Öringresa till Jämtland.

Onsdag eftermiddag landade vi i Ottsjö. En resa vi nu gjort några år tillsammans. Ibland vid premiären i juni och som nu i augusti.

Resan så här i dom sista skälvande timmarna av strömmfisket innan det stänger den 1;a September är helt inställd på fiske efter öring.

Vi var inte många timmar i stugan i Ottsjö innan vi fullt klädda med vadare och spön klev ut i Storån för lite kvällsfiske.

En Storå som inte alls var sig lik. Vattnet rann tyst och stilla ner mot det överfulla magasinet.

Det är ingen vacker syn, och inte heller förstår jag meningen med att fylla magasinet så pass mycket att fisket i ån blir lidande. Men det finns säkert människor som tycker sig ha gjort kloka beslut som kan svara bättre på det än jag.

Vi fick alla kroka av lite fisk under kvällen, dock ingen större. Det tycktes bara vara Harren som var igång. Så fort mörkret sänkt sig avtog också aktiviteten och vi bröt för lite sömn.

Första hela fiskedagen startade vi med att vandra för att hitta lite nya fina platser i Vålån. En svårfiskad å, som har mycket klart vatten vilket gör att fisken är lättskrämd.

Vi delade på oss, ett gäng nedströms vandrandes uppåt och ett uppströms vandrandes nedåt.

Möttes på mitten och bytte ägare till bilnyckeln.

Fluganberg i en av åns fina höljor.

Fiskade ganska stora flugor för att på det sättet minska antalet småfisk. Vilket funkade delvis. Öringarna stod på vissa platser tätt och flera gånger var det flera som följde flugan in mot strandkanten. En vandring utmed Vålån ställer en del krav på dig som vadare. Åns klara vatten gör att man lurar sig i bedömningen av djupet. Dessutom är det stenigt och delvis mycket besvärligt att ta sig fram utmed ån.

Ingen av oss fick någon större fisk landad, men Mårtensson hade fin kontakt med lite större fisk i ett lugntstryk strax innan vi bröt upp och åter möttes.

Vålån håller en hel del fin stationär fisk, men kan nog mest ses som en lekå för dom större öringarna som finns ute i Ottsjön.

Ta det därför mycket varligt med den fisk du får i ån, och släpp helst tillbaka all småfisk för att låta den växa sig större.

Och en sak till, tar du dig tid och ork att ta dig ut till en sådan vacker plats för att njuta av fiske och naturen, -ta med dig ditt skräp hem!!!

På fler ställen än ett så hittar vi lägerplatser med diverse kvarglömda burkar och dylikt. Det är absolut inte vackert och hör inte hemma där.

Kvällsfiske, och nu fick vi äntligen träff på varandra, Lunkan och jag.

Fiske skulle bedrivas med honom och en av hans fiskekamrater Stenhuggar´n i deras vatten.

Ett väldigt trevligt möte, där kärleken till fisken, fisket och naturen var ömsesidig. Kändes helt enkelt inte som att det var första mötet.
Både Lunkan och Stenhuggar´n delade med sig av sina erfarenheter och vi fick några mycket trevliga timmar ihop allihop vid älven.

Möte vid älven.

Vi mötte också en kvällspromenerande skåning vid älven. Läs mer om det på Lunkans sida.
Fiskevärlden är full av underbara möten, så glöm inte att stanna upp vid älven för en pratstund. Vi väntade tillsammans in mörkret för att sen göra ett fiske på åns öringar.
Efter några timmar in i mörkret bröt våra värdar för lite sömn innan arbete dagen efter.
Vädret hade slagit om, och en mycket hård vind rev gång på gång tag i våra linor och gjorde det långa stunder omöjligt att kasta.
Plötsligt slits fluglinan ur mina händer och all lös lina löper snabbt ut i det mörka vattnet. När jag får tag om linan känner jag två, tre mycket tunga gung i spöt innan det blir stilla igen. En av åns större öringar hade visat vad den kunde.
En liten stund senare är det Fluganbergs tur, och denna gång blir det håvning av fisk.

Öring på 7hg, tagen på en svart wolly med guldkona.

Stormen tilltog ännu mer, i byarna säkert 20-25 m/s. Sanden yrde och det knakade och brakade i björkskogen. Och dom träd som Bävern inte fått omkull helt föll nu.

Vi letade förgäves efter lä för att vänta och se om vinden skulle lägga sig, men till slut gav vi upp och for hem mot stugvärmen igen. Tråkigt, eftersom öringen helt klart var på gång.

Dagen efter så har vinden lagt sig och det är åter dags att åter se "min" å. Ett lika kärt möte varje gång. Även denna gång delar vi på oss för att försöka täcka av hela ån under vår vandring.

Ett vatten för mina vinter drömmar.

Jag och Fluganberg fiskar oss ner genom den täta granskogen, låter våra flugor drifta av den ena fina höljan efter den andra. Bara småfisk tar våra flugor.

Ganska långt ner i ån får jag en stigning mot flugan och fisken ger sig av rakt ut i strömmen. En helt blank, nästan havsöringsfärgad öring kring strax under kilot gör några luftsprång innan den lossnar och försvinner ner i strömmen igen. Det blir tillsammans med några 3hg fiskar det enda större vi har kontakt med. Och all fisk vi får återutsätts igen i ån.

När vi åter får träff på Granaten och Mårtensson, så kan Mårtensson visa upp en matöring kring halvkilot.

5hg Öring från ån.

Vi beslutar att ge ån ytterligare en chans dagen efter. Ett fiske som blev ogjort, då man hade stängt området för björnjakt tyvärr. Vi blev utan, och hur det gick för björnen i området vet jag inte. Kanske kom han ändå undan. Kvällsfisket denna dag blev det i Storån igen. Även denna gång bara med Harr som resultat.

Sista dagen, och nu skulle det kraftsamlas för dom sista skälvande kasten. Återigen skulle vi ge älven vi besökte med Lunkan en chans. Denna gång utan våra vänner. Men först lite dagfiske som förlades i Storån och den f.d strömmen vid grustaget.Granaten spanar ut över den en gång så fina nacken.

Och som om det inte vore nog, att strömmen var borta. Det vart en sådan där dag som vi fiskare kan få ibland. Min spötopp på Guideline spöt gick av och min högra fot i vadarna började läcka.
Mycket fisk var igång och hela ån såg ut att vara full av mat. Överallt steg harren och plockade i sig av det goda. Även våra flugor. Ett 20-tal harrar krokade vi totalt tillsammans och bäst gick det för Granaten som hade fint fiske långt utvadad med sin lilla "grayling fluga".

Retsamma vak gav många flugbyten.

Vackert färgad Harr.

Kvällen kom och det var dags att åter bege sig av mot vårt nyfunna vatten. Vi skulle lösa kort och äta påvägen till vårt fiske. Ånns Värdshus hade båda sakerna, fiskekort och en bit mat. Eller?!
Hungriga efter en dags fiske parkerar vi utanför för att kliva rakt in i efterfesten av Bonkarallyt.

Hitta på nätet om Bonkarally:
BonkaRally är en gröver variant av Folkrace och är en tradition sedan långt tillbaka i dom jämtländska skogarna.

Visst kände vi oss en aningens fel ute i våra fiskekläder. Och kontrasten mellan det lugna tysta ute vid älven och det som mötte oss här var i det närmaste total. Mat fick vi, men inget fiskekort.
Slut var dom, och kortautomaten trasig, och nästa ställe som sålde kort var stängt.
Pratade med Lunkan för att rådfråga, och vi beslöt oss att fiska ändå. Tog med oss pengar för att kunna göra rätt för oss om någon kom. Kändes inte bra att fiska utan kort, men vad skulle vi göra.
Gjorde lite upptäckstfärder längs älven för att bekanta oss närmare innan det skulle bli mörkt och fisket skulle ta fart. Man skulle kunna säga att det åter blev en kväll med fin kontakt utan att kunna landa någon fisk. Fluganberg skrek till när han fick uppleva samma sak som jag bara någon dag innan. Linan for ur handen och en kort rusning innan fisken klev av. Mårtensson blev av med flugan, då hans 0,20 tafs inte höll för påslaget han fick i mörkret på en Svart WollyBugger med guldskalle. Jag avslutade fisket med att åter ha en riktigt bra påslag utan fast fisk. Natten blev klarare och stjärnorna började synas där vi låg utsträckta i mörkret och lyssnade efter vak och tittade ut i himmlavalvet.
Inte lika klar som en magisk kväll för några år sen vid Gevsjöströmmen, men även detta en stund att lägga på minnet för dom mörka vinterkvällarna. Det är så skönt att kunna ligga där, och bara vara i nuet, njuta av stunden och låta sig ryckas med av goda vänners närvaro. Detta är livskvalitet.
Jag önskar verkligen att alla människor hittar sådana här stunder i livet, när dom känner absolut närvaro utan krav och måsten. Precis som vi pratade om några kvällar tidigare Lunkan och jag, det finns två sorters människor, sökare och finnare. Den här kvällen, och många andra stunder jag har invid någon älv eller å i jämtland så är jag verkligen en finnare. Jag har funnit mig själv och vill bara stanna där och njuta, just där, just då, just nu!!

Tack för en skön, trevlig och kul resa.
Och till öringen ett varningens finger.....-Vi tar dig nästa gång!!På vissa platser fanns fina pooler att fiska av.

¯`·.¸¸.·´¯`·.¸Skitfiske¸.·´¯`·.¸ ><((((º>