starta hemfärden tidigit följande morgon avslutade där och begav sig hemåt medans vi andra gjorde ett sista försök i åns övre sel.

Så mycket fiske blev det nu inte, utan mestadels njöt jag av omgivningarna och vänskapen på åns strand.

Samkvämsfiske på hög nivå

Det kunde dock inte hålla sig hela dagen. Efter att solen gjort sitt för att med eftertryck redan där och då bygga upp en längtan till nästa år så började åns blanksvarta yta att täckas av små små ringar från vattendroppar.

Nu hann det inte bli mer än så, för vi packade ihop lyfte på hatten och lämnade ån bakom oss när vi vadade iland och stegade med vemodets tunga steg in på fiskestigen en sista gång för detta år.

 

Inspektör´n på en av favoritplatserna

Ett synnerligen stort tack till JP & Fluganberg för denna vecka.

Ett stort tack även till Inspektör´n och hans underbara Candella, 

Lunkan, Flugbindar´n, och Henrik som förgyllt dagarna med oss på åns strand.

Det är med fiske som med kärlek

Ibland lyser solen och det svåra blir lätt

Ibland hopar sig svarta moln och det lätta blir svårt

Men är det äkta kärlek, så består den dessa prövningar.

Det viktiga är att fortsatt ha nyfikenheten kvar

och med ett öppet sinnelag och god vänskap så drar tillslut molnen bort.

De får bli mina slutord om denna vecka i paradiset

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Lite fler och lite större men ändå inte riktigt där än

Fredag och sista dagen på min semester. Och var kan man bättre avsluta än i skärgården, lite bad, middag på berget och sen abborrfiske. Det sistnämnda på ett äntligen lugnt hav.

Lite bättre fart på dom ikväll, utan att dom för den skull överdrev. Mängder med småabborre och i de sista skälvande minuterna av fisket så kom det några 4-5hg fiskar.

Tror nog det kan bli en tur imorgon också.

 

Mängder av sådan här fanns det

Ozzy skulle ha sagt:

Hole in the sky, gateway to Heaven
Window in time, through it I fly
 

Jo, ibland hamnar även jag på bild

Egenbundet miniglitter, som abborrarna tycktes gilla

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

På´t igen

Nya friska tag, och ny bemanning i fören då Esa Fahlén gjorde mig sällskap ut i skärgården i jakten på abborren. Esa, en aktiv Älvräddare, så det är ingen vild gissning av den som antar vilka några av kvällens samtal handlade om.

Men som vanligt när två lika barn leker, så fanns där både bredd och djup i samtalet. 

Nya friska tag tänkte nog också vinden tydligen, som bitvis brassade i ordentligt.

Hård vind vid flugfiske är inget vi gillar och ännu sämre är det om man skall jaga abborre med fluga. Då vill man helst ha lugnt så att betesfisken stiger mot ytan vilket gör att abborren följer efter och därmed blir enklare att komma åt med flugorna.

Ska man säga något som sammanfattar fisket så var det väl att det var fler abborrar ikväll än förra turen. Alltid något som den positive skulle sagt.

Nya satsningar väntar i veckan.

Inte stort men ändå randigt

Soldis

Solens sista strålar för denna dag

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Vi hade i alla fall tur med.....

Med i båten för dagen var Niklas Dahlin för att testa på Roslagens abborrar, och nog hade jag önskat honom lite mer fart, men kvällen var trevlig och några mindre abborrar tog ju ändå våra flugor. Troligen så upplevde abborrarna gårdagens åska och regn inte fullt lika befriande som vi på land gjorde och tog därför en mellan dag idag. Jag har haft bättre fisken resultatmässigt, men som sagt, man kan också njuta av allt annat än den totala fiskelyckan, som vänner, tillfället, samtalen och det faktum att jag har möjligheten att kunna åka ut i skärgården i stort sett när jag vill. Få förunnat och sånt känner jag tacksamhet inför. Niklas hoppas jag återvänder om inte förr så i alla fall till september eller oktober då fisket drar igång på gädda.

Niklas in action

Fluganberg & Granaten

Var det inte Povel Ramel som hade en låten som hette något i stil 

med, alla har vi varit små.
Foto: Lars Granat

Kvällsborre

Roslagsmagi

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

79 dagars väntan är över

Ska man nu välja en kväll för sitt första flugfiske på väldigt länge, så kunde inte gårdagskvällen vara ett bättre val.

4;e maj var senaste gången jag och flugspöt var tillsammans ute i skärgården. De är lång tid, jäkligt lång tid om man nu frågar mig.

Vädret behöver jag väl inte orda så mycket om utan bara nämna att när vi var tillbaka i hamnen igen strax efter halv tio så var det fortfarande 25 grader. Båtsugna som vi var så tog vi varsin båt Fluganberg och jag.

Några hot spots för abborre testades, och visst var dom hemma, men jag vill nog ändå ge dom någon vecka till kanske innan de större går riktigt grunt och då är lättare att komma till tals med på fluga.

ST Epoxy levererar

Kan stå snyggt också

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Gimdalens pärla

Hjärnan sa ja, men kroppen sa nej. 

Så tyvärr blev det inget midsommarfiske för mig i år i Idsjöströmmen. 

Får istället hoppas på ett par fina dagar i september.

Fram tills dess njuter jag av tidigare resor till Gimdalen.

Fiskevänner 

 

Granaten & Blidö-Matte

Granaten med krokad harr 

Vildmarks tv.

Tumtal, obegränsat.

 

Blidö-Matte & Fluganberg

Harren 

 

 

Insekterna 

  

Kläckning alá Idsjöströmmen - Jennifer & Annelise

Flugfiskets Superstar´s

Imponerar på "tjejerna"

Känsla & Vänskap

 

Vid dessa bänkar har många nya vänskapsband knutits.

Fluganberg - Lars-Åke - Elving

 

Beatles sjöng - all you need is love

-Fast jag undrar já?!

Blidö-Matte & Idsjöströmmen i septemberljus

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Återställ – Värna – Använd

Tänk att en bild på en tom lägenhet kan trigga mig så. 

För vad är det vi ser, en tom lägenhet med gräsligt fula tapeter (min åsikt) där ingen tycks vilja bo. Eller ser vi en framtida drömbostad med ljudet från små barnfötter som tassar mot köket och doften från nybakade bullar? 

I Ernstifieringen och de Timellska tidevarvet som råder i landet så är allting möjligt, koja blir till slott på en halvtimme under bästa sändningstid och lägg där till några kockar, amatörer eller proffs, och de nystylade hemmet omsluts i ett helt spektra av dofter, färger och smaker.

Är detta platsen för dig? eller som reklamen säger, om Svensson själv får bestämma?

Återbrukets tidevarv

Diverse produktionsbolag lägger ner otaliga miljoner kronor för att via rutan uppmana oss till att bygga om hemma. Lägg därtill den nya trenden, att som det heter återbruka, så är det sen fullt upp för ”Svensson” att pyssla hemma. Återbruka, är alltså att man tar något gammalt, restaurerar och återanvänder eller så tar man något som absolut inte var tänkt som inredningsdetalj, slår några slag med hammaren, drar några drag med penseln och vips så har ett antal fula lastpallar omvandlats till en skön soffa till uteplatsen. Kanske skall säga det på en gång att jag är absolut är för detta med att återbruka. Gamla grejer får nytt liv genom inspiration och uppfinningsrikedom, allt kanske inte blir snyggt, men många saker blir otroligt vackra eller fantastiska bruksartiklar.

Attefallska stuga
Från regeringens så har man som genom ett trollslag gjort det lätt att bygga större och en ny typ av bostadshus på gården utan krav på bygglov och andra regelkrångel, det så kallade Attefall’s huset. Man hävdar också från regeringshåll att detta med bygg-om-hemma-trenden och rotavdraget har skapat mängder med nya arbetstillfällen, och det kanske det har, vilket i så fall är bra. Man införde också RUT avdraget, en förkortning av Rengör, Underhåll och Tvätt. Också det har, allt enligt dem själva, skapat mängder med arbetstillfällen och hjälp för många i dagens stressade samhälle.
Tänker inte heller kring detta lägga några övriga värderingar, utan bara konstatera att det finns och om det funkar är det bra.

Tillbaka till bilden på den tomma lägenheten. Fyra väggar, ett tak och ett golv, en tapet som visserligen väcker känslor, men i övrigt kallt, sterilt och öde. Här finns inte plats för varken fredagsmys eller vuxenmys. Ingen mysig läshörna för de små, ingen koja byggd av vardagsrumsbordet och en filt, inga bilder på nära och kära på väggarna, utan bara tomt och öde. En lägenhet som om den ägdes av någon inte inbjuder till trivsel eller till besök från nyss nämnda nära och kära. Vad värre är, det blir inte produktivt med människor som lever i den miljön utan snarare ökade kostnader för det statliga att ta hand om.

Fiskeblogg?
Vad har nu allt detta tuggande på en fiskeblogg att göra?
Jo, med lite humor i ironiform, en smula fantasi och en mängd fakta så är detta precis vad som möter många av våra djur, fiskar och andra organismer i och kring våra vattendrag idag. Sterila, öde och på vissa ställen till och med döda, oftast formade med mänsklig och maskinell hjälp till rena kanaler rinner många av våra åar och bäckar genom landskapet. Borta är stenar och rötter, skyddande omgivningar i form av träd och annan växtlighet, allt av en enda anledning, vattnet måste bort och det fort, helst ner till någon form av damm eller liknande för att där sparas till att användas när det passar oss. Utdikning, flottningsrensningar, damm- och kraftverksbyggen har skapat vattendrag som till många är total rubbade i den ekologiska balansen. Avsaknaden av grunda uppväxtområden, djupare höljor, snabbare strömmar, sel, förändringar i både struktur, utseende och flöde har skapat kanaler av vatten som rinner genom vårt landskap. En fisk, en utter eller en fågel är också beroende av ett möblerat hem, där det måste finnas färg, form och doft för att alla skall trivas och föra livet vidare i all dess naturligaste form. Här finns inga tydliga förenklingar från regeringshåll, snarare tvärtom, förhalning och seghet uppvisade i utredningen efter utredning som alla pekar på en sak, något måste göras. Som sen emotsägs och nya utredningar tar form.

Om fisken själv får bestämma??

ÅVA avdraget

Så mitt förslag är, Varför inte införa ÅVA-avdraget/bidraget. Återställ – Värna – Använd. Där pengar skjuts till, istället som idag dras ifrån, med att återställa vattendrag, sjöar och hav. Där tjänster skapas för att värna vattnet i första hand men också för övervakning, tillsyn och uppföljning. Där man stöttar lokala företagare som sedan utifrån rätt satta förutsättningar använder resursen. På så sätt så skapas inte bara en mängd nya arbetstillfällen på små orter spridda över hela landet, utan också värnar miljön. ÅVA avdraget skulle dels finansieras via statliga medel men också att företagen som idag står som brukare av den uppdämda och döda resursen blir ålagda att vara delaktiga ekonomiskt.

Stegvis
I den första fasen, att återställa, finns två steg och här skapas arbetstillfällen över tid. Steg ett är att föreningar, fiskevårdsområden kommuner och liknande skulle påbörja arbetet med inventeringar, förstudier och åtgärdsplaner vilket kommer att kräva en del resurser i form av arbetskraft från till exempel kommun, statlig eller privata. Här måste någon form av sammankallande kraft ta samordningen mellan de olika aktörerna som finns. Någon form av samordning behövs, tro mig. För tittar vi i Stockholms Län så finns följande aktörer som på ett eller annat sätt har ett ord med i leken kring vården av våra vatten. Länsstyrelsen, Stockholms Stad, Hav och Vattenmyndigheten, Stockholms Läns Fiskeareförbund, Stockholms Läns Fiskevattenägare, Skärgårdsstiftelsen, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Kommuner och dessutom Sportfiskarna, Naturskyddsföreningen och WWF. Utöver dessa så fyller vi på med ideella föreningar, sportfiskeklubbar, markägare och brukarna alltså de som enligt en vattendom har rätt att använda sig av vattnet. Och detta är säkert inte alla, så det blir en del som kan påverka utgången för ett vattendrag, en sjö eller våra kuster och hav.

Steg två i att återställa är det direkta arbetet med våra vatten. Här kan privata företag eller utökningar inom det statliga och kommunala påbörja arbetet med de direkta åtgärder som framkommit under steg ett, vandringshinder, restaurering av vattendrag i form av lekbottnar, uppväxtplatser och liknande, dessutom med klippning av strandängar och i åar och sjöar, vägövergångar och liknande.

Värna, eller med ett annat ord förvalta. Det är fortlöpande arbete med våra vatten men nu också med mer fokus kring livet i och kring vattendragen.  Arbetet under denna punkt är satt likställa vid ett förebyggande underhåll, fortsatta inventeringar och uppföljningar, arbeta vidare med att åtgärderna under ovanstående punkt. Tillsyn och övervakning. Återinförande av försvunna arter, testfiske, elfiske.

Den sista bokstaven i förkortningen ÅVA är A, vilken står för använd eller använda. Här skapas de företagande som kan komma att använda sig av resursen och nu är det bara fantasin som sätter stopp för till vad vi kan använda våra vattendrag, sjöar och hav. Det viktigaste är att det görs utifrån vattnet och inte plånboken. Ett vattendrag är och förblir en resurs så länge den brukas väl och på rätt sätt. Långsiktighet måste vara för evigt inskrivet i nyttjarnas agenda för hur ett vattendrag skall och får användas.

Vad skulle hända om?
Man behöver sen inte vara ett geni för att inse att detta kommer att sprida sig och gradvis öka sysselsättning genom landet. Även andra typer av företagande kommer att kunna dra nytta av detta genom att den lokala infrastrukturen nyttjades.

Vilka skulle till exempel kunna dra nytta av att vi lyckas med vårt arbete att skapa god ekologisk status i Skeboån?
Och vad skulle ett smart lagda anslag och resurser kunna ge på sikt?
Jag gör så att jag vänder på frågan istället.
Vilka drar nytta av ån idag?

Bortsett från en och annat kanotist, vårt lokala industriföretag och markägare längs ån som använder den för bevattning så är det ingen som kan eller vill dra nytta av ån. Ån är idag under sommaren en till stora delar brun och kraftigt bevuxen vattenkanal som misskötts dåligt under en mängd av år. Om vi nu i projekt Skeboåns Sportfiske skulle lyckas bara med en bråkdel av vad vi hoppas med vårt arbete så kommer ån till stora delar att vara ett välskött, klippt och restaurerat vattendrag med möjligheter för fiske efter storvuxen havsöring under delar av året. Vad händer då om vi erbjuder detta till sportfiskeintresserade?
     
Lokala företagare som säljer övernattningar, mat och bensin bara för att nämna några, skulle kunna dra nytta av detta. Dessutom så skulle åkare och maskinföretag kunna erbjudas arbete under arbetets gång. Uthyrare av maskinutrustning och på sikt även mer specifika företag som bedriver fisket i ån, håller kurser och/eller föreläsningar skulle även de naturligtvis dra nytta av ett vattendrag med god ekologisk status. Vår lilla å med dess öringar skulle alltså kunna öka tryggheten för många utan att de är direkt kopplande till arbetet i ån. 

Många gånger så rynkar människor med styrande funktioner på näsan åt detta faktum, säkert med tanken vad skulle den lilla ån eller sjön kunna ge? Oftast med kommentarer som  

–det känns inte riktigt säkert och finns det någon ekonomi i detta? 

Ser man utanför sina ramar och det över lång sikt, så vill jag mena att det inte någon drömbild. Ett bra skött vattendrag ger arbetstillfällen, lägg därtill en både bättre och trevligare miljö.

Kom ihåg orden, Återställ – Värna – Använd, de kan vara nyckeln till framgång.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Haveriutredning pågår.....

Ja så skulle man enklast kunna sammanfatta den gångna perioden.

Vintern är över, båten i sjön och allt flugfiskegrejer är trimmat till bristningsgränsen, bokstavligt talat skulle det visa sig lite längre fram.

Allting började bra, med en bra placering i Roslags Pike, men redan vi nästa fiske så var det något som inte kändes rätt. Dagen efter var hela kroppen öm och riktigt sliten, kämpade på följande vecka men sen tog det stopp. Smärta i allt vad som kan kallas muskler och det fick bli några sjukdagar, tänkte jag. Och här skulle jag kunna säga, och på+ den vägen är det. För kvar i sjukskrivning är jag och nästan allt som har med fiske att göra har varit mer eller mindre omöjligt och därav att det också varit tyst här sen den 4;e maj.

Nu pågår som sagt haveriutredningen, och jag hoppas av hela min kropp och själ att det är fart på maskineriet igen, tills det är dags för fjällveckan efter midsommar.

Några tappra försök har dock gjorts....... 

....som strömmingsfisket med Fluganberg och hans familj, 

....eller dagen i Fyrväpplingen, där årets första regnbågar synade håven. Att ro var knappt att tänka på, utan det blev att driva med vinden. Det funkade det också, och två bågar fick följa med hem för rökning och gravning till midsommar.

I inledningen antydde jag något om bristningsgränsen, och så blev det bokstavligt talat, då den bara 2,5 år gamla Loop Evoteclinan krackelerade totalt.

5 fisketillfällen i jämtländska strömmar tar tydligen hårt på linorna. Loop har dock svarat upp med bra service, och min lina är på väg till dom och en ny på väg till mig.

Så vad är nu detta då tillslut, en rebus?

Om inte Patrik kan komma till fisken, får fisken komma till Patrik?

Nej, detta är helt enkelt dagens fångst, drygt 8kg lax från Östersjön och dessutom en liten tovad gädda, allt levererat hem till dörren.

Tanken var att jag skulle bjuda Jeanette alias Fiskemorsan på en dag inomskärs i Roslagen efter hennes dagar utomskärs i vattnen kring Understen. Tillsammans skulle vi repa fluglina efter gäddmadamer i mina vatten.

Men då jag knappt kan kasta med mina småspön i klass 3-5 så var det inte att tänka på att knyta på en halv julgran och svinga en klass 9;a, så tyvärr fick jag ställa in detta, men ändå erbjuda henne en kopp kaffe på sin väg hem igen.

Och detta blev resultatet, två otroligt fina fiskar, varav den ena hoppas jag kommer att smaka väldigt gott och den andra får bli min turfirre, som jag hoppas vänder hela den här situationen.

Jeanette och jag får planera in ett nytt besök, och hur jag skall kunna toppa hennes lax vet jag inte, jag glömde fråga vad hennes pers på gädda är.
Stort tack Jeanette för de båda fina fiskarna och för det trevliga besöket.

Håll utkik på Jeanette´s blogg Fiskemorsan, kommer nog en rapport om hennes dagar på gränsen mellan Åland och Roslagen.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>