Är man det minsta intresserad av havsöringsfiske, då speciellt i Stockholms Län så skall man absolut läsa första numret av Allt om Flugfiske 2012. Under rubriken "Hur svårt kan det va?" funderar Nicolas Jändel, men också aktivt söker han, efter svaren kring öringen i länet i närheten av vår kungliga huvudstad.
Om jag nu får tycka någonting så skulle det vara att i artikeln så nosas det på några saker som sedan släpps. Skarven och Sälen i all ära, men jag vill återknyta till det jag skrivit om tidigare i omgångar, nätfisket och speciellt nätfisket innanför tremeterskurvan. Mitt senaste inlägg är inget undantag,
"Trålar längs förbudszonen"
Och även om jag nu bor långt norrut, om man är Stockholmare, så bor jag ändå i länet och satsningen i vår del av länet är under all kritik, trots att förutsättningarna finns.
Jag vill ge både ris och ros till det arbete som tex Stockholmsstad och Länsstyrelsen gör, men kanske är det så att deras oliktänkande kring utsättning av fisk ställt mot satsningen på egenreproduktion lyser igenom just i detta.
Jag kan bara återigen knyta an till det projekt jag och några vänner driver hårt här uppe i norra delarna av länet, Skeboån.
Om vi tänker Skarv tex, så har skarven under något år nu minskat i vår del av skärgården, mycket beroende på den underbara ökningen av havsörn som vi har. Sälen har dock ökat, och finns nu, speciellt under hösten långt in i innerskärgården och sen som grädde på moset alla dessa nät jag och mina vänner ser ligger längs stränderna under hösten, omärkta nät som många gånger fästs iland och ligger utan boj i andra enden, men också endats med små små korkar som enda signal om att det där ligger nät.
Men, vad är det då som både Henrik C Andersson och Sverker Lovén vill, jo att få mer öring i skärgården.
Skeboån mynnar i en lång vik som heter Edeboviken, sälen vågar sig inte in mot mynnen då viken är väl trafikerad av yrkestrafik, skarven fiskar inte heller dom i mynnen på grund utav att dom lätt blir störda, kvar finns nätfisket, som med kontroller och tydliga statuerade exemepl också skulle gå att få kontroll på, eller som det vi nämnt i vår rapport om ån och dess öringar, inför nätfiskeförbud i viken från 1 september till 31 december.
Då skulle vi alltså ha en lång havsvik som öringen skulle kunna gå relativt fri i in mot lekplatserna i ån. Då återstår själva ån då.
Skeboån har precis allt som alla önskar utav en lekå för havsöring, tryggad vattentillförsel, bra vattenkvalitet, den är lång nästan 1,2 mil, den är bredd och har bitvis kanonfin bottenstruktur för att starta biotopvård på. Allt detta kan ni läsa i vår rapport som finns på Skeboån Sportfiske
Vi har stöd lokalt för arbetet vi gör i form av Hallstaviksnätverket där vi är ett av delprojekten.
Ändå så känns det så trögt när vi sakta tar oss framåt i projektet, speciellt när vi ännu inte haft någon från varken Länsstyrelsen eller Stockholmsstad på besök för att titta och följa upp det arbete vi gjort. Tyvärr så har svaret bland annat varit att det är långt att åka.
Detta samtidigt som vi vet att man från liknande myndigheter vill ha och söker efter lokal engagemang, och mer lokalt engagemang än så här får man nog inte.
Vi har till och med svårt att få svar på våra mail och dyligt, detta trots att vi sitter bokstavligt talat i ån här och bara väntar.
Kanske är det just här som Henriks och Sverkers olika tänkande lyser igenom, om detta med utsättning av fisk.
Så här ser vi på det, vi som arbeter kring Skeboån.
Under en treårs period har det nu sats ut öring i ån, 2009-11, totalt kring 20000 smolt. Detta är ju bra så långt och en bra start till egen reproduktion. Men, och det vi pekar på, för att få egen reproduktion så måste ju arbeten i ån utföras, annars är det inget annat än put an take som utförs.
Jag hade velat att arbetet skulle varit igång redan, där öringen idag försöker sig på lek och genom detta hållit igen på fortsatt utsättning av fisk för att istället utvärdera arbetet för den redan utsatta fisken.
Detta skall vi naturligtvis göra tillsmannas för att dela med oss av våra kunskaper, för det är så vi borde arbetsfördela.
Jag vet att både Henrik och Sverker gör otroliga insatser för våra fiskar i olika projket, bland annat kring Gäddan och Havöringen, så jag är inte ute efter att "gnälla" i onödan utan istället återigen beslysa och strida för Skeboån och havsöringarna i den norra delen av länet.
Och jag är helt säker på att vi tillsammans skulle kunna skapa någonting riktigt bra i Roslagen, som snabbt skulle vara märkbart ute i vår skärgård med ökad återfångst av öring.
Så med en dåres envishet kommer jag att fortsätta strida för Skeboån och för havsöringarna och hoppas att både Henrik och Sverker inser vilken fantastisk möjlighet som flyter fram dryga 10 mil norr om Stockholmsstad där det också finns ett brinnande lokalt engagemang. Och en sak till, det är faktiskt drygt 10 mil härifrån in till stan också.
Jag hoppas nu inte att Nicolas Jändel på Allt om Flugfiske släpper detta ämne, utan följer upp det i ännu fler artiklar.
Vad tycker då jag borde göras?
Ja, vi har ett fåtal vatten som klassas som lekvatten i vår del av länet, i många av dem så sätts det ut fisk som sedan inte har några som helst förutsättningar till reproduktion efter som när dom återvänder så är dessa bäckar torrlagda.
Gör ett omtag i norra delen av länet, satsa på det som kan ge något tillbaka och lägg de andra vattnen i malpåse så länge. Tex så borde man se över Tullviksbäcken och naturligtvis satsa på Skeboån som kanske är länets största vattendrag för den här typen av verksamhet.
Det projektet kan sedan växa och ta in flera vattendrag på sikt.
Öka antalet kontroller längs kusten och statuera exempel kring nätfisket.
Det är bara några av de saker jag tycker borde göras, och lyxen i det här för Länsstyrelsen och Stockholmsstad är ju att jag bor här, inom bara någon mil från nästan alla de vatten som det sätts öring i idag.
Så med Henriks och Sverkers enorma erfarenheter, kunskap och ekonomi, plus vårt lokala engagemang skulle vi komma otroligt långt är jag säker på, men det måste bygga på sammarbete och en likriktad satsning på samma sak, nämnligen öringen.
Och så tror jag också att man måste vara lite "kaxig" och våga sticka ut hakan lite för att nå någonstans med de mål man har, att få en ökad egenproduktion av havsöring i vår del av länet och därmed öka chanserna till återfångst av grov öring i skärgården.
För vi har den i ån idag i Skeboån, den stora öringen, om än i liten skala och med dålig reproduktion.
.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar