Debatt med Svensk Vattenkraftförening Walter Johanson

I ett debattforum på Fiskejournalens sida med Svensk Vattenkraftförening Walter Johanson skrev jag ett inlägg som löd:

Det är någonting som är riktigt fel i det här.

Att provocera fram människor till att reagera och sedan lämna debatten tyder på okunskap och en osäkerhet hos den mannen, inte alls olikt den debatt som förs i allmänhet kring vattenkraftens vara eller inte vara varesig det är i tidningar eller tv eller övriga medier.
Den ploppar upp lite då och då och försvinner eftersom man från regeringshåll eller kraftbolagens sida inte vill ställa upp och ta debatten till målsnöret, där alla korten läggs på bordet så att allmänheten en gång för alla får reda på hur det egentligen är, vad man betalar för på elräkningen och vad man satsar dessa pengar på eller i vilkens ficka tusenlapparna hamnar.
Att våga ha en ståndpunkt är ju en styrka och någonting man skall värna som varje människas rättighet, men att sitta som Walter och tycka sig kunna proffstycka lite här och där och sedan försvinna är inte att våga ta ställning.
Och det är på sandlådenivå när man börjar det hela med att kasta ur sig hur få det var som fanns på plats vid en manifestation.
Det är inte antalet utan anledningen som är det viktiga här, varför åkte människor dit? Varför hölls mötet i Arjeplog?
Människor var där för att man vill trycka på den långsiktiga satsningen på orten och dess tillgångar. En utbyggd fisketurism drar in pengar i en framtid på orten på lokal nivå och sätter människor i jobb som har lokal anknytning. En utbyggnad av älven drar dit folk från andra håll som bygger under kortare tid och sedan försvinner, kvar blir en sönderbyggd älv som drar in pengar till några få aktieägare och ett kraftbolag som med all säkerhet investerar sina pengar många många mil från i det här fallet Arjeplog. Fisketurismen får pengarna att stanna kvar i området och kan om man vårdar det ordentligt ge många många fler möjligheten till en inkomst under längre tid med lokal förankring.
Walter min käre vän, du är konsult när du gjort ditt uppdrag färdigt så drar även du vidare och lämnar kvar ett raserat sandslott för Arjeplogsborna, för visst är det väl så ni inom vattenkraftsförespråkarna vill ha det, ingen skall få ha ett vackrare sandslott än ert i den sandlåda ni leker i hela dagarna.
Nä, borsta av dig sanden Walter, kliv ur sandlådan och ta debatten dit den hör hemma i det offentliga ljuset och stå för din åsikt fullt ut, först då min vän är det värt att lyssna på dina tankar och ideér.
Jag var tyvärr inte i Arjeplog Walter, men jag hade gärnat velat vara där, och stödet till dom som var där gav jag så mycket jag kunde.
Jag är rädd för att du inte ens kommer att läsa detta, för som flera gånger tidigare så lämnar ni debattbordet så fort ni fått ert sagt.
Det är inte styrka Walter, det är inte att ha en ståndpunkt!!

Svaret kom från den i ilägget nämnda Walter Johansson Vattenkraftskonsul från Sweco
Ett svar, både på mitt men också andras inlägg i forumet.
(Ni kan följa tråden här)

Hej allihopa

Jag tar gärna debatten men det bör egentligen inte ske så här via nätet.
Jag fanns i Arjeplog under den s k manifestationen och hade gärna tagit en debatt vid det tillfället. Träffade då Stefan Nyström och hade en bra och konstruktiv diskussion med honom, med ideér om lösningar med omlöp/faunapassager.
Det är ändå så att vattenkraften är vår mest miljövänliga energikälla enligt alla genomförda LCA. Sverige har Europas bästa vatten tillsammans med Norge och det är tack vare vattenkraften. Vi har bra fiskevatten i Sverige trots att vi har nyttjat vattenkraften sedan 1400 – 1500-talet. Utan att våra svenska fiskevatten har blivit ödelagda. Till och med var fisket bättre på 50 – 60 -talet när det fanns dubbelt så många vattenkraftverk.
Det finns så mycket vatten i vårt land så det finns plats för både sportfiske och vattenkraft om bara samarbetsviljan finns. Som jag framförde till både Stefan och Martin i Arjeplog så vore Arjeplogsströmmarna ett lämpligt projekt att samarbeta omkring, istället för som Älvräddarna söka konflikt. Här finns verkligen plats för både kraftverk och sportfiske. Vid det samtal som jag då hade med både Stefan och Martin uppfattade jag att även de kunde se den kombinationen.
Jag tycker att sportfiske är en alldeles utmärkt rekreation och fritidssysselsättning, men kan inte se att det på något sätrt tillför vår miljö något positivt.


Först vill jag säga, all heder till Walter som fortsatt följer och svarar på inläggen.
Och precis som Walter säger, så borde debatten lyftas upp ytterligare några nivåer.
Göra en mera publik men också öka samarbetet kring våra vattendrag för att se till att allas intresse tillgodoses. Det finns dock en svårighet i detta och det är kraftbolagens syn på detta och deras aktiva deltagande i arbetet. Det krävs oftast långa och heta ordväxlingar och åren hinner rulla innan man tillslut måste gå till anmälan och miljödomstol alternativt hävda vattendommar och dyligt och det främjar ju inte samarbetet, snarare tvärtom. Därför är det bra att Älvräddarna gör det jobb man faktiskt gör, väcker debatten och synliggör det som faktiskt händer ute i våra vattendrag.
Att sen hävda att fisket var bättre på 50-60 talet är nog att dra allting till sin spets och framstår som att hälla bensin på debatten för att i tron kunna släcka den.

I det område jag fiskar i så slutar alla vackra vattendrag i en enda stor vattensamling, Håckrendammen i Västra Jämtland. En damm som när den kom till, plus den i Sällsjö satte ett hårt och naturvidrigt stopp för ett av landets största öringsbestånd, Storbodöringen.
Idag är öringbeståndet sönderavlat efter stödutsättningarna som måste göras. Rödingarna som finns leker på bottnar som sedan ligger torra under våren då dammen tömts på vatten.
Fisket var iofs bättre under de åren strax efter att dammen hade byggts. Lokalbefolkningen berättar om storvuxen röding som fångades i mängder uppe i den del av Storån som fortsatt finns kvar.
Men det var röding som vilset fort runt i en söndrad miljö.
Visst finns där fortfarande storvuxen fisk men det är ju inte det som är grejen här, det är inte storleken på fisken vi alla söker, utan hur ser det ut där den lever, kan den fortplanta sig på sitt naturliga sätt, är stammen fortsatt livskraftig.
Vattenkraften kommer fortsatt, om den används som idag att endast skapa stora Put and Take alt Catch and Release vatten.
Och sådana vet vi, kan innehålla storvuxen fisk och mängder av fisk om vi hela tiden sätter ut nya.
Men det är inte vad jag tror Älvräddarna vill med sitt arbete och inte heller jag som sportfiskare.
Samexistera javisst, men då på samma vilkor.
Så samla du ihop några beslutsfattande vänner Walter och bjud in Älvräddarna plus sportfiskare till ett möte där det högst på agendan finns ett antal punkter som skall vara gemensamma och som det skall beslutas om, inte bara en massa rundprat. Jag tror att du skulle få ställa fram fler stolar kring det runda bordet för ingen skulle säga nej till ett sådant möte.

Det finns en del riktigt bra läsning kring just Håckrendammen:
Ingemar Näslunds och Micke Sundbergs fantastiska bok Vattenriket i Vålådalen
eller Richard Öhmans Berättelsen om Håckrenmagasinet före och efter dämning

Som sagt, följ tråden och kom gärna med inlägg, men som Martin skriver på sin Facebook sida, se bara till att känslorna inte börjar svalla för mycket, så att vi upprätthåller den sakliga och höga nivån som nu råder.
Ni hittar debatten här