Så står det att läsa i Richard Öhmans bok Berättelsen om Håckrenmagasinet före och efter dämningen.
ISBN: 91-972607-0-3 Utgiven av Fido förlag Hallen.
Texten är lite ryckt ur sitt sammanhang men var det utslag som de sökande fick på ansökan om att regleringsmagasinet Håckren även skulle inbegripa Ottsjön.
Till detta skall nämnas att, planer fanns att dämma och leda vatten från Hosjön i en tunnel genom fjället för att på vägen alstra ström i ett kraftverk innan vattnet slutligen hamnade i håckrenmagasinet.
Stora delar av Dammåns nederbördsområden hade då istället gått genom denna tunnel.
Vidare fanns också planer på att leda vatten från Ånnsjön, även det i tunnel till magasinet.
Nu stannade förstörelsen vid sjöarna Aumen, Hottöjen, Gesten och Håckren och ett för jämtland unikt område som aldrig någonsin skulle komma i dager igen.
Bild ur Richard Öhmans bok - Storåns Dalgång i dåtid.
Bild från Eniro - Storåns Dalgång i nutid.
Jag har läst boken flera gånger, lägg där till de otal antal timmar jag plöjt internet efter information och till sist mina drygt 40 år i området. När jag gjorde mina första kast med dobb och fluga en gång på tidigt 70-tal så stod dammen redan klar och jag har från dagen fått berättat för mig om hur fisket var förr, från de människor som brukade vattnen och strömmarna för fiske men också den nu sänkta naturen för jakten.
Och jag förstår varför folkopinonen 1954 inom det valdistrikt som Ottsjö tillhörda gav ett 100% motstånd mot det kommande planerna.
Visste ni till exempel att Jämtlands läns sportfiskeklubb som då var arrendator av vattnen, ansågs endast som arrendator och därför inte skulle ha någon talan i utbyggnadsplanerna.
I vänster bildkant delar av det gamla Storåfallet.
Bilden är från 2006 då magasinet tömdes för underhållsarbeten och när man nästan kunde se hur den gamla dalgångens vattendrag än gång sett ut.
Storåfallet som det en gång såg ut.
Bilden ur Richards bok.
Bilden ur Richards bok.
Delar av samma fall. Bilden också från 2006
Långt i bakgrunden syns det som tidigare var sjön Aumen.
Också denna bild från 2006, tiden för underhållsarbeten.
Jag tycker att Richards bok är otroligt intressant och saklig och därmed ett ganska bra facit över den verkan ett sådant här projket kan ha på känsliga naturområden och jag tycker den borde läsas av fler.
För i boken tas till exmepel upp hur Sällsjö under några korta år blomstrar upp som samhälle men sedan dör ut igen, hur Undersåker och Mörsils kommuner ivrigt hejade på utbyggnadsplanerna i sin vädran av skattepengar.
Han tar också folks insikt efteråt i beaktande, när dammen väl stod där, hur mycket det påverkar och fortfarande gör än idag.
Också denna bild från 2006 och är strömmen som låg nedströms sjön Aumen.
Slam och gamla stubbar på "botten" av magasinet.
Utsikten från kullen vid Storåfallet.
Lite senare samma år var jag tillbaka och nu började dammen åter fyllas med vatten.
Den till delar skogsbevuxna ön mitt i bild är densamma på flera av bilderna.
Ett stycke som jag tycker håller än idag är när Richard skriver om domstolens beslut:
Fisket är en viktig del av ortsbefolkningen försörjning och skänker dessutom omväxling och rekreation för dem som bor i byn. En förlust av detta trivselmoment torde icke kunna ersättas. Det kan till och med leda till utflyttning från orten, vilket inte alls är önskvärt.
Det var ord från en då insiktsfull vattendomstol, ord som idag lätt kan omsättas till våra dagars ständiga samtal om värdet i ett fritt rinnande vattendrag och att kronorna borde komma in till de människor som lever och bor nära våra sista orörda vattendrag.
Där man idag insett misstagen som gjordes då och vill satsa på naturen och fisket, där de breda pengaflödet finns för dessa regioner i form av fiskekort, bensin, mat, boende, guider, osv osv istället för att som nu, rinna ner i några få människors byxfickor.
Ytterligare ett måste i bokhyllan som tangerar ämnet är Ingemar Näslund och Micke Sundbergs bok Vattenriket i Vålådalen.
Det vatten som tillslut skall hamna i nyss nämnda damm och som jag tycker på ett otroligt fint sätt beskriver i ord och bild Vålåns vatten i fullt liv genom unika naturvärden.
En bok, som om man läser den efter att ha läst Richard Öhmans bok ger svar på hur det skulle ha kunnat se ut för vattnet i Vålån på hela dess resa mot Storsjön.
Underbar text som både ställer frågor men också ger svar på det unika i miljöerna kring Vålån och där bilderna sedan blir till konstverk för kärleken till vattenlivet.
Efter lite efterforskningar både via Richard Öhmans boken men också via internet så har jag läst mig till att regleringsdomen är redo för omprövan 2015. Jag hoppas då att Ottsjö fiskevårdsområde står i startgroparna för att få till den numera önskade rivningen av "spärren" i Storån där den mynnar ur Ottsjön. Placerad där då Håckrenmagasinet en gång blev till för att hindra abborre och gädda att ta sig upp i Ottsjö. Dåtidens hinder, Storåfallet försvann under vattenmassorna.
Detta skulle få öring och röding att åter kunna vandra fritt mellan den naturliga Ottsjön och dammen, öringen skulle åter kunna vandra upp i Vålån för lek och för Ottsjön och dess fiske skulle detta innebära otroligt mycket.
Lägg därtill att att ägaren till dammen äntligen kan få ge tillbaka lite av sina tjänade kronor i form av stöd i arbetet med biotopvårdande insatser i Storån men också nedströms Sällsjö för att rädda den lilla spillra som finns kvar av Storbodöringen.
Gör helt enkelt det som alla pratar om, samarbeta kring ett stort projekt för att förbättra fiskenäringen men kanske främst förbättra betingelserna för öring, röding och harr i den konstgjorda sjön Håckren och dess åar och vattendrag.
Jag kanske återkommer med en idé på hur det skulle kunna se ut ur en sportfiskares ögon, och på hur små insatser det egentligen behövs för att skapa dom bästa förutsättningarna för fisken och området utifrån det faktum att vi fortsatt pratar om ett vattenmagasin.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
1 kommentar:
Nu jäklar tar du och flyttar till Jämtland för gott och blir vår "fiskeminister" :-)
Skicka en kommentar