"Han vill skjuta fler sälar i Stockholms skärgård"

Lugnt och tryggt?

Gjorde idag en resa in till den stora huvudstaden och naturligtvis så hamnade jag i tunnelbanan sittandes med en Metro i handen, ett fenomen som för oss som inte är där så ofta är helt underbart att beskåda, folk prasslar och står i med sina tidningar, allt för att slippa få ögonkontakt med någon på bänken mittemot.
Okej, jag satt också där, jag menar man vill ju inte vara en "lantis" och prasslade, och på sidan 4 i dagens Metro så fastnar jag vid en liten artikel.
"Han vill skjuta fler sälar i Stockholms skärgård" , det är Sverker Lovén som är Stockholms stads fiskekonsulent som enligt prasslet, tycker så!
Naturligtvis blir genast tidningen intressant på riktigt, och nog har han en poäng i att det är för mycket säl och skarv, även om vi just i min del av skärgården nu sett en minskning av skarven till förmån för havsörnen bland annat som haft gott om mat de senaste åren, men också en ökning av säl i innerskärgården.
Så det är inte det jag reagerar på utan mer på siffrorna om nätfisket från yrkesfiskarna.
Under hela 2010 fångade yrkesfisket sammanlagt sju ton gädda, abborre och öring.
Detta motsätter jag mig totalt, utan att för den skull ha några som helst vetenskapliga belägg för min åsikt, jag vill nämnligen nämna i sammanhanget alla de nät som läggs som INTE redovisas. Ni som följt min blogg har säkert läst de gånger när jag besökt våra havsöringsvikar och det nästan har sett ut som i en badmintonhall längs kusten, nät efter nät och inte ett enda av dom utmärkta så som sig bör och i längder som långt överstiger den kvot som är tillåtet, dessa nät finns inte redovisade i de sju ton som Sverker nämner. Lägger man därtill att det i slutet av 1990-talet tappas varje år 167 kilometer garn bara i den svenska delen av Östersjön, garn som fiskar året runt dag efter dag.
Dessa så kallade spökgarn eller spöknät är också en siffra som jag anser att man skall ta med en nypa salt, för inte heller där så är de nät eller garn som fiskas illegalt medräknade.
Lägger man därtill alla andra redskap som används exempelvis ålryssjor, långrevar och annat som det fiskas med längs våra kuster och utlopp från älvar och åar så inser en icke mattekunnig att siffran är långt större än de sju ton som Sverker nämner.

Jag har till exempel fiskar havsöring i min skärgård sedan i början av 1990 talet och jag tar så sällan upp fisk att jag fortfarande nästan kan komma ihåg alla som ändå tillslut landat i min frys.
Totalt handlar det kanske om ett tiotal öringar som fått sätta livet till.
Jag återknyter då till ett av mina tidigare inlägg, där man fiskade med näten likt en trål och drog dessa in mot land för att fånga öring och detta precis i närområdet till en skyddad havsvik där Tullviksbäcken rinner ut. Bara den helgen så fångades ett tiotal öringar.
Så hur var det nu Sverker sa, att "under hela 2010 fångade yrkesfisket sammanlagt sju ton gädda, abborre och öring. Säl och skarv äter samma mängd fisk på några timmar."
Då kontrar jag med att från 1990 så har jag fångat ett tiotal öringar, det är lika mycket som felaktigt fiskade nät tar upp under en dags fiske.

Jag är alltså inte emot en skyddsjakt på varken säl eller skarv, men att skylla allt på att naturen själv förstör för sig, utan att räkna in vår egen påverkan är att söka skydd i en grop för kritiken som annars skulle komma från vattenägare och yrkesfiskare.
Jag anser att man skall jaga vår nya myndighet Hav och Vatten att snabba på sina utredningar, för efter egna samtal med dem så vet jag att man just nu ser över Bottenviken och reglerna kring fisket och på vilket sätt detta får bedrivas, men man tittar också på skyddsvärda områden och mynningsområden.
Jag vet också att man kommer att jobba sig sakta söderut i Östersjön, men varför sitta och vänta, påbörja egna studier, se över skyddsvärda lekområden, minimimåtten och reglerna för nätfisket. Inför en reglerad skyddsjakt på säl och skarv. Men se också till att bättra på tillsynen och övervakningen av våra kustvatten och ligg på vår myndighet att jobba bredare och med fler resurser.
Sverker är något på spåret här, men det är inte så enkelt att det bara är naturen själv som jäklas.