Lilla Grand Slam i Ottsjö tillsamman med anden Anki.

Då kommer del två av vår resa, öringfisket i Ottsjö.

Fast så här i efterhand så måste jag erkänna att störst avtryck från våra dagar där gjorde ändå vår lille vän Anki från Storån, men jag kommer till det senare.

Kul med denna resa att Blidö-Matte begick sin premiär i området. Han fick träff på något som han sent skall glömma....Sviden!!

Landade i byn hos Haldo på lördag eftermiddag lite trötta och slitna efter lite för få timmars sömns sen dagarna i Idsjöströmmen. Första kvällens fiske blev också därför ett lite kortare besök i det som kallas grustaget i Storån, enkelt att komma till och man får snabbt en bra överblick av vattennivå bland annat.

Lite små harr tog våra flugor plus ett bra påslag för mig ute i strömmen som slutade i att flugan försvann.

Resans första, andra och till och med tredje utskällning hann vi ialla fall få när vi rörde oss utmed ån av en vackert tecknad lite gynnare om det fanns otroliga mängder av. På lugnhöljan såg vi ett 15-20 tal lämlar som korsade ån.

Vackert tecknad tuffing som inte tveckade att ge sig på min 45;a till vadarkänga

Fluganberg i den jämtländska sommarkvällen

Dag två, lite mer ordnade former på fisket, återigen vid Storån och nu med siktet inställt på att få ihop till en fiskmiddag. Höll oss längre upp i ån denna dag och det såg mycket lovande ut när vi kom på plats, en del riktigt fina fiskar visade sig. Fluganberg var den som lyckades bäst när det gäller öringen och landade två fina matfiskar, jag själv tog mig friheten att ordna till förrätten i form av röding. Dom finns där och det är inte alls ovanligt att man kan få kroka röding i ån, men långt ifrån någon dussinfisk.
Lägger man därtill en liten öring på 4hg och några harrar så hade jag lyckats skrapa ihop en liten fjällets Grand Slam ur åns kalla vatten. Tappade också en fin röding kring 7-8hg, huggen var så försiktiga och jag var nog lite snabb i mothugget så fisken krokades dåligt.

Förrätten.

Öringfiskare

Middagen var en höjdare, med stekt röding på macka och huvudrätten mandelpotatis, örtkryddad kall ås och öringfilé, till detta ett gott vitt vin, lägg därtill goda vänner att dela middagen med,  ja livet är så jäkla enkelt och skönt att leva ibland.
Kvällsfisket blev segt, vinden avtog och ån låg spegelblank, sländor fanns men fisken var otroligt skygg och gick och nymfade mitt i strömmen. Alla krokade lite sprattel, men inget att skriva hem om.
Kvällens händelse och kanske hela resans grej blev nu istället vår lilla vän Anki, som adopterade oss alla fyra som sin nya trygghet.
En underbar liten krabat som vägrade släppa oss ur sikte utan följde oss genom ån till vårt lilla läger och sen tillbringade hela kvällen tillsammans med oss, så ni må tro att det gjorde lite ont i fyra hjärtan när vi måste finta den lilla för att kunna smita hem.
Bakom oss pep Anki vilt i strandkanten.

Dag tre och ny plats i ån, denna gång mellan två strömdrag. På plats bestämdes plats för basen på en av åns vackrare platser med utsikt över en stor hölja och sedan drogs linan genom spöringarna.
Vadar ut försiktigt en bit i den stilla och helt blanka ån....flapp flapp flapp plask!
Vem tro ni dyker upp? Anki så klart, den lilla hade fortfarande inte hittat sin familj och kom nu snabbt simmande mot mina ben, och nog måste jag erkänna att vi nog alla fyra fick lite varmare blod i våra ådror.

Fiskekompis

Lite trött efter natten

Fluganberg och jag fiskar nedströms och Granaten och Blidö-Matte prövar uppströms. Enstaka tyngre vak annars bara små små vakringar av nymfande fisk, ibland viftandes lite retsamt med stjärtfenan.

Sms i telefonen signalerar kaffe på åsen och vi vänder åter, med vår lille vän tätt i hälarna.

Det som nu händer slår oss alla med häpnad över vad den lilla andungen är kapabel till. Slänten är ganska brant och Fluganberg var först iland och när jag sen klev iland kom det hjärtskärande pipandet igen. Jag tar mig upp för slänten och följer sen den lilla stigen som leder mot vår bas.

Men den här gången tänker hon inte förlora oss, flapp flapp flapp följt av pipandet kommer allt närmare mig på stigen. Hon fixade branten och är nu på jakt.

Försök själva iförda på tok för stora simfötter att klättra en brant mossklädd slänt utan att använda händerna så förstår ni vilken fajter detta var.

Det är bara att kapitulera, vänta in henne och vi går tillsammans upp mot kaffet.

Vi dricker kaffe och hon plockar insekter från våra vadare, de é fiskekompisar de!!
 

Granaten i samspråk med Anki

Ser ut över stilla å

I den stilla kvällen gör en annan jämtländsk specialitet sitt intåg, sviden!
Buffen dras över huvudet och det som trots allt sticker fram smörjs in med djungelolja, något som jag tror funkar som lockmedel på dessa små elakingar.
Anki får åka ned för slänten i min ficka på vadarjackan innan hon åter är i vattnet. Nu är hon hungrig och simmar glatt omkring utanför mig och plockar i sig av alla sländor som kommer flytande förbi där jag står, det blir totalt vakfritt på min sträcka av ån.
På en av sina längre turer så backar vi alla fyra iland och går ifrån ån för att fly sviden mot annan plats. I våra hjärtan finns hoppet att den lilla ankungen skall finna sin familj, även om chansen inte såg god ut.
Om det gjorde ont kvällen före så var det ingenting mot vad vi kände nu. Men vad skulle vi göra.

Vi åkte upp till vägbron, intog lite kvällsmat och efter det så blev det ett besök vid den "lilla-ån".
Här var det om än mer av de blodsugande mickro-knotten, men vi fick ändå en fin stund vid ån, siktade Byggare-Bob själv i egen hög person simmandes runt på sitt revir och Fluganberg gjorde sin vana trogen att korka fin harr i ån, denna gång en 52cm lång och ett kilo tung harr som fick bli huvudingrediens till smörgåsen.

Byggare Bob.

52 cm och ett kilo tung harr från "Lilla-Ån"

Dag fyra och nu såg det bättre ut, lite vind som inte skulle göra fisken så skygg och sol från klar himmel.
Vi rörde oss utmed ett större område vid ån och småharren hittade vi tillslut vid ett av åns strömpartier.
Jag testade en storvuxen fluga som jag lade mitt i strömmen och om sedan stod och höll en stund innan jag med små ryck fiskade hem den, pang!
Öringen gör en kort rusning, ett härligt luftsprång och sedan är vi ensamma igen fluglinan och jag.
Uppskattningsvis en fisk en bra bit över kilot. Men med minnena från Idsjöströmmen så känns inte förlusten lika hård som om man stått utan hela veckan. Gör några kast till men lämnar platsen och vandrar nedström istället. Längre ner på sträckan får jag och Granaten några harrar och en stunds kul fiske innan vi åter vandrar upp längs ån förvissade om att snart är den här resan över.  

Granaten krokar harr i ån.

Motsolsfiske.

Storslaget.

Vi rundar av och beger oss upp mot vägbron igen. Väster ut tornar molnen upp sig och när vi sitter i bilen faller ett lätt regn över oss på vägen tillbaka mot byn.

Senare fick jag veta från Lunkan att samma moln gav Duved 40mm regn på en halvtimme med vägarna fyllda av brunt lervatten som följd.

Hoppas Åreskutan höll ihop även för denna skur.

Hotfull moln i väster

Det blev ingen kilos öring för oss denna resa till Ottsjö, men redan nu smids planerna för hösten och augustitrippen. Jag sammanfattar ändå hela fiskeresan som helt otrolig och naturligtvis sitter mitt nya personliga rekord högt på listan men främsta minnet blir nog ändå vår 5;e medlem i fiskegänget, Anki.
Hade hon dykt upp denna den tredje dagen så är jag säker på att hon varit Rospigg nu, fel egentligen men vad skulle vi ha gjort.
Jag måste också säga att det är ett förbaskat härligt gäng att åka iväg med på sådana här resor.
Så tack, Granaten, Fluganberg och Blidö-Matte för den mycket trevliga veckan.
Och Anki, hang in there, folk i byn vet om dig, så kanske utgår någon form av räddningsaktion.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>