Oktoberbåge

Riktigt klar och kall morgon, termometern i bilen visar minus 4 grader och här och var är det riktigt halt på vägen upp mot Regnbågssjöarna.

Jag var till och med före solen ut på sjön men efter bara en liten stund så smeker sig solens strålar ned utmed granarnas stammar och snart träffar den även mig där jag sitter i båten och låter blicken svepa över sjön, i jakten på vak.

Längst upp i sjöns västra del så hittar jag till slut en fisk som går upp en gång, går upp två gånger när han sedan går upp för en tredje gång så ligger min fluga där och väntar. Så här under senhösten så är det verkligen inga plaskvak som bågarna gör, utan mer smyger sig på flugan och suger i sig den.
Det är knappt så att det blir ringar på ytan.
Fiskeglädje kan man absolut säga när jag står där med fast fisk på mitt Guideline Act4 klass 3;a, och eftersom håven låg hemma så fick det bli fajt tills fisken var färdig att plockas för hand. 

En riktigt knubbig 7hg båge men med alla fenor i behåll vilket glädjer ett fiskarhjärta.

Årets sista båge?

Solen har nu hunnit upp så pass att dess strålar värmer gott på kinderna och jag fortsätter mitt span efter vakande fisk. Fiskar på ytterligare en som bryter ytan vid två tillfällen utan att lyckas locka den till hugg och jag bryter för en fika i morgonsolen.

Visserligen skall jag ha mor och hennes sambo på fiskmiddag imorgon, men den fisken ligger redan i frysen så den här dagen är det inte i första hand för att fylla frysen som jag är vid sjön, nej mera för att få njuta en ledig dag tillsammans med flugspö och kamera.   

Morgonkaffe

Med kaffe och macka i magen och en stund med kameran på land så är jag åter i båten på jakt efter vakande fisk. Ror lite planlöst runt längs vindkanterna i mitt spanande och får under en stund sällskap med en havsörn som också den njuter solen och sträcker ut vingarna över sjön.

Ser ni havsörnen?

Enstaka löv dansar i den stilla vinden på sin färd mot sjöns vattenspegel och längs en av stränderna så leker en liten minkfamilj tafatt bland stenblocken. Havsörnen har nu fått sällskap av det lite mindre muntra slaget, två korpar låter tydligt upprörda över hans närvaro och efter en stund så ger hans sig också av bort över skogen.
Den ena efter den andra lilla viken i sjön kollas av, men fisken är allt annat än vakvillig, men allt roende håller mig i alla fall varm. Det har hunnit bli tidig eftermiddag när jag åter hittar fisk som rör sig i ytan. Tar några årtag och glider sedan in mot den plats där den sist var uppe.
En Redtag, torr sådan, landar någon meter från stranden och blir inte liggande mer än kanske 15 sekunder innan den försvinner i en liten bubbla och försiktiga ringar, fast fisk.
Fisken gör flera luftsprång innan jag kan lyfta den in i båten, även denna är jätte fin i fenorna men inte lika stor, så den får gå tillbaka.
Får ytterligare en fisk i samma vik innan jag ror sakta mot bryggan och avslutar det som kan ha varit åtets sista dag med flugspö i handen.

Avslut.

Detta låter som en helt perfekt fredag, och det var det verkligen, men jag måste ändå få avsluta detta inlägg med en näsbränna.
För när jag druckit mitt morgonkaffe så gjorde jag en liten tur i närområdet för lite fotograferande.
Tanken var ju närbilder på höstlöv, vackra färger och sköna former på vridna gamla tallar.
Nu blev det inte riktigt så, utan det blev istället engångsgrillar, ölburkar, petflaskor, plastpåsar och allt möjligt annat som man INTE vill hitta ute i skogen.
Bland det bästa, eller värsta kanske man skall säga, var den lilla högen av engångsgrillar.
Någon har säkert lämnat den första och sen har nästkommande naturdyslektiker lagt sina på det som nu hade hunnit bli en fin liten hög av 7 stycken blänkande skelett.

Hur många kan det bli på en säsong?

Nu tror jag mig veta vem det var som gjort detta illdåd, för personen hade varit osmart nog att skriva sitt namn på en av tetrorna som lämnats kvar!
 

Är det förnamn eller efternamn tro?

.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>