En drog och ett pers

Talade med Fluganberg idag över telefonen, vi hade haft samma tanke, tänk OM vi fått någon dag till nu senast när vi var i Jämtland, tänk OM!!
Det här med flugfiske är en drog som jag fullt ut accepterar att jag missbrukar, jag vill helt enkelt inte sluta.
Jag är beroende, så är det bara.

Nu har jag äntligen hittat foton till avdelningen, fiskar vi minns.
Öringen på bilden nedan togs visserligen inte på flugspöt, utan ett UL-Spö med liten spinnare mitt på dagen i ån. Fajten varade inte så länge kanske pågrund utav att detta var något så ovanligt som en gammal Öring, en Öring som var på återgång, för att använda en jakt term.
Det stora huvudet mot den något mindre kroppen var det första tecknet på detta.
Hade det varit en fullt frisk och stark fisk så hade den med all säkerhet fått gå tillbaka.
Min son, Pontus som då var precis 5 år fylld, bar öringen från strömmen över axeln och väckte stor uppståndelse på parkeringen.
Den släpade nästan i gräset med stjärtspolen.
3,8 kg vägde han, för det var en hane. Den togs sommaren 2002.

Tobias & Pappa stolta fiskare

Fortfarande mitt gällade pers på spöfångad öring

Nog finns längtan efter att en liknande öring skulle ta min fluga någon gång.

Får säga som William gör, det sista som över ger oss fiskare är hoppet, så rätt så William.

-=Skitfiske=-