Solen stod högt på himlen och värmen var kvar i Roslagen. Efter lite pyssel hemma så bestämde jag och Granaten oss för att ta en tur till sjöss.
Jag var på plats i marinan före min fiskebroder och tänkte mig vara klar att lämna bryggan när han anlände, men redan här så sprack bilden av den perfekta dagen i skärgården.
Döm om min förvåning när jag skall koppla bensindunken och den är borta!!
En full 22 liters dunk hade lämnat båten, inte helt frivilligt misstänker jag.
Fan!!!
Min första tanke, som trots att timmarna har gått, lever kvar var -Må du spilla bensin på dina ben och självantända!! Jag kan inte hjälpa det, men folk som inte kan låta andras grejer vara vill jag bara ont.
Inte nog med det, så hade bensinmiffot också stängt kranen till självlänsen, så det blev att fixa det också.
Ja ja, detta skulle inte få stoppa turen till havs, ringa Granaten och meddela att jag måste hem och hämta ny dunk, och fylla med 22 nya fräscha liter bensin.
Vi möttes halvvägs. När jag sen var på väg tillbaka så ringer mobilen.
Granaten, -Ingen bra dag idag, jag har överdel till fel spö med mig!!
Vi möttes halvvägs.
En timme senare så var vi äntligen på väg ut i en solbadande skärgård allt medans andra lyft upp sina båtar för säsongen.
Vik efter vik, uddar, stenkanter, grynnor, färger, typ av beten ja allt testades.
Men ingen gädda visade det minsta intresse för våra ansträngningar.
Kanke var det just anträngningarna som vände dagen från mindre lyckad till lyckad, för på vår väg mot att fiska av ett stort grundflak så mötte oss en otroligt häftig syn.
På toppen av grynnan ligger fyra stora gråsälar och solar. Tre av dom tar det säkra före det osäkra och glider ner i skydd av det stora blå, men en av dom ligger kvar så pass länge att jag hinner få upp kameran och knäppa några bilder.
Vi stängde av motorn och drev en stund bland de nyfikna sälarna som flera gånger kommer upp bara ett tiotal meter från båten, tittar lite, frustar och dyker för att snart vara uppe i ytläge igen.
Som om inte det vore nog med det, en havsörn sveper över ön en bit längre bort och det vara bara att ta in, och njuta av naturen.
Efter den stunden så åkte bullpåsen fram och i avnjöt stunden i en höstfärgad vik.
Vi vände tillbaka till kända gäddvatten och nu kom äntligen dagens första gädda på Granatens zalt zam.
En vassudde med en liten vindkant och Granaten lägger sin wobbler strax utanför vasskanten, vattnet är klart och när wobblern dyker upp så får jag ur mig att, -visst vore det läckert om man såg en gädda komma och ta......mer hinner jag inte säga innan en stor, riktigt stor gädda glider fram från intet och slukar hans bete bara dryga metern från båten.
Uppskattningsvis väger gäddan kring 7-8kg.
Jag, och kanske ännu mer Granaten blir så häpna, att jag tjoar till och Granaten drar undan betet efter att bara ha låtit henne smaka lite.Gädda glider stilla mot den skyddande vassen och vi kommer loss i ett sådant där härligt fiskekackel, som det kan bli när man upplevt något lite extra.
Ytterligare en gädda naffsar lite i Granatens zalt och en skaplig abborre biten fast i min bomberwobbler innan vi bryter och beger oss hem genom en vackert höstfärgad skärgård, riktigt blått vatten, lövtröden som börjar övergå i gul till brandgult och allting belyst av en underbar sol.
På väg hem så doftar det kolgrill från en av öarna, och i lä sitter några och precis som vi njuter av den sista smaken av sommar vi fick i skärgårdshavet.
.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar