En vacker start på 2012

Det tål att sägas som start på detta inlägg, detta var dagen då Sverige vaknade upp som världsmästare i juniorhockey efter finalvinst mot Ryssland med 1-0 i förlängningen. Senast var 1981, då var jag 14 år, inatt tittade jag på finalen tillsammans med min 14 åriga son.

Trött efter natten så finns egentligen bara en plats som kan göra att man vaknar till, havet.

När väl mobilen arbetat färdigt så blev det jag och Fluganberg tillsammans med Granaten och Mårtensson som gjorde sällskap på 2012 års första fisketur i det salta kustvattnet.

Fluganberg vadar i kastläge

Långt ut till havs låg en tung dimmbank, inne vid kusten var dock luften hög klar och kall, solen gav oss sina sista gyllengula svepning innan mörkret kom krypande. Flera flockar av sångsvan kom lågt flygande på sin väg söderut. Kanske ett fenomen i sig då det fortsatt är mycket svan kvar så här långt in på säsongen vilket säkert säger en del om hur vintern varit så här långt.

Medan solen målade de yttre klipporna gula så syntes månen allt klarare. Vi spred ut oss längs kustlinjen och fiskade en stund i eftermiddagsljuset men bröt snart för lite fika. Vi är här för att fiska den korta stunden innan mörkret helt sänker sig, en timme som givit mycket kontakt med fisk de senaste försöken.

Skönt ställa att sitta och planera lite inför kommande sommar och årets första resa norrut, den vi delar mellan Idsjöströmmen och Ottsjö, ser ut att bli längre än tidigare år. Tanken är att jag skall ta med mig fiskegänget på en dryg mils fotvandring upp till en otroligt naturskön plats för en dag med endast kameror i ryggsäcken, men också en fisketur ut på fjället. Första strecken är dragna, nu återstår ytterligare lite planering.  

Strandkonst

När väl koppsoppor och kaffe plus gott hembakat var slut så var det dags att på allvar ge sig i kast med havets silver. Återigen spred vi ut oss längs hela sträckan och ganska snart så pingla det i min mobil.
Mårtensson stod med landad öring, en liten öring som tyvärr tagit draget mycket illa och blödde ordentligt. Tur i oturen så var det en odlad fisk som fick sätta livet till.

Mårtensson med liten silverpil

När mörkret sänkt sig så möttes vi alla upp vid bilarna, Mårtensson var den enda som landat fisk men vi andra hade alla tre haft kontakt med fisk. Min lilla öring högg bara några meter ut från land, några vilda hopp på grunt vatten och då jag släppte löslina gjorde han allt själv och kunde ta sig loss utan att jag behövde fånga och vidröra den lilla öringen.

Med all säkerhet så hinner jag med ytterligare ett fiske innan helgen är slut för sådana här vackra eftermiddagar och kvällar vill man ju bara ha fler av.

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>