Rospiggen Fiske: Where friends meet

Mikael Niemi's har i sin bok Fallvatten skrivit några rader som så väl beskriver den känslan jag har inombords när jag får tillbringa några dagar i Jämtland med vänner och ett flugspö i handen.

"Vänner till honom kallade det att ladda batterierna.

Själv tyckte han det var tvärtom, att ladda ur,

att sänka den där förtvivlade energin som alltid sprakade genom staden.

Att ta sig till fjälls, det var att tvätta själen.

Skölja av sin oro i världens sista drickbara ytvatten"

- Mikael Niemi -

Med en omfamning och ett hej då, som vi vet betyder på återseende, tar vi över. Våra vänner Esa och Ola har med sina familjer tillbringat en vecka i Gimdalen och för dem återstår bara packningen innan det är dags att lämna dalen. För oss som precis dragit på oss underställen och är på väg ner för våra första kast i Idsjöströmmens vatten har det bara börjat. Mitt Winston IM6 har tillbringat vintern nedpackat och undanställt men tacklas nu varsamt med ord som förväntan, längtan och upprymdhet.

"Hon" är min handbroms från vardagen. När linan ligger ut över strömmen, följer dess rörelser så bli hon min uppkoppling till den renaste av livsnjutningar.

Valet av startplats är inte svårt, det har i stort sett varit densamma sedan jag första gången kom till strömmen 2010. Vattnet lägre än förra året och inbjuder till vadning, men inte förrän jag fiskat av gropen bara någon meter ifrån land och visst, där står en skaplig harr även i år. Säsongen i Jämtland är igång och jag går "all in" i sinnenas förlorande värld.

Daniel visar vad det handlar om, sann osminkad glädje

Fluganberg, ingen tangorabatt men väl en sommar dito

Stålgrå och i perfekt kondition

En skrud som väl klär en dam av strömmen

Mullbänken
Även om årets nattfiske inte var den totala vakcirkus som det brukar kunna vara så var inte det någon nackdel, fisket blev lugnare och man kunde sikta in sig på en fisk i taget utan att behöva rycka i all fisk som steg. Men bara för att vaken uteblev i de massor som brukligt är denna period så betydde inte det att de inte steg mot torrflugorna. Som vanligt får jag väl säga så var det Mullbänken som nattetid firade stora triumfer. Det roliga blir när man väljer bort just den flugan till förmån för någon annan fluga, de kan ta ett tag att testa fram en ny. En som de inte kunde låta bli var en brun liten cdc caddis.

Gäddorna
Granaten som hade med sig gäddgrejerna fick i uppgift att göra ett försök på en av alla gäddor som kryssar runt i strömmen men utan att lyckas. Flera av oss fick krokade harrar tagna av dessa specialiserade gäddor. Så fort man vadar ut dagtid och börjar fiska så kommer de glidande, ställer sig någon meter ifrån och bara väntar. Att återutsätta harren, speciellt nattetid, blir därför både riskfyllt och spännande och jag undrar hur nära man varit att få både harr och hand slukad bland sylvassa tänder. Flera av oss gjorde därför så att de större harrarna som tog lite längre tid att drilla tog vi med oss i till land och återutsatte i lugn och ro på grunt vatten så att de fick återhämta sig ordentligt innan de åter begav sig ut på djupare vatten.

Lars-Åke och Granaten riggar gäddgrejor

Toppen för mig i år blev denna fisk på dryga 50cm

Väntan
Nattfisket är något väldigt speciellt i idsjöströmmen men vi hade även bra dagfiske allihop. Flera fina fiskar strax under eller över 50 tog torrt mitt i solen dagtid. Men det är så här års som de ljusa sommarnätterna tar fram det bästa med tiden vid strömmen. Spaningen efter sländornas dans i de intilliggande grantopparna, måsarna som samlas uppströms, samtalet och den goda vänskapen vid vindskyddet eller stående på bron, alla i väntans tid inför den annalkande nattsländekläckningen.

Kväll vid strömmen, väntans tider

Annelise Bruus och Jennifer.

Deras härliga skratt smittade av sig på oss andra under nattens fiske

Where friends meet
När jag är 80 år så vill jag också kunna åka till mitt kära Jämtland, vada ut i sommarnatten, svinga mitt flugspö, njuta och skratta gott med en vän.
Annelise personifierar denna dröm, 80 år ung som tillsammans med Jennifer fyllde natten med skratt som värmde mig gott i hjärtat.

Vi fick också några riktigt trevliga dagar tillsammans med nya och gamla vänner i Kullagården. Fluganberg fick äntligen återse sitt bambuspö som Johhny Skagersjö lagat åt honom. Och en av kvällarna innan fisket så tog Johnny ut oss på baksidan och vi fick provkasta hans lilla Leonardspö byggt på 1920-talet. Var någonstans skulle ett sådant prövas om inte på baksidan av Kullagården.
Fotbolls EM på Leif Millings storbildsskärm innan fisket eller morgonhälsningen när Wille kommer ut på gården.
Where friends meet, mycket passande.