Kärret blev min egna sjö

Ordet fiskevård, det kan se olika ut beroende på vem du frågar.
Jag vet vad jag idag anser vara innehållet i det ordet, eller i alla fall vad jag tycker ordet borde betyda.
Men hade du frågat mig för 30 år sen, när jag som 10-12 åring kämpade på i kärret bakom huset där vi bodde så var det något annat.

Så här i vintertid så finns tid för att ladda upp inför kommande fiske säsong men också tid till reflektioner.
Eller kanske man skall säga så här, abstinensen gör att tankarna väldigt ofta glider över till fiske och allt som hör det livet till.
Senast var det Fluganberg som delvis fick höra om min upplevelser där vid kärret och hur jag jobbade för att behålla både vatten och fisk hela sommaren.

Allt började redan innan isen helt försvann på kärret. Det var mars månad och den bäck som kom uppifrån skogen stod hög och det var inga problem att sätta mina vinterplaner i verket.
Första projektet var att bygga den damm som skulle styra mer vatten in i kärret.
Och för att vara en 10-12 årig grabb så vart lösningen genial. Det mesta vattnet leddes in i kärret, men ett flöde fanns kvar i bäcken.
Hög damm men med viss genomström av vatten.
Var det viktigt att räkna på liter/sekund?
Nä, det fanns vatten och sen var den funderingen klar.
Det fanns inte heller någon fisk i bäcken att ta hänsyn till.

Snart stod kärret högt, och vatten tillförseln stryptes åt.
Dags att låta våren ha sin gång. Och vattenmängden gjorde att djungeltrumman gick het mellan traktens alla grodor och ödlor, för snart så var varje isfri yta täckt av lekande grodor.
Våren närmade sig, och snart var nästan hela kärret isfritt och växtligheten tog fart.
Då kom nästa steg.
Inplanteringen!!!
Med hinkar hängande från cykelstyret och löjhåven på pakethållaren trampade jag ner till dammluckorna i ån för att fånga småfisk, ja allt som hamnade i nätet ”räddades” till mitt projekt.
Så med fyllda hinkar vinglade jag åter hemåt för att plantera in min fångst i sitt nya hem.
Vid ett tillfälle så fanns det mört, abborre, löja, sutare, braxen och gädda i min damm.
Storleken på dammen då?
Ja, som två badmintonbanor kanske och djupet var nog som mest kanske 1,20.
Sutarna tiggde min pappa åt sig av en snäll farbror som vittjat sin ryscha.

Tiden var nu mitten på maj, och insektslivet tog fart.
Och vitfisken vakade.
Jag minns det än idag när jag rusade hem och med andan i halsgropen skrek genom den öppna ytterdörren, -Dom vakar!! Dom vakar i dammen!!
På en sida av kärret fanns en lite udde ut i kärret där det stod en björk på en i övrigt gräsklädd liten kulle.
Pappa fick vara den som övervakade allting när gammalt gräs eldades av den lilla udden för att bli min plats för att övervaka händelserna i kärret.
Och snart var kullen, eller udden grön igen av nytt frodigt gräs.
Fisken hade acklimatiserat till sitt nya hem, och dom flesta levde i harmoni med varandra.
Vattnets ända elaking, gäddan stod ständigt på vakt och ibland plaskade det ordentligt i ytan när den tog en löja eller mindre mört.
Kärret hade förvandlats till en sjö, min alldeles egna sjö.

Kanske ett ovanligt barn. men intresset för vatten och det som levde i det fanns väldigt tidigt.
Och jag kan inte ha varit gammal när jag första gången kom hemsläpandes med farmors stora glasburk och sen fyllde den med grodrom för att se om jag kunde få se förvandlingen till små grodor.
Jag kan se vissa likheter i mina egna barn idag, trots att datorer och spelkonsoler upptar mycket av deras liv, så finns ändå nyfikenheten där på livet i vatten.
Men att gå från intresse till att faktiskt bygga sig en liten sjö av ett kärr, nja, det vet jag inte om dom kanske skulle göra.

Sommaren kom och därmed värmen och avdunstningen.
Som tur var så var det sommarlov, och jag fick även nu hjälp av min bästa kompis att hålla vattennivån.
Vilket vi försökte göra på alla tänkbara sätt.
Det kanske sämsta sättet var den dagen då jag efter en massa kopplande och lånande av vattenslangar lyckades få ihop så lång slang att den räckte från våran vattenkran till kärret.
Men innan jag hann vrida på kranen kom pappa hem från jobbet och på ett ganska, för mig, oförklarligt och lite väl övertydligt sätt förklarade den något mindre lyckade tanken jag hade haft med att fylla kärret med vårt kommunala vatten.
Vi stod absolut väldigt långt ifrån varandra den eftermiddagen i vårt sätt att se på projektet och dess möjlighet till framgång.
Kanske skall tilläggas att jag idag kan ha glidit över på pappas sida lite i tankesättet.

Nå ja, vattennivån både i bäcken och kärret sjönk nu fort, och nu fanns snart bara plan B kvar.
Att rädda i första hand dom stora fiskarna.
Gäddan, som nu vuxit lite och absolut inte ville bli fångad igen jagades barfota runt runt innan den slutligen trodde sig se en flyktväg och styrde sin kosa rakt upp på land.
Fångad!!
Den bars hem till gården, och så här i efterhand kanske den inte fick den mest optimala placeringen.
Från att ha varit uppfödd från yngel i mitt akvarium inomhus, till ett liv i kärret stod nu hoppet till pappas egna byggda trädgårdsdamm på gården.
Där han hade rudor gick, som lekt under våren och som han var så stolt över, där placerades nu min 35cm långa mördarmaskin.
Mitt i hans damm fanns en djuphålla i vilken han planterat näckrosor, perfekt skydd.
Även sutarna hamnade där.
I samma stund som jag hörde ljudet av pappas bil på infarten insåg jag mitt misstag.
Han klev ur bilen och gjorde sitt vanliga stopp vid sin fina damm, bara det att nu skrämde han något som stod och lurade under några näckrosblad, det plaskade till.
Jag vet hur han såg ut, jag stod så till att jag kunde se när han vände sig om och utan ett ord, kroppsspråket sa allt.
Jag visste lika väl som Emil när hans pappa skrek över hela Lönneberga, att nu är det dags att agera och det fort.
Senare vid middagen kom hans första fråga.
-Är den borta??
-Ja pappa, den simmar i ån igen!
Sutarna däremot gillade han, och efter ett tag åt dom ur våra händer. Gäddan var glömd nu.

Dom mindre fiskarna gick kvar hela sommaren och när skolan återigen statade så kom också dom första regnen. Dammen fylldes åter upp, och fisken piggnade till.
Det var endast en braxen som fick sätta livet till under sommarvärmen.
Nu skulle fisken fångas igen, och sättas tillbaka i ån.
För jag visste sen vintern att kärret bottenfrös. Det hade jag testat med pappas isborr.
Kanske inte det heller var det mest genomtänkta av idéer visade det sig.
Dammen öppnades och vattnet leddes åter ut i bäcken. Fisken fångades och kördes denna gång tillbaka med bil ner till ån igen.
Till min pappas stora förvåning så dök det upp fiskyngel i struthåven.
Små fiskar av någon vitfisk art.
Pappa trodde inte sina ögon. Men jag var mera lugn, herre gud, vad trodde han.
Det hade varit perfekta förhållanden.
Mat, vatten fanns i överflöd, i alla fall nästan hela sommaren.
Och att dom skulle leka såg jag inte som något konstigt.
Vilken fisk det var, vet jag inte men det var inte heller det viktiga.

Projektet var lyckat, en jätte framgång från början till slut.
Frågar ni mig så fanns inga motgångar under hela dess gång.
Hade ni frågat min pappa hade han kanske inte sett hela projektet som lyckat.

Halva förrådet låg nästan ständigt utspritt i skogen bakom tomten, spadar krattor hinkar och annat.
Hans kanot hade vid flera tillfällen kånkats upp och använts som båt.
Vissa oliktänkanden hade vi råkat på, men jag tror att han innerst inne ändå var ganska nöjd med vad hans son höll på med där bakom i kärret.
Mamma, hon var nog stöttande hela vägen tror jag. Med picknick och uppmuntrande ord och som medlare ibland mellan projektledningen och projektets stora sponsor.
Sen fick hon ju stötta med den allmänna markservicen med klädvården till exempel.

Något år senare så skulle jag bygga om bäcken till ett eldorado för bäcköring.
Jag var nu 13 år, kanske 14 och byggde dammen bara lite högre och i flera steg.
Hade ju läst om laxtrappor och lekgrus, bakvatten och strömriktningar i fisketidningar jag hade fått av pappas bror.
Plus att jämtlandsresorna hade redan i den åldern skapat ett behov av att få vattenspegeln bruten av en ström eller forsnacke.
Det är en helt annan historia, men den innehöll en viss överdämning och ett besök från Kommunens tekniska kontor.
Även den gången fick mamma iklä sig rollen som både medlare och supporter.

Rekordöring på Pimpel & Good Old Rock´n Roll

Fortsätter att göra små inlägg med tips om sidor som är värda att besöka.
Denna gång skickar vi ett rungande Grattis till Christer, som jag tror är den lyckligaste Fiskande Jämten just nu.

-Pimplade upp rekordöring på drygt 10,5 kilo.
Läs mer här!

Sen sitter jag här och läser Stigs Blogg, och ser en länk som jag bara inte kan göra annat än att sprida vidare. Wolfgangsvault
Jag har bara hunnit skumma lite på ytan, men inser att HÄR finns en liten guldgruva för oss som bara älskar The Good Old Rock´n Roll!!

Litet länk tips

En film där allt ställs på sin spets, Fly vs Jerk, And the winner is??
Finns att se på kanalgratis.se. Där kan du också se lite andra filmer på temat fiske.

Pikereg.se är ett projekt som har kommit till för att öka kunskapen om de svenska gäddbestånden.


¯`·.¸¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>

Premiär bland ParaplyHugg och Riktiga Hugg

Nej, inte för mig.
Fiska i stan??
Jag vill ha friheten, luften och naturen, inte cyklister,hundar, bilar och reaskyltar runt mig.
Lika förbaskat så står jag där, klädd från topp till tå i flugfiskemundering, snart klar att lägga mina första kast i en av åns fina höljor.
Det är Fluganbergs fel, plus min svaga karaktär. Ingen bra kombination.
Efter en klart suspekt promenad genom stan bland rea fönstren, och som sagt klädda i vadare och med spön i handen så kliver vi i det kalla vattnet strax nedanför Sportfiskeklubbens lokal.

Jag har tacklat med en ST Epoxy i lila/svart.
Kastar och rör mig nedströms mot gropen vid biografen. Fluganberg går på andra sidan av strömmen, och vi ler lite åt varandra mellan kasten.
Vi gör ju faktiskt första fisket för året med flugan, klart man är glad då.

Min första känning är ett försiktigt drag i flugan nedanför en nacke. Det blir bara ringar kvar på ytan, sen stilla igen.
Kastar vidare på samma plats, och ytterligare ett påhugg, denna gång med mera kraft, några gung i spöt och sen släpper fisken igen.
Härlig känsla, och för mig som gör mina första stapplande steg i åns vatten är det verkligen en glädje att få kontakt direkt.
Kröker rygg och går under vägbron för att fiska lugnstryket ner mot nästa nacke.
Linan stoppar upp, och ett långt sug i linan, sen absolut ingenting mer, bara väldigt tungt.
Till min förvåning så kommer ett handtag upp till ytan, och sen hela paraplyt.
Trodde att det var stövlar som vi fiskare alltid drog upp, men det är klart, min fiskande vän Matte drog en skridsko för några år sen.

Nu börjar också Norrtälje att vakna, och några yrvakna förbipasserande stannar upp och tittar en stund på vad ån har fört med sig denna dag.
Hmm, få se nu, två kassar, en ölburk och en plasthink och två flugfiskare.

Vi fiskare oss fortsatt nedströms, förbi platsen där Nils Ferlin statyn brukar stå, men där det nu pågår restaurering efter att man tidigare biotopvårdade i ån.

Ån har blivit väldigt fin på just den platsen, med fina ståndplatser och fint lekgrus utlagt, men som sagt på land finns en del kvar att göra till sommaren.
En sak som jag slås av när jag går där, är alla sopor som ligger i ån, allt från laspallar, plast och glas.
Jag plockade själv upp en snöskyffel ur ån, och en bit nedströms mig plockade en annan fiskare upp en sparkcykel.
Det kan ju vara något för Norrtälje stad att ta tag i. Eller varför inte vi fiskeintresserade.
Jag vet inte om det kanske redan finns städdagar i ån, om inte så är det väl något att ta tag i.

Någon mera fisk har inte jag kontakt med under resten av fisket och Fluganberg smeker nog någon där nere i strömmen med sin fluga, för han stoltserar med fjäll på kroken.

Det var en lite skum känsla att gå där, mitt i stan med flugspöt i handen.

Men jag måste ändå säga att jag gillade det. Jag kanske inte kommer att ställa mig där när det är som mest folk på stan, men idag var det ganska mysigt ändå. Och bästa av allt, det var flugfiske!!

Och för mig, med allt som finns i mitt bagage just nu, så var det en alldeles perfekt idé att ta med mig dit.

Mera information om Norrtälje Ån finns att läsa på Laxfiske.nu

Men dagen var inte slut här.

Efter ett ombyte och fika hemma hos Anneli, så bar det av mot den stora staden i söder och Sundbyberg, där vi hamnade hos Kristian Lager på Sundbybergs Sportfiske
Det var en lite affär som jag gillade. Trevligt bemötande och massor av ögongodis för oss sportfiskare. Fick en kopp kaffe i handen och sen var resan igång genom hyllorna.

Lite blandat flugbindningsmatriel köptes och sen tänkte vi oss en titt på vadarkängan som vi båda letar efter, Simms Rivershed. Men den fanns inte hemma just nu, så det blir att göra resan igen.

En mycket skön och avkopplande dag och för mig, välbehövlig.

Tack för den här dagen Fluganberg.

Och imorgon bär det av till Granaten, det är dags för honom att fylla som några av oss andra, Gubbe!!

-=Skitfiske=-

Flugor i Grenen

Trädet står strategiskt placerat vid en av dom heta platserna i Norrtälje ån.
Vilket man lätt kan avläsa på samlingen flugor i dess grenar.

Och vem vet, kanske sätter även jag min första fluga i någon av dess grenar, när nu Fluganberg lyckats övertala mig till att begå premiärfiske i ån.
Så idag får det bli att plocka ihop och se över flugutrustningen.
Rapport om fisket kommer.

Sportfiskarna On Tour & Havsöringsrapport

Ikväll var det så dags. Sportfiskarna landade med sin "On Tour" föreläsningsturne i Norrtälje.
Tema för kvällen var Gädda & Gös.
Vi fick av Siv Jansson och Linda Svensson från Sportfiskarna, information om deras arbete och organisation.
Vidare höll kvällens arrangörer, Studiefrämjandet och Norrtälje Sportfiskeklubb, korta föredrag om sina respektive arbeten i Norrtälje med omnejd.

En av kvällens föredragshållare var Mikael Boettge från Sportfiskeboden, som talade om vertikaljiggning efter Gös. Ett fiske som är på stark frammarsch, och enligt Mikael för säkert för att inte testas. Ett viktigt budskap var fiske på hårda bottnar, något som han återupprepade gång på gång. 90% av fisken som krokas tas på eller över hårda bottnar.
Han talade vidare om vikten av samarbetet mellan ekolodet och elmotorn, men också om den hårfina gränsen som skiljer just drivande jiggfisket från trolling.
Tänk på att ha motorn avstängd vid själva fisket, och använd den sen endast för förflyttning.

Kvällens höjdpunkt enligt mig, var Henrik C Andersson från Länsstyrelsen, som höll ett mycket intressant föredrag om Gäddan i Roslagen.
Och precis som jag själv skrev tidigare i ett inlägg, så är Gäddan i ytterskärgården i stor fara.
Och det på grund utav att ynglen svälter ihjäl under dom första 10 dagarna.
Matbristen är total i stora områden.
När väl gäddynglen går över på fiskdiet så är chansen större till överlevnad.
Han beskrev arbetet som pågår med skyddade områden, totalt fiskeförbud och återutplanteringar, även att det forskas om hur betande kor skall kunna hjälpa gäddan att hålla lekplatser på sjöängar öppna.
Han pratade om överlevnaden hos lagd gäddrom, och talet var smått häpet att bara 0.0001% eller motsvarande en HALV gädda på lagda 500000 romkorn överlevde till 2 års ålder.

Många intressanta projekt pågår i och kring fisket i Roslagens/Upplands kustområden, och vi som fiskar i området måste dra vårt strå till stacken.
Varför inte diskutera ett begränsat antal upptagna fiskar till exempel, skyddsområden eller dylikt. Mycket görs, men mycket mer finns att göra.

En liten parentes kan nämnas att en rapport från Norrtälje Ån avlades, och sen premiären den 1 Januari, har ett 80 tal Öringar krokats.
Fortfarande är en fisk på runt 4,5 kilo den största rapporterade. Vi fick också höra att en fiskare krokade hela 13 fiskar under första dagens fiske.

Jag hörde idag på radion att om 3 månader så börjar fotbollsallsvenskan.
Sammanfaller med den period som båten görs iordning och sjösätts.
Jag bara uuuundrar var jag kommer att lägga mitt fokus.

-=skitfiske på er=-

Grisslan 520S

Jag lovade ju en testrapport av min båt efter säsongen, och tid tog det men nu är jag färdig så här långt.

Grisslan 520S Tekniska Data:

Längd: 5.20 m Bredd: 2.00 m Vikt: 370kg Fart: 40-70 hk 25-35kn

Min Grisslan 520S är utrustad med en Mercury 60Hk motor, vilket gör att även med tre fiskare i båten och utrustning så planar den ut snabbt och ligger bra i sjön.
(Skall sägas att vi åkte 2 vuxna och 4 barn i tonåren i somras, och den planade fint då också) Jag har kunnat köra på strax över halv gas och ändå fått planing som ensam passagerare. Bränsleförbrukningen blir ju också då lägre.

I planade läge så är båten stadig och tar inte så mycket vind som man skulle kunna tro med den stora rutan på mittpulpeten.
I låga farter, runt 3 knop, så får man däremot ligga och kompensera lite i rattutslagen, men det är ganska vanligt på båtar med låg vikt och större motorer.
Jag har verkligen testat båten i olika typer av sjö, från lugna spegelblanka kvällar till dagar med hög sjö och hård vind.
Och endast vid ett tillfälle så har båten fått vatten över sig, men då skall sägas att alla mindre båtar än 6 m hade säkert fått sjö över sig. Man hinner inte få över fören till nästa våg, utan dyker ner mellan vågorna.

Som fiskebåt har den fungerat väldigt bra.
Vi har som sagt fiskat tre man från den, och har man bara lite kontroll på varandra och grejorna så går det utmärkt. Till och med så pass stadig, att en av oss har kunnat stå längst fram i fören, uppe på ”nosen” och vi andra har kunnat röra oss skapligt fritt.

Är man dock ensam i båten och skall runda pulpeten så kränger den ganska mycket. Det beror på skrovets form och att den är ganska V bottnad. Villket i sin tur får bort mycket av sjön från båten under gång . Bra är det med dom höga friborden när man skall ut på fiske, trots att jag är lång så har jag knäna under fribordens högsta läge. Det skapar en säker båt i kustvatten där det kränger lite.

Finns det då inget att klaga på?!
Jo, vissa saker kan ha gjorts bättre, eller tänkts igenom på ett annat sätt kanske.Som till exempel att redan efter 2-3 turer med båten så gick nitarna till gångjärnen sönder, på luckan i fören, den lucka som man stiger ner på när man går i båten.

Det tog jag kontakt med Kjell på Grisslanbåtar om direkt, och nya nitar skickades ut direkt. Det hade skett ett fel vid monteringen, och fel typ av nitar hade använts. Däremot en annan sak som jag märket nu, när båten togs upp för vintern var att i relingens ytterkant på några ställen hade det bildats luftbubblor i gelcoten vilka i sin tur hade spruckit och gjort fula hål i båten.

Detta har jag också kontakta Grisslan om, och hoppas kunna få hjälp av dom att fixa till.

Båten är ju ändå nyinköpt, och det borde gå på garantin.

En sak som jag verkligen gillar är att det är ett mindre varv och att du får snabbt kontakt med dom och kan ställa dina frågor direkt.

Man känner sig närmare leverantören på det sättet. Lite familjär känsla.

På badstegen i aktern så lossnade som tur var bara den ena skruven, så jag tappade inte hela stegen.
En annan sak är reglagets placering. Det är svårt att få startnyckeln på plats. Det hade man kunnat vinkla lite vid montaget. Jag skall titta på det till våren, om jag själv kan hitta någon lösning på det.

Sen har jag naturligtvis inte kunnat låta bli att fundera på varför dom inte tar fram någon form av kapell till båten, i alla fall ett hamnkapell som täcker pulpeten.
Också det skall jag se om jag inte kan lösa själv på något sätt.
Gör jag det, så återkommer jag naturligtvis med bilder.

Motorn har fungerat väldigt säkert och bra, bortsett från en liten sak och det är kylvatten kanalen. Den som sprutar ut vatten ovan ytan.
Fungerade till en början perfekt men ganska snart fick jag gånger då det inte kom något vatten alls. Det visades sig att slangen kröker på ett konstigt sätt inne under kåpan, och är dessutom lite smal vilket gör att det blir proppar där.
Kylningen fungerar perfekt ändå, men visst blev jag orolig första gången det hände.

Jag är väldigt nöjd med båten och helhets intrycket.
Man brukar säga att pris och prestanda följs åt. Men här stämmer det inte riktigt till båtens fördel, man får väldigt mycket båt för lite pengarna.
Dom närmsta konkurrenterna ligger alla från 30000-40000:- högre i pris och uppåt.

Betyget måste därför bli: fyra Rospiggar av fem.

Besök deras hemsida på Grisslan Båtar.
Dom kommer att finns på Båtmässan:
Svenska Mässan i Göteborg 30;e jan – 8;e feb 2009 monternr: B 02:49

Allt för sjön - Älvsjömässan i Stockholm 27;e feb – 8;e mars 2009 monternr: B11:11

Norrtälje ån.

Jag hann knappt sätta punkt för meningen i inlägget från igår innan Ronny kom med en rapport om ån och premiärveckan. Han skriver att det fångades ca 50 fiskar första veckan den största på ca 4,5 kg. Ytterligare en fisk på runt 90cm har tydligen fångats för någon eller några dagar sen.
Tack för inlägget Ronny.

Oktoberdag vid ån

Jag har själv aldrig lagt ut en fluga i Norrtälje ån, men tycker att det är väldigt kul att gå utmed den och titta på fisken som står i strömmen.
Väldigt kul också att se det arbete som görs i och kring ån i form av förbättringar av nackar och strömsträckor. Ett väldigt litet vatten, men som i bra vattenföring kan hålla mycket och grov fisk.
Läs mer om ån på Laxfiske.nu

Här i Hallstavik/Häverdödal där jag bor har vi, eller skall man kanske säga hade vi en å, som också den hade bra potential att bli ett fint havsöringsvatten.
Och visst, fortfarande kan man se en och annan öring om man smyger försiktigt, men arbetet avstannade innan det ens hade kommit igång ordentligt. Och vad jag tror fanns det för mycket privata intressen i och kring ån och även kring arbetet med densamma för att det skulle lyckas.
Fiskeklubben som jag var med i då, hade heller ingen direkt insyn i arbetet tyvärr.
Och idag har jag ingen aning om hur uppgången ser ut, och i vilken omfattning den fortfarande producerar några smolt.
Men, om någon vet något om Häverödalsån och dess Havsöring, så får ni gärna skicka ett mail och berätta.

Fortsatt soff-fiske för mig

Rapporterna är inte täta nu, så här års om fisken, men det kom en i helgen till slut.
En kompis till mig, har varit ut och anglat efter Gädda dom två senaste helgerna, och resultatet har varit, gott fiske!
Första resan gav 25 hugg och 18 fiskar som var upp på isen och vände.

Angelfisket är en kul och avkopplande sysselsättning, och använder man krok som inte skadar gäddan och samtidigt är snabb fram till angeldonet när det väl har huggit, så är chansen till lyckad återutsättning goda.
Att man sen under de stund det inte hugger, kan sitta ner runt en eld och ha en skön stund med vänner gör inte fisket sämre.

Jag har inte hört något från premiären i Norrtälje ån den 1 Januari, men vattenföringen var ju bra inför fisket i alla fall, så chansen till lyckad start på det nya året fanns ju.
Vet du något så får du gärna skrivat ett litet inlägg eller maila.

Fluganberg och Granaten kämpade tappert på isarna dom också i helgen, men det med skridskor på fötterna och en hård vind som sällskap.
Vi har fina skridskoisar just nu i Roslagen, och på många håll är isen 15-20cm tjock.
Men det ändå läge för en varning, helgens mildväder följt av den mycket hårda blåsten kan snabbt göra säker is farlig.
Ta gärna en titt på Isplanket och deras rapporttjänst innan ni far ut.

Själv har jag fortsatt att ligga i soffan och hosta och snörvla.
Så tyvärr inget eget uteliv att rapportera om.
Läste i senaste FiskeJournalen en artikel om Flytoveraller "Livräddare eller Falsk Trygghet"
Man tittar där på skillnaden mellan Flytoverall och Räddningsdräkt.
Jag själv har som många andra en vanlig Flytoverall, och visst får man sig en tankeställare.
Prisskillnaden är ganska stor mellan dom två olika, från runda 1000 lappen till 3000:- för flyoverallen och 8000-13000:- för en räddningsdräkt. Men frågan är om det är något man tänker på den dagen man faller över bord.
Och det lämnas ju ett förslag på hur man kan bygga på säkerheten på sin flyoverall, med tex en
Ursuit MPS, ett torrt mellanplagg.
Kostanden för det ligger runt 4000-5000:-

Med våren i antågande och mässorna som avlöser varandra så börjar det dyka upp nyheter från lite olika håll inom fiskeredskapen, och chansen till att få tag på bra grejer till Reapriser är stor nu. Så varför inte lägga någon timme vid datorn och söka genom webben efter om just ditt favoritspö faller under reaklubban.

Åter till soffan för fortsatt tillfrisknande, idag med "Trummans" hjälp i filmen Gäddfeber.

Nytt år och nya planer.

8;e Januari, och jag har inte tagit i fiskegrejorna sen vi klev in på det nya året.
Har nog helt enkelt behövt rast vila på stället, i hemmet.
Hösten har varit "tuff" och det visar sig om inte annat nu, när jag också till slut hamnade i sjuksängen, och rast vila övergick i karantän i hemmet.

Nu börjar ändå små små embryon till planer inför året ta form. Men fortfarande i väldigt stora yviga penseldrag.

Våren, tänkt att fiska den tidigare delen av den efter Havsöringen, innan vi på riktigt allvar väcker Team Rospiggen och ställer in siktet på Gäddan.
I år får väl även jag skaffa mig ett Jerkspö, om inte annat för att fiska dom fina jerks jag fått av Daniel på RospiggenJerk.

Sommaren är som vanligt Jämtland mitt mål, en, två kanske flera gånger. Beror nog delvis mycket på en och annan oljeshejk och priset på deras råvara.
Men de är ju klart, ju fler vi blir i bilen, ju enklare och billigare.
Hoppas få till något fiske också med mina nyvunna vänner i Jämtland.

Men först på listan står Spotfiskarnas "On Tour" som landar i Norrtälje den 20;e Januari.

Sen såg jag också att Flugfiskemässan går av stapeln den 13-15 Mars och att Sportfiskemässan är den 27-29 Mars.

Blir jag frisk, så slutar det nog med att jag far en sväng ut till havet i helgen för lite kastande efter Öring.

Så ja, nu var bloggandet igång igen, och 2008 var ju Grodans år, så jag hoppas få utnämna 2009 till att bli Öringens år.