I år verkar det vara ett sådant där normalt havsöringsår.
Det måste tydligen ta den där 40 timmars arbetsveckan innan årets första öring är landad.
Vi har sett fisk jaga i ytan, hoppa och plaska, vi har haft fisk efter och dom har huggit men inte krokats. Och idag var inget undantag.
Första stället som var tänkt att besöka idag gick det inte att komma åt så det blev platsbyte innan ens vadarna åkt på. Då togs siktet istället på gammalt beprövat ställe. Granaten som fortsatt kör spinn var den av oss som först siktade fisk idag, en följare som gjorde en fin plog i ytan innan den avbröt och drog iväg på annat skoj.
Fluganberg och jag kämpar vidare med flugorna och det trots att sjukgymnasten i veckan slog ut med armarna, hytte med fingret och menade att det inte alls var någon bra idé att fortsätta flugfiska med min tennisarmbåge. Och nog känns det efter några timmar vid kusten, men den får ju vila i veckorna och nu har hon ju också beställt något fint skydd jag kan använda.
Juleskum, because we´r worth it
Det var först när vi intog den plats där Granaten haft sin följare som jag fick kontakt. Gör utlägget men står lite illa, nästan utvadad till midjan, så med tre fyra steg så fick jag tryggare botten att stå på och skall nu börja hämta hem linan.
Lyfter för att spänna upp den båge som blivit, pang!
Min S.T Fylkingfly har hittat vad den söker och nu skär fluglinan genom vattnet i sidled ett par tre meter, bågen jag fick gör det omöjligt att kroka direkt. Jag hinner i alla fall känna fisken innan den släpper.
Någon mer kontakt har ingen av oss och vi ger oss för denna gång.
På´t igen nästa helg, och då kanske skyddet för armbågen har kommit också.
Någon hade i alla fall fått fisk, fast snyggt var det inte.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar