Rospiggen Fiske: Vemodets ilning

söndag 25 september 2011

Vemodets ilning

Vinden sveper kall och hård genom dalen, gång på annan följer gulnande löv med och dansar sin sorgliga höstdans mot Idsjöströmmens vatten. Vi är på plats för några dagars flugfiske i strömmande vatten, de sista för året. Det drar en liten ilning av vemod längs ryggraden när jag står vid vindskyddet tillsammans med mina vänner och knyter flugan vid tafsen. För mig är det första gången som jag är på plats i Gimdalen under hösten, men Granaten, Fluganberg har gjort dessa dagar under många år, Blidö-Matte är inne på sitt 19;e år och firar alltså 20 år nästa år.

Vattennivån var enligt mina vänner bra, men vinden är inget en flugfiskare har som sin vän.

Blidö-Matte.

Granaten.

Fluganberg.

Jag som bara någon dag innan avfärd fått en liten klass 3;a, Guideline ACT4 8,8 fot, med posten hade hoppats att få använda det redan första dagen men det fick bli min klass 5;an som skulle göra dagen.

Så med lånevadare på, då mina egna började läcka på förra jämtlandsturen började fisket i strömmen.

Några vakande fiskar syntes inte till så flugvalet blev nymf och ganska snart stod spöt i en härlig båge och en harr på dryga 30 cm fick vemodet att lämna kroppen och ersättas av andetag fyllda med vällust.

När solen under en kort stund bröt igenom den annars så gråa himlen så högg en fin 53 cm harr min lilla guldskalle, en harörevariant med lila i bakkroppen. Tunga knyckar och flera rusningar runt i gropen innan den grå harren låg tryggt i håven. Samma lilla grop gav mig en otrolig trippel under sommarresan, då 3 fiskar på dryga 50cm, två harrar och en öring, inom loppet av en halvtimme tog min fluga.

Efter detta så vadade jag iland och mötte upp de andra för lite lunch och vila i vindskyddet.

I väntan på korvglöd.

Eftermiddagens fiske gav flera fina harrar kring 40-45cm för oss alla och solen gjorde flera stopp över oss men vinden lämnade oss inte ensamma en enda stund.
Kullagårdens värmande famn välkommnade oss efter dagens fiske och vi fick också tillfälle att utbyta några ord med Leif Milling innan vi vred upp värmen på ugn och spis och körde igång en riktigt god middag.
Dag två, säsongens sista, ja årets sista fiskedag i strömmande vatten var här. Vinden var inte lika elak som dagen innan men nog fanns den kvar och i den 7 gradiga värmen så var det tur att solen gjorde oss sällskap.
Nu var det äntligen dags för min lilla 3;a att vädras. Det visade sig vara ett mycket kompetent litet spö med en hel del känsla. Riktigt kul när jag krokade en 45cm harr som krökte ryggraden ordentligt på spöt. Det sköna var att man ändå kunde ta fisken ganska hårt och på det sättet inte äventyra dess chans till överlevnad.
Det orkade också att bära mindre guldskallar i den lilla vind som ändå var kvar.

Minnesbilder till vintertimmar.

Fluganberg lossar nymfen.

Mycket glupsk liten öring.

Dagen var fiskemässigt den bästa för mig med flera fina harrar kring 35-40cm och några öringar, bland annat en riktigt glupsk liten rackar tog mina nymfer och när solen startade sin allt för hastiga och tidiga vandring ned bakom Gimdalens gröna berg så började försiktiga vak synas på åns lugnare partier och vi fick alla njuta våra sista kast och krokad harr för året, med torrfluga på tafsen.